27 mars 2007

Den där som är till de som undrade

(Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer.
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp.
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli.
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.)

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

13 kommentarer:

Jenny sa...

Endast del två.

Haren sa...

Jag vill nu tatuera in: mannen är en skämd frukt.
Lite nyfiken blir jag på storleken på texten. Fin text hur som haver.

Å sa...

Amen.

Jenny sa...

Haren: Haha! Do it!

Anonym sa...


Fröken kan som sagt uttrycka sig!

Daniel Storey sa...

fränt. du lär väll ha fått nån rolig reaktion i sänghalmen?

trodde först att hela texten stod med och hann tänka att det antingen var skrivet med väldigt liten text, eller skrivet på en väldigt bred ryggtavla.

Anonym sa...

Bred rygg var ordet, sa Bull. :D Men fin var den, trots budskapet. Och härligt ironisk i vissa sammanhang, som redan nämnts, även om första delen saknas.

Förresten har du mail. Jag säger det bara för att få bekräftelse. ;)

S sa...

Vackert Jenny. Igen.

Som vanligt.

Haren sa...

Hmm. Kanske. Jag vill ha en ny tatuering. Idag känns pannan som en lämplig placering. Vi får se hur det känns imorgon.

Jenny sa...

Nej, folk, jag ska inte ta åt mig äran, det är kära Edith Södergran (1892-1923) som skrivit.

Haren: Du kan få ta första delen, om du vill! Så kan vi stå bredvid varandra och låta folk få njuta.

Linda sa...

Det vidunderliga språket igen.

Haren sa...

Hade jag varit i Stockholm i sommar så kunde vi åkt och badat ihop och solat på mage sida vid sida och tatueringarna hade varit skitfina. Och det hade liksom blivit lite litterärt badande för stockholmarna.

Jenny sa...

Haren: Hahaha! Åh, fy fan, då slipper de gå till Kulturhuset!