Jag har för höga klackar lite för stora skor. Läppar och naglar är lite för neont rosa och min klänning är en sån där kort och tajt som är poppis nu och som jag funderar på om man kan ha när man är tjugiåtta och inte längre arton. Ett litet hål på strumpbyxan och påskgodis i jackfickorna. Han tar fram en cigarett och jag frågar om jag får slå av den med min drinkpinne, som på film och han säger nej. Jag frågar igen och han säger okej, bara du inte slår mig på näsan! Jag vinglar till, slår till och träffar honom på näsan.
Han blir skittjurig och jag låtsas som om jag skiter i honom samtidigt som tårar bildas i magen på mig. Stänger porten bakom mig och går upp till de andra som skrikdansar till dåliga schlagers. Värdinnan far förbi med en trasa för ett tredje glas vin har spilts på vitmattan.
Han kommer upp och lägger en hand på min rumpa. Allt är redan glömt och jag ställer mig på hans fötter och vi dansar tillsammans medan han viskar i mitt öra hur vacker han tycker att jag är.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
1 kommentar:
Es amor.
Skicka en kommentar