27 februari 2008

Den där om ett rörigt inlägg som förklarar varför jag gått på studentbal två gånger

Jag hade hunnit fylla arton, utan att precis stressa mig dit, och var lite mindre naiv, lite mindre blå i de där bruna ögonen. Hade sett hela världen, hela världen samlad i mitt lilla samhälle eller på turistorter runt om i Europa, visste hur folk fungerade, samtidigt som jag var nyfiken på vad som fanns i de världar jag inte besökt. Var fortfarande uttråkad till den grad där jag gjorde saker och sa saker för att uppröra, tillröra, vidröra, för att få reaktion, för att roa mig själv mer än andra.

Rastlösheten fick mig en fredag i mars att hångla med skolans snyggaste kille, sista året på gymnasiet (och jag är faktiskt helt ärlig här, med snyggheten, han blev framröstad till det i en icke-officiell, men åh, så viktig tävling innan han tog studenten. Året efter kom jag att bli tvåa i snyggast klädd, men det är en helt annan historia) och senare, för att röra till det lite för mig, mest på skoj, på ett vadslag, fråga ut honom på en dejt. Det var måndagmorgon, i mars, efter den där fredagen när han hade hånglat med mig över ett bord, dansat tryckare till sista dansen, fått nej till förfrågan om jag ville följa med honom hem. Egentligen tyckte jag inte han var särskilt snygg. Ni vet killen: höga betyg, fotbollskille, gick natur, blond och lång. Helylle och mammaidol samtidigt som han säkert smygrökte och våldtog trettonåringar.


I alla fall: jag gick, en måndagsmorgon, i mars, fram till honom och sa ”... (har till och med glömt bort vad han heter, vi kör på Gustav) Gustav, har du lust att prata lite?” och han sa okej, och vi satte oss på en sån där parkbänk som har bord. Så frågade jag honom om han ville hitta på något någon dag, varpå han såklart ville det, vilket jag inte hade räknat med, eftersom jag var lite tonårskär i mitt ex som nu är fotbollsproffs (skulle faen satsat på honom, han tjänar säkert skitmycket pengar nu!), men i alla fall så ville han det och det hade jag inte räknat med, jag gjorde grejen mest för att få en spritflarra och lite pirr i magen av nervositet.


Jag tror att det var för att jag var ointresserad när vi träffades som han blev så intresserad. Gustav. Jag satt och tuggade tuggummi och läste Nabokov, Lagerlöf och Dostojevskij när han ville hångla. När han ville mysa så gick jag hellre ut med mina kompisar på artonårsförbjuden klubb i Malmö och dansade till hipaste hoppen. När vi var ute på samma ställe flörtade jag med bartendern som var dubbelt så gammal som mig.

När det var dags för hans studentbal så bjöd han med mig. Studentbal liksom, ett år för tidigt. Hans föräldrar betalade allt. Klart som faen jag gick. Och blev ganska så salongs redan under förrätten. Det hela, Gustav och jag, tog slut den kvällen. Jag tror att han tappade intresset för mig när han fann mig på killtoan, där jag satt på handfatet med en champagne jag stulit från baren och en annan killes läppar mot mina.

2 kommentarer:

Greenchili sa...

Onda Chilin:
Hahaha vilken chock för honom :P Önskar jag hade sett hans min!

Empatiska Chilin:
Stackars pojke, han trodde säkert du var skitintresserad eftersom du tog första steget. Nutteplutten! Du sabbade honom bergis för alla andra kvinnor och nu är han en manipulerande och paranoid skitstövel som sårar och är otrogen först för att slippa själv råka illa ut. Stackars honom!

Intellektuella Chilin:
Ja, vad är killar mot Lagerlöf och Dostojevskij? De kunde testa att ta upp en bok nångång själva med, som omväxling!

Osv osv. Lysande inlägg, tack :)

Joules sa...

Skratt. Sån himla skön slutkläm där, jag tror att han tappade intresset när jag...

Underbart!