Jamenhej, ångest!
Googlade bloggen och märkte att det var några som tyckte att jag uppdaterade för sällan och någon som slutat läsa mig, så jomenhallå, överpresterarjenny, nu måstemåste jag skriva något (alternativt lägga ner bloggen, eftersom jag alltid vill sluta och stänga av när något dåligt händer) och om jag skriver något kommer det att bli kasst, för konst skapas genom lidande och ända sedan jag blev lyckligt kär har jag inte kunnat skapa och har fått lägga ner mitt bokskriveri, som kommit till sidan hundra, eller så, han är inte min musa, han är min motmusa, djävla skit!
this too shall pass
1 dag sedan
13 kommentarer:
Det går inte att skriva bra lycklig. Jag använder det lite som bekräftelse på hur jag mår. "Det här var bra Erik. Grattis, du är med andra ord olycklig".
Äntligen skriver du substans i nuet och inte en massa texter. Du blir nog förvånad om vilken slagkraft vanlig oredigerad oupdiktad text också kan gå hem.
sluta inte bara... lycklig lr olycklig.
Jag tycker du är bra. Olycklig eller lycklig, bara du skriver!
hellre sällan än inget alls! hellre en lycklig jenny som bloggar lite (för hon har inte tid för så mycket annat roligt ska göras) än en olycklig jenny som gör det mycket! alla gånger. strunta i ångesten, du är skitbra!!
jag kände samma sak då jag föll in i kärleksruset och åkte hem från Argentina och la ned flytten till Barcelona. Plötsligt droppade läsarna och jag fick värsta ångesten. Sjukt, egentligen. För återigen - tanken med dagbok från början är ju för att skriva för egen skull. Ganska tidigt blev jag sjukt påverkad av läsarna, även om det mer eller mindre lagt sig lite nu.
Du är bra. Olycklig eller lycklig. Punkt liksom.
Din blogg är den bästa, nu och alltid. Tidigare följde jag oräkneliga bloggar, nu bara din och en till.
Mm, lite är det kanske så, att din blogg fått en annan karaktär sedan du blev lyckligt kär. Men jag tror att du måste släppa tanken om att allt måste vara lidande, även om bloggen ofta är ett gnällforum för allas deppiga tankar. Har man ingen depp att skriva kommer det ingenting istället.
Plocka ner det lite från den höga piedestalen, och skriv mer om de mindre sakerna, för du skriver ju så himla himla bra Jenny att du aldrig, aldrig får sluta med det. I vilken form det än kommer, lycklig eller inte.
Hellre lycklig och tyst än ledsen och poetisk, I tell you! Jag slutar i alla fall inte läsa, puss på dig!
Ni är fina ni, mina bekräftelsedarlings!
kvalitet framför kvantitet, säger jag bara. jag hittade till dig via egon och tycker du skriver fantastiskt vackert. har länkat till dig från mig, hoppas det är okej.
känner igen, även om jag aldrig skrev som du innan. men texterna ändras i takt med att livet gör det. inget konstigt, men det är fanimej svårt att lära sig skriva igen.
Skicka en kommentar