20 augusti 2007

Den där om att växa upp

Jag övar på och försöker bli vuxen. Vad nu det är. Inte spilla, kladda, störa, fnissa för högt. Lyckas halvbra. Folk runt mig förstår inte och varför bli vuxen, det är väl inget kul? Men jo, ibland behövs det liksom, även om det inte är ballongigt, för hallå, jag är ganska så ovuxen och lite mer vuxen skadar nog inte.

Finaste är på besök och vi går till ICA och hämtar samma varor och fnissar, för vi tänker exakt likadant. Sen går jag och hämtar tomtebloss och chokladsås, som hon tvingar mig lägga tillbaka och hämta morötter istället och jag tokfnissar när vi kommer till kassan och jag har gömt blossen längst ner i korgen.

Jag gick inte ut och drack mig full i helgen. Jag träffar honom och hans kompisar utanför Debban på lördagen, men gick sen hem. Är vuxen. Men mest för att jag redan supit mig full några dagar tidigare, på firmafest och födelsekalas.

Har samlat på mig en bananflugssamling, för att jag har glömt en flaska med öppet vin framme. Plockar bort och vädrar ur. Är vuxen. Men vill inte ha ihjäl dem och stänger därför in dem i garderoben.

Jag manglar. Är vuxen. Visar honom hur man gör. Men grovhånglar sen och när han lyfter upp mig på bänken slår jag huvudet i hyllan bakom.

Lämnar tillbaka en tröja som jag verkligen inte har råd med. Kanske spara pengar? Är vuxen. Går och köper skivor för pengarna istället.

Jag jobbar och tjänar pengar. Säger till småkillar att hålla käften om de vill vara kvar. Är vuxen. Vänder mig om och böjer mig ner och slår i huvudet i en betongbit och svimmar av.

Jag åker till IKEA och köper förvaring. Köper lakan. Diskborstar. Är vuxen. Men måste köpa doftljus och hångla bakom ett duschdraperi.

Jag bjuder in internationella vänner till Stockholm och visar dem runt och går ut och dricker vin och går på utomhusbio och är finkulturell. Är vuxen. Men blir såklart fullast och tvingar alla att bada näck och röka på.

Så står jag bredvid honom och han stryker mig över håret och våra ögon möts i spegeln, där vi står och båda borstar tänderna och jag måste ge från mig ett tjut, slänga tandborsten i handfatet och springa till fönstret och panikandas lite. Han vet vad det gäller, när jag förklarar, behöver knappt förklarar, han klappar mig över kinden och tittar in i ögonen och nickar, och gör allt rätt och jag börjar gråta för att jag reagerar så här, VILL inte reagera så här. Jag vill kunna ta emot de här känslorna och känna de här känslorna och inte panika och nicka och säga att jag sparar pengar och har min egen lägenhet och känner mig färdig att skaffa barn. Samtidigt som...

äh, jag vill klättra i träd och bada näck och äta chokladsås med sked och vara uppe till fem fast att man ska börja jobba nio och ta emot desperata ögon med vilsna själar och jag vill kunna ha öltävling och vara kärast i världen och hoppa över de vita strecken på övergångsstället och svimma av för att jag inte ser mig för och få bulor och jo, jag vill hångla på IKEA.

10 kommentarer:

Tina sa...

jag vill också hångla på IKEA, men sådant är för realtionslikt för en ickerelation med pojken jag träffar.
o det är tråkigt detdär när man måste bli lite vuxnare, men helt vuxen det går inte. det får man inte bli.

Jenny sa...

Alltså... bara att åka till IKEA var ett steg i sig. Lite ångest från bådas sida. Och jagantar att man måste kunna kombinera de två. Tyvärr är min barndel gigantisk i jämnförelse.

Anonym sa...

GUUUD vad fint. ja! hånglade också på ikea igår. och mitt bland de ekonomiska valen av bord och stolar smög det såklart ner en massa doftljus och fånigt fula saker. vuxen är att våga bejaka barnsligheten. eller något sådant.

Anonym sa...

Man behöver inte välja! Iallafall inte om man har rätt pojke. Jag får både grovhångla i tvättstuga efter mangling och ha matkrig efter finmat och vuxendyrvin hemma. Det är då man vet att man hittat rätt!

sara sa...

äh, jag hatar det där med att man "måste" bli vuxen. och jag hatar frågan om när jag ska bli vuxen och stanna upp och sluta resa och flänga (=skaffa man och barn och hus). det kommer när det kommer.

Jenny sa...

Jo, men samtidigt måste man kanske lära sig att inte vara fånig och barnslig och inte skrika när man känner för det och kunna hantera och argumentera och inte säga "för att det är så, bara!" och ja, växa till och upp lite ibland. Men en blandning? Jovisst.

/Bakis som faen

Natalie sa...

Men hörrö... allt detta hånglande kan inte vara bra! Sluta genast.

MVH

avundsjuk_tjej_87

Anonym sa...

...och precis när jag trodde jag hade kommit över dej så får du mej att bli kär på nytt haha....du är så underbar, du underbara tjej...

Jenny sa...

Nat: Tror i och för sig att det är skitbra. Får i sig en massa annorlunda bakterier och grejer.

Johannes: Rodna? Rodna!

Anonym sa...

Hit har jag flyttat, bara så att du vet :)