Första gången jag hörde TAW var för ungefär ett år sedan. Jag låg på golvet i hans kök, för att jag hade magknip, han stod bredvid och lagade middag åt oss och sen sprang han in i sitt vardagsrum för att sätta på någon som han var säker på att jag skulle gilla. Han hade rätt. Och han gav mig en av mina absoluta favoritlåtar. Utanför gick en tjock katt förbi och lämnade små spår i snön. Innanför låg jag och blundade och lyssnade.
Så när jag satt där, själv, igår på konserten så kunde jag inte låta bli att tänka på honom. Att han kunde kyssa mig perfekt, men att jag visste att vi aldrig skulle bli mer än det vi hade just då. Jagsatt där och väntade på den där absoluta favoritsången, som aldrig kom och antagligen missade jag en hel del på vägen, för att jag väntade. Killen bredvid mig försökte få igång ett samtal, men jag låtsades som om jaginte hörde.
Och till slut kom den. Efter Evighet, som såklart skulle spelas, kom den. Sist av alla och ja, om ni såg någon som satt ensam och grät då, så var det jag.
Du drar mig till soffan
vi lägger oss ner, och du viskar
Den här stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
då gick du inte ensam på konserten, även om ditt sällskap var tankar och inte en person som satt bredvid dig.
Förstör nu inte min jag-är-stark-jag-kan-gå-själv!-känsla!
Hi, I´m back again,
if you´re interested in CroTourism,
YachtCharters in the cleanest sea in Europe,
see my site.
Regards
jenny,
att gå själv på konsert och tänka de tankar du har skrivit om och sedan sitta ensam och gråta, det ligger över "jag-är-stark-jag-kan-gå-själv!-känsla!". jag tänkte mer "I'm alone, but I'm not lonely" för vi tar alltid med oss dem som har varit med oss innan, om vi så vill eller inte.
Erik: Sant. Jag grät nog mest för att han sjöng till enbart mig och låten tog där inne, mitt i prick. Men sant.
jag brukar kanske inte kalla saker fantastiska men när det kommer till sångers förmåga att låta en tillföra så mycket av sina egna känslor och minnen, eller bara en enda ögonblicksstund, då måste jag nog använda det ordet.
Fantastiska som är ett sådant fantastiskt ord? ;) Håller med. Låtar och lukter kan få mig ner på knä.
ja medan man sitter och väntar på något missar man andra saker på vägen, sant. men å andra sidan så kommer ju ändå det där bästa till sist som du säger, och det sätter sig rätt DÄR.
Jag hade också velat se!
Ljuv musik!
Skicka en kommentar