Den där om sju månader

Hej Fimpen,

min lilla älskling. Mitt livs kärlek. I dag blir du sju månader. Du är så stor. Du är så liten. Du tror att du kan allt i världen. Du blir liten, trött och vill ha hjälp med allt. Du utvecklas i ett tempo så snabbt att jag och din pappa inte hinner med. En dag kan du inte sitta, nästa kan du stå utan hjälp. 

Du älskar att suga på alla slags etiketter, eller saker som sticker ut (till exempel mitt hår (vi hittar dig ofta med en hårtuss från mig i din hand) eller ett tvättråd på din pappas kudde) och saker av plast. Sedan förra månaden har du lärt dig att krypa halvbra, att sitta själv, att stå upp om du håller i något, att resa dig själv från sittande att sätta dig upp från liggande, att äta smörgåsrån och dricka själv ur mugg. Du älskar frukt, speciellt persika, avokado och mango. Du gillar inte mat så väldans mycket men gillar bröd. Håller jag dig i händerna när du står upp börjar du trampa med dina fötter som om du vill gå, hittills har du gått några steg, men jag är inte riktigt redo för att du ska lära dig gå ännu, så det får du faktiskt vänta lite med, även om din pappa kunde gå när han var en månad äldre än vad du är nu.

Du har börjat upptäcka djur och älskar att titta på hundar, katter och fåglar. Det är inte många djur som låter dig klappa dem ännu, men du skulle nog gärna vilja. Du har börjat sova i märkliga ställningar och sover sällan på ryggen nu för tiden. Den där yogaställningen barnet? nu vet jag varför den heter så. 

Du är extremt social och vill gärna hälsa på folk, helst andra bebisar och barn. När vi var på sjukhuset inför en operation du ska genomföra var där en pojke i din egen ålder som satt i en bilbarnstol. Du ålade bort till honom, tog tag i hans stol och hävde dig upp till stående sen stod du och pratade med honom och blev lite väl närgången. Då var jag tvungen att hämta dig. Du gillar även att prata med äldre damer på tunnelbanan. Du är väldigt aktiv och vild och ramlar ganska ofta och slår dig. Vi funderar om vi ska köpa en liten hjälm till dig, eftersom du slår dig så mycket.

Den där bebisen på sjukhuset förresten. Det var ett tag sedan jag såg någon i din ålder, men oj, vad du var en liten plutt bredvid honom! Sist vi mätte dig var när du var sex månader och då var du lång, men smal. Jag tror att det fortfarande gäller. 

Du har virat din pappa runt ditt lillfinger. Det är inte mycket han inte skulle göra för dig. Jag är lite mindre curlande och tänker att du måste få tjuta lite innan jag kommer springande. Jag hör skillnad på ditt skrik, om det är kom och hjälp! eller nu är jag bara larvig-gråt. Din pappa tycker att jag är hård, men jag menar att ska vi lyfta upp dig varje gång du är sur kommer du aldrig lära dig att till exempel krypa ordentligt, ofta är det då du frustrationsskriker. 

Din mormor, morfar, farmor och farfar är virade runt det andra lillfingret. Din morfar säger att du har fått hans frisyr. Det gör din farfar också.

Du är min lilla mysfarbror. Och jag, jag är din mamma. Jag blir mer och mer kär i dig för varje dag som går. Jag vet att du gillar mig också, för du har blivit lite mammig. Tänk att du gillar mig, det är helt jävla fantastiskt! 

Dig ska jag älska resten av mitt liv.