Den där om gosskören I

Han vaknar upp och sjunker ner och önskar att han hade kunnat stanna där han var, för det tar bara ungefär tre sekunder en dålig morgon för honom att upptäcka att han befinner sig där han befinner sig: i samma kropp, i samma hus, i samma djävla bostadsområde med krokus och påsklilja som står ståndaktigt i varje rabatt, medan fruar blir misshandlade av mindre ståndaktiga män innanför de välskötta trädgårdarna, inuti i de olikfärgade husen, som alla ser identiska ut. En bra dag kan det ta en hel minut innan han vaknar upp till verkligheten, fast att han redan vaknat upp. Han kan ligga och tro att han fortfarande är inne i den där drömmen i säkert en hel minut, som en idiot, fast att han är förtitre och inte fem, inte längre en barnunge i väntan på morgonsteg i trappan och morgonstånd i pyjamasbyxan. Om han bara hade vetat att de åren skulle bli de bästa i hans liv kanske han hade stannat upp och njutit, och inte rustat ifrån de där åren och tjatat om att få stanna uppe lite till, vilja vara äldre.

Det är som om solljuset styr hans humör. Det är sol ute och även om det borde vara sol i sinne så är det inte det denna morgon. Aldrig. Sol är lika med lättklätt, utan jacka, är lika med större fara är lika med en evig kamp för överlevnad. Det är därför han bor i Sverige. I Sverige blundar folk och ser inte vad som händer, fast att det händer i deras eget vardagsrum, mitt framför ögonen på dem. Han skulle kunna skrika det till dem, rakt i ansiktet. Stora stänk av spott skulle kunna landa på deras kinder och de skulle bara vända sig om och fråga ”kaffe?”. Det är därför han bor i Sverige.

Han är på väg till jobbet, fast att det är lördag. Fast att det är lördag finns det ett liv utanför frukostflingor och tecknat på teve. Ett liv bortom påt i trädgård och Bingolotto. Ett par barn leker i en trädgård och han tittar bort. Deras skrik tränger in i hans kropp och genomborrar honom och han ryser till, kan inte låta bli att titta bort mot dem. Det är tre killar i sexårsåldern och han undrar om de börjat skolan än, eller om detta ska ske när sommaren är över. En fin ålder. När han står och väntar på bussen kan tanken inte lämna honom och det är som vanligt. Deras små, små kroppar. Små lemmar som kan glittra i solen. Bröstparti som ännu inte utvecklat muskler, utan ligger och väntar på rätt tid för att kunna utvecklas och börja bygga sig större. Ben. Armar. En rumpas rundning. Små näsor och ögon. En frågvis mun. Små läppar som precis är stora nog.