Den där om att ta det privata med sig till jobbet

Vad jag precis gjort? Stått i lunchrummet och avbokat min tid för spiralinsättning med ett tjugotal kollegor omkring mig. Jajemen.

 

Kan tillägga att innan jag svarade i telefonen sprang runt i korridoren med ett jagat intryck i ansiktet och letade efter ett tomt rum att prata i.

Den där om att träffa lika

Min blick skuttar över rummet. Vi sitter i ett konferensrum på ett hotell och alla har fällt upp sina bärbara datorer och alla har haft problem med att få det trådlösa nätet att fungera. Jag söker av rummet med totalt okända människor. Jag gör nästan alltid det när jag kommer till ett ställe där jag inte känner någon. På gravidyogan. I vår bvc-grupp. På nya jobb. Fester. Jag letar upp den jag tror är mest lik mig. Jag tror att jag gör det för att känna mig trygg för att veta att det finns någon mer som jag. Ibland hittar jag inte någon och det brukar göra mig ganska så nervös.

Den här gången hittar jag honom vid bordet bredvid. Han har en prickig tröja glasögon blont krullafro. Jeans Converse en gigantisk kameraväska något frånvarande i blicken. På fikarasten äter han svinmånga chokladbollar som vi får gratis och han röker Marlboro Light som inte får heta light längre. Han pratar med hög skånsk dialekt och är en know it all. 

På flygplanet hem börjar vi prata. Vi hamnar bredvid varandra och han ser att jag krampaktigt knyter handen runt flygplanets armstöd. Han frågar om jag är flygrädd och jag nickar att ja, fast bara vid start.För att få mig att slappna av berättar han en historia om när han blev skitfull i Brasilien och jag skrattar skithögt och fritt. Sen pratar vi i mun på varandra hela vägen till Stockholm där han ska byta flyg. Han följer mig in i flygplansterminalen och jag hämtar min väska på rullbandet. Han följer mig mot utgången och vi pratarpratarpratar och det visar sig att vi har så mycket gemensamt att en lista på det skulle få en femårings julklappsönskelista till tomten att blekna. 

Vi har båda bott utomlands i ungefär samma länder. Rest i samma konstiga länder. Pluggat ungefär samtidigt på samma universitet. Samma ämne. Vi har båda barn i ungefär samma ålder och vi var föräldralediga samtidigt. Vi har samma åsikter om tjänsteresan vi precis var på och vad vi tycker om organisationen vi jobbar för samt vad vi vill ha ut av det. Jag frågar har du funderat på att söka den där tjänsten och han nickar att ja, det har jag redan gjort. Vi skrattar och han skryter på ett sätt som jag själv också gör. Berättar genomskinliga halvsanningar och lägger på drar ifrån.

Jag frågar ditt andra flyg? Skulle du inte med ett flyg? och han ser förvirrad ut. Jo... det hade jag glömt. Så vi säger hej då och jag går mot min taxi.

I taxin funderar jag. Om jag inte hade haft Stolte mannen och Fimpen, hade jag velat ligga då? För nu är det nej, det är ju som att ligga med Stolte mannen, de här två är så himla lika. Skulle jag konferensligga så skulle jag välja någon så långt från Stolte mannen jag skulle komma. En liten mörkhårig tjej. En älv-typ. En sån jag låg med när jag var singel. Men nu ska jag inte ligga för jag är fasligt kär i min man och får ligga med honom.

Och sen tänker jag att det var synd att han inte var tjej så att vår vänskap hade kunnat vara okej. Då hade jag kunnat ta hens internchatt-adress. För det är så sällan jag träffar folk som är så lika mig. Men nu var det en kille. Och killar och tjejer får inte bli vänner på det här sättet.

Den där om att nio rum känns lagom

När jag såg det här huset kände jag ett plötsligt sug för att flytta till Nyköping. Bara det att det finns ett rum för herrn, ett för frun, ett för pojkarna, flickorna, jungfrun och pigan gör att det är värt futtiga ~3,5 miljoner.

Den där om att vara på rätt plats

De nya arbetsuppgifterna jag fått sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten gör att jag älskar mitt jobb något så ofantligt mycket. Att känna att jag är precis där jag vill vara där jag ska vara där jag behövs väger tyngre än den där lönen jag borde ha. Så kryper livet lite närmare. Eller motsatsen till livet. För jag sätter mig obekvämt tillrätta mitt emot en man som talar om att ta livet av sig och jag tittar på honom och försöker se förbi och bortom orden. Menar han vad han säger? På riktigt. Och jag frågar honom men han skakar på huvudet. Är bara trött.

Och jag åker på tjänsteresa till Umeå med hans känslor brinnande nära huden och kommer tillbaka och sitter på mitt kontor när min chef knackar på kommer in. Hon säger att det var en som tog livet av sig igår. Inte han, men en annan. En annan finns inte att prata med längre och det blir så väldigt tungt att bära samtidigt som tankarna flyger bumerang. Jag behövs här.

Den där om när det nästan tog slut

Det är i juni och tjugohundranio. Jag har lovat att inte kompromissa med någon. Inte med honom inte med mig. Och det är så jävla svårt men jag tänker att det är dags nu, det är dags för den stora kärleken i mitt liv och jag är fjäderlätt dunderförälskad i honom, men jag tänker inte kompromissa.

Jag vaknar av att han ringer. Klockan visar lilla visaren mellan ett och två och storvisaren på sexan. Tänker inte igen djävla helvete!, när hans kvitterröst möter mig på andra sidan. Han kommer hem och fullpussar mig på låret och berättar att han har köpt en hamburgarbuffe till mig. En av varje hamburgare de hade på Mc Donald's. Trehundra kronor kostade det. Mc Feast, för det gillar du bäst, min lilla baby. Jag mumlar att även om han haft firmafest och är ledig imorgon ska jag upp sex som alla andra dagar.

Så han sätter sig med benen i kors i vardagsrummet äter hamburgerbuffe och lyssnar på you tubeklipp. Kommer in och pussar mig då och då. Jag ligger i sovrummet och gråter, för är det så här vi ska ha det? Är det så här vi har det? Är ensammast i världen.

Sista gången jag tittar på klockan är den fem och Stolte mannen ligger bredvid mig och snarkar.

På morgonen: går upp och duschar bort tröttögon. Pussar honom på foten och sätter på musik högt för att hämnas. Gråter när jag går ut genom dörren, han bakisser mig och springer ut i bara kalsonger i trapphuset säger det här är inte vi, så här fungerar inte vi, vi gråter inte ensamma.

Sitter i möte halva dagen och den andra halvan utbildar jag personal och mellan de där halva dagarna så mailar jag ett mail till honom och säger att vi måste prata när vi kommer hem.

Rasar in genom hemmadörr och trillar in i en famn. Jag gråter och säger att jag vill inte ha det så här längre och han allvarlighetsnickar och jag gråter svartmascara mot hans axel. Säger det som sårar mest: jag kan inte skaffa barn med dig om du kommer hem så där full. Lite full är okej. Full när jag är med är okej. Men komma hem stökfull är inte okej. Inga barn då. Han tittar ner i marken och jag gråter lite till. Jag tänker att det är nu det kommer att ta slut. Mannen jag ska gifta mig med. Min älskling. Mitt livs kärlek. Nu är det slut.

Den där om att lista sin egen lista

Lista dina två favoritbrottslingar.

Det är något fascinerande över folk som begår hemska handlingar. Speciellt de där som levde under Vilda västern-tiden och red häst och låg med horor. Baby Face Nelson, Billy the Kid aso. Mina favoriter är alltså mer en grupp av brottslingar - Billy the Kid-gruppen. Den andra gruppen är kvinnorna runt Manson. Susan Atkins får representera dem. 

Lista tre guilty pleasures

1.) MTV-serier. Laguna Beach, The Hills, The Hills, Teen Mom, 16 & Pregers. 

2.) Fläsksvålar.

3.) Klä av jobbkläderna när jag kommer hem från jobbet och slira omkring i pantalonger och mjuktröja.

Lista veckodagarna i favoritordning, bäst först

Lördag

Söndag

Fredag

Torsdag

Onsdag

Måndag

Tisdag.

Gör samma sak med månader

Augusti

Juli

Juni

Maj

September

December

April

Mars

Februari

Oktober

Januari

November.

Nämn dina fyra favoritväder

1.) Sol och mellan 22 - 26 grader.

2.) Jätte-, jättevarmt.

3.) Den där första vårvärmen.

4.) Smällkall vinter, jättemycket snö samt sol.

Mitt absoluta bästa recept

Just nu en asiatisk soppa med koriander  men jag är av med receptet och är inte en sån som höftar, så jag kan tyvärr inte ge er det.

De här fem personernas liv skulle jag kunna tänka mig att leva

Mitt eget. 

Men Gud, varför har jag skrivit en sån här svår fråga? Jag vet faktiskt inte, är så himla nöjd med mitt eget liv.

Sex sporthändelser som är wow!

1.) Fotbolls-VM 1994. Kommer alltid att vara topp sex, vad som än händer i framtiden.

2.) 1992, fotbollscup i Danmark. Jag var tolv år och fick spela en hel match utan att bli utbytt för första gången i mitt liv. Var 50% förvåning och 50% wow!

3.) Fotbollsfinal på Aztekastadion i Mexico City. Den tar en publik på cirka 105 000 och varje stol var utsåld. Så fantastiskt häftigt.

4.) När jag var sju år och fick galoppera i en egen hage på ridlektionerna för att jag var den enda som kunde galoppera i klassen och de andra skulle lära sig. Bara det att jag inte alls hade lärt mig galoppera och bara hade gjort det cirka två gånger första gången ridläraren släppte iväg mig. Men jag älskade och red i tio år till.

5.) Alla stunder jag har stått där vid mittlinjen och det är en halvminut kvar tills avspark och adrenalinet pumpar som fan genom kroppen.

6.) I mellanstadiet när jag kom trea på skolmästerskapen. Läs här. 

Mina tre största fördomar

1.) Pensionärer bara klagar trots att de har det ganska bra.

2.) Alla som röstar på partier jag inte gillar är totalt jävla dumma i huvudet.

3.) Jag kommer bättre överens med folk som gått på universitet än de som inte gjort det.

Min bästa tid var då

Jag har alltid tänkt våren 2007, när jag träffade Stolte mannen, men jag måste nog ändra mig till sommaren och hösten 2007, när vi hadr blivit tillsammans. Jag tränade en faslig massa gånger i veckan, hade flyttat till Stockholm och hade sovmorgon varje dag.

Min sämsta tid var när...

Antagligen när jag började den här bloggen, var så himla deppig efter att ha gjort slut med mitt ex. Då och under min högstadietid. Att vara fjorton år - fy bubblans helvete!

Den där om min egen utmaning

Så, nu är listan klar. Och även min period av att plugga heltid samtidigt som jag jobbar heltid. Då tycker jag faktiskt att jag är värd att få skriva ner en alldeles egen liten utmaningslista. Den här kan vem som helst få lägga på sin blogg och svara på.

Lista dina två favoritbrottslingar.
Lista tre guilty pleasures
Lista veckodagarna i favoritordning, bäst först
Gör samma sak med månader
Nämn dina fyra favoritväder
Mitt absoluta bästa recept
De här fem personernas liv skulle jag kunna tänka mig att leva
Sex sporthändelser som är wow!
Mina tre största fördomar
Min bästa tid var då
Min sämsta tid var när...

Så. Nu ska jag bara skriva fina och känsliga inlägg i resten av min framtid.

Den där om var jag vill resa

10 ställen jag vill åka till

1.) Argentina
2.) Kina
3.) Sydafrika
4.) Helsingfors
5.) Till Marocko med mina bästisar i juni
6.) Till Portugal med mina Internetbästisar i maj(?)
7.) Till Cambridge med Egon för att hälsa på Inte Skyldig i december
8.) Kiruna
9.) Australien
10.) Ryssland.

Det där om vad jag önskar mig

10 önskningar 

1.) Att alla jag känner och älskar ska få leva fint och länge och inte vara sjuka.
2.) Att jag gör det samma.
3.) Att Fimpen börjar sova längre än till klockan fem om morgonen snart.
4.) Att Sverige vinner fotbolls-EM i sommar, för jag ska se finalen live.
5.) Att få uppleva när Sverige får sin första kvinnliga statsminister.
6.) Att Sverigedemokraterna inte får mandat till nästa riksdagsval.
7.) Att vi får riksdagsbyte till nästa riksdagsval.
8.) Att jag kommer att få en löneförhöjning som får mig att trilla av stolen av "oj, vad mycket!".
9.) Att vi kommer iväg på vår resa till Argentina nästa höst.
10.) Att jag kommer att skriva klart min bok och att den kommer att bli publicerad av förlag.

Den där om det där jag ångrar

10 saker jag ångrar.

Folk som säger att de inte ångrar något. Sånt jävla skitsnack. Och nedsättande mot andra som ångrar flera saker varje dag. Som ställer sig i fel kö på ICA och ångrar att de inte ställde sig i den till vänster. Som äter upp sin efterrätt och ångrar att de åt den. Som inte äter efterrätt och ångrar att de inte åt någon. Som väljer röd istället för blå. Tunnelbanan som kör på en människa som hoppar framför den istället för tunnelbanan fem minuter tidigare som klarade sig.

Jag ångrar också saker hela tiden. Mina störta ångerstunder är följande:

1.) Att jag inte gjorde klart och tog ut min examen för fem år sedan.

2.) Att jag bråkade så mycket med mina föräldrar i tonåren.

3.) Att jag inte ätit mer efterrätt i mitt liv.

4.) Att jag ätit så mycket godis jag egentligen inte tyckt om så mycket i mitt liv.

5.) Att vi inte var bryskare och mer bestämda mot hantverkarna som renoverade vårt badrum, så att det blev bra på riktigt.

6.) Att jag inte var envis gällande min brudklänning, så att den blev bra på riktigt.

7.) Att jag inte drack mer på mitt bröllop.

8.) Att jag inte låg runt mer innan jag fattade att det var Stolte mannen jag skulle vara med.

9.) Att jag inte tränade alls i förra veckan, pga tentaplugg.

10.) Att jag inte köpt fler poster med ryska motiv.

Den där om att uppdatera er

Hej,

det visade sig att det smugit sig in ett fel i avkodningen av tentan som numer är anonyma. Din tenta finns alltså och den är rättad. Jag måste dock kolla upp vilket resultat du hade på kursen när du tog den förra gången. Detta måste beställas från arkivet så det kan ta ett litet tag. Återkommer.
  ... 

MEN BERÄTTA OM JAG BLEV GODKÄND, MÄNNISKA!!!

Den där om tentan som aldrig blir klar

MEN DET ÄR JU INTE SANT!!!

Ni vet den där tentan som jag skulle skriva för ett år sedan, men missade för att de ändrade skrivtid? Den där som jag egentligen skulle ha skrivit 2006? Den som jag försökt skriva ett år nu? Som jag faktiskt skrev i fredags?

Ja, precis den.

Nu har den försvunnit.

!

!

!

Mail från kursansvarig när jag ifrågasatte varför mitt resultat från tentan inte dykt upp på kursportalen: ”Jag har inte fått in din tenta. Ska undersöka saker. Återkommer.”

Är det okej om jag dör en liten, liten smula nu?

Den där om feminister och hyggliga typer

Gabby kommenterar och undrar:

Blir lite nyfiken, varför är det så viktigt att han eller hon ska kalla sig för feminist, räcker det inte med att personen i fråga har bra värderingar angående jämställdhet inom ett förhållande? Jag och min man har nog världens bästaste förhållande och det utan att kalla oss för feminister. Mött många som kallar sig för feminister men när de öppnar munnen är det som kommer ut inte vidare trevligt och inte vidare jämställt. Börjar som kvinna bli rätt less på allt jäkla hyckleri från sk feminister, verkar bara vara männen som ska ändra på sig och det finns gott om förhållanden där kvinnorna beter sig som riktga svin in the name of feminism.

Hej Gabby,

well. Riktiga svin finns det ju tyvärr inom alla grupper. Till exempel män och kvinnor som går runt och kallar sig för schyssta typer och när de öppnar munnen så tada! är de riktiga svin. Eller så misshandlar de, ljuger och svär. Går mot rött när barnen ser på, äter godis fast att det bara är tisdag, mördar och bedrar. Så att bara för att kalla sig feminist skulle leda till att vara en schysst människa med vettiga, jämställda åsikter, så enkelt är det ju tyvärr inte. 

Den stora skillnaden jag kan tänka mig att du tänker på när du skiljer på feminism och jämställdhet är att  du känner att inga feminister kämpar för mannens lika villkor. Kanske. Jag gissar bara. Och då har du på ett sätt rätt. Feminism handlar ju om att kvinnan är underordnad mannen - alltså att det är en könsmaktordning vi lever i idag, mannen kommer som nummer ett i dagens samhälle, kvinnan kommer sen, i de flesta samhällssituationer. Feminismen anser även att det här förhållande bör ändras - alltså att både mannen och kvinnan bör vara jämställda i samhället. Anser du inte att kvinnan och mannen är ojämställda och att det inte är något som behöver förändras, ja då är du ju inte feminist. Sen finns det ju inget som hindrar dig från att vara feminist OCH ÄVEN vilja att mannen ska ha samma rättigheter och skyldigheter som kvinnan, till exempel att ingen ska tycka att mannen är duktig som är föräldraledig, eftersom det faktiskt är en hemskt nedvärderande kommentar, då det är ett direkt påstående om att

a.) du är FÖRVÅNAD över att mannen är så duktig och

b.) du förutsätter att kvinnan/mamman skulle passa bättre för barnet än mannen.

Tyvärr har begreppet feminist/feminism blivit draget lite i smutsen. Mer om feminism/jämställdhet/individ kan du läsa om här, där jag skrev lite om det. Jag fortsätter envist att kalla mig själv för feminist och tänker inte kräva ensamrätt till detta begrepp, lika lite som jag kan kräva att folk jag pratar med kommer att tycka att jag är en hygglig typ.

Och ja, därför vill jag ha en partner som även hen är feminist. För nej, jag skulle aldrig kunna leva med en partner som inte anser att jag borde ha samma rättigheter (och såklart skyldigheter) som en man. 

Den där om förändring

10 saker jag önskar att jag kunde förändra

1.)   V
2.)   Ä
3.)   R
4.)   L
5.)   D
6.)   E
7.)   N
8.)   !
9.)   !
10.) !

Den där om vad jag gillar med mig själv

10 saker jag älskar med mig själv

Att det är lite pinsamt att lista det här, det visar ju att jag är lite ödmjuk.
Min självsäkerhet.
Min självironi.
Att jag är en jävel på kärlek.
Har ganska bra karaktär.
Att jag ibland tänker framåt och tex gör matlåda dagen innan.
Att jag kan supa som en sjöman.
Att jag har valt så himla fina vänner.
Att jag är från Skåne.
Att jag kan vara jävligt effektiv.

Den där om heta partners

10 heta fysiska saker på en eventuell partner 

Skägg om man.
Icke-skägg om kvinna.
Nyckelben.
Längd (mitt ex var 192 cm, jag är 160 det var lite lustigt).
Seniga händer (både på kvinna och man).
Att hen är lik Stolte mannen. Kan i och för sig vara konstigt om det är en kvinna.
Snygga kläder.
Pigga ögon.
Inte för tjock.
Inte för smal.


10 heta egenskaper på en eventuell partner

Rätt humor. Inte höhö-humor.
Rätt humör.
Pigg.
Inte för pigg.
Helst inte käck.
Smart.
Inte för smart, amen ni hör ju;
inga ytterligheter.
Snabb.
Feminist.

Den där om kalla nätter

Så sitter jag på jobbet och ringer runt till olika dagmammor (som jag egentligen borde kalla Familjedaghem, eftersom det är det de heter, men tänker att det kommer ingen att förstå) och när jag pratat med den fjärde så brister alla pinnar och stöttningar som ska hålla mig uppe. Det är lång kö hos alla. Är det helt hopplöst och kört? viskar jag fram och de svarar att helt hopplöst är det ju inte, såklart, det är ju alltid folk som flyttar. Och jag vet att det är helt kört.

Min lilla bebis. Varför vill ingen ta hand om honom? Och jag förstår ju att det inte är så det är, den vettiga delen av mig. Den korkade delen av mig fattar inte alls och tänker att om de bara får träffa min son så kommer de att fatta att han är finast i universum och borde få gå om alla köer i världen. Om de bara fick se honom när han lägger pussel, att han är skitdålig på det. Eller när han skriker DA DA DA med tusen miljoner utropstecken efter sig. Att de borde fatta då. Att de borde ta hand om honom.

Och egentligen tänkte jag blogga om när jag först flyttade till Stockholm, om hur höga klackar jag hade och om hur det lät när jag gick med dem genom tomma gator kalla nätter. Men det där har ingen betydelse, för allt som får plats i mitt huvud just nu är att Fimpen är förskole-hemlös i januari.

Den där om saker att göra innan jag dör

10 saker jag måste göra innan jag dör:

ett.) Skaffa fler barn.

två.) Eventuellt bestiga Kebnekaise.

tre.) Springa långt, till exempel ett maraton.

fyra.) Bo på landet.

fem.) Vara med om Sveriges första kvinnliga statsminister.

sex.) Säga ja, det var väl för väl! över att Sverigedemokraterna äntligen åkt ur riksdagen.

sju.) Skaffa mig ett stycke drömjobb.

åtta.) Resa fantastiskt mycket.

nio.) Skriva en liten bok.

tio.) Överleva den här jävla listutmaningen.

Den där om att kunna gå ut utan det mesta

10 saker jag inte kan gå ut utan.

Jag kan faktiskt gå ut utan någonting alls med mig. Men okej, om jag måste välja tio saker:

Telefon, hörlurar, börs, nycklar, bok, väska, kläder, hårnål pga lugg på utväxt, halsduk pga alltid kall och kalender.

Den där om att ha skrivit tentan och kollat upp när omtentan på omtentan är

Nu är tentahelvete jag försökt skriva i över ett år äntligen skrivet. Hur det gick vågar jag inte jinxskriva om, men det kändes okej även om jag satt som ett levande frågetecken inför två av frågorna (utav arton). 

Hatar att skriva tenta. Vill alltid skriva jättemycket och så finns det bara litelite plats. Utbildningen jag gick på universitetet var uppbyggd som så att vi de första två åren inte tentade alls, utan skrev uppsatser, rapporter och utredningar. For runt där i Studentstaden och plågade alla offentliga förvaltningar och stora företag med våra utredarleenden. Så när jag riktade in mig på statsvetenskap och började skriva tentor fick jag underkänt på alla för att jag inte visste hur jag skulle göra.

Jag och Stolte mannen pratade om den urladdning som kommer efter en tenta. Han berättade om hur han gick hem och sov några timmar, ringde sin Martin och frågade när festen började. Själv analyserade jag och mina vänner frågorna in i minsta detalj och kom ganska ofta fram till att vi svarat olika på frågorna. Efter den där ångestdiskussionen gick jag hem till mitt ex (som såklart inte var ex då) och levde ett väldigt vuxet liv för att ha varit tjugofem. När vi gjorde slut (åh, du smärtsamma historia!) så körde jag mer på Stolte mannens linje. Jävlar vad jag låg runt under en väldigt kort period där. Det har jag antagligen mina föreläsare att tacka för.

Den där om mina favoritlåtar

Mina 10 favoritsånger just nu. Men detta kan de väl ändå inte mena att jag ska kunna svara på? Eller? Jag väljer att endast svara med en enda låt och det är en låt som varit min favorit hela detta året.

Den sjätte januari skrev jag följande:

"På radion spelas Florence and the machines shake it out och Stolte mannen ändrar texten till check it out, för kolla, här kommer vi med vårt barn!!!!! Jag sover i vår egen säng och är så himla trött, men det gör inget att Fimpen sover i två timmarsskift, för när jag smyger upp så sitter Stolte mannen och berättar för Fimpen om socialismens historia och allt är som det egentligen ska vara, på riktigt. I resten av våra liv."

Sedan den dagen är Florence and the machines låt min absoluta favorit.

Den där om mina favoritkaraktärer

Mina tio fiktiva favoritkaraktärer:

 1.) Rhett Butler i Gone with the wind.
2.) Scout i Too kill a mockingbird.
3.) Alice i The L-word.
4.) Guido Orefice i La vita è bella.
5.) Ariel i Lilla sjöjungfrun (Disneyfilmen har jag inte sett sedan jag var liten, den är säkert skitdålig och inte alls fint genustänkande, men oj som jag gillade Ariel när jag var runt sju).
6.) Nästan alla i Downton Abbey.
7.) Massor av olika gudar som är kick ass.
8.) Ronja Rövardotter.
9.) Fimpen
10.) Stolte mannen.

Den där om mina internetsidor

Tio internetsidor jag ofta besöker

1. DNs hemsida. Dock fortfarande så sur på den tidningen för att de inte använder hen att jag ville säga upp vår prenumeration och aldrig mer besöka deras hemsida.

2. Min egen blogg.

3. Andras bloggar.

4. Bok.nu.

5. Imdb för att läsa tv-serieskvaller (som tex att ingen av huvudkarraktärerna i Grey’s skulle dö i den här säsongen. Jävla dåligt skvaller alltså).

6. Facebook (oftast för att chatta med mina bästisar).

7. Just nu: min skolsida.

8. Min g-mail.

9. Vår bokklubbs g-mail.

10. Lite random sidor. Lite odla grejor-sidor. Lite musik-sidor.

Den där om att lämna ifrån sig det finaste vi har

Så känner jag att jag är på väg att gå in i den där berömda jävla väggen så jag sjukskriver mig från en konferens för att plugga till min tenta istället. På väg till biblioteket stannar jag vid det som kanske kommer att bli vår sons förskola. På gården springer barn omkring och skriker. De ser ut som små jättar de är giganter skitstora. Och jag tvivlar för hur vår lilla blyga son ska klara av det här de första veckorna. Han som absolut bara kan vara hos mig eller sin pappa och till och med är rädd för sin mormor. Mitt hjärta blöder är ett öppet sår där jag smyger omkring i skogsdungen.

Stolte mannen och jag vrider och vänder. Om jag stannar hemma ett halvår till? frågar han och jag skakar på huvudet. Vi har inte råd.Jag föreslår dagmapa och han rynkar på näsan. Dagfarmor? Dagmorfar? Om vi tar ut föräldraledighet och all semester vi har? Om vi går ner på halvtid? Båda? En av oss? För han är inte redo, Fimpen.

En jag känner (jag säger inte att det är min bror, för han har sagt att jag inte längre får skriva om honom här, så vi säger någon jag känner helt enkelt) var så rädd för förskolan och skolan att vår hans mamma fick följa med honom till förskolan varje dag i två år. Hon hängde av sig, gick in i lekrummet och lekte med honom en timme eller så, tills han sa att det var okej att hon gick. Samma sak i skolan. Hon satt i bänken längst bak. Vår hans pappa började träna ett fotbollslag för att Lillebror den här killen skulle våga träna fotboll. Den kärleken, hörrni? Var det det bästa för honom? Var det pedagogiskt? Vem vet, men det var kärlek.

Den där om tonårstiden

Tänk att vi var så många som satt på våra kammare på högstadiet och mådde skit. Tänk att vi inte hade någon som helst aning om att andra också gjorde det. 

Den där om favoritartister

5 favoritband/sångare - den där jekla listan ni vet?

Åh vad svårt. ÅH VAD SVÅRT! Vi tar musik som jag gillar att lyssna på medans hemma i hemmets vrå, okej? Detta är icke musik jag vill höra när jag tex är ute och springer. Okej, med risk för att jag kommer att ändra mig om två sekunder:

1. Jonathan Johansson

2. Bon Iver

3. Tomas Andersson Wij

4. Tallest Man On Earth (åh nej, det här kommer ju att bli en lista med män och gitarrer som sjunger låtar att gråta till!)

5. Erykah Badu (ordning återställd!)

Och jag vet att det ska vara tio, men jag är för stressad för att lista tio. Ni får nöja er med fem.

Den där om att hen-komma ut

För någon vecka sedan kom jag ut som hen-ivrare på jobbet. Det blev ett himla holabalo med ifrågasättande, jag tycker att flickor ska få vara flickor och hela baletten. Det var ganska intressant. Jag blev lite svettig men höjde inte rösten en enda gång. Mycket stolt över det. Plus att jag faktiskt vågade komma ut.

Den där om ensamtid

Jag vinkar hejdå genom att krama min man längelänge i köket och sniffa mitt barn i nacken. Han luktar samma tvättmedel som jag luktar och jag blir lite besviken över att han inte luktar babybarn, en lukt jag kan dra in i varje por och behålla lagra få att stanna de dagar de ska vara borta. Så åker de och lämnar mig ensam kvar. 

Och hur mycket jag än har pratat om att jag behöver ensamtid så känns det ensamt. Det är inte samma sak att ha ensamtid själv när jag jobbar, jag skulle behövt den här tiden som föräldraledig. Då i januari februari mars april när Fimpen hade kolik och skrek skrek skrek. Hade någon sagt till mig då att jag skulle få flera dagar på raken själv och ensam skulle jag nog gråtit av lycka.

Så jag tar vara på tiden. Jobbar över. Pluggar. Äter mat som inte behöver värmas, mat som min man inte gillar. Tittar på tv-serier som inte han vill se. Sover med mina nagellacksflaskor i sängen. Lyssnar på musik som jag annars inte lyssnar på. På en dålig och knastrig telefonlinje försöker jag och min man få kontakt med det går sådär. Det blir mest vad sa du? och jag hör dig dåligt! Jag köper vad som kan vara världens längsta halsduk och jag får små videos mms:at till mig på min son som vill klappa en hund som inte vill bli klappad.

Jag funderar på att sjukskriva mig och bara få vara hemma en hel dag och plugga ikapp. Sova till tio. Men samvetet bannar mig och jag går till jobbet ändå. Kommer hem till en ensam säng, äter min sallad samtidigt som jag tittar på Teen Mom. Försöker njuta men blir mörkrädd. Ångrar att jag inte sjukskrev mig. Saknar mitt barn. Saknar min man. Målar mina tånaglar röda och blåser på mig med hårfönen, sånt där som jag inte får göra för min man. Och då, när jag får titta på Teen Mom, äta sallad i sängen, måla naglar och hårblåsa, ungefär då är det ganska skönt att få vara ensam ett tag.