Så plötsligt börjar vattnet flyta under broarna igen. Fyra av mina närmaste kollegor har bytt arbetsplats gått upp i lön säger att jag borde göra samma. Jag tittar på dem med tidigare bestämda ögon och undrar om jag borde. Skickar iväg ansökningsbrev som är långt ifrån bra; rutinbrev. Och blir kallad på intervju. Jag sover på och under saken och ringer och avbokar intervjun. Vill stanna.
För första gången i mitt liv vill jag stå still stampa till det blir en liten grop där jag står. Nöjd. Och det är ovant.
Vi åker och tittar på två hus på landet. Landetlandet. Jag blir kär i det ena och min man blir kär i det andra. Jag står i det som ska bli Fimpens rum och tittar ut mot hallen och kan andas samtidigt som allt det som finns inom mig skriker MEN STOCKHOLM DÅ? Stockholm, som jag älskar passionerat. Det finns få saker som jag älskar som den staden. Min man. Mitt barn. Stockholm.
2 kommentarer:
Å jag önskar att jag kunde lära mig älska Stockholm men det vill inte ta sig. Berätta vad det är du gillar är du rar? /Emma
Åh hus på landet. Jag förstår och tänker att någon gång ska vi också, men inte just nu. Sen. När barnen är lite större. Kanske.
Skicka en kommentar