26 februari 2008

Den där om släktbaluns

Stolte mannen ska träffa Föräldrarna i helgen. Pappa fyller sextio, ska ha storbaluns och Stolte mannen är bjuden. Han stod bredvid mig på inbjudan, och på kuvertet. Han ska sitta där, bland de hundra inbjudna, konversera, träffa min släkt, min Svenssonrasistiska moster, min halvt alkoholiserade farbror, mina kusiner, min underbara pappa, min mamma som "inte köpt något nytt till festen, för hon är ändå för tjock" och min andra moster som inte pratat med moster nummer ett på tre år, för de ligger i en ständig fejd.

Han kommer sitta och le mot mig när jag håller mitt tal till far, som är skrivet lite politiskt okorrekt om föräldrarledighet (pappa var ledig med mig när jag var bebis, något som fem procent av papporna var back then), mest för att provocera mina stelsläktingar och mamma kommer kanske sätta lite vin i halsen, även om hon borde vara van vid att jag älskar att provocera.

Jag vill skydda honom. Sätta på honom en sköld och kanske ett litet, litet svärd, och inte den där jättefina bruna slipsen han köpte på second hand. Samtidigt som jag vet att han antagligen kommer att ta dem med storm. Han är född politiker, kan antagligen prata sig ur varje situation i världen. Kommer charma who ever han placeras bredvid.

Men ändå: hjälp! Hjälp!

3 kommentarer:

Naja sa...

hej tjejen. inverterad är tillbaka i ny skrud. http://okomplicerad.wordpress.com

Anonym sa...

Det kommer ju såklart att gå hur bra som helst. Men det är svårt. Jag försökte hela tiden stå emellan och hoppa och vifta med armar och avbryta allt de sa till varandra. Men det var ju för jobbigt.

Jenny sa...

Haren: Jo, det KOMMER att gå bra, men just nu är det läbbigt. Får supa mig full och leda all uppmärksamhet till mig istället.