Den där om vem som är i majoritet

Hej mitt fina fina land,

jag är lite rädd för dig just nu. Jag tycker att du är lite läskig. Du pratar om att separera människor i olika bussar beroende på hud- och/eller hårfärg. Du vill inte ta emot slyktingar som vill hoppa ut genom ett fönster och ta livet av sig. Du vänder ryggen till. Visar dig liten, fast du är stor har en enorm yta, ett av de största länderna i Europa.

Du säger att de där, de som inte är som jag, de tänker inte jag hjälpa. Rädda. Visa solidaritet för. Jag tänker vara tyst. Som i den där låten Du tysta, Du glädjerika sköna! Du säger att de där, de som kommer långt bort ifrån, de tar mina jobb. De tar allas jobb. Och samtidigt säger du att de inte alls vill jobba, de vill bara komma hit och få bidrag. Stjäla, ingå i ligor, ligga med dina kvinnor, våldta och förnedra.

 

Jag får inte riktigt ihop det, det där med att de både vill ta ditt jobb och inte jobba alls. Och att majoriteten av alla våldtäkter sker inom familjen, hotet ligger mot någon vi redan känner. De får inte röra din kvinna. Och inte sin egen heller. Eller sina, för du säger att de alltid har månggifte. Som om du är trogen din kvinna hela livet? Endast en endaste fru, som håller en hel livstid?

 

Och du blundar när du går förbi de som tigger på stan, för det behöver inte angå dig så länge du tror på att de ingår i ett nätverk, att de tjänar stora pengar på sitt tiggeri. Du skakar på huvudet och tycker att jag är naiv när jag köper te, mat och ger kläder till kvinnan som tigger vid min tunnelbanestation.

 

Du gör mig rädd. Jag förstår inte varför. Eller jag förstår varför. Vi är inne i en ekonomisk kris och jag förstår att du också är rädd just nu. Att med en världssituation som är nattsvart kommer misstänksamhet mot det som är främmande. Att det blir lättare att skylla din arbetslöshet på invandrare. Jag, liksom du, hoppas att den där krisen är över snart. Mest för att jag vill återgå till att vi tyckte att det var fantastiskt fint när Lars Ohly inte ville sitta i samma sminkrum som Jimmie Åkesson eller att Bengt Westerberg inte ville umgås med Ny demokrati. Minns du Ny demokrati? De var populära på nittiotalet. När vi hade vår förra ekonomiska kris. De försvann sen, när krisen var över. För vet du? Hur mycket du än korvar dig i ditt ålskinn så är jag som majoriteten.

 

Vi är majoriteten. Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.Vi är majoriteten.