Det är sällan jag köper cd-skivor och artister och hela konceptrecept. Det händer, men det är ungefär en gång vartannat år. Sist jag köpte en skiva så (tror jag) att jag köpte Dungers "Nicolai Dunger sjunger Edith Södergran". Det var i början av tvåtusensex, vilket betyder att jag egentligen borde vänta ett år innan jag köper nästa skiva.
Men! Amy. Amy! Min Gud, en sådan kvinna. En skiva, vilken som! Och detta skriver jag fast att jag inte har någonting att spela skivor i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Med risk att få pisk: Den kvinnan är farligt snygg och den där rösten får gärna tjata hål i huvvet på mig :)
Pisk som är så kul?!? Jag vet inte om jag håller med dig. Fast jag håller inte med mig själv heller; kan inte bestämma mig för om jag tycker att hon är snygg eller icke.
Hon är så jävla cool Precis upptäckt henne. Vilken röst! To die for.
Nicolai Dungers mamma var min syslöjdslärare och hans pappa min gympalärare. Coolt va?
Soulkatt: Jag vet. Kanske inte skulle dö för henne, men bra är hon!
Kristine: Mycket! Tänk om man fått en son som sjöng så, då skulle jag blivit mycket förvånad.
ytterligare svenskt skivtips - miriam aïdas första, hört den? om man vill längta till brasilien. amys röst blandar ovanstående + nancy sinatra + lauren hill, tycker jag. puss och kram
Hon är gruvligt cool. Och rösten ska vi inte ens prata om! Tycker hon ser ut lite som...en tecknad figur eller nåt. Det är nåt overkligt över henne. På ett bra sätt!
Lisa:Har inte enshört talas om henne, men det skavi genast ändra på!
Dekorum: Tecknad figur? Ja, kanske. Jag undrar hur hon är som privatperson.
Skicka en kommentar