De senaste dagarna har det hänt lite saker som skakat om den låtsasvärld som jag lever i här, i min blogg. I min låtsasvärld så läser ingen det jag skriver här, jag kan skriva fritt om vad jag vill och tycker. Jag kan skriva om vem jag knullar och vilka droger jag tycker är häftiga för dagen (idag är det mörk choklad med kaffesmak). Jag har skapat mig själv här och bestämmer själv hur mycket jag vill ljuga i inläggen och hur mycket jag kan bre på och dra av. Den där Jenny har blivit lite av en parodi på sig själv. Den Jenny ni läser om här är kanske inte alltid den som ni skulle möta om ni träffade mig på stan.
När jag var nere och hälsade på mina föräldrar i Lund blev jag igenkänd för första gången genom min blogg. Folk har trott att de sett mig tidigare, men det har inte varit jag. Den där igenkänningen fick mig att känna mig... synlig och min låtsasvärld rämmades lite. Ingen jättekalabalik. Jag åkte upp till Stockholm och diskuterade med Amanda om det som hänt. Hon påpekade att hon tyckte att det fanns en viss anledning att kanske ta det lite lugnt med foton på mig själv och liknande. Fina, tänkande Amanda. Jag vill ibland lägga upp foton på mig här. För att ibland blir jag skitsnygg på kort.
Så, i helgen hände det igen, med lite allvarligare konsekvenser och med lite läskigare följder. Jag har blivit "förföljd" tidigare. Det är inget kul. Jag vill gärna slippa det. Därför är nu alla bilder på mig borta, genomgående i allt jag skrivit. Hade jag kunnat hade jag försökt ta bort var jag bor med. Vissa inlägg som jag tidigare skrivit där jag tydligen bevisat att jag är en slampa och gillar att få den hårt upptryckt i fittan har tagits bort.
Ingen ska behöva uppleva sånt här. Ingen ska behöva bli kallad hora, inte i kommentarer på sin blogg, inte i verkliga livet. Aldrig, aldrig. Kör du det igen så polisanmäler jag dig innan du hunnit till bokstaven O. Jag har direktnummer till polisen. Det stavas ettetttvå. Ingen ska känna sig hotad, bli hotad. I en perfekt värld.
Du kommer aldrig få ner mig på knä. Där har jag legat ett par gånger, bland annat för att en djävla man velat ha mig där. Idag vet jag bättre, mitt huvud är där det hör hemma: uppe i det blå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Brabrabra skrivet som alltid. Högt i det blå ska vi vara!
du är en av få som får din blogg att bli till riktigt litteratur, på ett fintfint sätt. och jag tycker det är så satans tråkigt om folk förstör. för det gör ju det, censuren. jag känner mig ofta jävligt censurerad i det jag skriver och det blir bara pissiga ord istället. jag vet inte om den här kommentaren gav så mycket, egentligen. men, kram.
Men ååh. Du, kram och nuss och hårda stenar på de som slår ner ditt mod.
Åh, vad arg jag blir på att folk utan hjärna så lätt kan få en sådan makt, att förstöra och få folk på fall. Men bra att du är försiktig, vad rädd om dig, det är viktigast. Men det är ju just din ström av ord, utan hämningar som gör det så vackert och som får en att fara med i dina vilda forsar. Jag hoppas du förstår att de flesta av oss är kloka nog att förstå poetens frihet och rätt att göra en bra historia bättre. Och om sedan allt du skriver är sant är det din frihet som människa.
Jag håller med Evelina..men mest kanske för att jag vet att mina föräldrar och deras vänner läser, syskon och annat folk. Din blogg är alldeles underbar, som Evelina skriver; att läsa riktig litteratur. Du kanske borde ge ut en bok??
Å fy fan vilka folk det finns! Kämpa på, och glöm aldrig att det är små, fega människor som gör sådant för att känna att de har makt. Jag blir så arg!
Fortsätta blogga. Du rockar!
Tack alla, det värmer ett litet flickhjärta, ska ni veta!
Annaluna: En bok blir det nog aldrig, jag är för feg och lat för det.
det är ärligheten och det självutlämnande som gör att jag läser, det syns att det är en verklig människa bakom texten. Det är själv det enda sättet jag kan skriva på, och då vet jag att fästa stor betydelse vid att ha möjlighet att läsa det du skriver.
Jag valde själv att skriva ärligt och utifrån hjärtat på bloggen, dels för att jag behöver det. Jag har dock hela tiden avstått från bilder på mig själv, det har känts som att det är först möjligheten att koppla ihop en text med ett ansikte som skulle göra det hela personligt.
Jag är ledsen över att höra att någon vill dig illa.
Din blogg är alldeles, alldeles underbar.
Men fyfan vad trött man blir på alla dessa sjuka människor. You go girl! Kom ihåg att du kan alltid ringa mig också, så tar jag hand om dem i bästa Dexter-stil.
Jenny, vad ska jag säga......hoppas det inte hänt nåt allvarligt. Så tröttsamt med dessa pubertala idioter...
Gör de åtgärder som är bäst för dig. Det ska du alltid göra.
Bara hoppas du fortfarande känner att du kan leverera underverk. Inte meningen att sätta dig på en piedestal men du är grym...
Du må bli hur bra som helst på kort - det är inte pga dem som vi (eller i alla fall jag!) läser din blogg. Det vi (eller i alla fall jag!) vill är att få ta del av dina tankar. Vare sig de är upplevda eller uppdiktade; förstärkta eller förminskade; så är de i alla fall "sanna"!
Ta bort alla namn, alla städer och alla bilder. Gör precis allt vad du behöver - men sluta inte blogga! Vi (eller i alla fall jag!) behöver kanske inte dig, men dina tankar!
MZ
Sjuka jävla värld. Jag mår lite illa när jag läser om detta. Loves att läsa dig.
Håller med alla ovanstående skribenter...
Håller med carina som håller med alla ovanstående skribenter.
"Gör precis allt vad du behöver - men sluta inte blogga!"
Jag blir så frustrerad och förbannad när jag läser det du skrivit. Det kommer alltid finnas fega idioter som försöker skjuta ner dem som tar sats och vågar sikta högt. Du är en av de modiga, som vågar ta nya steg hela tiden. Jag önskar att det aldrig skulle kunna komma någon idiot i vägen och få dig att våga mindre. Men det är ju i en fucking jävla önskevärld. Fina du, polisanmäl och polisanmäl igen. Känn att vi finns bakom dig. Du skriver som ingen annnan. (Det har jag snart sagt för många gånger...)
Kram.
Bedrövligt att du ska behöva skriva det där och ta bort bilder, Jenny.
Tyvärr är det här en uppenbar genusfråga; åtminstone om du frågar mig. Som man kan jag utan större risk lägga ut bilder på mig själv (hoppas jag). Men som kvinna är riskkalkylen en annan.
Så borde det inte vara.
Erik Gustafsson: Jag gissar också på att det är en genusfråga. Tyvärr.
Alla andra: Jag vet inte vad jagska skriva... det är i stunder som den här som jag vet att det är värt att skriva. Jag försöker intala mig själv att jag skriver för min egen skull, men egentligen är det lika mycket för er. Tack.
(God damd the muthafacka.... Hör du det jävla fitta till idiot som hotar? Hoppas du brinner i helvetet.)
Till jenny: Puss och kram och lite mer pussar och kramar.
vill bara ocksa halla med alla, din blogg ar skitbra, och jag forstar din vanda med att lagga ut bilder pa dig sjalv. jag vagar inte.
keep going!
Skicka en kommentar