Den där om kaffe

Han vaknade av ingenting handen på hennes bröst, mjuk och varm rundning passade i hans hand: perfekt! Det var som om hennes bröst formats efter hans hand och inte tvärtom, som om det liksom gled in mellan fingrarna, som något lösare än hud. Han hade bröstvårtan mellan pek- och långfinger, hennes andetag högre upp hördes. Han lättade med handen från bröstet och blåste på det såg små fjun, som längst ner på en fjäder, ställa sig upp, giva akt för honom.

Ljuset sipprade inte in från utanför: det trängde sig in armbågade sig fram visade att det var starkare än mörkret. Han slickade sig runt munnen kände skäggets strävhet mot tungspetsen bet tag i underläppen och undrade varför han alltid vaknade av ingenting.

Hon utbredd på madrassen bredvid honom ett ben utanför ett innanför. Täcket. Köpt på Ikea av honom två år tidigare, egentligen med förra flickvännen (ingenting man berättade för nya som inte längre var ny). Han tittade på hennes tånaglar som var målade i rosa så himla typiskt hennerosa. Hon var rosa och rosor mer te än kaffe och om kaffe: kaffe med mjölk. Så irriterande sjävlklart av hennes fjun att ställa sig i givakt för honom. Tidigare hade de älskat för med henne älskade man. Han hade strukit henne över håret och viskat i hennes öra jag älskar dig, hon: jag älskar dig med i tillbakaöra. Hon var mjuk och han hade kommit in i henne mjukt, som te med mjölk, tagit henne mjukt, medan hon låg där mer än tog honom tillbaka, men sen hade han hade kommit som kaffe och hon hade pipit akta täcket! !!

Egentligen ville han bara vända på henne där och då och knulla henne det hårdaste han kunde i hennes djävla fitta. Knulla henne kaffe.

Den där om påskafton

Jag har för höga klackar lite för stora skor. Läppar och naglar är lite för neont rosa och min klänning är en sån där kort och tajt som är poppis nu och som jag funderar på om man kan ha när man är tjugiåtta och inte längre arton. Ett litet hål på strumpbyxan och påskgodis i jackfickorna. Han tar fram en cigarett och jag frågar om jag får slå av den med min drinkpinne, som på film och han säger nej. Jag frågar igen och han säger okej, bara du inte slår mig på näsan! Jag vinglar till, slår till och träffar honom på näsan.

Han blir skittjurig och jag låtsas som om jag skiter i honom samtidigt som tårar bildas i magen på mig. Stänger porten bakom mig och går upp till de andra som skrikdansar till dåliga schlagers. Värdinnan far förbi med en trasa för ett tredje glas vin har spilts på vitmattan.

Han kommer upp och lägger en hand på min rumpa. Allt är redan glömt och jag ställer mig på hans fötter och vi dansar tillsammans medan han viskar i mitt öra hur vacker han tycker att jag är.

Den där om att ligga som en Robinsonö

Det var back in the day, jag hade precis flyttat till Stockholm för andra gången, för att stanna för evigt, vilket senare visade sig inte vara för evigt. Jag bodde i en tvåa med elspis, Svenssontapeter, orange inredning i köket och tjejkompis i rummet bredvid. Visserligen i tredje hand, men ändå okej centralt. Den där rivande frustrationen som bodde i mig då, som senare skulle leda till den värsta, och hittills den enda, depressionen jag haft, tvingade mig ut varje morgon för att springa ett varv runt Årstaviken. Varje förmiddag stod jag och väntade på t-banan och det kändes som om jag behövde skrika rakt ut, eller riva mig med naglarna över hela kroppen, för den där frustrationen gav inte vika, den petade på mig med en envishet jag tidigare aldrig mött.

Den våren fick min tjejkompis i rummet bredvid inte sitt studielån, eller sitt studiebidrag, för hon låg efter med kurser från terminen innan. Vi levde i perioder, från januari till april, på ett lån: mitt. För runt sjutusen skulle vi betala hyra och mat för två personer. Treåfem i månaden var.

Och nu, när jag har okej med pengar, så saknar jag den tiden lite. Vi sökte oss genom Stockholm, åkte ut till Skärholmen, snokade genom hyllor, i jakten på det perfekta priset. Blev uppfinningsrika. Fick ett blomkålshuvud att vara en hel vecka. Gjorde soppa på buljong. Gick på gratisgrejer. Drömde om mat. Vi kunde ligga som en hel Robinsonö och prata om lingonsylt och berg av köttfärslimpa, smörstekt färskpotatis med dill, vin.

Det var så djävla knapert. Vi hade verkligen inte råd med något annat än mat och hyra. Den tjugitredje varje månad hade vi en femma kvar att dela på och då kunde vi gå först till ICA sen Konsum, sist till Vivo för att försöka hitta det billigaste priset på lök, för att sedan göra soppa på det. Löksoppa. Mättar inte alls. Speciellt inte när man är ute och springer varje morgon, vilket gör att aptiten går i tak.

En gång var jag ute och handlade själv och var grymt djävla Robinsonsugen på en Japp. Alla kvitton från det jag köpte lades i en kruka i köket, så att hon kunde betala tillbaka sen, när hon fick pengar. Jag tog en Japp, men var tvungen att lägga en sån där stoppgrej mellan Jappen och mina andra varor, så att det inte skulle synas på kvittot att jag köpt det. Jag åt det på vägen hem och fick så nedrans dåligt samvete och ont i magen hela dagen.

I april fick hon hela terminens CSN retroaktivt. En klumpsumma. En hel del gick till mig. Vi satt på golvet i hennes rum och nästan grät av lycka. Och den kvällen åt vi köttfärslimpa och drack vin. Den godaste köttfärslimpan jag någonsin ätit.

Den där om att det är tur att jag har bra smak när jag är full

Böcker jag tydligen råkat beställa på fyllan:

Emma, vem är du?

Silvermasken : en kort biografi över drottning Kristina

Helen of Troy

Kärlekens brutala språk

Historieböckerna skyller jag helt på en obsession på historia som återväckts sen jag började kolla på the Tudors. Har ni tips - ja tack! Nu ska jag hämta paket på posten!

Den där om relationsteorin. Yao.

Ey, du måste vara speciell, intellektuell, parallellt, tillfredsställa mig sexuellt.
Måste funka i sängen för att hålla i längden.
Om du bara tänker på dig själv, har du missat poängen.
Ey, det handlar om å ge och ta, om du e den som ba vill ha: kan du dra!

Ni minns när jag ville ha hatt på när vi knullade? I torsdags var det pojkväns tur. Han fyllde och skulle tvunget ha sin fotbollskaptensarmgrej på during morgonsex. Det var oväntat sexigt. Sen drog vi till Centralbadet, hängde lite med en massa gammelfolk, pojkvän blev stött på av Staffan Westerberg i ångbastun (visst är det skönt att vara naken? Jag gillar naken!), drack champagne, badade bubbel, fast man inte fick med bubbel.

Bada bubbelbad, ge mig massage, göra mig glad när jag e lessen och allting e knas.
Jag vill ha mer än dom flesta, något extra.
Så är du man nog: vågar du å testa?

På natten somnade han naken, men med slipsen på.

Och! Och! I lördags var värsta partykvällen: full som en alika, partyskorna på. Eller så var det så att jag fick träffa hela hans familj för första gången och sen tittade på Melo med hans mamma och pappa, där hans pappa tyckte att Bengtzing hade en härlig bit, hans mamma gjorde mysbricka med ost och kex på som de alltid gjorde när han var liten, jag var ganska full och sen, när vi skulle sova i nittiosäng i pojkrum vågade vi knappt röra varandra på könsorganen.

"Vad vill du ha yao?"
Jag vill ha kärlek och respekt,
nån som vet hur man gör när ljuset är släckt.

Den där om babysängen

Han tar mig i handen och jag kärlekspirrar fortfarande i magen. Säger att jag ska följa med på fotboll, men jag skakar på huvudet: hårlockar som flyger och säger måste plugga, vill inte stå där isfötter och tråkblick. Han pussar mig på kinden och trallgår för att stå isfötter. Han går och det blir så där tomt som det bara blir när man umgåtts med någon länge, som sen åker. Det är liksom tyst fast att man spelar Nick Cave på högsta plusplus, så tyst att man måste systematiskt äta upp alla russin som köpts.

Uppsats i oändlig röra. Jag började dra i ändar som satt fast och pilla på delar som inte var trasiga, nu ligger allt i en .docfil och jag vet inte vad som är början eller slutet. Planerar istället pojkvänsfödelsedag och tittar på lägenhet. För det har börjat pyra i tanken och även om vi båda säger nej och inte än, så smyger vi runt på vår först lägenhetsvisning tillsammans och låtsas att vi har långtflygna planer om köksrenovering och babysängsplacering. Det är som en hemlighet, som bara vi vet om, fast att vi är som alla de andra paren på den där visningen. Jag piper när jag ser kakelugnar och på Åsögatan hittar jag mitt hem och viskar i hans öra att vi kanske ska slå till ändå? Han ögonglittrar mot mig och säger baby, här, bredvid vår säng, ska babysängen stå!

Den där om sexualitetens historia, band ett

När jag var i Indien satt jag med ett gäng litteraturstudenter från Göteborg runt ett bord och åt alldeles för stark mat när de frågade mig vad jag gjorde. Jag berättade att jag läste master i statsvetenskap och de blev överraskande imponerade. Sa att de hade hört att det var ett av de tuffaste ämnena man kunde plugga. Jag rykte på axlarna och sa att jag inte tyckte det var så jobbigt. För jag har inte tyckt att det är så jobbigt.

C-terminen lästes in ganska lätt, nynerkärad. Jag pluggade bara kvällen innan till en tenta i politisk teori som jag klarade alldeles för lätt. Skrev uppsatsen på halvfart. Blev nästan arg på hur simpelt det var.

Tills nu. Den här terminen. Eftersom mitt program, som jag läste nere i Studentstaden, gav mig en examen även i sociologi har jag nu inriktat mig på politisk sociologi och kulturanalys. Jag har precis gått genom litteraturlistan inför kursen som börjar i april. Mellan april och juni ska jag läsa 32 böcker. Och med feta bokstäver längst upp står det att vi måste läsa pärm till pärm. Pärm till pärm tidigare har betytt hoppa över en massa, men det kommer inte att accepteras här. Dessutom finns det "READING LIST (recommended, though not compulsory reading)" på ungefär 50 böcker. Lyssna här hur kul jag kommer få:

Inglehart, Ronald, Welzel, Christian, Modernization, Cultural Change, and Democracy: the Human Development Sequence (approx. 300 pages).

Eller varför inte

Brown, Wendy, Regulating Aversion. Tolerance in the Age of Identity and Empire. 288 sidor.

Dock ser jag fram emot

Foucault, Michel, Sexualitetens historia. Band 1. Viljan att veta. 160 sidor.

Jag ligger redan vaken och funderar på hur jag ska hinna. Men framför allt: hur faen jag ska ha råd.

Den där om att vara borta en helg, så har ni skrivit femtioåtta inlägg

Hade jag haft en trumpet hade jag, felfritt, blåst en liten fanfar på den nu.

Såklart gjorde han succé, kramade mamma det första han gjorde när han kom in i hallen, morgonklappade katten på magen, diskuterade politik och världskrig med min pappa, lät min lillebror köra bilen från Stockholm, dasade med mina mostrar, lånade ut sina sextiotalsglasögon till kusinerna, kom ihåg alla bebisarnas namn och knullade mig på gästtoaletten. Och jag frågar mig lite om jag verkligen hade väntat mig något annat.

Själv tog jag en koffeintablett innan pappas sextioårsfest, fast att jag senast jag gjorde det var hög i två timmar och fnissade konstant. En av mina kusiners män (min bordsherre) frågade om jag redan var full och när jag skulle hålla tal inför alla de hundraplus inbjudna var pojkvännen tvungen att dra mig i klänningen när jag pratade för fort.

Men ljuset var inte så mycket på mig. Bara lite när en moster, som vanligt, frågade om jag aldrig tänkte skaffa mig ett jobb, när jag skulle vara klar med min utbildning, när jag skulle komma "hem" till Skåne och ifrågasatte om jag verkligen ville uppfostra barn i Stockholm. Pojkvän räddade mig genom att säga att när den tiden kommer får vi ta den frågan då. Sen buggade han henne yr.

Och jag hämnades med mitt tal. Med mitt feministtal, som mamma hade varit lite orolig över, men som möttes av hurrarrop. Ropen skalla: pappaledighet till alla! Och när jag dansade med pappa sa han att han var stolt över mig. Det är det som räknas. Nu har vi ungefär trettio krigsDVD:s i Stolte mannens hall att se, som han lånat av min pappa. Det känns inte lika kul.