Den där om Mårten

Det snöar när vi åker neråttåg, i norra Småland någonstans, och han håller min hand, medan jag lyssnar på min åttiotimmarsljudbok. Jag byter ställning och kan inte riktigt få ro i mitt Inter Citysäte. Jag vaknar med nackspärr och fyra kapitel senare, i Alvesta och han har lagt min jacka över mig och sedan gått till restaurangvagnen, där jag hittar honom fördjupad i en bok med slitna omslag och en kopp kaffe framför sig.

På perrongen får jag syn på pappa på ganska långt håll. Han står med händerna i fickorna och pappaspanar åt vårt håll. Jag släpper väskorna och springer högklacksspring bort mot honom och fumlar in i hans famn.

Hemma i föräldrarhemmet: allt som vanligt. Stolte mannen har med sig en jätteful tavla med Stockholm på, som han ställer i deras hylla: ett litet expriment för att se hur länge den får stå i deras stökhem innan någon märker något. Jag gissar på runt någon dag innan julafton.

På lördagen vi tränger ihop och in i liten bil, kör fyra mil till herrgård och gåsmiddag. Stolte mannen på vippen till överförtjust: svart soppa i vita storskålar och jag som rynkar på skånsknäsa, påstår att svartsoppar endast är till för oäkta skåningar, ingen vettig skulle få för sig att beställa in. Pappa rycker på axlarna och beställer in en han med.

Men maten är inte bra. Inte bra alls, och jag besvikensuckar, minns förra Mårten gås, när vi oj!ade och inte kunde sluta äta: krispiga kanter, perfekt rökål, potatisen man inte kunde sluta äta. Och Stolte mannen som skulle få det bästa.

I stora salen, vid pianot, ta han mig i famn, viskar i mitt öra att kvällen varit perfekt. Viskar att han älskar mig: något han försiktigar med, kanske bara säger fyrafem gånger om året, när jag behöver höra det mest.

Tumlar genom helgen, somnar med tjocksockor och inget annat: intrasslade i varmtäcken och kärleksarmar i gammalt kallt flickrum. Han vägrar sova någon annanstans än bredvid mig och vi trängs därför på nittio centimeter.

På flyget hem (ombokat från Sterling till Malmö aviation) ser vi vårt hus, vår lägenhet på Söder. Och han pekar och säger baby, titta, det är där vi ska vara tillsammans hela hösten, hela vintern, hela våren: vårt hem!. Och väl hemma dricker han mellanöl äter oliver läser tidning, jag lyssnar p3-dokumentär smygtittar på honom tänder ljus. Lovar honom att nästa år: nästa år ska vi äta en godare Mårten.