Den där om att inte behöva flytta från sina vänner

Vi sitter på en uteservering och en av mina bästa kompisar visar ett e-mail som hon har fått. Kolla! Alltså, det är ju bara på låtsas och skoj, men ändå. Så blir det som bara var skoj mer på allvar och på vår gemensamma chatt på Facebook berättar hon att hon har fått jobbet. Hon ska flytta från oss. Och samtidigt som det är klart att hon ska göra det så... hon lämnar mig. 

Många av mina vänner flyttar från mig. Det senaste året är det två som flyttat utomlands och en som flyttat till annan stad inom Sverige. Det brukar vara jag som lämnar, som bor någon annanstans ett tag. Är otålig och vill bort. Och den där flytten till landet, långt från asfalten som vi sagt att vi ska göra kommer lite, lite närmare. Känns lite, lite lättare. 

Den där om dagens semesteronani

Vi semesteronanerar och lägger upp bilder för världen att se. Och ändå vet ni inte, kanske var det så att jag tappade telefonen i den där jävla bäcken. Kanske bråkade vi så mycket på den där sista bilden att det är därför jag går några steg bakom resten av min familj. Kanske fick Fimpen smaka på våfflan och fick efter det diarré det fanns miljontals mygg kaffet kostade femtio spänn koppen solen gick i moln precis när vi skulle bada jag fick ryggskott av att sitta på en filt på gräset. Saker ni aldrig får veta. Ni får bara onanin, den där när jag alltid kommer på slutet.

Den där om Stolte mannens överraskningsdag

Stolte mannen har jobbat natt och kommer med håret på ända och struttig gång mot oss där vi ligger i parken. Fimpens badbyxor hänger och torkar på barnvagnsstyret och han hoppar på min mage. Fimpen hoppa inte på min mage, det gör ont i kejsarsnittsärret, där du kom ut! gormar jag. Han tittar på mig med plirögon och fortsätter att hoppa. Stolte mannen är nästan framme vid oss när han trillar till. 

Ajsomsatanshelvetesskit!

Han har trampat på en geting och tar på sig ledsenmin och säger att han inte tagit strumpor på sig för att han vet att jag gillar honom barfota. 

Jag skickar i väg honom med små lappar och snabba nu du är sen! och han åker till St Eriksplan där han får sitt livs första massage medan jag rödmålar läppar sätter på mig rätt klänning provar olika frisyrer frågar Fimpen does my butt look big in this? dansar stora rumpdansen med honom tittar på klockan är sen.

Så möter vi upp våran gemensamma kärlek och går till restaurang EAT sätter oss på uteservering tar in flaska cava och livet är fint. Fimpen sitter i barnstol och får leka med Stolte mannens dyra klockan som muta. Vi äter åtta smårätter på vart andra och Fimpen får smaka efterrätten och får sockerchock och somnar inte förrän klockan sent. 

Den där om sju månader

Hej Fimpen,

min lilla älskling. Mitt livs kärlek. I dag blir du sju månader. Du är så stor. Du är så liten. Du tror att du kan allt i världen. Du blir liten, trött och vill ha hjälp med allt. Du utvecklas i ett tempo så snabbt att jag och din pappa inte hinner med. En dag kan du inte sitta, nästa kan du stå utan hjälp. 

Du älskar att suga på alla slags etiketter, eller saker som sticker ut (till exempel mitt hår (vi hittar dig ofta med en hårtuss från mig i din hand) eller ett tvättråd på din pappas kudde) och saker av plast. Sedan förra månaden har du lärt dig att krypa halvbra, att sitta själv, att stå upp om du håller i något, att resa dig själv från sittande att sätta dig upp från liggande, att äta smörgåsrån och dricka själv ur mugg. Du älskar frukt, speciellt persika, avokado och mango. Du gillar inte mat så väldans mycket men gillar bröd. Håller jag dig i händerna när du står upp börjar du trampa med dina fötter som om du vill gå, hittills har du gått några steg, men jag är inte riktigt redo för att du ska lära dig gå ännu, så det får du faktiskt vänta lite med, även om din pappa kunde gå när han var en månad äldre än vad du är nu.

Du har börjat upptäcka djur och älskar att titta på hundar, katter och fåglar. Det är inte många djur som låter dig klappa dem ännu, men du skulle nog gärna vilja. Du har börjat sova i märkliga ställningar och sover sällan på ryggen nu för tiden. Den där yogaställningen barnet? nu vet jag varför den heter så. 

Du är extremt social och vill gärna hälsa på folk, helst andra bebisar och barn. När vi var på sjukhuset inför en operation du ska genomföra var där en pojke i din egen ålder som satt i en bilbarnstol. Du ålade bort till honom, tog tag i hans stol och hävde dig upp till stående sen stod du och pratade med honom och blev lite väl närgången. Då var jag tvungen att hämta dig. Du gillar även att prata med äldre damer på tunnelbanan. Du är väldigt aktiv och vild och ramlar ganska ofta och slår dig. Vi funderar om vi ska köpa en liten hjälm till dig, eftersom du slår dig så mycket.

Den där bebisen på sjukhuset förresten. Det var ett tag sedan jag såg någon i din ålder, men oj, vad du var en liten plutt bredvid honom! Sist vi mätte dig var när du var sex månader och då var du lång, men smal. Jag tror att det fortfarande gäller. 

Du har virat din pappa runt ditt lillfinger. Det är inte mycket han inte skulle göra för dig. Jag är lite mindre curlande och tänker att du måste få tjuta lite innan jag kommer springande. Jag hör skillnad på ditt skrik, om det är kom och hjälp! eller nu är jag bara larvig-gråt. Din pappa tycker att jag är hård, men jag menar att ska vi lyfta upp dig varje gång du är sur kommer du aldrig lära dig att till exempel krypa ordentligt, ofta är det då du frustrationsskriker. 

Din mormor, morfar, farmor och farfar är virade runt det andra lillfingret. Din morfar säger att du har fått hans frisyr. Det gör din farfar också.

Du är min lilla mysfarbror. Och jag, jag är din mamma. Jag blir mer och mer kär i dig för varje dag som går. Jag vet att du gillar mig också, för du har blivit lite mammig. Tänk att du gillar mig, det är helt jävla fantastiskt! 

Dig ska jag älska resten av mitt liv.

Den där om tio veckor tillsammans och ihop

Jag ligger i sängen och läser när min man går och jobbar sitt sista jobbpass, ett nattpass, innan sin semester och föräldrarledighet. Sov gott! säger han innan han lämnar mig och sovFimpen och jag mmm:ar. Boken är bra och jag ska bara läsa några sidor till. 

Några sidor till innebär att en döing kommer tillbaka och jag iiihhhhh!:ar och trycker mig intill min son och är mörkrädd. Så vaknar jag klockan nio av att Stolte mannen trycker sig ner i sängen. Vi ska vara lediga i tio veckor tillsammans, sen börjar jag jobba. På hans första semesterdag får han en överraskningsdag, kuvert i rosa färg som för honom över Stockholm för olika aktiviteter. 

Den där om att hinner jag inte blogga långt, så får jag blogga kort

Ska ut och dricka vin med världens finaste tjejer Inte skyldig och Anyday. Har lite förfest för mig själv: äter tre minutersnudlar och lyssnar på den mest molankoliska låten som finns.

Den där om att Fimpen hälsar

Jag har så mycket att göra. Planera en Sverigesemester till exempel (har bokat övernattning på slott!). Istället sitter jag på golvet med min son, sjunger julsånger och tittar på hus. Min unge alltså. Är det meningen att jag ska behöva underhålla honom hela tiden? När ska han börja leka själv? Och leka själv innebär inte knappa på datorn nu samtidigt som jag skriver.

Jävla skit. Nu måste jag sluta, han ger sig inte. Här får ni en hälsning från Fimpen:

 vhöpo,k¨äj.

kööö.-n -+

Den där om en Sverigesemester

Hej mitt folk,

i augusti kommer ju solen som vi alla vet och den här hagelstormen som är precis över mitt huvud kommer att vara en minns du i juli när det haglade så jävla mycket?-historia, så då tänkte jag och min lilla familj dra på Sverigesemester i två veckor. Vi kommer att köra från Stockholm mot Göteborg, över Värmlandshållet. Sen kommer vi att stanna till hos Bubblan i Göteborg och hos mina föräldrar i Skåne. På vägen hem tänkte vi köra "inom" Öland. Vi måste göra en del stopp för vi har en unge som HATAR att åka bil. Så hit me! Var ska vi bo? Vad ska vi göra?

Tack snälla ni för alla tips ni kommer att överösa mig med!

Den där om semesterveckor

Jag och Fimpen åker på semester till mina föräldrar i Skåne. På flygplatsen gråter jag tårar som rinner ner i mungiporna på mig för att vi ska vara borta från Stolte mannen i nästan två veckor och jag saknar honom redan innan vi sagt hej då. Jag hatar att vara ifrån honom. Hatar. Jag är ingen sån där ensammänniska. Jag är en vara ihop hela tidenmänniska. Jag vill gärna sitta nära när vi tittar på tv eller äta middag. Han brukar flytta lite åt sidan lite åt höger vänster och jag flyttar efter. Han ler och jag tillbakaler. 

Han är en sådan som utbrister Gud vad skönt med lite ensamtid men som vaknar mitt i natten och undrar varför vi inte är där han är alltid. Så vi spkypear och jag ser att han darrar darr med underläppen och vill inte lägga på för att jag vet att han kommer att gråta när vi gör det. Det blir you hang up, no you hang up kind of love och jag trycker på röd telefon-knapp och ångrar mig sen och ringer upp med en gång igen.

 

Jag sitter i mina föräldrars soffa och regnet regnar utanför. Jag suckar och min mamma sitter framför datorn och slår världsmästerskapet i snokande på Facebook. Hon klickar på bilder kopierar dem lägger över dem i Word förstorar upp dem och frågar mig sedan vem är den där? och vem är det då? på min brors bilder från Frankrike och jag svarar vet inte vet inte, för jag vet inte.

Jag har ensam vårdnad om ett gnälligt barn och äter grillat varje dag. Jag försöker läsa men störs av knott och min son son inte alls vill sova. Vi badar i havet som är arton grader och jag skriker fyfanvadkallt!fyfanvadkallt! medan mamma står med knottriga ben och påstår att det är jättevarmt. Jättevarmt! Vi åker till stranden men det är så kallt att vi åker hem igen. Vi går ut på samma restaurang som mina föräldrar alltid går till och de beställer samma mat som de gör varenda gång de är där. Jag träffar vänner jag känt sedan jag var sju år och fast att vi inte är samma lika längre så glider vi in i bekväma självklara roller som inte trampar på varandra eller på tår för den här valsen har vi dansat i så många år.

Så går nästan två veckor och jag vaknar och gör träffa Stolte mannen-dansen och mamma blir ledsen för att vi ska åka. Alla dessa hej dån. Han står där i vänthallen med ny tröja och gammalt leende och han tar oss i famn och jag burrar in ansikte och näsa i tröja som inte ännu börjat lukta som honom sen kör han oss hem.

Den där om ett streck

Jag kommer hem till ett soligt Stockholm och Stolte mannen står och väntar på oss i en solig ankomsthall. Han ler med kråksparksögonen och håller upp sin famn som om han vill ta oss i famn och aldrig släppa oss igen. Han luktar duschtvål och Stolte mannen och viskar i mitt öra att nu släpper jag er aldrig igen.

Två veckor. Jag ska aldrig mer lämna min man så länge igen. Jag saknar honom till tårar för mycket. 

Vi kör förbi Systembolaget ICA Apoteket. Jag snabbar in på hemmatoalett och kissar på sticka. Visar upp den för orosögon. Vi slipper ta beslutet. Vi slipper lägga för på en sida och emot på andra. Fimpen ska inte få något syskon. Än.

Den där om att gå mot sina principer

Hej mitt älskade drottningrike,

jag är tyvärr tvingad att lägga ordverifiering på min blogg. Jag hatar denna verifieringsskit, men min blogg blir just nu spammad av nån jäkel som bara idag har skickat runt trettio kommentarer om något lån som jag verkligen inte vill ha. 

Tar bort skiten om ett tag igen.

Puss och kram!

Den där om att hoppas på ett streck och inte ett plus

Och jag smsar honom. 


Vi måste nog köpa ett graviditetstest när jag kommer hem.

Den där om att tappa orden

Jag sitter på min pinniga trästol och vrider på mig. Inombords åker känslorna runt runt och jag måste hålla mig själv i handen för att inte brusa ut och upp. Det diskuteras könsneutral förskola. Och som alltid.

Jag har en kompis som jobbar på dagis. De får inte titta på barnets kön för att se om det är en snopp eller en snippa. Hon/han tycker att det är så himla konstigt.

Jag borde inte ha hållit mig själv i handen och varit rädd för att såra värdinnans känslor genom att vara den jag var för tio år sedan, den som hon tyckte var jobbig att ha med på fest för att jag alltid hamnade i konflikt om politiska obekvämheter. Jag borde ha

Vet du? Jag tycker att könsneutrala FÖRSKOLOR är jättebra. Alla behöver inte förstå det här, men tydligt är ju att behovet finns, annars skulle dessa förskolor inte finnas. Jag förstår inte ur- och skurförskolor, jag fattar inte grejen med skur, jag tycker att det är helt bananas. Jag känner dock inte ett behov att diskutera det så fort jag dricker mer än ett glas vin eller sitter på fest. Plus. Du? Tråkig situation det där med din kompis. Sånt slöseri, både att de inte fått tag på en riktigt pedagog som är utbildad inom och intresserad av kön. Synd också att hen inte verkar trivas på sin arbetsplats. Jag undrar ju lite vad hen gör där, om hon tycker att det hen gör är konstigt.  

Den där om kulturmånad juni

Juni är redan slut, hörrni. Den som skulle vara solig och fin för att jag föräldrajobbar. Den blev mest regnig. Nu börjar mina två favoritmånader på året: juli och augusti. Då jävlar! I juni har jag mest gått runt i en tröttdimma, inte läst, inte lyssnat på musik. Den här listan blir alltså tråkig som fan. Nu drar jag på semester: en och en halv vecka hos mina föräldrar i Skåne. Jag tänker mig sovmorgon och läsaläsaläsa. Kommer ta med mig överdrivet mycket att läsa. Jag tänker Zlatanboken. Jag tänker på min bokklubbsbok. Jag tänker läsa om blinda mördare. Oj, vad jag tänker! 

Bästa låten: Jag har åter igen lyssnat på Jonathan Johansson. Underbara Ingenting stort samt Centrum. Centrum kan eventuellt bli den låt jag lyssnat mest på under 2012 när 2012 är slut.

Bästa album: Active Child - You Are All I See.

Låten jag lyssnat mest på: Vipp-på-rumpan-affär. Och en massa med Evert Taube.

Böcker jag läst: Buhu! INGENTING! Bara sista delen i Hungerspelstriologin. Det är väldigt, väldigt, väldigt lite för att vara mig.

Bloggande: Juni var stora ledsna kärleksdödsmånaden. Nostalgifabriken. Nippertippa. Mina bestyr. Jag tänker på er alla!

Ni måste läsa Loud like a girls serie samt It's gonna be fines musiklista. 

Sen undrar denna Instagramtossiga tjej vem man/kvinna egentligen ska följa där. Vem är er favorit?

Tv: Girls, älskar som alla andra. Den där Adam påminner så jävla mycket om killarna jag dejtade när jag var tjugo. Och runt tjugosex. Därför lite kär i Adam.Kollade även på första avsnittet av Spung och upptäckte att en av Stolte mannens kompisar spelar en av huvudrollerna. Jag frågade honom och han log världens jag mötte Lassie-leende och berättade att de två bodde ihop när serien spelades in. Inga problem att få ligga back then, alltså. Om man jämför med tröttmamman som inte släpper till.

Film: Jag har filmer jag vill se. Hungerspelen till exempel. Väntar på att den ska gå att laddas ner komma på dvd. Annars ser jag inte film. Jo! Har ju varit på bio med min karl, när mina föräldrar var barnvakt. Har inte varit på bio på kanske tre år. Mina biocheckar hade gått ut. Såg Prometheus som var kass. Så himla många lösa trådar som lämnades hängande. Men! jag fick popcorn och sitta still och slapp jaga en krypande bebis.

Juni, ingen vidare kulturmånad trots regnet.

Den där om att jag nu måste lägga alla mina semesterpengar på en Webergrill så att min man kan bli glad igen

Vi firar fredag på vars ett håll, jag och Stolte mannen. Han förlorar fotbollsmatcher i en cup på Östermalm och jag hänger med mina vänner och dricker vin. Smsen flyger i luften mellan oss och när jag kommer hem ligger han och sover i soffan. På datorn framför honom ser jag en lista han mailat till sig själv. Mat som han ska äta när jag och Fimpen är på semester i Skåne nästa vecka. Min man älskar mat. Älskar. Älskar!

Så åker vi ut på landet på lördagen och min man sitter och fingrar på sin telefon under hela middagen. Svär över dålig mottagning. Jag frågar vad han gör och han svarar att den där tävlingen om en grill ska vara slut idag. Jag ler mot honom tar hans hand klappar honom över kinden. Hela jävla helgen har han pratat om den där grillen. Frågat mig om jag verkligen tror att han skrev rätt motivering. Han har sett ut var den ska stå. Han har säkert ett grillschema i huvudet. Jag säger till honom att vi inte är sådana som vinner tävlingar, vi har fått tur i kärlek inte i spel. Han sparkar mig på vaden för att jag är klämkäck sen går han och målar båten.

Den där om att vi kommer tänka till innan vi väljer smeknamn till nummer två.

Skammen när ens son inte lyssnar till sitt namn hos doktorn och jag försynt måste meddela att vår son går under smeknamnet Fimpen.