Den där om livet

Jag hinner inte med min blogg, mina små kycklingar. Men jag finns här och lever mitt liv, så att ni vet. Min son har lärt sig att pussas och pussar mig över ansiktet hela dagarna. Jag såg ett kort på honom här om dagen, när han var ny, en månad eller så, och han var så liten. Han är fortfarande liten, men inte så där nyföddliten längre. Han har börjat likna mig. Det känns i hela kroppen när han ligger och koncentrerar sig på något på golvet och sen märker att jag tittar på honom. Då tittar han upp och LER med hela ansiktet. 

En månad. Snart sex månader.

Såg på Facebook att någon sa grattis till en bekant som fått barn. Och före utsatt datum också, vad härligt! och jag ryser i kroppen. Jag vill aldrig, aldrig föda barn för tidigt igen. Jag går gärna över tiden, hur ont och jobbigt jag än har.

Jag planerar resor. Resor med min familj och resor med vänner. Resor jag har råd med och resor jag måste spara ihop till. Grekland, Portugal, Marocko, Skåne, Göteborg, Spanien, Kanarieöarna, Turkiet. Älskar resor och det spritter i kroppen på mig.

Målar naglarna i olika rosa färger för att jag kan och inte måste vara i jobb-mode. Min lugg växer sig för lång och återigen tänker jag att jag ska låta den växa ut. Planerar midsommar och midnattsbad. Vår chili växer och ute på lantstället lyckas jag faktiskt med kålen, fast att Stolte mannens mamma försökt driva upp kål utan att lyckas i flera år. Äter för mycket choklad och säljer för stora kläder på Tradera. Dricker för mycket coca-cola light och vin ur vanliga glas. Tittar på fotboll och svär. Gör vegetarisk lasagne för att det är köttfria måndagar och har mina föräldrar på besök. Det regnar och regnar och regnar och slår regnrekord och jag är inte förvånad för såklart är det skitväder när jag är föräldraledig. Går på biodejt med min man och lägger upp för mycket bilder på Instagram. Har Välkommen till världen-fest för min son och bakar enorma mängder muffin. Ställer in playdate med andra mammor när min rygg går sönder. Sitter och kisar mot solen och läser sista delen i Hungerspelstriologin.

Det är livet som händer.