Den där om gosskören III

Han rusar ut på gatan och råkar knuffa till en hög med hönsgödsel på vägen. Uppför och bort, stora kliv som snart övergår till springande, fast att han inte sprungit sedan han var med i fotbollslaget för tjugitvå år sedan. Han har inte sprungit på tjugitvå år. Tanken slår honom och han inser hur absurt det är. Han når fram till en motorväg och står rakt ovanför den. Så enkelt, det skulle vara så djävla enkelt och han har alltid gillat enkelt och okomplicerat. Bilar kör förbi under honom och i de där bilarna sitter säkert lyckliga familjer och bråkar om saker som de alla tycker likadant om. Han undrar hur mycket skada det skulle bli på en bil om en gubbfan slängde sig framför den. Och hur stor skada det skulle bli på gubbfan. Det skulle definitivt hindra familjen i bilen att bråka något mer om vilken radiokanal som ska vara inrattad.

Han tar av sig sina bruna loafrars och ställer dem prydligt vid sidan av sig. Tar av sig strumporna och rullar ihop dem till en boll, ovetande om varför det är viktigt att göra det prydligt. Varför det är viktigt att ta av sig skorna och strumporna överhuvudtaget. Han känner inte för att stå i strumplänsen, så när skorna åker av tar han även av sig strumporna. Ställer sin portfölj bredvid skorna men ångrar sig och den och tar ut telefonen, som ligger inuti och står och slår fingrarna lite mot den, funderar på att ringa någon, men han vet inte riktigt vem det skulle vara i så fall, så innan han stänger av och lägger tillbaka den.

Han harklar sig och tittar sig omkring. Det var inte riktigt så här han hade tänkt avsluta det hela, även om han tänkt på det ganska mycket. Han är inte särskilt spontan av sig, så det känns lite som om hans sista handling här i livet inte riktigt hör samman med hur han levt. Tänker att det aldrig är för sent att byta och bryta vanor och skrattar lite åt sig själv, medan han funderar på hur han ska ta sig över staketet, som är lite fuktigt av ett regn som nyss fallit. Är det meningen att man ska stå uppepå och majestätiskt falla ner, eller är det okej att svinga sig över och skita i hur fan man ser ut? Han kör en kombination och sätter sig på räcket och kniper med de nakna tårna runt gallret. Nu känns det mest fånigt att sitta här, utan skor. Han funderar på att kränga sig tillbaka, men får fram pojkarna från trädgården innanför ögonlocken när han blundar och han släpper taget.