Jag är förbannat bakfull och undrar om det kanske är dags att börja tänka på hur mycket jag egentligen dricker, för sedan förra onsdagen har jag festat mig full fem gånger och druckit vin sex dagar. Jag var så noga med sånt innan, nu mer förfallen, skiter egentligen i vad som händer. Jag går ut från ett av Sveriges största (Sveriges största?) campus och tittar på klottret som står ovanför mitt huvud, på gångtunneln. ”Välkommen till verkligheten”. Bakfullheten har fått mig folkskygg, jag har på mig de mjuka skorna och hoppas att jag inte ska höras eller synas. Strax efter tunneln måste jag stanna och spy i en buske. Ikväll ska jag på middag och antagligen sällskapsdricka rö-vin igen. Och imorgon är det obligatoriskt barhäng. Igår hittade en kompis en gammal snusdosa i min sopsortering och undrade om jag hade börjat snusa efter Mexiko och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var en fornlämning från ragget i klassen, men som klasskompisarna inte vet om.
Jag pratade med mamma tidigare och hon sa att jag kanske skulle bli som Linda, på hennes jobb. Linda, på hennes jobb var tillsammans med en kille som hon älskade. Sen gjorde han slut med henne och blev tillsammans med en slampa, som han skaffade barn med. Nu är Linda, på hennes jobb singel och börjar närma sig 40. Linda, på hennes jobb har inte träffat någon seriös efter det att killen hon älskade lämnade henne och nu står hon där, bitter och utan barn.
Frustrationen har tagit över tyglarna till min kropp och rider den till gränsen. Jag försöker tänka lyckliga tankar, tankar man ska tänka. Får fram en dagisbild, där vi är ute i skogen och gräver ner ett äpple och en platsbil, för att senare komma tillbaka och se vad som hänt med dessa. Jag bestämmer mig för att smygkolla redan nästa dag, övertygad om att en björn har grävt upp äpplet och ätit upp det. För det finns så mycket björn i Skåne.
Det finns så förbannat mycket jag vill se och göra. Jag vill läsa alla bra böcker i världen. Jag vill resa till alla ställen jag vill besöka. Buenos Aires står högt på listan. Jag vill köpa ett nytt nagellack. Jag vill tatuera mig på underarmen, även om jag ångrade det i ett kort ögonblick imorse. Jag vill lära mig spela trummor. Lära mig franska. Se en gepard. Se fotbolls-VM. Åka Top Thrill Dragster.
Istället går jag här och spyr i en djävla buske.
9 kommentarer:
Vi kan ju etablera att där du är nu är du ju inte ens en snutta lycklig. Sådär höll ja på i stkhlm. fy faan va skönt det var ett tag, för man har inget bättre för sig och bittrare blir man och önskar att man vore nån helt jävla annanstans hela tiden. Och alla dom där sakerna kommer du ju göra, men i den ordningen dom är meningen att hända i. För du e jenny och så jävla bäst och klarar av allt det där. ju.
Det är så konstigt det där. Att man ska vara lugn och sansad och lycklig med sig själv för att hitta den rätta, för att bli lycklig och uppleva allt man vill. Men det verkar liksom inte som att man blir lugn, sansad och lycklig förrän man hittar den rätta eller upplever allt man vill. Jag fattar inte logiken, och jag älskar logik.
måste erkänna, att jag hellre är här i Buenos Aires en spyr i en buske i kylan;) Har ställt ut datorn på balkongen och sitter och solar ryggen samtidigt... hur ska man hinna med allt? Jag vill också lära mig franska, och arabiska, åka till Costa Rica (står högst på min lista nu eftersom jag befnner mig i Buenos Aires och därmed har betat av ytterligare ett ställe). Jag vill ha ALLT. Så mycket att man inte vet var man ska börja, och då blir det lätt busken.
Ajja: Åh, fina du, tack! Tyvärr så MÅSTE jag bo här just nu och avsluta min utbildning, det går liksom inte att skita i det, hur mycket jag än vill vara någon annanstans. Och jag vill alltid vara någon annanstans, var jag än är. Eller så gillar jag att vara där jag är, men drömmer ändå om andra ställen.
Ego: Förbannade cirkel! Och jag vill verkligen, verkligen inte hitta rätt nu, för om jag hittar rätt nu så kan jag inte göra alla de där andra sakerna jag vill. Spåtanten sa det till mig (hej, flum!) att jag inte skulle träffa rätt förrän om två år, för det var då jag var klar och redo med att flacka omkring som ett litet löv i storm.
Annaluna: Jag veeet! Jag satt i Ciudad de Mexico och planerade var jag skulle åka näst. Stanna upp och lukta, för faen!
Och skitkul ödet: nu spelar min mp3-spelare rehab med Amy Winehouse. "They tried to make me go to rehab but i said 'no, no, no'"
jag är precis likadan!!! Skönt att det finns fler som jag...känner igen mig precis. Vill alltid vara någon annanstans, eller drömmer om andra ställen trots att jag trivs. Precis som du skrev.
Och varje dag undrar jag "är det här jag vill vara just nu"
Det är så mycket jag vill göra och jag är alltid avundsjuk på att alla har gjort så mycket, och sedan tittar jag på mig själv och inser att jag har rest jorden runt, knullat med fler än mina fingrar och sett St.Pauli spela med obskyra tyskar som jag träffade på tunnelbanan...
JAg är kär, och min karusell har stannat, den går på tomgång, och det skrämmer mig, att när den brummar igång igen, så kanske jag får åka vidare ensam. Att jag som vanligt lämnar ett krossat hjärta bakom mig, att jag lämnar kvar en bit av mitt hjärta som långsamt känns mindre men ändå så mycket större.
Så ligger jag här i hennes säng, dricker ett glas vin och väntar på att hon skall laga mat åt mig, och just nu är allt sådär perfekt som det är på film...
Annaluna: Och så tror man att man är ensam i världen om att känna så!
Linababe: "knullat med fler än mina fingrar" -mohaha! Det där tolkar jag bildligt! Och det är precis, precis som du skriver, det därom hjärtat. Så på pricken!
Skicka en kommentar