Den där om elva månader

Hej Fimpen,

Snart är du ett år, fast inte ännu för du har precis fyllt elva månader och tagit dina första steg (som du passade på att ta när jag var på resa och därför inte fick se). Du verkar dock inte speciellt intresserad av att gå, så jag vet inte om du kommer att göra det något mer.

Du sover hela nätter, från ungefär sju – åtta till fem. Det där vi bestämde, att du skulle sova lite längre än så, det har du inte riktigt följt. Du vaknar till någon gång på natten och sätter dig upp och tittar svinsurt på mig från din spjälsäng. Jag snubblar då bort, hämtar över dig till vår säng och så sover vi vidare. Ska jag vara ärlig så minns jag vissa gånger inte att jag hämtat dig.

Du är oftast glad. Du har inget ha-begär. Tar vi någon sak ifrån dig så bryr du dig inte. Ofta vill du bli buren och blir du inte det kan du få ett litet utbrott. Du har börjat få sådana där treårsutbrott när du slänger dig raklång på magen på golvet och tjurar. Det är jättesött och då skrattar jag åt dig. Ibland ramlar du till och ligger raklång på rygg istället. Som en liten skalbagge. Det är också kul, för du kan ju vända på dig, men det verkar som om du glömmer bort det i de här ögonblicken.

Du börjar bli lite mindre blyg nu. Folk kan titta på dig utan att du börjar gråta. Det känns så himla skönt och på lördag så ska du få träffa min kompis Jennies tvillingsöner. Det var längesedan du träffade ett barn nu, du har mest hängt med din far samt en katt och en hund som är din farmor och farfars och som du älskar djupt.

Du är världens världens finaste. Du har snelugg och allvarliga ögon. Du har utåtnavel och är jättelång (når upp till tredje hyllan redan). Du är tio centimeter längre än din morbror var när han var ett år och du väger tre kilo mindre än han gjorde. Du har bara två tänder och när du ler och andas in samtidigt så ser du ut som ett troll. Du härmar det vi gör och när du var hemma hos din farfar för en vecka sedan såg du honom lyfta in ved i den öppna spisen. Du hämtade då ett vedträ och la framför spisen, som du sett att han gjort. Du pratar inte än, vad vi vet men när jag var borta så hade du varit ledsen och ropat mamamamamama. Vi vet inte om du vet att jag är mamamamamama, men det är lite fint att låtsas det.

Dig ska jag känna hela livet. Jag kommer alltid att vara din mamma. Dig ska jag vara med och tänka på hela mitt liv. Dig ska jag älska resten av mitt liv.