Vi firar fredag på vars ett håll, jag och Stolte mannen. Han förlorar fotbollsmatcher i en cup på Östermalm och jag hänger med mina vänner och dricker vin. Smsen flyger i luften mellan oss och när jag kommer hem ligger han och sover i soffan. På datorn framför honom ser jag en lista han mailat till sig själv. Mat som han ska äta när jag och Fimpen är på semester i Skåne nästa vecka. Min man älskar mat. Älskar. Älskar!
Så åker vi ut på landet på lördagen och min man sitter och fingrar på sin telefon under hela middagen. Svär över dålig mottagning. Jag frågar vad han gör och han svarar att den där tävlingen om en grill ska vara slut idag. Jag ler mot honom tar hans hand klappar honom över kinden. Hela jävla helgen har han pratat om den där grillen. Frågat mig om jag verkligen tror att han skrev rätt motivering. Han har sett ut var den ska stå. Han har säkert ett grillschema i huvudet. Jag säger till honom att vi inte är sådana som vinner tävlingar, vi har fått tur i kärlek inte i spel. Han sparkar mig på vaden för att jag är klämkäck sen går han och målar båten.
5 kommentarer:
Aww. Han kan få komma hem till oss och klappa på den sen, medan Fimpen och Edster smider planer på världsherravälde och du och jag dricker vin!
Låter som en perfekt plan du!
Sambon kände sig väldigt bortglömd när han läste detta, så jag antar att han också kan få vara med. Sonen den äldre sitter ju ändå alltid bara vid datorn. It's a date... när vi flyttat in och målat.
Vi köpte Webergrill när vi köpte hus. Känns i efterhand som rätt onödiga pengar, för när vi grillade på Gotland blev det lika bra på en 100 kronorsgrill från macken. Fast den var i och för sig lite låg, så att man fick sitta på marken i en obekväm ställning (särskilt obekväm om man är höggravid, men ändå måste grilla eftersom alltför många verkar tycka att det är mannens uppgift). Till Webergrillen går det dessutom åt sjukt mycket grillkol, så det blir ännu dyrare av det.
Jag hade helt missat det där med Webergrillar, tills jag tappade bort min man på byggvaruhuset häromdagen. Jag hittade honom tills slut ömt klappandes på en. Stora ögon och "asså, det skulle ju vara en investering...". Och vi har inte ens hus.
Skicka en kommentar