Vi gick i femman och fick vara med i Vi i femman, och var okej, men inte toppenbra; hamnade någonstans mitt på listan och fick varken vara med i radio eller Teve! även om vi hade hoppats på Teve!. Vi tog den där sprutan som man svimmade av - stelkramps, och satt på tjejrad i bara trosor och lyssnade spänt på de med efternamn som började på A: Andersson, Anderberg, om någon av dem skulle skrika där inne. Det gjorde de aldrig, men de kom ut med ett plåster och hemska historier om hur ont det hade gjort. Fast ont gjorde det så klart när jag berättade för farmor.
I femman hade vi skoldisco för lågstadiet. I flera veckor i förväg planerade vi snacks och låtar och vem som skulle dansa med vem: i slutändan dansade vi mer än lågstadieungarna, tog upp matsalens omgjorda dansgolv för kvällen, där vi sjöng med i vad Troll och Sandra sjöng. Jag hade haft ansvaret för popcornen och gjort micropopcorn, aka lyxpopcorn, tagit A4-papper och snurrat till strutar, tejpat igen och fyllt med popcorn. De såldes för fem kronor. Slickade på ett salt S, som verkade mycket saltare då än nu, såg på medan Dennis stoppade in hela i munnen på en gång. Dennis, som alltid tittade in i vårt omklädningsrum efter gympan och som senare åkte med mina rullskridskor nerför Bananbacken, så att de gick sönder.
På rasterna i femman spelade vi bollruta, fast att 5b snodde alltid vår boll och la den i kapprummet. Vi brottades på bänkar och jag kunde klå de flesta av killarna, fast att jag var späd som en kyckling. Vi gick absolut inte iväg till ICA som låg bredvid skolan, för det fick man inte. Utom Dennis då. Eller, han fick inte, men han gjorde det ändå. Vi satt i bänkar som var uppdelade i fyra och vår lärare lärde oss kroppsdelarna, men tyckte det var för pinsamt med kön och därför svatpennade bort dem.
I femman var framtiden långt borta. Vi började få bröst, men visste inte vad de skulle användas till, utan skämdes mest över dem, eller bristen av dem, på gympan. Vi hade ingen aning om att det fanns en värld eller ens en verklighet. Vi pillade på sönderkliade myggbet och visste inte att det fanns barn som blev våldtagna av sina egna föräldrar. Och för farmor berättade jag att stelkrampssprutan var det ondaste jag varit med om.
they will never attack my big and large towers
8 timmar sedan
6 kommentarer:
Satt ni i bara trosor och väntade?!
Vi tog den i armen.. hmm..
Nja, de skulle väl väga och mäta och sånt på samma gång.
Jag hade drömt alltid om vi i femman och att vi skulle vinna och jag skulle såklart vara bäst i klassen. Och sen glömde våran fröken bort uttagningen på radio. Och vi fick en sketen jordgubbsglass var som plåster på såren. Och det gjorde mycket ondare än sprutan.
När jag satt i väntrummet för att få sprutan kom en kille ut från skolsköterskan, rullade med ögonen och svimmade. Man blir inte lugnare då. Om man dess utom har ett efternamn som börjar på W hinner man vänta länge och jaga upp sig mycket innan det är ens tur att gå in och ta den stora mytomspunna sprutan. När jag tänker tillbaka på det är det under att jag överlevde med tanke på att sprutan var säkert fem meter lång och sprutade in flytande plutonium i armen!
Ah..så där flådigt hade inte vi det, vi fick göra allt i omgångar..
Äh, jag kanske inte minns det som det var, men nu får vi säga att vi satt halvnakna för saks skull.
Haren: Gjorde inte alla testet på papper? Det trodde jag.
Skicka en kommentar