07 mars 2007

Den där om Brasilien

Vi har på något sätt kommit in i VIP-avdelningen, höjt oss ovan alla andra genom att titta under lugg och ögonknulla Någon Viktig. Sofforna är vinröda och av sammet och en parodi på sig själva, porrklubbskänsla deluxe. Hon dansar framför mig och stirrar mig i ögonen och har inte släppt det där ögonknullandet, utan går direkt från Någon Viktig till mig - Någon Mindre Viktig, knullar skiten ur mig med de där ögonen. Jag spelar oberörd, sveper en gin minus tonic och tittar runt på folket som sitter runt mig. Kokainet flödar, som vanligt, och nästan genast blir vi bjudna. Hon, med dansen och ögonen, sätter sig ner och böjer sig fram och har släppt mig med ögonen. Mig. Någon Mindre Viktig.

Jag tittar ner och tittar ner på folket som dansar på dansgolvet nedanför. En kille ler sig fram genom folket och jag borde nog veta vem det är, för han får nummer och skriver autografer på vägen. Skulle han gå långsammare skulle nog småflickorna dra av sig sina fuktiga trosor och slänga dem på honom.

Det är förbannat varmt och en kompis kommer fram till mig och frågar vem det är jag äter upp med ögonen och jag pekar. Han nickar och svarar "självklart", som om han visste redan innan han frågade vem jag borde titta på, kanske för att han vet redan innan han frågar vem jag tittar på. Vi har lärt känna varandra utan och innan och all tro, hopp och kärlek smetar man på de personer man umgås med här, till desperation.

Hon är klar med sittandet och nedböjandet och tar tag i min hand och drar med mig upp och mellan två parodisoffor. Hon lägger en hand på min midja och viskar i mitt öra. Börjar kyssa mig på halsen, medan jag följer killen nedan med blicken. Fler och fler folk börjar lägga märke till vad som händer uppe där vi är och efter ett tag ropar en del av lokalen att vi ska kyssas. Så enkelt. Så förbannat förutsägbart. Jag räcker finger åt dem, men hon tar tag i min nacke och kysser mig så där övertygande som hon alltid gör. Killen försvinner från mina tankar och det är bara hon och hennes mun.

Jag måste få andrum och få andas och går bort till baren. En hand på min axel och det är han. Vem han nu är. Han frågar var jag är från och jag svarar att jag är från Island och han berättar att han är från Brasilien, utan att jag behöver fråga. Jag ler mot honom och säger "okej" och går därifrån. Man ska alltid gå därifrån när de lägger händer på ens axlar. Han följer efter mig och jag kan känna det utan att se det och han följer efter mig in på toaletten. Han låser dörren och går fram till mig. Jag ler mot honom och han kysser mig. Jag tänker att det är okej, för jag samlar på länder och någon från Brasilien har jag inte kysst tidigare. Han fumlar och smeker mig längs armen och jag tänker att det inte har någon betydelse hur kända de än är, det är ändå samma visa. Samma djävla fumlande. Han tror säkert att han kan få precis vem han vill och antagligen har han rätt. Han berättar att han älskar mina läppar och jag ber honom att hålla käften och kyssa mig.

Vid vårt bord ler hon mot mig när jag kommer tillbaka. Jag pussar henne på kinden och hon sträcker fram en bricka med kokain och ett sugrör. Jag vet fortfarande inte vem den där killen var.

3 kommentarer:

Carina sa...

Tack, det var denna jag saknade :)

Jenny sa...

Ledsen, när det stormade lite där såkände jag att jag ville ta bort det.

soulkatt sa...

Loves.