30 juli 2009

Den där om att om han tvunget ska bita mig så föredrar jag att han gör det i handen

Har börjat kolla på True Blood säsong två. Bra. Bättre än jag trodde. Men vi har ett problem, Stolte mannen och jag: jag tror att han är en vampyr efter varje avsnitt.

Vi ligger och myser. Jag med ett ben över hans nakna. Jag håller på att somna men är samtidigt spänd i hela kroppen för att det är spännande. Han överhand styker mig. Så tar det slut och han ska vi se ett avsnitt till? Men klockan är redan halv tolv jag måste vardagssova. Så han böjer sig mot mig för en godnattpuss. Och jag följer med i rörelsen. Bort från honom. Sluta! Bit mig inte! Skriker jag.

Så får jag honom att lova mig att om han nu är en vampyr så ska han inte bita mig. Jag skakar på huvudet. Det funkar inte.

Dagen efter står vi i duschen. Jag med ryggen mot honom. Han böjer sig fram och stryker bort håret från min nacke. Ska böja sig fram och kyssa mig där. Jag stelnar till och vänder mig snabbt om. Vad gör du? Där står han blöt halvstånd och tittar på mig.

Han är ingen vampyr. Jag vet ju det. Men min hjärna verkar inte veta det.

Inga kommentarer: