Min bebis har kommit in i någon slags sovanarki. Han vägrar att sova som han tidigare gjort och vaknar nu hundra gånger per natt samt följande tider
måndag: halv tre
tisdag: tjugo över fyra. En bra sak med detta är dock att jag idag fick se det fantastiska programmet Sidenvägen på 30 dagar. Bra. På riktigt!
I dag ska jag iväg och få mina ögonbryn fixade. Jag är rädd för att stänga mina ögon och de aldrig öppnas igen.
4 kommentarer:
Ojojoj vad jag VET HUR DET ÄR. Fördelen är väl att du kommer sova så djupt att det där med ögonbrynen inte ens gör ont. Kram på dig.
Sovanarki är tortyr på riktigt. Fi farao ska nu INTE dela med mig av mina egna erfarenheter i det ämnet. Hoppas att du får en riktigt fin natts sömn snart.
Det är nu ni ska säga att det snart blir bättre. Om någon dag, eller kanske redan i natt?
Hjärtat, det blir bättre! Nu vet jag inte hur Harens nätter sett ut, men jag kan ju gissa att de varit besvärliga deluxe. Tror därför inte att vi är de mest representativa bebisföräldrarna, för de flesta knoddar får ju styr på sömnen det första året. Men plötsligt står man där med en hel natts sömn, och det bästa är att det kommer komma ännu fler. Jag lovar. Tills dess måste man hitta sitt sätt att överleva, "bara".
Och kämpa, kämpa för att inte bråka om sömn. Unna varandra sömnen, i stället för att roffa själv. Lättare sagt än gjort, men viktigt att försöka. Om ni båda unnar så får ni båda sova, och behåller ett hyfsat mysigt klimat. Var tydliga, man kan inte tankeläsa när hjärnan är som bomull. Är det något jag är stolt över i vår relation så är det att vi kunde hantera den långa sömnbristen utan att gräla om just det.
Kram fighter(s)!
Skicka en kommentar