Jag sitter på min pinniga trästol och vrider på mig. Inombords åker känslorna runt runt och jag måste hålla mig själv i handen för att inte brusa ut och upp. Det diskuteras könsneutral förskola. Och som alltid.
Jag har en kompis som jobbar på dagis. De får inte titta på barnets kön för att se om det är en snopp eller en snippa. Hon/han tycker att det är så himla konstigt.
Jag borde inte ha hållit mig själv i handen och varit rädd för att såra värdinnans känslor genom att vara den jag var för tio år sedan, den som hon tyckte var jobbig att ha med på fest för att jag alltid hamnade i konflikt om politiska obekvämheter. Jag borde ha
Vet du? Jag tycker att könsneutrala FÖRSKOLOR är jättebra. Alla behöver inte förstå det här, men tydligt är ju att behovet finns, annars skulle dessa förskolor inte finnas. Jag förstår inte ur- och skurförskolor, jag fattar inte grejen med skur, jag tycker att det är helt bananas. Jag känner dock inte ett behov att diskutera det så fort jag dricker mer än ett glas vin eller sitter på fest. Plus. Du? Tråkig situation det där med din kompis. Sånt slöseri, både att de inte fått tag på en riktigt pedagog som är utbildad inom och intresserad av kön. Synd också att hen inte verkar trivas på sin arbetsplats. Jag undrar ju lite vad hen gör där, om hon tycker att det hen gör är konstigt.
7 kommentarer:
Jag kniper också käft lite för ofta, men jag orkar inte. Jag orkar inte att jag ständigt får höra att jag är rabiat osv etc, ibland är den enkla vägen att inte ta diskussionen.
Även om en vill göra det.
Jag har slutat knipa käft privat, det har resulterat i lite mindre vänner men samtidigt så jävla befriande.
Samtidigt är det ju det där med att man blir "den jobbiga", och jag hatar det. Jag hatar att mina åsikter anses "jobbiga" för att de adresserar förtryck och hur diskurser faktiskt påverkar människors liv på fucking riktigt. Det gör mig arg och frustrerad och jag blir så jävla jävla glad av att gå in här och läsa ibland för jag tror att om du var i Lomma och jag var en knäpp människa utan hämningar som vågade stämma träff fastän du är så himla cool så hade vi haft himla kul över en flaska vin på min balkong
själv har jag problem med kristna förskolor, det är bananas.
ps, hur gör dem vid blöjbyten där kompisen jobbar?
Jag är också den som alltid tar diskussionen. Eller snarare, ifrågasätter säger min åsikt försöker fatta hur de tänker och få dem att fatta hur jag tänker. I synnerhet kring politik, genus, normer etc..
Men då tycker ju alla att man är så jobbig, även fast jag inte alls bråkar utan försöker ha någon form av diskussion. Väldigt svenskt det där, eller?
Har slutat. Försöker tom sluta göra det med min sambo för jag känner mig så jävla jobbig. Alla blir gladare om man håller käften, och det är dessutom sällan någon idé.
(förutom häromdagen då jag lyckades få min fars 50+iga kompis på facebook att gå från "förlåt för att jag är man!" till "ah, det där var ju riktigt intressant läsning" efter mycket svettande framför tangentbordet och feministskola på det mest grundläggande sätt som går utan ett enda hårt ord. Det får jag leva på längre.)
Men att folk orkar störa sig? Energi som kan läggas på så mycket annat.
Det där med å knipa käft bara för att passa in.. nae, det funkar inte i längden. Man måste ha vänner som kan ta både det goda och onda. :-)
Men åh! Jag brukar växla lite med att bli för engagerad så att det blir jobbigt och att hålla tyst (och må dåligt över det). Just nu stör jag mig dock mest på mig själv, som klagar väldigt mycket över förskolor/tv/barnböcker etc med könsstereotypa värderingar men inte gör tillräckligt mycket själv hemma som skulle kunna balansera upp det hela lite.
Skicka en kommentar