Den där om att gå över bergen för att komma hem

På väg hem från avskedsmiddagen för någon annan, med arton andra, tar jag av mig de röda med klackar och tassar fram med strumpfot. Hans jeansjacka över axlarna, över min kavaj. Han säger akta dina fötter, finaste baby!, tar av sina skor.

Så vi går där hand i hand, över vita bergen, han med mina skor i handen, i strumpfot, jag i för stora hansskor.

Den där om äckligast 2009

Ligger med huvudet i Stolte mannens knä, dricker ale och äter kex när något kliar på halsen. Kliar tillbaka och får en del av något djur under nageln. Tittar in i kexpaketet och där kryper det omkring en massa (vad vi senare googlar fram) plattbaggar.

Går och kollar i vårt skåp och där lever de rövar i mjöl, socker, bland sirap och knäckebröd. Sanering hela dagen, oj så kul! Har aldrig varit så glad över att vi ska flytta som nu.

Den där om påskparadiset

Vi står i Stolte mannens föräldrars kök ute på landet och blandar till Caipirinoshka som blir alldeles för starka, Stolte mannens pappa kommer in och häller på en skvätt mer vodka! som blir mer än en skvätt och i solen, på verandan, blir jag full redan före middagen.

Stolte mannens mamma och hans farbror högdiskuterar fri vilja och kommer in på om sex alltid är på lika villkor och om det alltid handlar om fria viljor och senare drar mamman in mig i köket, röker under fläkten och förklarar varför hon blir så högljudd när hon diskuterar det där och jag iverskakar på huvudet: förstår, utan att avslöja för mycket så jobbar Stolte mannens mamma mycket med en som var med i bordellhärvan på 7o-talet aka Geijeraffären.

Dagen efter kattjäser vi i solen, löser melodikrysset, äter persikor. Stolte mannens pappa och hans farbror skryter om historier från andra världskriget, även om de aldrig var med, diskuterar vilket jaktplan som varit bäst. Jag somnar i stolen, solen mot kinden. Vaknar av att Stolte mannens faster säger det här, det här är paradiset!

Den där om att listan kommer att bli längre och längre

Åh, mitt hjärta far åt så många olika håll. Jag och Stolte mannen har sparat pengar ett tag nu (med ett tag menar jag typ två månader) för att kunna resa någonstans en månad när vi fyller trettio. På nyår blir vi bjudna av mamma till Kapstaden, annars hade det varit ett hett alternativ. Just nu gör jag inget annat än att googla Argentina, Uruguay, Vietnam, Australien, USA:s östkust, Iran. Det finns för många alternativ.

Argentina har jag velat åka till åh, så länge, men nu börjar Uruguay växa på mig som ett alternativ till det. Vietnam har vi pratat om ett tag, men jag tycker att det är liiiite tråkigt. Australien vill jag åka till och hälsa på vänner och jag tror att jag gillar det. USA:s östkust är för kallt i februari, men Maine - Virginia? Ja, tack! Iran: landet jag allra helst vill åka till, är mest nyfiken över, men vågar man?

Det är som ett enda stort smörgåsbord och jag vill åka till alla länderna, men vad väljer man först?

Den där om att blazer är en enkel- eller dubbelknäppt mörkt blå udda kavaj med blanka knappar

Det är tillrättalagt och liksom så himla medelklass när vi slår oss ner på fel platser på Cirkus Djurgården för att titta på Nina och A Camp. Jag knackar en kille på axeln och viskar att ni har tagit våra platser och han surtittar på mig och men kom i tid då! och jag ursäkta?!? för herre Gud, det är ju bara förbandet och vi har druckit öl i solnedgång.

Det är kavaj och blazer utan att jag riktigt vet vad blazer är, och måste googla det. Det är stå i kö för att köpa öl medan alla andra i kön bara äh, det är ju måndag, jag tar en Loka och en påse Gott och Blandat, fast att de kommer lämna all sötlakrits för den är inte god.

Det är det finns inte en enda av annan färg än Vasa stanvit här inne! och Per Gessle fyra rader bort och placeras in i några konstiga mallar som jag inte känner igen när vi igår var på konsert. Allt var liksom tillfixat så fint och ordnat. Det var ingen oreda någonstans, utan det var måndagskväll och folk köpte en påse Gott och Blandat för att gå på sittkonsert med sin dotter som irriterade mig genom att hela tiden uppdatera vad Nina gjorde på scenen på Facebook.

Det var inte ett dugg smutsigt någonstans, det var så djävla Svensson det kunde bli att jag och pojkvän var tvugna att dricka oss semifulla för att inte somna och vaggas in i en känsla om att allting är bra, att det är så där man ska vara. Och jag tror inte att det var Ninas fel: hon bad folk att ställa sig upp och folket ställde sig upp. Bara så. Upp. Sen stod de där. Inget hände, förrutom att en tjocktant bakom mig busvisslade så att jag idag har pip i höger öra. Det var bekvämt, ni vet. Och jag vet inte om bekvämt är ett bra betyg.

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del sex

Sista. Vår flickkanna. Den hittade vi på världens bästa loppmarknad i Moheda (Småland, man kan hitta mycket i Småland) och den kostade typ en tia. Vi använder den aldrig, för den ser lite läbbig ut inuti, men den är så himla fin. Man kan låtsas att vi dricker mjölk ur den, eller serverar mjölk ur den på kakkalas.

Det var det. Nu ska min pojkväns händer ge mig mat.

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del fem

Inte chilin, för får man chili i fittan gör det så djävla ont! Men min pojkväns händer och armar. Fast de knullar redan mig då och då, så det kanske inte räknas? Min pojkväns händer är så djävla bra:
de gör mat till mig
de håller mitt hår när jag kräks
de lägger mina glasögon på bänken när vi ska sova och jag ligger längst in
de hämtar öl till mig.

De är mycket, mycket praktiska!

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del fyra

Mina böcker. <-- Hjärta!

Just nu har jag 131 böcker som står i kö till mina ögon. 131! Vissa har stått där sedan 2005, det är lång kötid.

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del tre

Här skäms vi inte för oss. Vi dammar aldrig heller. Del tre: konstiga djävla djur som jag och pojkvän gett varandra. Som nästförsta present fick min pojkvän den där bruna, fula saken längst fram, med tungan ute. Då hade vi varit tillsammans i ungefär en månad.

På vår ettårsdag fick jag igelkotten och råddjuret. Jag minns inte riktigt varför. Dessa djur står i hyllan som vi hämtade på västkusten förra sommaren, när jag var gravid och spydde vid vägkanten och hyllan kostade typ 2oo:- och jag budade på den på Tradera utan att pojkvän visste om, sen vann jag den och tvingade pojkvän att löra halva Sverige runt. Det var kul.

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del två

Ja, alltså ni får ursäkta bildkvalitén på bilderna, jag säger att det är en skitkamera och att min lyxkamera är hos Lillebror. Stolte mannen säger att jag har fel inställning. Och Lillebror säger att lyxkameran är hans.

Anyhow: del två av saker jag skulle rädda om det brann: mina reseböcker. Och mina pjamasbyxor (hur stavar man till pyjamas egentligen?!?). Har en hel samling böcker efter resor jag varit på som är fyllda med kartor och lappar som tipsar om stans bästa hostel. Och varje jul eller födelsedag brukar jag få en Lonely Planet, för vi planerar alltid en resa någonstans och när jag får den är jag som ett barn på julafton, på julafton (<--obs! skämt!).

Den där om Things I would fuck if they var männskor, del ett

Åh, jag har sett sådana där typ listor på folks bloggar om deras favoritsaker i hemmet. Nu kommer min. Skippar möbler och storgrejer, för min säng är det bästa jag vet (även om min pojkvän vill avveckla den tills vi flyttar, för att den är för stor, men jag kämpar för storsängens rätt att vara)!

Thärför, jag ger er bildserien: Things I would fuck if they var männskor.

Ett: min ikonsamling, från Indien, Italien, Småland, you name it. Plus mina iittilaljusstakar som jag fick av pojkväns pappa när jag fyllde år. Han hade valt ut dem själv, för sådana hade de på Kvällsöppet (man vet att man är värd något när man får likadana ljusstakar som de har på Kvällsöppet), fast i en annan grön färg som var "rätt just nu". Farmor får också vara med, hon står och hänger lite med Maria i femton olika variationer. De skulle nog inte ha jättemycket att prata om, men de kanske kan dricka lite öl.

Den där om att jag tycker att Earth Hour funkar sådär för mig...

Den där om att vara vitast i stan

Second hand i förorten rockar (pennkjol, mockaväst, 8o-tals tröja, tantkavaj, gul skjorta för 3oo;. tackar!). Något som inte rockar är att känna sig vitast i världen.

Har ju bott där ute, när jag först flyttade till Stockholm. Var tjena! med hela Vårberg, halva Skärholmen, men nu känns allt fel och jag känner mig så djävla vit Södermaaaaaalmsobekväm. Står med kurder och ska beställa mat och blir blyg i munnen när jag inte vet hur man uttalar matnamnen och blir lycklig i själen när det jag vill ha är "dagens lunch" så att jag kan säga det istället.

Brukade handla frukten på torget och stå kvar och prata med vem det nu var som stod där. Cykla ikapp med kidsen på vägen hem. Nu smygler jag åt en chilensk man som köper begagnade porslinskycklingar på Myrorna och håller pojkvänshand hårt.

Hur faen kunde jag bli det här? Den här? Inbillar mig att alla inne på fantastiska Myrorna Skärholmen ser att jag inte hör hemma, att de tycker att jag tränger mig på. Måste dra mig själv till det osvenskaste matstället inne på köpcentrat för att jag faktiskt tycker att libanesiskt är bland det godaste jag vet, istället för att mesa och ta sushi eller låtsaswook som de andra vilsensvenskarna.

Åker tillbaka hem och tunnelbanevagnen går från att vara EtiopienIranBolivia till SverigeSverigeSverige ju närmare Södermalm vi kommer och jag kommer in i tryggheten igen.

Den där om en av alla trehundratusen saker jag... låt oss säga ogillar:

Att gå hela vägen ner till tvättstugan så är det sex minuter kvar. För liten tid för att gå upp igen, för lång för att vika den torra tvätten, pilla på tvättmedelpaketen, dagdrömma, se hur länge man kan stå på ett ben.

Den där om att det ju gick ganska bra ändå, i nya lägenheten liksom. Fick ligga en del å så...

Jag måste ju bara berätta en av alla de där gångerna jag känt mig som mest förnedrad, för sånt är ju kul.

M hade precis flyttat från mig, typ dragit mitt i natten, med sitt pick och sin pick till Stockholm för ett toppjobb, medan jag stannade kvar i Studentstaden och försökte vara Kvinna, stark och ensam (de där två passar sällan ihop) med min drömutbildning. Han lämnade mig med lägenheten och alla möbler och försäljningen av den (eller okej, det var en hyres, jag skulle bara lämna över nycklarna till nya ägarna). Kände mig ensamast i världen och cyklade mellan gamla stora lägenheten och min nya, mindre som låg på campus.

Så kom de nya ägarna och jag hatade dem intensivt. De var sådana där runt tjugiåringar, första lägenheten, de hade varit ihop typ tre veckor, kommer att vara ihop hela livet, medan han knullar någon vid sidan om på fabriken och hon tröstäter sig fet medan de köper en träningscykel som hon aldrig kommer att använda. Han med kepsen bakfram, hon med en nyköpt hundvalp i famnen, som man vet att de inte kommmer kunna fostra upp, kommer skälla hela natten när den är ensam medan de är ute och dricker ök ur plåtburkar alternativt bacardi lemon. Ja, unga vuxna helt enkelt, sådan som finns i mindre städer, som blir vuxna när de är tjugi och därför skaffar rubbet: hus, hund, barn för att sedan sitta med det hela livet.

I alla fall. Jag stod där med gråten i halsen, för det här var min och Ms drömlägenhet, den vi inrett själva och målat om i och drömt om, men sen blev det fel i alla fall och han var tvungen att flytta innan vi hunnit bo i den i ett år. Tjejen med hundens pappa var med och han kisade mot fönstren och sa att de är inte riktigt tvättade va? och jag var tjugifem och visste inte riktigt hur man tvättade fönster bäst och hade gjort ett halvbra jobb.

Så medan de flyttade in sitt glasbord och sin bruna skinnsoffa och sitt tv-spel och sina Ikeahyllor så stod jag och tvättade om fönstren, medan tjejen med hundens pappa stod ute på balkongen och rökte och tittade på. Pekade där jag behövde putsa mer. Jag lånade en pall av dem för att nå upp, men nådde ändå inte riktigt.

När jag cyklade från det som varit vår lägenhet grät jag så mycket att jag cyklade rakt ut i skogen och ramlade.

Den där om att spara pengar

Jomentjena.

Jag har ju hypat Jonathan Johansson ända sedan oktober. Så kom dagen D, dagen då han skulle spela i en lokal nära. Tog pojkvän i handen, ölen i magen och glansen på läppen och gick dit. Kom dit, såg kön som var lika lång som vid en Idoluttagning, grät en smula inombords och gick hem igen.

Den där om att arbeta på den svenskaste arbetsplatsen någonsin:

Vår fina städerska får inte stanna i Sverige, utan blir utkickad i månadsskiftet. Det gick ut ett internmail om att det var ihopsamling, tjugi kronor var, så att vi kunde köpa blommor till henne.

Den där om fullkorn

Och Fever Rays cd har vi ju alla längtat till sen vi var fem. Därför tog jag en Metro imorse för att kolla recensionen (läser den aldrig annars). Och fann den sämst skrivna recensionen någonsin!

Den där om att det var väldigt färdig replik när hon sa "I lost my self in us!"

Sitter och kollar på the Hills mellan hostattackerna (det "går hosta" på vårt jobb, känns som ett jekla dagis) och hon, tjejen väljer jobbet framför killen och jag sitter i soffan och

tjoho!

äntligen en tjej som väljer karriären framför nån killfaen som precis pajat deras hjärta. Sen. Kommer jag på att jag lämnat kärleken för min drömutbildning och alltid sagt till mig själv att aldrig göra det igen. För det gör så djävla ont. Hur rätt det än är med heder och samvete och hjärna så är det aldrig de där sakerna som styr kroppen, det är hjärtat. Och med hjärtat brustet, för att man var tvungen att ta chansen att åka till typ USA för att ta tjänsten som mellanchef på stort bolag är chansen liten att hjärtat hänger med, följer med, stannar hellre kvar i en enrummare i Växjö och undrar var man tog vägen.

Och med det: inte sagt att jag inte skulle göra det igen. Igen skulle jag stått där och valt mellan att förverkliga Mig Själv och satsa på Oss, frågat mig själv vad jag skulle ångrat mest, valt jobbet och sen stått där med ett hjärta i Växjö.

Den där om dygnet runt på "stereon":

Och för alla musiknördar (om ni är det på riktigt borde ni redan känna till):



Loney, Dear

Den där om att vinflaskan var tom när jag kom ner

Oh no! Jan vill bli vän med mig på Facebook! Jan har blivit flintskallig! Utropstecken!

Jan och jag träffades och hängde en del i högstadiet, ungefär då när Babylon Zoo hade en jättehit med Spaceman. Jag var kär i hans kompis Klas och antagligen var det därför jag hängde med dem, även om min bästis var tillsammans med Klas och en natt klättrade upp på hans balkong, genom att snubbla uppför ett stuprör. Väl på balkongen öppnade Klas pappa balkongdörren och undrade vad hon sysslade med.

I alla fall. En kväll var vi på hemmafest och de spelade den djävla Spacemanlåten och jag drack antagligen vin direkt ur flaskan och hade på mig något för kort, antagligen den där kjolen där man såg min rumpa när jag böjde mig fram och antagligen böjde jag mig fram en del. Jan tog tag i min handled, eller om det var min arm och vi började hångla.

Mitt värsta hångel någonsin (förrutom Martin på mellanstadiet, när vi hånglade i ett tält och behövde vända på kudden efter en timme, för att han dreglade så mycket) ledde till det sämsta sexet någonsin. Vi låg i hans pojksäng i hans pojkrum och det var rycka på axlarnasex, och han kom på min mage medan jag tittade på hans julstjärna och funderade på var jag ställt min vinflaska. Sen ville han mysa och kramas och jag svarade glöm det! och gick ner till de andra.

Allt det här hade jag glömt fram tills idag. Tack för det Jan. Och nej, jag vill inte vara vän med dig.

Den där om att allt är för dyyyyyyrt!

Saker som jag tänkte köpa åt min pojkvän, som fyller år på fredag, men som jag inte hittade:

en cykel
den där klockan han vill ha, på Granpa
en jättestor prydnadsleopard (som kostar liiite mindre än 27somethingsomething)
en sån där herrbetjänt, från typ 50-talet
en superbra och fin present.

Djävla helvete, vad de saker jag hittat är tråkiga och tanken räknas inte alls när det är bajssaker.

Den där om apropå Stolte mannen

Så låg vi i sängen tidigare och pratade om min anställningsintervju idag och hans löneförhandling (har begärde 3o.ooo:- i månadslön, före ob och bonusar. Det kommer jag aldrig, aldrig att kunna tjäna!). Helt plötsligt tar han upp but lick.

Har du slickat någon i rumpan?

och jag vet liksom att det här inte är ett vanligt samtal, utan att det här är på väg någonstans dit jag inte vet om jag vill att det ska leda. I huvudet snurrar vill han vara givare eller tagare? och helvete, jag vill inte få eller ta.

Alla har vi väl slickat varandra i rumpan när vi varit nyduschade, kåta och djävligt fulla, men jag tänder inte på det. Och jag vill inte slicka hårig rumpa. Men för honom gör jag vad som.

Jag kan slicka hans rumphål om han vill, för så mycket älskar jag honom.

Sen snubblade vi bort i diskussionen och gick till ICA för att köra lök. Jag är den som kysser och berättar, händer det kommer ni att få veta.

Den där om att radera och ta bort

Tänk om jag inte hade träffat Stolte mannen. Eller tänk om jag träffat honom (vi gick ändå i samma klass i ganska många år), men aldrig skickat det där sms:et. Aldrig blivit så full att jag spydde i min dusch. Aldrig fingrat på tangenterna, lagt in pengar på telefonen (hej jenny, 1997 ringde och ville ha tillbaka sitt skitdyra kontantkort från Telia!) och adrig skrivit

det här kanske är ett långskott, men du vill inte göra något en dag?

Aldrig vaknat dagen efter med ett smssvar på telefonen. Aldrig ha gått hem med honom för ungefär två år sedan. Aldrig hånglat ner honom i sängen. Aldrig sagt någon gång i maj 2oo7 att det var min tur att få orgasm.

Aldrig vetat hur det kändes att vakna först och trycka in näsan i hans nacke. Tillbakaspola tiden och radera alla hans halsdukar och sjalar från hatthyllan. Ta bort alls hans skitgubbmusik från den gemmensamma datorn. Ta bort datorn. Ta bort soffan jag sitter i, som vi var och hämtade i en förort till Stockholm.

Det suger till i magen av alla aldrig och allt raderande. Kittlar till liksom bakom ögonen, i näsan, där tårkanalen sitter.

Bort med alla multipla orgasmer som jag får, som ingen innan honom tyckt att det var lika viktigt att jag får. Bort med att han precis gav mig vin. Bort med alla leende. Bort med fuldansen han dansar nu. Bort med alla låtar kan bli partylåtar!.

Bort, bort, bort.

I stället träffade jag Stolte mannen. Sicken djävla tur.

Den där om att lämna den framtid man trodde att man hade

Jomenungefärsåhär:

ett.) folks häromkring pratar konstigheter på gym. Det måste ligga ett hem för utvecklingshandikappade bredvid mitt. På både spinningen och coren var det konstigheter kombinerade med människor. Spinning: tjej som skrek rakt ut. Högt. Jag satt bredvid och var rädd för att folk skulle tro att det var jag. På coren låg en tjej och ålade framför spegeln och gjorde inte alls sit ups, som hon skulle.

två.) han, Store björn, står framför mig, har bytt frisyr till någonslags Stureplansvåg, skon skrapar i grusen, tittar upp på mig och ler. När ni flyttar ur lägenheten... tror du att jag kan flytta in då? jag tittar på honom. Skojar du:ar, men nej, han skojar inte. Han ska lämna sin fru nu.

tre.) ja visst ja, jag och Stolte mannen ska flytta igen. Till större och billigare. Lämna Södermalm. Och kompisarna gnuggar öronen och kan inte tro det: vi som alltidalltid skulle bo kvar här.

Den där om dubbelbröllop

Jag och min pojkvän ska gifta oss nästa sommar. Det har jag och några kolleger bestämt, så han vet inte om det än. Vi ska görat samma dag som Vickan och Danne, sen ska vi åka typ femtio meter efter dem i deras parad genom stan i en trampbil, vinka åt folket och låtsas att de är där för vår skull.

Min kollega trodde att det var okej med femtio meter efter Vickan och Danne - inte för nära för att vakterna ska spöa en, men ändå tillräckligt nära för att folk inte ska ha hunnit gå än, ni vet antiklimaxet som kommer när man står och väntar i nån timme på något, sen åker det förbi och man hinner hejaheja! två gånger, det är över, men man vill inte riktigt gå och äta en kanelsnäcka än? det kommer vi att utnyttja.

Bara de inte snor vår kyrka, tror att jag ska ringa och boka redan nu.

Den där om min liggalista

Här är mina frikort för dagen. Observera för dagen. Imorgon är det söndag och då känner jag nog inte så mycket för rocknrollsex, då tar vi nog någon mjukare:













Anders Wendin/Moneybrother













Thandie Newton, fast bara under ER-tiden.













Meg White från the White Stripes













Katie White från the Ting Tings. Fast hon måste faen lära sig att stänga munnen nån gång, det måste man kunna, även om man har stora tänder.










Ryan Gosling

Den där om att varje dag är som en fredag

Jag småspringer fram bredvid hans sida: nytränad lite fuktig vid tinningarna av duschen vita sneakers för vem orkar ha på klackar? och Stockholm snöar/det snöar på Stockholm och hans hand letar sig in i min vante, drar lite i mig skynda dig baby!

Där inne står vi längst bak, vid baren och dricker en två tre öl och jag lutar mig mot baren, lägger hakan på armen och hans hand i nacken medan Prinsess är klart bäst på scen och jag sjunger med i

Trudging slowly over wet sand
Back to the bench where your clothes were stolen
This is the coastal town
That they forgot to close down
Armageddon - come armageddon!
Come, armageddon! come!

Och när det är slut står Romeo bredvid oss i baren och en blond tjej äter upp honom med sina armar, och Stolte mannen är gladögon och viskar ska jag prata med honom? och jag hoppar upp och ner och piper du måste du måste! Så han går fram och säger great show, man! och jag blir pipglad och ivrar vad svarade han? vad svarade han? kändiskåt som jag är, men oftast inte låtsas om.

Vi leker vi tetris med våra magar. Han vinner för han är längst tills jag hittar en ölback som jag hoppar upp på.

Senare sitter jag på en stol och oroar mig över hur djävla trött jag kommer att vara imorgon, klockan gryning när jag ska gå upp och min pojkvän dansar runt på dansgolvet med världens vackraste fylleleende på läpparna. Han är mitt bland alla och snurrar och är vackrast i världen och en kille kommer fram till mig, men jag bara gladskakar på huvudet, för där, mitt på golvet, snurrar han och hans rödrutiga skjorta lyser ikapp med hans leende och på vägen hem luktar han mig i nacken och

jag
är
världens
lyckligaste.

Den där om att inte kunna vilja vara ett gult plastförkläde

Ungefär samtidigt som jag läser Inte skyldig nån nåts inlägg om att nöja sig eller icke landar det ett mail i min inkorg, sen ligger det där och vrider sig i ångestplågor.

Jag läser det och magen liksom växer utåt, blir svart av allt ledsamt, för

Du är en helt ny person och jag känner jag inte så mycket för den här nya personen, men jag tror att den gamla personen finns kvar där inne och jag hade hoppats att den fick komma fram i alla fall någon gång.

För vad svarar man på något sådant? Hur förklarar man med rena, raka linjer att man inte längre kan vara den personen som man var när man växte upp, för... vem är det egentligen? Likadan hela livet? Och hur förklarar jag att samtidigt som jag föräldrats jättemycket är jag fortfarande precis samma?

För hon, den där gamla, underbara, verkar tro att jag förnekar min uppväxt, hatar den och stället jag kommer från, när det är den och det som gjort mig till den jag är. Jag skulle aldrig, aldrig vilja flytta tillbaka. Det är inte längre jag, jag skulle inte längre utvecklas. Men det betyder inte att jag inte längre älskar det som var.

Skulle jag flytta tillbaka skulle jag hämma mig själv, bli en morgontoffel, en ikeasoffa, ett gult platsförkläde. Och det är inte det att jag tror att de lever ett sämre liv eller är mer olyckliga än vad jag är, de lever bara en vardag som är helt olik min.

De förstår inte det där. Mig. Hur jag kan leva så långt ifrån mina föräldrar (ångestposten nummer ett: att mina föräldrar inte kommer att vardagshänga med mina barn, hämta dagis, äta kanelsnäcka, se mjölkmustasch), i en så stor stad. Hur jag kan vara lycklig här, att jag inte ska flytta hem igen. Hem. Hem?

Men hur tusan förklarar jag det?

Den där om änglar i Groznyj och halva gula solar

Men helvete!

Jag har typ ett nyårslöfte det här året (har egentligen skitmånga, men har glömt bort alla) och det är att jag inte får köpa fler böcker innan jag läst de jag har i bokhyllan. Jag har skitmånga i bokhyllan och jag vet att jag kommer att gilla dem.

Men helvete, vad ska man göra om man går på Götgatan och ser att det är bokrea på Pocketshop? Jo, man ska bara gå och titta lite. Så jag gick och tittade lite. Sen la jag ner påsen med de nya böckerna i min väska med träningskläderna, så att jag inte skulle se dem. Skämsböckerna.

Och när jag kom hem la jag dem bakom mina andra böcker. Då räknas de inte.

Den där om en bonusbild på när jag har bundit fast min pojkvän vid spisen

Observera! Han har tillräcklig replängd för att kunna nå till att diska! (Bara ett tips liksom). Han undrade efter detta hur han skulle komma loss, jag sa att han lika gärna kunde ta av sig byxorna, för nu var det dags för honom att bli påsatt.

Den där om att min mamma älskar mig mest av alla barnen i sandlådan

När min mamma fick ett foto av mig där jag har mina nya glasögon på skrattade hon så att hon grät sen ringde hon upp mig och berättade att jag var lika ful som henne när hon gifte sig i sina sjuttitalsbrillor.

Den där om att hata Jenny Schecter

Få personer irriterar mig så mycket som Jenny i L-word gör. Jag har givna hatkaraktärer i olika tv-program: Spencer Pratt från the Hills och Donna från Bevery Hills. Jag märker här att jag tittar väldigt lite på tv, kommer inte på särskilt många och när jag försöker hitta exempel på nätet så stöter jag på fler som ogillar Jenny.

Vad är det som gör att vi ogilla Jenny så mycket? Hon gör allt politiskt rätt: ger sig på de starka, hjälper de svaga. Sitter inte tyst, knullar runt ganska spontant, förlåter Max när han är otrogen, hjälper till när han vill göra sitt könsbyte, flummar ut sådär lagom härligt som författare gör. Är lite knäpp vilket förklaras med hennes barndom. Skär sig och visar sig svag. Skämtar på rätt ställe utan att ta över scenen. Är snäll och en vän, utan att vara irriterande för folk omkring henne. Gör något hon verkligen tror på. Står upp för sig själv och sin bok. Klär sig skitsnyggt.

Vad är det som gör att jag stör mig något så fruktansvärt och får mig att vilja snabbspola förbi avsnitt där Jenny Schecter är med? Är det något fel på mig? Har Mia Kirshner misslyckats med sin rolltolkning eller är det meningen att man ska hata henne?

Jag letar inom mig själv och försöker förstå vad det är som gör att jag inte klarar av henne. Jag kan gå utanför hatet och se objektivt på kvinnor jag inte klarar av, se hur smarta och fantastiskt framgångsrika de varit/är, främst inom politiken: Thatcher, Condoleezza Rice, Angela Merkel, Maud Olofsson, Nyamko Sabuni. De är inga personer jag skulle vilja gifta bort min enda son med, men jag blir imponerad. Likså borta Jenny vara, men nej. Jag hatar henne bara.

Den där om söndag och jag

Tjena söndag.

Du är skön. Du är sitta hemma själv, dricka te, äta choklaglass och kolla på L-word och gråta i fethår för att Dana precis har dött och Alice sitter utanför och gråter med en djävla sjungande platsblomma och har också fett hår.

Ska vi gå och träna dubbelpass sen, söndag? eller ska vi bara stanna inne, för att det är för kallt ute? kanske ladda ner säsong fyra och sträckkolla? Fast egentligen vill vi inte kolla längre än så här, eller hur? för vi har ju hört att Shane och Carmen kommer att göra slut och djävla Jenny kommer flippa ut ännu mer och nästa säsong ska bli sämre och sen blir det ännu sämre.

Hörru söndag, vad säger du?

Den där om att gubba byxorna

Det finns inte så många skillnader mellan att vara tjuåtta och tjunie kan jag berätta för er som inte upplevt det än, då jag nått den höga åldern av tjunieåtvådar. En klar skillnad finns dock och det är att jag nu kan replikera att jag är gammal nu, när pojkvännen klagar på att jag har mina pyjammasbyxor för högt upp.

Han säger måste du gubba byxorna?
och jag svarar ja, jag är gammal nu!

Skitgött.

Den där om att arbetsdagen blev ganska så fin ändå

Den där om att tjunie inte är någon ålder att tala om. I alla fall inget vi talar om

Tjoho utan utropstecken,

idag fyller jag år och i år är första året jag inte är ledig det här datumet (sportlov, you know). Har inte peppat min födelsedag alls, knappt någon som vet om den. Är det så här det känns att fylla vuxen? Tänker vara ledig nästa år när jag fyller 3fucking0. Då ska jag äta praliner på sängkanten och faen inte vara i Sverige.

Den där om att storken var på väg men vände innan den kom fram

Vi sitter på Kvarnen och äter brunch. Bredvid oss sätter sig ett par med trötta ögon. I en korg ligger deras bebis och sover och Stolte mannen tittar på mig, viskar det skulle ha varit ungefär nu, va? och jag vet direkt vad han menar, räknar till nio på båda händernas fingrar och nickar.

Ungefär precis nu.

Den där om att nu har vi det här i en liten djävla ask!

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha!

Älskar att vi har nyexade jurister på mitt arbete som behandlas lika dåligt som jag och bara jag läste genom LAS på lunchrasten, nu har vi en grund att stå på!

Den där om att... jo, såatte... en annan har ju alla knapparna isydda idag!

Den där om "kort"

Saker som har hänt idag:

¤ gick omkring halva dagen med kjolen ovanför rumpan, vid midjan ungefär. Det var för att min kofta var längre än kjolen, så att den liksom lyfte upp den. Till slut orkade jag inte dra ner den mer, så det fick vara där uppe.

¤ jag sålde mitt Friskiskort till en liten man med röd mössa som hette Jan-Ove och var nervös, trampade på stället och inte förstod vad jag sa på skånska.

¤ en jobbkompis trodde att jag sa kåt hela dagen och inte kort. Hon förstod inte vad jag sa på skånska.

¤ jag köpte två semlor på vägen hem, för jag vågade inte köpa en, det betyder att man är singel och glupskfet och ska hem och äta den sen gråta. Stolte mannen gillar inte semlor så jag får nog äta två.

¤ jag orkade inte laga min jacka och sydit två knappar som ploppade ur när jag handlade lunch. Stolte mannen erbjöd sig att sy fast dem igen om jag gav honom en avsugning.

¤ jag skriver det här och inser att jag ett) har sålt mitt träningskort två) ska äta två semlor tre) ploppar knappar. Jag låter som världens fetto.

Den där om att det är viktigare att kunna förföra din man med ett renstädat hus än med en vettig konversation

Och ja, inte för att jag trodde att ni skulle få för er, men: Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig (fem stjärnor av fem möjliga på Adlibris) hade åkt i väggen om det varit en bok och inte en ljudbok. Läste kapitel ett och kom inte mycket längre för i kapitel två blir hon sur över alla feminister som protesterade över att det fanns en hemmafrulinje på gymnasiet. Magdalena tycker att detta var det sämsta som hänt någonsin för där fick man lära sig viktigare saker än de fick lära sig på ekonomilinjen, som till exempel att laga mat och stryka.

Den där om att vardaga

På bussen hem står en liten tant: rosa basker rynkhand. Hon kan inte låta bli att smygtitta ner i en barnvagn på lillpyre, fråga mamman om det är en han slash en hon och sen och så vidarear hon frågor, vinglig på skakbuss. Vid Slussen byter de chaufför och nychauffören vinkar bak folket gå in där bak! men de svenskväntar utanför framdörren.

Kommer hem till vardagssoffa och söker nya, bättre jobb: scb? EKN? Tabell och form? Kommunen? Andra kommunen? Utredare? Projektsamordnare? Projektstödjare jämställdhet? För idag pratade jag med en tjej som verkade så liten i telefonen och hon började gråta och mina inälvor började sno sig om varandra för jag kan tyvärr inte göra mer för dig, jag måste följa lagar... och när vi lagt på så önskade jag att jag hade valt ett teknikyrke istället, ett där man hade kunnat tjäna skitmycket pengar och kunna lägga känslorna på hatthyllan hemma och ta på dem igen när man kom hem.

Den där om hur det hela slutade

Javisstja!

Skippa de sista... låt säga 1oo sidorna i Människohamn och den får en femma i betyg!

Den där om barn, barn, barn

I helgen var jag nere i Studentstaden och träffade mina gamla studentvänner. Och blev smittad. Alla var gravida (okej, två av nio) och det var en massa stormagar, småkläder, barnvagnsprat och känn på magen!ar. När jag kom hem igen levde munnen ett eget liv om småstrumpor, overalluvor och bästa godnattvisorna.

Sen hörde jag mig själv liksom utifrån och slutade.

Tills jag började igen. Bilderböcker, bästa namnen, vilken tid på året som är bäst att föda, kan de så kan jag, gul vs grön i genusfärg, vem ska stanna hemma?.

Jag måste bli avsmittad. Måste se lite på Unga mödrar på femman. Måste åka tåg längelänge med en småbarnsfamilj. Måste ringa upp kompisen med kolikdottern.

Den där om att måla Ulf på väggen

Jag var kanske fjorton, eller så och hade precis fått lov att flytta ner i storrummet i källaren, där jag hade en Lasse Åbergtavla eftersom det skulle man ha, och torkade rosor som jag fått av diverse diversekillar på diverse kvällar och festivaler, som hängde i röda presentsnöre, sådana där som man ryser ner i tårna av om man tänker att man skär sig i mungiporna på dem. Den där Lasse Åbergtavlan började mögla sen, jag bodde trots allt i källaren.

På musiken hade vi världens mesigaste lärare, som hette Ullaellerså och det var lätt att fuska på proven, för hon var världens mesigaste lärare och vi kunde liksom David! kan du svaret på fråga tre? men det var alltid skitdumt att fråga David, för han kunde aldrig svaren, man frågade honom mest för att han var snyggast i klassen (han hade en blond page och fick senare en mustach som inte alls passade i färgen till hans hår). Man borde ha frågat Anna.R.

Och på gymnastiken lärde vi oss att dansa vals och Jonas frågade alltid om jag ville dansa, men han hade dålig andedräkt och jag väntade på David. Jag undrar vad som hände med Jonas (han var skitsmart och sålde flest jultidningar av alla).

Vi skulle göra kollage över vår favoritgrupp på musiken och åttorna hade tipsat oss om att göra över Beatles eller John Lennon, för det var Ullaellersås favoriter och de som gjorde kollage om dem fick alltid bra betyg. Jag gjorde så klart inte kollage över dem utan över världens bästa grupp.

Ace of Base.

Jag vet.

Jag klippte ut Ulf och Jenny och de där andra som jag inte kommer ihåg namnen på, men han den fula och hon som var konstig som blev hotad av en ännu konstigare tysk knivkvinna, eller om det var Jenny? Malin? Jag satte upp bilderna på blå kartong och skrev information om gruppen bredvid.

Jag fick en tvåa i betyg och Anna.R fick en femma för sin presentation av Beatles, men det sket jag i för min kusin gillade allt som jag gillade på den tiden och hon hängde mitt kollage på sin flickrumsvägg. Det var liksom ett bättre betyg och skit i det, jag fick i alla fall spela trummor på de där lektionerna och hade alla rätt på alla prov, men fick ändå bara en tvåa i musik.

Och jag fick hångla med David.

(Nej, det fick jag inte, men det hade varit ett snyggt slut.)

Den där om att jag har sexti milimeter mellan ögonen, om man avrundar uppåt

Idag har jag köpt nya glasögon hos en optiker som trodde att han var rolig. Han körde skämt som nu vet du hur brett du har mellan ögonen, så att du kan skriva det i din blogg samt ser du två av mig? Inte? Det var ju tur för dig, jag är inte så snygg! Jag artighetsskrattade inte, för jag orkade inte så nu i efterhand har jag lite dåligt samvete.

Och på andra sidan luren berättar han att han sett sin pappa naken på första gången på flera år och att hans pappa blivit liten gubbe, en sån man ser på ålderdomshem med skrynkelhud och ledsenögon. Jag vill hoppa in i telefonen och komma ut på andra sidan, i hans barndomsstad och hjälpa honom upp, när det blir för tungt. När jag kommer hem har han kärleksordat mig över internet och skickat med:

Det här.

Den där om groddknoddar

Men Jesus,

efter att ha sett Unga mödrar på femman och den där om knasiga storfamiljer (där killarna tydligen är normala om de leker med bilar och inte dockor) på fyran (VAD har hänt med fyran? Djävla u-landskanal!) så känner jag att det kanske är lite längre än ett år kvar tills jag skaffar knoddar.

Och om det nu är runt ett år tills jag skaffar knoddar så ska de faen äta groddar, leka med dockor OCH bilar och veta hut!

Den där om att Stockholm är alldeles för litet

Vi sitter på bussen, på väg hem från spa, och min telefon ringer precis när jag slår på den. Du hörru, jag tror att jag såg din kompis Store björn med en skitsnygg tjej säger en förre detta kollega i örat på mig. Jag trodde att han var gift och hade barn? och jag suckar och nickar jo. Han verkade... otrogen, så att säga.

Och jag måste låtsas som om jag vet ingenting, förstår inte vad han pratar om. Sms:ar Store björn om att han måste vara försiktig och två minuter senare får jag tillbaka jag kan lita på dig, va?

Men jag vet inte. Stockholm är alldeles för litet.

Den där om att jag sträcklyssnat på Människohamn och legat och skrattat åt folk som lekt tai chi

Tjomentjena.

JAG ÄR PIGG!

Har precis kommit hem från spa, vilat otroligt mycket, varit så nyttig (de hade fruktfat som man kunde gå och ta av) att jag nu är sugen på fett, har inte jobbat sex dagar i veckan, som jag gjort de senaste veckorna (hallå arbetslivet!) och har fått MASSAGE (fast hon petade mest på mig).

Imorgon åker Stolte mannen från mig och ska vara borta i tre dagar. Vi har inte varit från varandra sen jag var i Indien 2008. Efter det kom vi på att det var mesigt med ensamhet och blev som Linda och Paul McCartney, de var inte från varandra hela livet. Förutom när Paul satt i fängelse för att han hade gjort något med KNARK! Folk tror att det är hälsosamt att vara från varandra lite då och då. Det skiter jag faktiskt i, jag mår hellre bra hela tiden och är med honom än försöker nå inre lugn och hitta mig själv som en egen individ och mår kasst på vägen.

"Sir Paul McCartney still wakes up every morning feeling a "tingle of sadness" at the death of his first wife Linda. I don't wake up every day with a hole in my heart, but there's a tinge of sadness. I mean, how do you cope with losing those close to you?"

Nu ska jag fortsätta googla Glasvegas texter och gråta. Har länge hört att de är sorgliga men har faen inte fattat vad de sjunger.

Den där om att den inte rekommenderas om man går hem från sitt jobb klockan tio på kvällen när det är mörkt och ödsligt ute

Läste Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in när jag bodde i Mexiko och ryckte mest på axlarna och jo, de var bra, men så bra?

Nu ljudbokar jag Människohamn till och från jobbet. Och efter jobbet. Innan jag ska sova. På toaletten. När jag borstar tänderna. En av de bästa böcker jag någonsin kommit i kontakt med och jag vet inte om det är för att jag ljudbokar, för att Ajvide Lindqvist har ett speciellt sätt att läsa och berätta, men herre Gud! Har dock läst i vissa recensioner att den blir dålig i slutet, spårar ur lite, och det vill jag inte, vill att den ska vara femstjärnig sista sidan ut. Och om det nu är så att den kommer bli dålig om ett tag... är det bäst att sluta läsa nu?

Den där om att inte förstå ett övergrepp

För kanske två år sedan: jaaaaaahhhhaaaa!

Men för en väldigt massa år sedan:

ligger i en säng med gröna påslakan tvättade utan mjukmedel hotellfrasiga manglade onyttjade. Under två småflickskroppar skavföttes kallföttes. Hon viskar ut i rummet ord som stannar länge i luften jag gillar inte när hon tvättar mitt hår! jag fattar och förstår inte. Nere, på våningen under står en stor klocka brun en sån där som slår vid varje heltimme och en gång när jag skulle gå ut på utedasset mitt i natten slog den och jag blev så rädd för spökena att jag kissade på mig mitt i trappan och var tvungen att torka upp själv med hushållspapper.

Fyra trappsteg rann det över.

Och kissfotsteg ut runt knuten, där jag hivade upp My little ponynattlinne och hukade över rabaten med krokus.

Vi sjuårssprang på grusvägar handihand och jag fattade inte då vad jag för två år sedan aha!:ade. Hennes mamma mörkhår mjukhand bodde med en annan kvinna tre katter: en utan svans! det som inte fanns då, men det som idag kallas lesbisk.

Hon viskade ut i rummet att när hon blev hårtvättad ville den andra kvinnan även tvåla in hennes kropp ta flyttvål i händerna gnugga det mellan flatorna gnida det över hennes lillkropp över axlar ner mot rumpa lite extra över magen leende.

Hon gillade det inte viskade hon till mig mer än väggarna men jag förstod inte då vad jag förstod senare.

Den där om det nya vinnarlivet - det var väl inte det här de menade?!?

För ett) jag svettas jättemycket nu för tin, samtidigt som jag fryser. Vi pratar slänga av sig jackan och skrika som en treåring när man kommer hem.
För två) vad hände med att bli av med "extra"kilona?
För tre) min lugg är så djävla lång och behöver klippas, men jag hinner inte till frisören efter jobbet och jag gör inbakade flätor där det står ut strån till höger och vänster.
För fyra) jag är faen bara sur och stressad och i måndags när vi var ute och åt finmiddag för att vi ville så var Stolte mannen tvungen att be mig le för att de andra i lokalen inte skulle tro att han misshandlade mig med tråkiga historier.
För fem) allt jag tänker på är mitt skitarbete. Till och med drömmer om det.

Till helgen är det jag som åker på spa!

Den där om att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar

Det går åt helvete på jobb(et). Inte helvete så som att jag kommer att förlora det, men nya tjänsten jag sökte gick till annan och nu när det omorganiseras har jag lunch med fel människor vilket gör att den jag borde ha haft lunch med ger mer befogenheter till sina medlunchare och saker händer över mitt huvud och jag blir så djävla förbannad! Med flera djävla utropstecken!!!

Men på festen i lördags, med hans hand i min, mitt i fylleriet: baby, ska vi skaffa barn? Och vi bestämde att det nog är ungefär ett år dit. Efter att vi har varit i Sydafrika och båda fyllt trettio. Då är det dags.

Den där om att vi helst ska komma överens där nere med

Mamma och jag telefonbråkar över en resa till Sydafrika vi antagligen ska göra nästa nyårsafton, när hon fyller sexti. Hon envisas med att vi måste mellanlanda i Frankfurt för det gjorde pappas kolleger när de reste ner! fast att det är billigare och smidigare att mellanlanda i Amsterdam.

Mamma, säger jag, varför vill ni tvunget mellanlanda i Frankfurt, där ni efter det måste mellanlanda i Johannesburg för att komma till Kapstaden?

Men hon kan inte svara på det. Bara att någon på pappas jobb gjorde så. Okej, säger jag, jag går online nu och kollar. Se här! En resa med EN mellanlandning i Amsterdam tretusen kronor billigare än om vi mellanlandar i Frankfurt OCH Johannesburg.

Så hon släpper tryggheten och säger okej. Jag får kolla upp lite, jag får vara den vuxna, den som vet mest. Även om hon nog kommer välja Frankfurt i slutändan ändå.

Den där om klockan fyra en lördag på Bondegatan

Sitter med tröttpanna i mottagarhand vid mitt stökskrivbord, överjobbar på övertid och har blivit mentor åt två nya på jobbet när Stolte mannen ringer. Han ska på middag hos otrohetsmannen samt lilltjejen och jag blir rädd. Rädd för att det ska smitta på något sätt, att en liten bit ska hoppa av från honom och landa på min pojkväns axel.

Stolte mannen förstår inte min oro. På Bondegatan står vi högst upp på en backe några dagar senare klockan fyra på natten och mitt smink rinner svart nedför kinden när jag försöker förklara att jag är så djävla rädd för det här, samtidigt som han imunpratar mig och frågar hur faen jag kan säga något sådant om honom, litar jag inte?

Han fumlar efter min hand samtidigt som han balanserar fyllekebaben med andra handen och jag stryker bort envisa tårar, säger ser du inte vad det här redan gjort mot oss? så evinerligt trött efter en sex dagars arbetsvecka, med tolvtimmarspass varje dag.

Allt har bara blivit fel. Jag vill inte ha något med det där att göra, så länge han inte förklarat och berättat för sin fru. Hans barn har redan träffat nya tjejen "en tant från jobb" och jag förstår inte hur min pojkvän kan äta middag med dem. Fast samtidigt förstår jag lojaliteten, vänskapen, det där att han måste ha någon på sin sida för att inte trilla omkull. Jag känner mig helt djävla maktlös.

Det blir inte verkligare än så här för mig. Det blir inte närmare än så här. Att stå runt klockan fyra på Bondegatan och vara förbannat rädd för att den man älskar ska lämna en.

Den där om lästips

Det här underbara borde alla läsa!

Den där om att det antagligen är dig det är fel på, inte mig

Till skillnad mot Rödluvan har min läsarstatistik gått upp de senaste veckorna, efter att ha varit nere sen jag blev tråksambo.

Med uppåtstatistiken har även tråkkommentarerna hittat tillbaka. De där anonyma, taskiga som man undrar vad faen de egentligen vill. Att min pojkvän har gjort en ful djävla tatuering - okej? Att man är korkad - tack?

Egentligen vill jag bara ta tag i de här människorna och skaka om dem. Försvara min pojkvän och skriva att han är smartast i världen, för han är verkligen smart, vinner alltid i TP och var bäst i klassen, han har klättrat som tusan på karriärstegen och liknande. Visst, han hade en dålig tid på högstadiet då han hade skitful frisyr och baggy jeans, men vem svackar inte ibland?

Samtidigt som jag inte alls vill försvara honom för jag vet vem och hur han är och skriver någon något dumt om honom när han inte ens kan försvara sig själv, varför skulle jag lägga kraft på det och dem?

Hur i helvete orkar ni?

Den där om allt som kan gå åt helvete

Jag har missat fem flyg i mitt liv och ett internationellt tåg. Jag stod i Malawi och skulle hem, men kom inte så långt då flyget redan hade gått. Jag kom inte iväg till Mexiko på grund av krångliga regler som flygplatsen inte visste om. På väg till Tallin gick mitt pass sönder och jag kom inte längre än till passkontrollen. I Tyskland åkte vi fel och hittade inte till rätt tågbyte. I Berlin var vi sena och italienarna före oss i kön tog så lång tid på sig att vi missade flyget.

Jag har varit i New York med en bror som villat bort mig så mycket att jag nästan missat ett flyg där. Jag har varit med om en bilolyckor i Thailand, Mexiko och Gambia. I London har jag varit vilse halv fyra på morgonen och gått runt i cirklar i två timmar tills jag hittade en tunnelbana. I Spanien var jag med om ett rån i en guldsmedsbutik och fått en pistol riktad mot mig. Jag sprang bort från min släkt när vi var i Venedig när jag var tio för att jag bråkat med min moster, jag var borta i en timme, sen hittade de mig på ett torg. Jag har bråkat med en gränsvakt mellan Malawi-Mozambique som hotade med att sätta mig i arrest om jag inte lugnade ner mig. Jag var med om en kraftig jordbävning i ett sextonvåningshus i Mexico City. Ja, and so on... Allt kan gå åt helvete när man är ute och reser. Mina topp två det-här-kommer-gå-åt-helvete när jag varit utomlands:

Den där om taxiresan utanför München

När jag var arton bodde jag i en förort till München som heter Neugilching. För att komma dit behövde man åka pendeltåg i typ en timme, vilket gjorde att jag ofta sov över hos kompisar som bodde inne i München. En natt skulle jag dock hem och satte mig på tåget. Det stannade på någon mellanstation och de ropade ut något i högtalarna som jag inte fattade för jag kunde och kan fortfarande inte tyska, även om jag låtsas som det ibland.

Tåget åkte inte på en kvart och jag bara nähä..? tills konduktören gick förbi på utsidan och bankade åt mig på rutan att gå av tåget, för nähä! tåget hade delats och bara de två första vagnarna hade fortsatt. Utan koll på något alls, utan pengar och utan tyska funderade jag på om jag skulle gå på rälsen hem till djävla Neugilching, eftersom jag tagit sista tåget.

Just som jag hade kissat lite i ett dike kom en taxi från ingenstans (vi pratar ute på landet runt två på natten, inte en själ syntes någonstans och ja...) så jag hoppade in och sa några av de få ord jag kunde på tyska: bahnhoven! Neugilching! (nu när jag kollar upp bahnhoven på babelfish så heter ju inte alls tågstation så på tyska, men han verkar ha fattat ändå) och han bara okej smartbrud blabla på tyska och jag tittade på honom och ryckte på axlarna och log.

Ungefär halvvägs hem så smygtittade jag på taximätaren och såg att den var uppe i mer pengar än vad jag hade med mig. I huvudet lät det en massa faenfaenfaenfaen!, men låtsades som ingenting. Utanför huset jag bodde i med min värdfamilj gav jag honom alla pengar jag hade och snabbade mig ut. Han sa inget, utan körde bara iväg.

Hela den där taxiresan var jag så rädd att jag kunde kissa på mig, alternativt gråta, eller varför inte båda? En av de värsta resehändelser som hänt mig, om man inte räknar med:

Den där om nakenbad, krokodiler och polisen i Mexiko

Jomenokej, jag bor i Mexiko, vi är på resande fot i någon av alla de där kuststäderna vi besökte (Zihuatanejo?)och klockan är efter solen har gått ner. De andra har rökt på och druckit en hel del öl och bestämmer sig för att bada näck i havet. Jag stannar på stranden och tar trehundra fyllekort på mig och en loppig hund som jag ligger och kramar.

Några mexikanare kommer förbi och frågar om jag vill kolla på krokodilerna som ligger lite längre bort på stranden. Jag bara sure, dudes, säkert krokodiler, ni vill bara våldta mig! men blir ändå nyfiken och går dit själv, med hunden, lite senare. Djävlar i helvetet vad förvånad jag blir när det ligger tre bamsekroks på stranden. Typ i storleken på bilden ovan. Jag står cirka två meter från dem (det var mörkt, kunde ha ramlat över dem).

Springer skrikandes tillbaka till mina kompisar att de ska komma upp ur havet samtidigt som polisen hör mitt djävla oväsen och kommer för att se vad som händer. Ungefär nu står det en hysterisk svenska och en naken norska på stranden och polisen frågar vad faen vi håller på med. I Mexiko får man minsann inte bada nakna, för de har hög moral i det landet. Jag frågar hur mycket de vill ha betalt samtidigt som min norska kompis står och nojgråter.

De hotar med att ta in oss till polisstationen och jag står och skriker att de måste varna folk för los crocodilos. Det hela slutar med att vi får muta oss fria, norskan ligger i en liten pöl av ångest, amerikanskan har blivit tafsad på av poliserna, irländskan vill gå bort och titta på krokodilerna och australiensaren skrattar åt oss allihopa.

Det är nog bland det värsta jag varit med om.

Den där om statusen en lördagskväll

Kommer hem från jobbet (har förresten gått omkring hela mitt liv och sagt jobb, sedan jag började jobba på riktigt för snart ett halvår sedan har jag fått reda på att det bara är jag som säger så, måste vara någon skånsk grej (???)) tidigare idag, efter att ha jobbat beordrad övertid en lördag (jobbar antagligen i den enda branschen som är i topp just nu).

Och faller. Faller över en stövel och faller ner i mörker.

Springer runt och stressgråter och går på ganska starka värktabletter och inflammationshämmande tabletter och ryggen är helt åt helvete och jag känner mig fulast i hela världen, för jag kan inte gå ordentligt, utan måste gå lite lätt framåtböjd och magen liksom hänger ut.

Pojkvän säger att jag är lika nedstämd nu som när jag var gravid. Att ha konstant jätteont är ingen partyhöjare. Så istället för att gå på toppfest hos världens finaste Erik så ska jag nu gå och lägga mig och gråta lite i sängen och tycka synd om mig själv, somna runt tio och imorgon ska jag rycka upp mig igen!

Den där om att om vi gör slut så kan han alltid lägga till "jag hatar" över mitt namn...

Den där om att komma varje gång

Var ute (!) och gick (!) med Stolte mannen idag och vi pratade onani. Han lärde sig onanera av en killkompis när han gick i femman. När man går i femman är man... elva år. Det var ingen som lärde mig onanera när jag var elva år. Det var ingen som lärde mig onanera alls. Jag visste inte ens att man kunde göra det, jag kände bara till sex och då var jag ändå ingen blyg skogsmus direkt. En av mina kompisar förlorade till exempel oskulden i femman och berättade precis hur det gått till för mig.

Jag lärde mig onanera i duschen. Det blev skönt och sen blev det skönare och sen blev det skönast. Inte faen visste jag att det var onani. Där stod vi säkert, alla mina vänner och onanerade oss genom högstadiet och var oroliga för att vi var överkåta och att vi var de enda som gjorde det, medan killarna onanerade framför porr i grupp.

I trean, på gymnasiet, frågade en av mina kompisar hur vi onanerade och alla förnekade att vi gjorde det tills hon själv berättade att hon gjorde det. Först då började vi prata om det. Det är helt djävla sjukt att första gången jag pratade onani med mina vänner var åtta år efter att min pojkvän onanerade med sin kompis.

En av mina kompisar tycker fortfarande att det är pinsamt att ha med sig en vibrator i sängen med sin pojkvän, fast att hon har svårt att komma vid vanlig vaginal penetration. Hon tycker att det är en axelryckning att han får komma varje gång och att hon får göra det någon gång ibland, på helgen, när de har mer tid. Själv tycker jag att sex utan min vibrator är en axelryckning och faktiskt inte värt det. Kommer inte jag ska faen inte han heller göra det. Varför skulle han?

Den där om ryggraden

Nä, men allvarligt, hur länge ska den här ryggskiten hålla på? Kan inte gå, utan måste släpa mig/krypa överallt. Har inte varit ute ur lägenheten sedan i torsdags och det är inte kul. Roligare kan man ha, än när en ryggkota hoppat ur ryggraden vill jag lova!

Den där om när pappa mötte mamma, eller om det var tvärt om

Jag häller lättmjölk i ett storglas lite för snabbt så det hoppar och studsar och ut på bordet och jag ups!ar och han skakar på huvudet och trasar upp det och jag pratar med gröt i mun: egentligen är det konstigt och märkligt att jag finns, en kombination av två icke höraihopare och så berättar jag:

Mamma var den blygaste du skulle kunna tänka dig. Blyg och smart, med tjockglasögon och lite nervöst sinneslag. Hon tyckte att hon var fulast på jorden, men nu, när vi tittar tillbaka på henne, på suddiga kort med nervösa leenden, så har hon kopparhår, lång ner på ryggen, är smal med armar som hänger ner för sidorna. Vacker. Vacker! Läste matte på universitetet med alla killarna, det gick som vatten som rinner. Lillasyster: minst i familjen och född den 31 december: minst i klassen. När hon blev tolv blev hon sjuk och fick ligga två år på sjukhus. Hennes föräldrar var ingen bra kombo: en syster fick astma, en dog och enda brorn blev alkis och han dog han med.

En gång åkte hon med en kille i en bil, hon trodde han skulle kyssa henne, så hon tog ut sitt tuggummi, höll det i sin hand hela vägen hem. Han kysste henne aldrig, bara stannade med bilen utanför hennes hus och sa hejdå. Mamma fick hoppa ut och tuggummit hade fastnat i hennes hand.

Pappa växte upp på landet, hoppade höjdhopp i trädgården med grannar och kusiner och sin bror, hade femkamp; brottning, 6o-meter, längdhopp, kast med tennisboll. När han var fem höll han på att dö för då trillade han ner i en brunn med griskiss, men hans morfar räddade honom och sen dess har han varit rädd för vatten med djup. Äldst i syskonskaran, skulle ta över gården efter sin pappa, gården som min farfars farfar köpt efter att ha vunnit lotto (annan historia i historien). Ljustmörkt hår, lite så där på sned, utståöron, farfarsnäsa. Läste bara folkskola, och två år efter det med, det var mest av alla som läst i byn, men gillade mest sport, som sin pappa, som varit SM-mästare i cykling.

En gång åkte han med en tjej i en bil och han kysste henne på munnen, för det hade han hört att man skulle göra, så då gjorde han det och det var inte mer med det helt enkelt. Pappa har aldrig gillat tuggummi.

De träffades och mamma var nog mer på än pappa, som mest var intresserad av sport, som sin pappa. Hon flyttade till egen lägenhet och han sov över där ibland, men oftast åkte han hem igen och då blev mamma mörkrädd och sur. Min pappa har aldrig kunnat sova i någon annan säng än sin egen. De bestämde sig för att han skulle flytta in och de skulle köpa en ny säng och pappa gick hem till sitt pojkrum, tog tag i alla sina saker, la dem på sängen, sen tog han tag i lakanets fyra hörn och lyfte allt och ut i bilen med att.

Mamma ville inte ha barn och inte gifta sig, hon hade universitetsutbildning och var en oberoende kvinna och så skulle det förbi. Hon jobbade och jobbade och pappa spelade fotboll och när hon kom hem på kvällen så hade han lagat kotlett med brunsås till henne, för det hade han lärt sig laga på en matlagningskurs för herrar.

Så blev de gravida och mamma ville inte ha mig och skulle göra abort, men pappa sa nähä! så de gifte sig i stället i den tråkigaste månaden de kunde hitta: november och i februari, då kom jag.

Den där om att varje gång jag nyser så dör jag lite i ryggen

Vill du ha något innan jag går? ropar han från köket och jag svarar att jag måste ha vattensnabbtannarsdörjag, tack! Han kommer in med det och det immar så glasets utsida, han har spolat länge i kranen för att det ska bli kallt. Han böjer sig ner, pussar mig och ber mig ringa om det är något.

Min rygg har gått sönder igen. Ryggskott, eller vad faen det nu är, gör att jag inte kan gå. Igår skulle jag ta en ny bok från bokhyllan, som står två meter från sängen, det tog mig fem minuter. Trots detta bröt jag ett av mina löften från detta året och städade innan lillebror kom över igår. Släpade vänsterben efter mig när jag la ner smutstrosor i korgen och benen vek sig under mig tre gånger och svetten rann nerför ryggen.

Svor över mig själv för att jag ville vara duktig och ha det fint tills han kom. La mig ner på sängen och sket i det istället. Det enda bra med det här är att jag hinner läsa böcker. Har nu avverkat Potensgivarna, Hey Dolly och ska nu börja på Fördjupade studier i katastroffysik.

Den där om okej, ni kan få älska mig, men jag tänker för faen inte besvara kärleken!

Alltså... vi var mitt uppe i sweet loovin när EMD vann pris för bästa låt igår på Grammisgalan. Visserligen med mitt namn i refrängen (Jennie let me love you), men en riktig turn off var det. Kom två gånger ändå (nya batterier i vibratorn).

Den där om fettet i håret

Det är Friskis och Svettis fel att jag är fet i håret. Det liksom delar sig så där, ni vet, så att man riktigt ser att det inte är tvättat. Igår när jag och Stolte mannen var på middag hos hans föräldrar (jag fick en väska av hans mamma, som gjorts av en av fångarna på anstalten där hon är klientansvarig. En av de farligaste fångarna(!)) satt jag vid bordet och kliade mig i nacken hela tiden och kände hur fetten välde ut från porerna.

Men jag bestämde mig för att inte tvätta håret igår för att jag skulle träna idag. Idag tränade jag inte, för alla djävla pass var uppbokade av folk som plötsligt börjat träna för att det blivit ett nytt år. Jag måste vänta en månad tills de börjat äta chips igen och ligga på soffan istället för att köa till bokningen.

Och nu tänker jag att jag ska träna imorgon, så ikväll kan jag ju inte heller tvätta håret. Det jobbigaste med att träna ofta är att det blir problem med hårtvätten.

Den där om övriga saker man kan göra, om man inte vill gå på lokal

Man kan bestämma sig för låtar man vill ha med på sitt bröllop.

Den där om att gå ut på lokal

Enligt Stolte mannens pappa är den här dagen årets största festdag och han undrade om vi skulle gå ut på lokal. Det ska vi inte, för Stolte mannen spelar poker med några från sitt jobb för att försöka smöra in sig till utlandsjobb och jag sitter hemma i mjukis, skriver in alla böcker jag läst under 2oo8-året på I'm Reading på Facebook, tittar på True blood som bitit (!) fast sig totalt i mig och äter fiskpinnar.

Jag gav både Män som hatar kvinnor och Da Vinci-koden (ja, jag var sist med båda - ljudböckade mig genom båda på våg till och från jobbet) betyg två. Djävla skitböcker, fast rent generellt känns det som om ljudböcker är sämre än vanliga, så de kanske var värda en halv stjärna mer. Nu ska jag bara bli klar med min 700-sidors bok så att jag kan trycka ner några tunnisar. Hey Dolly, till exempel, den fick jag i julklapp.

Poker alltså. Så djävla töntigt. De dricker säkert öl alternativt whiskey med och inga tjejer får vara där.

Den där om herpes deluxe

Jag ska tydligen inte vara ledsen över min herpespojkvän, när vi var på världens sämsta ställe igår (Kvarnen - ta två tjejer på röven för priset av en!) berättade en kompis att hennes kompis hade hånglat med en herpesmunsårskille med skägg. Killen hade rivit upp hennes kind med skägget och sen släppt lös sina herpesbakterier i såret, så nu hade hon herpes på kinden. Hela kinden var tydligen helt varig och blåsfull.

Den där om att inte nyårskyssa herpespojkvän

Två dagar innan nyårsafton tittar jag surt under lugg på honom suckar pustar vi har ingenstans att vara på nyår! han motler mig svarar att det ordnar sig! jag smälter ihop i en hög på golvet: orkar inte meeeeeeed, varför ska han vara så djävla kass på att planera?

En dag innan nyårsafton väcker han mig: puss i pannan, babylilla, nu vet jag vart vi ska! Vi ska till hans kompis på festmiddag med smörgås Skagen - lax och mycket sås - choklatårta. Jag slickar runt mun säger ja, tack! Mer nöjd med maten än hans djävla munsår som gör att jag inte kan få min nyårskyss. Säger till honom att han inte skulle ha slickat den djävla herpestjejen på fittan. Han säger att han ångrar sig nu, år senare.

Nyårsafton och vi börjar dricka skumpa i glas jag fick i studentpresent redan klockan ett på dagen, när jag vaknar bakis, tänker att jag måste komma igång och liksom hamna ovanpå bakisskiten, inte lämna fyllan. Klockan tolv, eller något där omkring, pussar han mig mungipa, slickar bort det sista av chokladtårta, säger gott nytt, lilla baby, min stora kärlek, mitt allt! sen går vi in och dansar grannarna till sömns innan vi snubblar Ringvägen hem klockan sju på morgonen.