Här kan vi ställa vår gula soffa! ivrar han och tittar uppmanande på mig. Jag skakar på huvudet. Det funkar ju inte, det finns alldeles för få rum. Och han skakar också på huvudet. Vi behöver inte fler, jag lovar!
Vi är och tittar på hus. Hus på landet. Drömhus. Och ingen av oss kan riktigt fatta det, för vi älskar att bo i stan båda två. Springa ner i bakishår och byxor på sned för att handla juice till frukosten. Kunna träffa vänner i en bar som ligger tio minuter bort med tunnelbana. Gå till jobbet. Men vi gör det ändå. Möblerar de där husen med vår gula soffa och ignorerar behov att renovera och lägga om tak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar