Äldre nära vän sitter vid ratten jag sitter bredvid, skruvar upp radion, sjunger med. Vid rödljus vänder han sig mot mig och mellan läpparna: jag har en älskarinna. Jag stannar mellan åt helvete med och himlen.
Say what?
Han har en älskarinna, han som har hus, fru och två barn i börja skolåldern. Och han rycker på axlarna och säger att han blivit kär. Och jag fattar det inte. Var på deras bröllop, de är ju kära? Lyckliga? Båda kanske jobbar lite väl mycket, han reser på företagsresor någon gång i månaden, hon dras åt tre olika håll varje dag.
Hur gick det så? När gick det så? Var gick vi fel och vilse?
Jag vill inte ha det här. Så där. En dag, när jag vänder mig om till min yngre kollega i bilen, säger att jag träffat någon annan. Hur fan gör man? Vilken väg går man för att inte gå vilse när man börjar närma sig 4o?
Vaknar mitt i natten och måste väcka Stolte mannen. Ber honom säga att det inte ska hända oss. Att vi inte är som de är, att vi inte kommer hamna där. Ber honom hålla min hand så hårt att jag inte kommer på aviga vägar, bort från honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag måste bara säga att jag har blivit besatt av din blogg ;) Älskar det du skriver, och hur du skriver!
Lika träffsäker som alltid! God jul lilla vildkanin!
Alex: jag tar dina kommentarer och gnider in dem i sinnet, hörru!
Jimmy: long time... samma till dig!
Fan, jag är så rädd för det där. Jag är bara mitt jobb just nu. Allt jag är. Jobb. Jobb. Jobb. Han får knappt inte plats och fast jag försöker så räcker det inte. Och jag vet det. Men kan inte göra annorlunda just nu. Håller tummarna för att han ska vilja vänta på mig. Samtidigt som jag vet att det är något jag egentligen inte kan begära från någon. För jag kan inte lova att det blir bättre snart.
Skicka en kommentar