Den där om Jenny i punktform

Punktform har blivit mitt nya sätt att kommunicera här och jag gillar det inte så mycket, men det är bättre än ingenting.

* Förra veckan lurade jag en ny kille på jobb att jag slutade tidigare än jag skulle, för att inte karma skulle bita mig i rumpan var jag tvungen att snabbt hitta någon godgrej att göra. Denna godgrej kom i helgen, när jag blev snuvad på 3oo kronor, vilket en kille på Götgatan lurade till sig då han sa att han blivit rånad och inte kom hem till Västerås. Jag gav honom pengar och han lovade att ge tillbaka. Skönt att karmagrejen inte bet hårdare än så, men det var ändå ganska hårt för...

* 35oo kronor i CSfuckingN och räkningar för 67oo.

* Förra helgen ringde en gemensam kompis till mig och Stolte mannen till mig och sa att hon skulle komma upp till Stockholm. Sist hon var här uppe hade hon och Stolte mannen sex (innan mig). Hon ville att jag skulle hälsa till honom att hon ringt, när jag inte kunde träffa henne. Då mådde jag fysiskt illa och sa inget till Stolte mannen förrän ganska långt senare. Jag kommer inte kunna skydda vare sig honom eller mig från sådant hela våra liv och det gör så djävla ont.

* Alicia Erian är en finfin författare.

* Jag har börjat springa på morgonen, INNAN jobb. Mycket stolt över mig själv.

* Om nio dagar är jag färdigutbildad. Det skrämmer mig mer än något gjort på mycket länge.

Den där om ice cream truckers

Vinrusiga och gräs på knäiga och pratat i muniga trillar vi Nytorgsgatan fram och jag har en hand i Stolte mannens och den andra kramar en surprisepresent till honom, sådana där man älskar, som bara kommer helt sådär här! Han frågar vem som vill ha godis och jag och Finaste skakar nej på huvudena och går hem, medan han går till godisaffärn.

Det går cirka tjugo minuter sen känner jag att han är utanför dörren där nere och kan inte komma in, så jag går ner och släpper in honom och berättar sen för Finaste att jag är synsk, vilket hon inte tror på, då lägger jag till att det bara är med Stolte mannen, men hon är fortfarande tveksam. Jag får övertyga henne under sommaren.

Så somnar vi, jag i mitteln, med en godispåse på magen, Finaste till höger, Stolte mannen till vänster till ice cream truckers.

Den där om den bästa sommaren

Jag ser henne komma gående på gatan och jag snabbar på stegen. På ryggen har hon monsterryggsäcken och i handen världens största väska. Hon trillar in i famnen på mig och flåsar mig i örat. Jag skrattar och äntligen!

Hela sommaren har vi på oss, innan hon flyttar tillbaka till Indien igen. Hon ska bo i min lägenhet och jobba på mitt jobb. Ta alla pass jag inte vill ha, leda mig hem när jag är för full, påminna mig om att ta med min lunchlåda. Min Finaste.

Den där om hipp, hurra hela dan!

Glad som en barnkalasballong: ska bli sambo.

Den där om mensen

Jag minns första gången jag fick mens. Panso fick mig att tänka på det hela med sin kommentar i förra inlägget. Jag var tolv år och det var på sommaren innan jag skulle börja på högstadiet. Jag låg i en kompis trädgård i bikini, med rosor på kind och solsken i blick. Så kom det blod på handduken och rent instinktivt förstod jag att jag hade fått mens och det var pinsammast i världen. Spang in på toaletten, stoppade papper i trosan och cyklade hem det snabbaste jag kunde, genom skogen, över bron.

Ett år senare lärde en kompis mig hur man stoppade in tamponger. Hon stod utanför toalettdörren och guidade mig (men tryck in den nu då! Kan du inte? Gud, vad du är mesig!) och jag stod inne och skrek att det går iiiiiinte! Jag var trång som en enåtiosäng för två personer, fast att jag hade ridit sedan jag var sex år. Och även om det sägs att mödomshinnan är en myt, så var det något som var ivägen.

Jag snodde bindor av mamma istället. I flera år. Och hon måste ha märkt något, men hon sa aldrig till. Jisses, mensen var verkligen hemlig i flera år. Minns att jag till och med tvättade mina egna trosor. När/om jag får flickor ska jag ha det där samtalet när de är typ tio. Papper i trosan är inte så kul.

Den där om bussdjäveln

Precis när jag påstår i mina kommentarer att jag inte tycker att det är så farligt att cykla i Stockholm så är det en bussdjävel som kör på mig när jag är på väg till träningen. Okej, han kanske inte direkt kör på mig men hade det stått en tant på trottoaren och tittat på hade hon nog blivit skiträdd. Jag blev mest arg och sparkade på bussdjäveln.

Förloppet kan ses ovan, även om det inte är så tydligt, för jag har bråttom, måste hinna duscha innan jag ska på tjejdejt. Hade jag inte nitbromsat så hade jag varit ganska mycket mos idag, bara för att SL måste hålla sina tider. Tack för det bussdjävel nummer två, på Nytorgsgatan, på väg söderut, vid kvart i fem.

Obs: det till höger om cykeln är trottoaren.

Den där om Celebrity Rehab

Jag plus pojkvän har skaffat oss en ny guilty pleasure: Celebrity Rehab. Vi var så fast i helgen att vi åt framför datorn och för att hinna med att ha sex stoppade han in den lite från sidan medan Daniel Baldwin hoppade av programmet.

Den där om cykelhjälmen

Herre Gud, herre Gud! Jag har blivit vuxen. Eller svensk. Eller en riktig stockholmare; jag cyklar till och från jobb med cykelhjälm.

Jag känner mig mesigast i stan (även om 2/3 i Stockholm har hjälm när de cyklar, något som måste förvirra/roa turisterna), men valet mellan att vara tufft och säkert har helt plötsligt vägt över i säkerhetsskålen. Det, sluta röka och bara äta mörkt bröd - jag kommer säkert att leva tio år efter att alla mina vänner och pojkvänner dör som straff. Kommer att sitta ensam och doppa Finska pinnar i mitt te, så att det blir sån där äcklig sörja i botten av koppen.

Den där om mexikexet

Det som är bra med Facebook det är att man kan gå in och se att Mexikoexet, ni vet han jag gifte mig med, har gått från att vara "single" till "in a real ship", vilket gör att man blir väldigt lättad och inte längre behöver ha skuldkänslor över att jag träffade någon annan så snabbt efter honom, valde att ignorera hans mail och inte berättade något förrän långt senare.

Den där om att hälsa ångesten välkommen

Jamenhej, ångest!

Googlade bloggen och märkte att det var några som tyckte att jag uppdaterade för sällan och någon som slutat läsa mig, så jomenhallå, överpresterarjenny, nu måstemåste jag skriva något (alternativt lägga ner bloggen, eftersom jag alltid vill sluta och stänga av när något dåligt händer) och om jag skriver något kommer det att bli kasst, för konst skapas genom lidande och ända sedan jag blev lyckligt kär har jag inte kunnat skapa och har fått lägga ner mitt bokskriveri, som kommit till sidan hundra, eller så, han är inte min musa, han är min motmusa, djävla skit!

Den där om oss i femman

Vi gick i femman och fick vara med i Vi i femman, och var okej, men inte toppenbra; hamnade någonstans mitt på listan och fick varken vara med i radio eller Teve! även om vi hade hoppats på Teve!. Vi tog den där sprutan som man svimmade av - stelkramps, och satt på tjejrad i bara trosor och lyssnade spänt på de med efternamn som började på A: Andersson, Anderberg, om någon av dem skulle skrika där inne. Det gjorde de aldrig, men de kom ut med ett plåster och hemska historier om hur ont det hade gjort. Fast ont gjorde det så klart när jag berättade för farmor.

I femman hade vi skoldisco för lågstadiet. I flera veckor i förväg planerade vi snacks och låtar och vem som skulle dansa med vem: i slutändan dansade vi mer än lågstadieungarna, tog upp matsalens omgjorda dansgolv för kvällen, där vi sjöng med i vad Troll och Sandra sjöng. Jag hade haft ansvaret för popcornen och gjort micropopcorn, aka lyxpopcorn, tagit A4-papper och snurrat till strutar, tejpat igen och fyllt med popcorn. De såldes för fem kronor. Slickade på ett salt S, som verkade mycket saltare då än nu, såg på medan Dennis stoppade in hela i munnen på en gång. Dennis, som alltid tittade in i vårt omklädningsrum efter gympan och som senare åkte med mina rullskridskor nerför Bananbacken, så att de gick sönder.

På rasterna i femman spelade vi bollruta, fast att 5b snodde alltid vår boll och la den i kapprummet. Vi brottades på bänkar och jag kunde klå de flesta av killarna, fast att jag var späd som en kyckling. Vi gick absolut inte iväg till ICA som låg bredvid skolan, för det fick man inte. Utom Dennis då. Eller, han fick inte, men han gjorde det ändå. Vi satt i bänkar som var uppdelade i fyra och vår lärare lärde oss kroppsdelarna, men tyckte det var för pinsamt med kön och därför svatpennade bort dem.

I femman var framtiden långt borta. Vi började få bröst, men visste inte vad de skulle användas till, utan skämdes mest över dem, eller bristen av dem, på gympan. Vi hade ingen aning om att det fanns en värld eller ens en verklighet. Vi pillade på sönderkliade myggbet och visste inte att det fanns barn som blev våldtagna av sina egna föräldrar. Och för farmor berättade jag att stelkrampssprutan var det ondaste jag varit med om.

Den där om att jag älskar dig så mycket...

Jag förvaltningsekonomiseminarar och blir irriterad på nivån på samtalen och diskussionerna: är van vid teoriifrågaställning och högt flygande tänkande och när en av tjejerna har förväxlat inköpare med ekonom på ett företag, som är privat och inte statligt, som det skulle vara, måste jag ursäkta och låtsas gå på toaletten. Tittar mig i spegeln och andas lugnandetag.

På kvällen, i Studentstaden: tusen eldar på ängen, grillning och bag-in-box. Sisten in vinner. Klockan blir kallt och vi går in och fyllehoppar i kompisens säng. Så kommer den på stereon, som en knytnäve i magen

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att han är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag.

Det svider i näsan och mina fyllesteg hinner fram till stereon innan min hjärna gör det, så min hjärna fortsätter sjunga med

Det var en gång, det var en fest
Och jag gick med nån för hon påminde om dig

Och jag kan inte hindra mig längre, utan frågar pojkvän när han låg med någon annan sista gången. Svaret svider mer än låten gör.

Men sen kom gryningen, jag reste mig, gick ut genom dörren

Den där om sol

Jisses, vad det suger att jobba om varandra. Han kommer hem klockan halv nio på morgonen, efter att ha suttit i konferens med halva världen och har tröttögon och klapp på kindhand. Lägger sig bredvid mig och andas mig saktare och saktare i nacken tills jag måste gå upp, en halvtimme senare för att gå till jobb/åka till skola (jo, hoppade på vagnen igen. Hej prestationsslashångestjaget!)/skriva.

Men de där dagarna gör att när man får ledighet tillsammans så gör den, känns den av, så mycket mer. Imorgon ska jag ner till Studentstaden och a-nivå presentera ett arbete i förvaltningsekonomi och han ska följa med. Hålla hand på tåg (första tågresan ihop, om man inte räknar in i julas när han hjälpte mig på tåget med tungväska och inte hann av, utan fick hoppa av i Södertälje), köpa alldeles för dyra smörgåsar med för mycket smör och sova axel.

Och vet ni? I helgen ska det vara sol.

Den där om hans eget jävla Narnia

Jo, sen svarar jag lite på frågor om tjejbloggning här med.

Den där om Berlin

Världen har slutat imponera på mig, slår mig inte längre lika ofta i magen. Jag rycker på axlarna åt den och undrar om det är så här det ska vara nu. Berlin: jag älskar dig inte gränslöst. Jag är inte ens säker på att jag blev imponerad över huvudtaget. Såg jag fel dig? Du var inte så vild som jag trodde, inte lika rock n roll. Du slog mig aldrig i magen, du tröttade aldrig ut mig. Jag blev aldrig svettig. Jag har dansat bättre innan, knarkat ner mig och legat i rännstenen i städer med sämre rykte än vad du har. Vad hände? Var det mitt fel? Lade jag skärpan på något annat? Hade jag för stora förväntningar? Jag trodde att du skulle vara ett hela nattenknull.

Jag är besviken.