Mina klackar slår mot asfalten när jag är på väg till skolan och jag svär över mig själv för att jag glömde mina träningsskor i omklädningsrummet igår. Studenter är snåla djävlar och någon har säkert sett sin egen storlek i dem och de kommer vara borta när jag är redo att hämta dem. Kommer fram till skolan och märker att jag glömt over headen till redovisningen och svär igen över att jag pluggat in chitvåanalyserna för dåligt.
Klackar hem senare och vidare till affären. Glömmer låsa cykeln, min väska vid mjölken och när jag ska knappa in min kod vid kassan förbannar jag mig själv så mycket över min glömska att jag glömmer bort min egen kod. Gubben efter mig ler mot mig och frågar om jag ska ha fest och jag glömmer att klistra på leendet. Älska mig ändå, alla måste älska mig! Jag mumlar ett svar och går ut till min cykel. På vägen hem kommer jag på att jag glömt alla varorna på bandet.
10 kommentarer:
Anonym
sa...
Det är skrämmande lätt att känna igen sig ibland...
Gaaah! Igår glömde jag en påse med mina vinterstövlar, mina svarta raggarskor, ett par svarta ballerina på skolans terrass när jag solade och drack kaffe. Tre timmar senare märkte jag att jag saknade påsen... Men den stod kvar. Antingen finns det jättemånga snälla studenter eller så tyckte dom bara att jag hade sugig skosmak. Vilket jag såklart inte har. Så hav hopp om skorna!
Är du min hemliga tvilling, Jenny? För just igår var jag tvungen att rusa genom hela stan eftersom jag glömde min väska där vi satt och åt glass. Men allt fanns kvar, inklusive alla pengar, så yay. Folk är snälla ibland.
Jag glömmer alltid allt. Men jag får alltid tillbaka allt också så det brukar går bra. Värre är det när man tar fel. För ett halvår sedan ungefär kom jag hem sent efter en affärsresa så jag slängde mig bara direkt i sängen. Vaknade nästa morgon, öppnade resväskan och insåg att det bara fanns herrkläder i den. Det var lite värre...
alltså, vad fan. Vad är det med alla? Känner jag otroligt ensam just nu. jag glömer nästan aldrig nåt. Jag kan samla in alla mobiler och nycklar när vi ses och sen vid hemgång delar jag lugnt ut allt till alla haha
meeeen! fast jag glömmer oftare saker jag lovat andra att jag ska göra. kan bli lite piniga situationer, speciellt på jobbet. fast saker har jag rätt bra koll på. tror jag. ibland. kanske...
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
10 kommentarer:
Det är skrämmande lätt att känna igen sig ibland...
Gaaah! Igår glömde jag en påse med mina vinterstövlar, mina svarta raggarskor, ett par svarta ballerina på skolans terrass när jag solade och drack kaffe. Tre timmar senare märkte jag att jag saknade påsen... Men den stod kvar. Antingen finns det jättemånga snälla studenter eller så tyckte dom bara att jag hade sugig skosmak. Vilket jag såklart inte har. Så hav hopp om skorna!
Är du min hemliga tvilling, Jenny? För just igår var jag tvungen att rusa genom hela stan eftersom jag glömde min väska där vi satt och åt glass. Men allt fanns kvar, inklusive alla pengar, så yay. Folk är snälla ibland.
Jag glömmer alltid allt. Men jag får alltid tillbaka allt också så det brukar går bra. Värre är det när man tar fel. För ett halvår sedan ungefär kom jag hem sent efter en affärsresa så jag slängde mig bara direkt i sängen. Vaknade nästa morgon, öppnade resväskan och insåg att det bara fanns herrkläder i den. Det var lite värre...
We're not alone...
TRF
alltså, vad fan. Vad är det med alla? Känner jag otroligt ensam just nu. jag glömer nästan aldrig nåt. Jag kan samla in alla mobiler och nycklar när vi ses och sen vid hemgång delar jag lugnt ut allt till alla haha
Fan vad jobbiga såna där dagar är. Aau
Fan sötnos, det är bara sådär. Vissa dagar.
meeeen! fast jag glömmer oftare saker jag lovat andra att jag ska göra. kan bli lite piniga situationer, speciellt på jobbet. fast saker har jag rätt bra koll på. tror jag. ibland. kanske...
korna är hämtade och de var kvar. Skönt att höra att det inte bara är jag som är drumlig. Fast varorna på bandet var faktiskt pinsamt.
Skicka en kommentar