Den där om att ångra sig

Never let me go, Ishiguro: läs den inte, den är kass.

Efter sida etthunra (av trehundranåge) går den från färgen svart till grå och jag somnar var tredje sida. Intressant idé, men vad hände?

Nu får det faen komma något glatt!

Den där om ögontindr

Idag när jag kom hem från jobb (!), trött i huvudet av lagtextläsande, han stod i hallen med ögontindr fothopp. Sa snabba in snabba med! Och inne i köket en muffin stod köksbord, tårtljus tänt "7". Sju? Ja, baby, ögontindr, nu har vi bott ihop i veckor sju!

Vi har bott ihop i fyra veckor (men vem räknar?), men ögontindr är svårt att protestera mot och pusskram är finare än småfniss och huvudskak.

Och ps: har fått jobbmail! förnamnpunktefternamnsnabelaföretagpunktse!!!

Den där om föräldrarna

Första gången jag träffade Stolte mannens föräldrar fick jag stå och vänta bakom en buske och vänta medan han gick in och kollade läget. Det var bara det att hans pappa var ute och gick med deras hund och upptäckte mig lite tidigare än tänkt. Han kom upp bakom mig, där jag stod och bet på naglarna, och antog att jag var Jenny. Det var pinsamt.

I helgen var vi nere i Stolte mannens hemstad och röjde runt: var ute på det där stället som finns i alla städer och som ser likadant ut överallt, där de spelade radiolåtar, ni vet. Blev full, råkade ha sönder en toalett, fylleköpte en pizza med extra sås och somnade utmattad på Stolte mannens axel, på en hopfällbar säng vid fem. Vaknade fyra timmar senare, med fylla i munnen, av en mamma som visats sig vara världens smartaste och finaste, som jobbar med det jag vill jobba med.

Nu är klockan nio och jag håller på att dö av trötthet, måste bara laga klart min matlåda sen ska jag sova för mañana: nya jobbet!

Den där om google

Djävla google! Googlade Kazuo Ishiguro och nu fattar jag vad boken handlar om, mår lite illa och ungefär hur den slutar. Om ni vill veta så läs här.

Den där om de tio första

Jag älskar min nya Världens bästa bokklubb! Dock har jag redan stött på problem, då en hel del av böckerna inte går att få tag på, speciellt inte på svenska (hade helst läst på engelska, men det är så förbannat dyrt). Så av följande tio första böcker har jag bara fått tag på:

1. Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
2. Saturday – Ian McEwan
3. On Beauty – Zadie Smith
4. Slow Man – J.M. Coetzee
5. Adjunct: An Undigest – Peter Manson
6. The Sea – John Banville
7. The Red Queen – Margaret Drabble
8. The Plot Against America – Philip Roth
9. The Master – Colm Tóibín
10. Vanishing Point – David Markson

Jag fuskar lite och tänker inte läsa J.M. Coetzee, för jag har läst Pojkår och Ungdomsår och satan, vad de var tråkiga! Och Margaret Drabble skiter jag också i, för den boken hade fått så dåligt betyg på Adlibris. Tóibín fanns inte i pocket, så jag kanske får ta mig i kragen och gå och betala den där skulden till biblioteket och låna den där. Eller så tvingar jag Stolte mannen att fixa ett.

Har börjat på Ishiguro, och efter elva sidor fattade jag inte ett skit. Efter femtio sidor fattar jag fortfarande inte något, men håret har börjat resa sig på armarna, den börjar bli läskig på nån vänster och den kommer nog att växa en del. Hade den varit en färg så hade den varit svart.

Vad läser ni folk? Ni som inte bara klickar upp det här inlägget och tycker att jag är skittråkig som pratar böcker igen?

Den där om att säga hej till effektiviteten

Nu när jag har gått från arbetslös till att vara lite ledig finns det en massa saker jag måste fixa till innan tiden kommer då jag inte längre hinner med allt det där man inte hinner med när man jobbar nio till fem. Så idag har jag skrivit klart min masteruppsats och faktiskt mailat in den till min handledare. Den blev tio sidor längre än vad den får vara. Det skiter jag i.

Jag har mer att göra nu än när jag hade arbete och pluggade samtidigt, jag stressar mellan kompisluncher och skräddare och långpromenader. Stolte mannen tycker att det är skitbra att jag bara "går hemma hela dagarna" och har gett mig en lång lista att kryssa för.

Igår passade jag på att se Into the wild med Finaste, och kombinerade därmed filmtittandet med att säga hejdå till henne, eftersom hon flyttar tillbaka till Indien nu. Och filmen? Jag vet inte. Filmen var ungefär som när jag själv åkte till Indien: det var jättefint, jag förstod verkligen storheten med det hela, men mitt hjärta klappade inte dubbeltakt.

Nu ska jag storstäda, diska, sätta upp garderobspinnar, tvätta bh:n, fixa plats åt de blommor jag fått för att jag fått jobb och testa min nya vibrator!

Den där om framtiden

Amen hej Framtiden,

jag vet att jag har börjat googla typ bröllop + skärgården och kollat priser och så. Och det är ganska så dyrt, så du kanske kan göra mig rik? Och Stolte mannen har lovat att vi ska gifta oss innan jag blir trettiett, så du har två år på dig att fixa bröllop + skärgåren, okej? Och sen sa Stolte mannen att han gärna ville gifta sig på en herrgård, så vi kanske kan fixa det med, fast att det typ kostar 1.ooo kronor styck för gästerna. Och du? hjälp mig att komma på vem jag vill ha som brudtärna, för just nu har jag så många att välja på och så många som kan bli ledsna om de inte blir.

Och Framtiden? Jag vet att jag byter namn på mina framtida barn ganska ofta, och att jag nu övertalat Stolte mannen att katten ska heta Svante, så att vi inte behöver döpa vår son till det, men nu har vi bestämt oss för Henry och Betty, för det hade blivit så tufft om vi flyttade till Frankrike och folk där skulle uttala deras namn. Men det där med barnnamn kommer ju ändras, för ett halvår sen var vi inne på andra namn.

Framtiden! Vi har ju pratat om att Stolte mannen kan få utlandstjänst nästa sommar i nåra år, eller så, och att det inte passar med bröllop, men sånt ordnar sig ju, men den där utlandstjänsten får gärna infalla i Japan, som vi tänkt, och inte i Estland, för okej, Estland är säkert coolt, men regnet? Snön? Äh, Estland är ju för faen inte coolt om man jämför med Japan. Och en unge kanske vi hinner få där borta då. En liten japan. Förstår du hur häftigt h*n kommer prata då? Vi kommer inte att fatta ett skit.

Jag känner att vi börjar komma överens, du och jag. Och alla planerna ovan? Jättekul om allt slår in, men jag vet att du har lite hemligheter som väntar på mig. Så länge jag får vara med Stolte mannen så vet jag att jag kommer vara lycklig. För det är han som är min framtid.

Den där om att nu äre dags!

Den där om förra onsdagen

Ryggen mot honom, händerna i diskvatten och djävla helvete att jag alltid måste diskatänk, fast att jag vet att det inte är sant, bara lite sant, plus att han alltid gör mat varje dag, frågar mig innan han går till affären vad vill du äta idag? och jag oftast svarar blomkål.

Men det liksom byggs på, när saker inte går som jag vill och jag är en veckasarbetslös och vi faktiskt är fasligt fattiga, fast att vi inte borde och han kan inte bestämma sig för om han vill fira jul med mig och jag måste planera var vi ska bo när det är bröllop i skärgård, och sårade känslor som bullar upp i alla möjliga hörn och mest synd i världen är det om Jenny just nu!

Så jag slår så där argt i vattnet och diskar inte alls rent och så här skulle det aldrig gå, vi skulle bli annorlunda, inte vardag, vara ärliga säga direkt, DIREKT om något var fel, säga diska din djävla disk själv, nu orkar jag inte mer, eller kanske mer vänliga det här är femte dagen jag diskar, baby. Även om han alltid lagar mat och sist jag gjorde det gjorde jag färdigköttbullar och det var... i juli.

Så jag står och ickegråter ner i diskvattnet och sen ylar jag att jag inte ooooooorkar mer och han är bakom mig tätt på tre sekunder och kramar mig så där om han ska och snusar mig i nacken och säger att han är så rädd att förlora mig och drar med mig in i sängen i andra rummet och virrar in sin näsa bakom mitt öra, dit tårarna faller slash rinner och jag säger jag vet att vi har pissig ekonomi nu (för jag knivade sönder kylskåpet i gamla lägenheten när jag skulle frosta av det och måste betala det och en sån massa skit) men jag har beställt böcker för femhunrasexti, typ, och jag måste hämta ut dem nu. Och han viskar i mitt öra att det är klart jag ska ha mina böcker. Nu kör vi så det ryker!

Den där om nio till fem

Klockan åtta i morse ringde ett företag och frågade om jag kunde komma på intervju vid tio.

Klockan tre hade jag ett jobb.

Den där om att man måste lära sig att älska och umgås med sin nervositet

Jomentjänare ska på bröllop idag, en av Stolte mannens vänner ska bli make, och för en stund sedan vaknade vi av ett sms där han bad Stolte mannen fixa kokain till honom.

Vi vet fortfarande inte om han menade allvar.

Den där om ett livsavgörande ögonblick

Into the wild - filmen - lever sitt eget lilla liv här. Har hört så nedrans mycket om den de senaste månaderna. Hade den hemma och jag och Stolte mannen skulle se den, sen blev det aldrig så och han såg den själv. Glömde bort den ett tag, tills jag var i Göteborg för snart två veckor sedan, då diskuterades den vilt och mindre vilt. Antingen verkade man hata den, eller älska den.

Ikväll har Finaste och jag bestämt oss för att samla ihop alla vi känner som inte sett den (det visade sig att vi var tre) och äntligen se skiten. Samtidigt som jag skriver det här säger en annan kompis över telefonen att hon tyckte att den var tråkig.

Imorgon vet jag. Jag känner att det här kommer att dela mitt liv i två delar: före och efter Into the wild...

Den där om att vara trasig

Jag och Finaste sitter och halvligger över bordet, mitt emot varandra, på biblioteket, där jag skriver på minmasteruppsats och hon är sällskapssjuk. Viskandes för vi en diskussion, som senare fortsätter över en för söt chailatte.

Att det gör nästan lika ont att lämna som att bli lämnad. Vi har båda lämnat de senaste åren, lämnat män vi trodde vi skulle leva med hela djävla livet. Och när vi satt där och grät vid köksbordet, och försökte vara starka, intala oss att det var rätt och inte bara vårt fel så kändes det visst som om det bara var vårt fel att vi lämnade de finaste männen i världen. Vi gick sönder som de gjorde.

Och även om det gjorde så där fantastiskt ont och vi trodde att vi aldrig skulle ligga med någon igen så är vi där nu. Hon lite snabbare än jag. Hon med någon av samma kön som vi. Och hon frågar mig om det är fel att träffa någon så snabbt igen, borde man inte ha sin sorgeperiod? Jag ler mot henne och säger att så länge det känns bra, så varför?

Man kan inte alltid lyssna på alla, tänka på alla, ibland måste man tänka på sig själv och vad man mår bra och bäst av. Den där sorgeperioden, den där stigen bort från de finaste männen har kanske redan pågått i flera månader, flera år. Kanske har man lett tillbaka mot den där killen på jobb med det fina håret sedan december och önskat att man låg i hans säng och inte partnerns i sju månader. Varit trasig så länge. Och i kärlek finns väl inga regler? De hittar vi väl på medan vi vandrar framåtbakåt.

Den där om projektet

Hittade en lista på 1001 böcker man borde läsa. 69 av dem kommer från 2000-talet. Mitt nya projekt är att läsa alla. Jag tror att det kommer ta några veckor. Så alla som vill vara med i världens häftigaste bokklubb: Trettiosex kronor kostar den på Bokus.se!

Tjockstil är redan lästa.

1. Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
2. Saturday – Ian McEwan
3. On Beauty – Zadie Smith
4. Slow Man – J.M. Coetzee
5. Adjunct: An Undigest – Peter Manson
6. The Sea – John Banville
7. The Red Queen – Margaret Drabble
8. The Plot Against America – Philip Roth
9. The Master – Colm Tóibín
10. Vanishing Point – David Markson
11. The Lambs of London – Peter Ackroyd
12. Dining on Stones – Iain Sinclair
13. Cloud Atlas – David Mitchell
14. Drop City – T. Coraghessan Boyle
15. The Colour – Rose Tremain
16. Thursbitch – Alan Garner
17. The Light of Day – Graham Swift
18. What I Loved – Siri Hustvedt
19. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time – Mark Haddon
20. Islands – Dan Sleigh
21. Elizabeth Costello – J.M. Coetzee
22. London Orbital – Iain Sinclair
23. Family Matters – Rohinton Mistry
24. Fingersmith – Sarah Waters
25. The Double – José Saramago
26. Everything is Illuminated – Jonathan Safran Foer
27. Unless – Carol Shields
28. Kafka on the Shore – Haruki Murakami
29. The Story of Lucy Gault – William Trevor
30. That They May Face the Rising Sun – John McGahern
31. In the Forest – Edna O’Brien
32. Shroud – John Banville
33. Middlesex – Jeffrey Eugenides
34. Youth – J.M. Coetzee
35. Dead Air – Iain Banks
36. Nowhere Man – Aleksandar Hemon
37. The Book of Illusions – Paul Auster
38. Gabriel’s Gift – Hanif Kureishi
39. Austerlitz – W.G. Sebald
40. Platform – Michael Houellebecq
41. Schooling – Heather McGowan
42. Atonement – Ian McEwan
43. The Corrections – Jonathan Franzen
44. Don’t Move – Margaret Mazzantini
45. The Body Artist – Don DeLillo
46. Fury – Salman Rushdie
47. At Swim, Two Boys – Jamie O’Neill
48. Choke – Chuck Palahniuk
49. Life of Pi – Yann Martel
50. The Feast of the Goat – Mario Vargos Llosa
51. An Obedient Father – Akhil Sharma
52. The Devil and Miss Prym – Paulo Coelho
53. Spring Flowers, Spring Frost – Ismail Kadare
54. White Teeth – Zadie Smith
55. The Heart of Redness – Zakes Mda
56. Under the Skin – Michel Faber
57. Ignorance – Milan Kundera
58. Nineteen Seventy Seven – David Peace
59. Celestial Harmonies – Péter Esterházy
60. City of God – E.L. Doctorow
61. How the Dead Live – Will Self
62. The Human Stain – Philip Roth
63. The Blind Assassin – Margaret Atwood
64. After the Quake – Haruki Murakami
65. Small Remedies – Shashi Deshpande
66. Super-Cannes – J.G. Ballard
67. House of Leaves – Mark Z. Danielewski
68. Blonde – Joyce Carol Oates
69. Pastoralia – George Saunders

Senare.

Hoppsan, råkade köpa lite böcker:

Illusionernas bok

Middlesex

Sugar : Kvinnan som steg ut ur mörkret

Försoning

Ficktjuven

Skugga

Kyssa sammet

Guld

Hennes mjukaste röst

Never let me go

Den där om ankan

Bakfull som en småbarnsmamma.!

Kan säga att den där byxdressen var inte ashet alla de gånger man behövde kissa och ta av sig hela skiten! Pojkvän fick parera när kön till Debaser var för lång och jag var tvungen att klä av mig i bh och panikkissa. Annars fick jag en fläskläpp av fina Å:s kompis, när vi hetsdansade. Nu ser jag ut som en anka.

Den där om att jag nu fattar LSM

Hejhopp: jag har på mig en byxdress och känner mig assnygg. Varför har jag inte testat det här tidigare? Trodde det var en klänning, men den hade ben när jag stack in. Är lite full redan, tror att det beror på att jag bara skulle dricka en öl igårkväll och drack många fler, steg sen upp och jobbade (sista dagen. På riktigt) tidigt, när typ staden sov. Jag fortsätter liksom fyllan. Dessutom har jag svart smink överallt och det är tufft. Hejrå.

Den där om varje hjärtslag

Håller på att gå genom alla konserter jag ska/vill se i höst, alla nya skivsläpp jag måste hålla koll på (ja, ni får gärna tipsa!) och boka in alla nya releasefester jag måste gå på. Halkade in på den här underbara versionen av With Every Heartbeat med Järvinen och Norlin, som jag hade glömt bort. Nu ska jag fortsätta med mina arbetslöshetssysslor (jag njuter för mycket av den här ledigheten).

Den där om förvirringsperioden

Jag är arbetslös, dag ett. Det innebär att jag har blivit grymt förvirrad. Egentligen har det pågått en längre tid, säg hela mitt liv, men speciellt nu.

1.) Jag glömde min plånbok i Göteborg, på stället vi åt bakisfrukost på i söndags. När min kära vän Karin gick dit i veckan hade de den bakom disken.

2.) Jag glömde min mobiltelefon i kylskåpet när jag hade varit och handlat keso. Det upptäckte jag när jag skulle hämta juicen.

3.) Igår sprang jag runt i en halvtimme och letade efter mina nycklar, blev svettig och slet av mig jacka och skor, som jag hade hunnit ta på mig, ringde Stolte mannen och frågade honom om han hade dem, fast att jag hade låst upp en timme tidigare, när jag kom hem från jobb. Ringde Finaste och sa att jag inte kunde komma till Judith och Bertil och äta godmat. Hittade till slut nycklarna, de hade jag lagt ner i väskan jag skulle ha med mig, som jag hade haft på mig hela tiden.

4.) Låste precis mig ute från källaren, där nycklarna till källaren och lägenheten var, vilket även betydde att jag blev utelåst ur lägenheten tills Stolte mannen kom hem.

Den där om Jenny och ketaminet

Jag hade åkt självdestruktiv från Stockholm för att styrka och stärka mig själv, vara starka Jenny i ett annat land. Eller nja, det hade ju kanske inte börjat så, det började med att jag ville fly från all skit och allt dåligtmående. Så jag flydde till Mexiko, men självdestruktiviteten fick kompisar där nere i form av lilla trots, stora testa gränser och bästisen villvaratjugiettigen!

En kväll hade jag bråkat med killen jag blivit dödsförälskad i (dödsförälskad bortom kontroll, något jag aldrig känt varken före eller efter det, en sån dör konstig förälskelse som får en att göra allt, förlåta allt och skita i allt. En förälskelse som är djävligt skadlig för dig.) och blodet i mig rusade runt, runt. Tankarna flög virvelvind och hade han bett mig att hoppa så hade jag inte ens haft tid att fråga hur högt, innan jag gjort det. Bråket gick ut på att han inte kunde träffa mig längre, för att han var tvungen att koncentrera sig på sin andra flickvän (parantes två: i Mexiko är det ganska vanligt att ha två flickvänner samtidigt: en som man är kär i och en man har för framtiden, som är fin familjflicka och som man så småningom ska gifta sig med. Jag var definitivt inte alternativ två, eftersom jag var utlänning).

Så jag rusade och flydde bort från självdestruktivitet för att rusa rakt in i en relation där jag inte skulle kunna vinna i slutändan. Jag tänkte på honom konstant, hjärtat rusade på spansklektionen när jag visste att jag skulle träffa honom på eftermiddagen och jag skolkade när han hade sms:at. Kvällen när vi bråkat och han dumpat mig gick jag direkt fram till fransmännsklicken, för fransmännsklicken var de som hade de tyngsta drogerna. De smuslade inte ens med det, utan stoltserade med lsd, hasch, rohypnol, librium, stesolid, mogadon, valium och allas stora favorit kokain. Bad fransman nummer ett att ge mig något, vad som helst, ge mig nu!

Skölja ner med sprit och sen försvann jag. Trodde de andra, själv var jag helt medveten om vad som hände runt omkring mig, men kunde inte röra mig ur fläcken. Det var harhjärna med ett hjärta som svämmade över alla kanter och jag pratade med dem, men de hörde inte. Jag skrek till dem att jag visst var medveten om vad som hände, vad som hade hänt, inte särskilt rädd för vad som skulle hända. Liten, liten , lutad mot en bil på en innergård utanför en svartklubb medan mina kompisar sprang omkring och frågade vem faen som hade gett mig något och vad det var. Fransmännen lyfte in mig i en bil, vägrade köra mig till sjukhuset, utan körde hem mig istället, medan jag satt i baksätet och sjöng för mig själv, utan att någon hörde mig och kittlade solrosorna på magen. Mina vänner satt runt om och oroade sig bortom månen och tillbaka.

De la mig i min säng och sen låg jag där och sjöng i tre timmar, för mig själv, utan att kunna röra mig eller kunna bli hörd. Efter tre timmar, ungefär fem på morgonen, kunde jag prata igen, på riktigt, så att folk hörde. Det var ingen som ville följa med mig ut och fortsätta festa.

Den där om snusket

Har precis skickat flyttkort till folk över internet. Från Adressändring. Det är två sniglar som pippar. Kom på när jag skickat det att jag även hade skrivit in min väldigt konservativa moster i adresslistan. Nu vet hon vad vi gör hela dagarna.

Den där om next of kind

Och stolte mannen skickade ett mail från sitt jobb.

Titta här:

"It's time to change the address in the Personnel Catalogue.
There is a function called Emergency address.
This is to be used if something happens and we need to contact your next of kind."

Vill du vara min next of kind?

Den där om Göteborg

Vi möts upp inne på Systembolaget och alla ser ut ungefär som vanligt, faller, eller om vi radar, in oss i våra roller, dem vi var då, nästan direkt. Vi, från Stockholm som bilat ner dagen innan, de som bor kvar i Studentstaden och de som bor i Göteborg. Det har hänt så många utropstecken sedan vi träffades sist, vi tio. Det är giftemål! och förlovningar! och bebisar i magar! och nya jobb! och ihopflyttande! och nya partners! och nya frisyrer!.

Och jag älskar dem allihopa, fast att vi, kanske inte, alla passar ihop. Vi har klistrats samman genom en utbildning, genom vin på onsdagskvällar, fester på lördagar, sit ups i universitetsgym, bakisföreläsningar, grupparbeten. Vi har känt varandra i fem år ganska exakt och vi vet hur vi ser ut när vi är sjömansfulla, bråk om vilken musik som ska spelas på förfesterna, och hur vi ser ut när vi precis har träffat någon ny och hur vi ser ut när vi precis blivit lämnade.

Nästa gång vi träffas så kommer det kanske finnas en bebis. Den första bebisen. Vår första bebis.

Den där om fittblocket

Den där om min morgon

Imorse stack doktor Larsson in en ultraljudspinne i underlivet på mig och såg att det inte längre fanns några spår efter varken ärtor eller barn. Min abort är nu officiellt över. Medan jag var inne på undersökning snodde min sambo ett fittblock (ett skrivblock fullt med fittor, antar att man ritar och visar fittproblem på dem) från hans skrivbord, som han senare ska skriva inbjudningskort på till vår inflyttningsfest.

Den där om min walk in closet

När vi flyttade in i nya lägenheten tänkte jag väl inte direkt att min garderob skulle se ut så här. Jag har gått från sju garderober i Studentstaden till en halv här. Att tränga in två ettor i en etta är ingen bra ekvation. Jag har Röda korsat och Statsmissionärat mer än hälften av mina kläder, men det funkar fortfarande inte. What the fuck to do?

Den där om Haruki

När jag blir stor ska jag starta en bokklubb där vi ska dricka te (fast nu helt plötsligt kom jag på att man kanske ska dricka rövin i stora glas), sitta i stora krypanerifarfarsstolar, medan regnet smattrar på rutan. Sen ska vi prata och skratta och läsa Haruki Murakami, mest för att jag har två böcker av honom som jag borde läsa, och näst mest för att de verkar bra.

Det hade varit fint. Vi hade träffats kanske två gånger i månaden eller så där och till varje gång växlar vi om vem som får välja bok. Det får inte vara för många i klubben, för jag är för ego och vill välja bok ofta. Jag kanske till och med tvingar klubbisarna att läsa två böcker en gång. En bok som man inte kan fubba och se filmen.

Eller kanske är hela grejen att jag bara vill ha en klubb.