Gott folk.
I mars hände händelser som gjorde att den där Jenny blev anonym, kröp in i skalet, gömde sig. Hon, eller snarare jag, blev publicerad utanför det här, men valde att inte berätta det på bloggen, fast att fingrarna glödde och leendet sken som en norrlandssol i augusti. Hon var med i olika tidingsintervjuer (bland annat en i Neo) och frilansade lite, men valde att inte berätta det här. På stan blev hon väldigt liten, lite skygg och det kändes som om alla tittade på henne och visste vad hon hade gjort och skulle göra, vilket ledde till att hon fick ljuga lite då och då och gå omvägar med sanningen i den här bloggen.
Så flyttade hon till nya, lite större staden. I nya, lite större staden kunde hon bli lite mer anonym, smälta in lite mer, gömma sig smidigare. Nu känner hon sig redo. Nu kan de inte komma åt henne längre. Och kanske är det djävligt korkat och dumt som faen, men jag vill. Det är dags. Dags att komma ut igen.
Här är jag (och Lillebrors kompis Nisse). Hej.
Video
5 timmar sedan
20 kommentarer:
Fina Jenny! Men det visste jag ju redan :)
Great! Fiiint med mobil i näsan :)
Men nu vill jag ju veta om det finns att läsa på nätet? Vad var det som blev publicerat och v a r f ö r kunde du inte vara offentlig för det? Var det för starka åsikter om nått?
Haha, åh, I adooore yooou!
Saker finns inte att läsa på nätet, nej. Inte vad jag vet i alla fall. Neoartikeln (den största intervjun jag varit med i) fanns, men länken är nu borttagen. Jag valde att inte gå ut med det här för att mitt efternamn står med på artiklarna/texterna och för att... det är en annan värld. Låter konstigt, men... jo. Kommande texter kommer kanske bli publicerade här, vi får se.
Söta ni är!
Jenny: Jag tycker inte att det låter konstigt. Jag tänker att det handlar om att hålla isär de världar man har. Se den professionella värld och du vet mycket, se bloggvärlden och du vet mycket. Se båda världarna och du vet jättemycket.
Heej heej!
ahh! jag vill läsa! ps. du är snygg. ds.
Modigt eller dumt, jag kan faktiskt inte riktigt avgöra vad jag tycker i den saken...
Men du ska göra vad som känns bäst för dig.
Erik: Jomenprecis. Lite svårt att hålla dem åtskiljda ibland bara, och lite svårt för folk utanför att förstå.
Å: Ett behöver ju inte utesluta det andra.
hoho. posar för foto när man filmar, klassisk "fälla!"
kanske de roligaste filmerna som finns. nu kanske jag ska köpa en regnrock i svart lack, vad tror du om det?
KRAM
Sötnos.
Du är fantastisk. På alla sätt.
åh vad fiiint. vill också gärna läsa det du blev publicerad med någon gång, om jag får. jag är rätt nojig just nu över det där om att jag inte vet vilka som jag känner som läser mig. om det är många jag känner kan jag ju sluta låtsas vara så jävla anonym hela tiden. vi får se. Öl sen när tiden blir bra?
Eyy!
Har du skrivit en bok? Berätta, berätta, berätta. Jag köper den genast. Alltså, direkt. Nu. Du kan väl maila en länk till typ Bokus. Jag lovar att inget säga.
Apropå anonymiteten är jag själv ultranojig. Inga bilder här inte... Trots att jag troligtvis inte skulle åka på sådan skit som du fått ta.
Hah! Det där var ju inte en mobiltelefon i näsan. Det var du som låtsades att det kliade i näsan, och det var därför du gjorde sådär med munnen, bara för att du noterade att snyggingen i rock som kom in i vagnen hade tittat på dig. :)
Underbar mössa!
Jättemodigt, stå på dig babe!
Men akta dig för att skriva ut ditt namn, kankse inte är så kul att arbetsgivare hittar bloggen sen..
himla modigt. själv publicerar jag inte bilder där jag syns för mycket för att.. jag vet inte.. jag vill inte värderas utifrån mitt utseende. det gör man liksom konstant i vardagen så orden är ett sätt att slippa det. vill inte hamna i ett fack. men egentligen är det ju underbart att ha ett ansikte bakom texten. så bravo!
Nej, inget om publicering eller efternamn avslöjas här. Tyvärr. Ni får nöja er med det som helt enkelt skrivs här, kan inte gå längre, vågar inte, vill inte.
Jag läste boken när jag gick i sexan, asså den var jätte bra!, Jag var också en sån person som några tjejer hatade. Dom tyckte också att jag såg ut som en "h*o*r*a" dem kallade mig för saker och snackade skit om min mamma, bara för att jag hade mina kläder som jag tyckte om så ska dom börja hata mig för ingenting!! Så jävla omogna mänshor! de var min stiiiiil, o jag gillade det. Men nu har jag förändrats helt!, Jag har typ en "divigare" stil ;).. Ajaa.. Tjarrå!
Skicka en kommentar