Den där om förra onsdagen

Ryggen mot honom, händerna i diskvatten och djävla helvete att jag alltid måste diskatänk, fast att jag vet att det inte är sant, bara lite sant, plus att han alltid gör mat varje dag, frågar mig innan han går till affären vad vill du äta idag? och jag oftast svarar blomkål.

Men det liksom byggs på, när saker inte går som jag vill och jag är en veckasarbetslös och vi faktiskt är fasligt fattiga, fast att vi inte borde och han kan inte bestämma sig för om han vill fira jul med mig och jag måste planera var vi ska bo när det är bröllop i skärgård, och sårade känslor som bullar upp i alla möjliga hörn och mest synd i världen är det om Jenny just nu!

Så jag slår så där argt i vattnet och diskar inte alls rent och så här skulle det aldrig gå, vi skulle bli annorlunda, inte vardag, vara ärliga säga direkt, DIREKT om något var fel, säga diska din djävla disk själv, nu orkar jag inte mer, eller kanske mer vänliga det här är femte dagen jag diskar, baby. Även om han alltid lagar mat och sist jag gjorde det gjorde jag färdigköttbullar och det var... i juli.

Så jag står och ickegråter ner i diskvattnet och sen ylar jag att jag inte ooooooorkar mer och han är bakom mig tätt på tre sekunder och kramar mig så där om han ska och snusar mig i nacken och säger att han är så rädd att förlora mig och drar med mig in i sängen i andra rummet och virrar in sin näsa bakom mitt öra, dit tårarna faller slash rinner och jag säger jag vet att vi har pissig ekonomi nu (för jag knivade sönder kylskåpet i gamla lägenheten när jag skulle frosta av det och måste betala det och en sån massa skit) men jag har beställt böcker för femhunrasexti, typ, och jag måste hämta ut dem nu. Och han viskar i mitt öra att det är klart jag ska ha mina böcker. Nu kör vi så det ryker!