Den där om smärta, topp fem

Jag har börjat må illa igen och Finaste halvskojar om att jag är gravid igen. Jag skakar huvud åt henne och skyller på stress. Går Folkungagatan fram, tipptipp först, sen klampklam i högklack, okynneshandlar fler julklappar för att jag kan, och i l l a m å e n d e får mig att tänka på mina topp fem ont i kroppen någonsin. Har ju de vanliga smärta i hjärta, men de här är de mer fysiska, utan ordning:

Ett). Jag och ex-M är och reser runt i Sydöstra Afrika, i Malawi, stannar till i Lake Malawi National Park, för att kolla lite djur, åka lite lastbil, vara turister. Tills en av parkvakterna undrar om vi vill gå runt i parken istället (här snackar vi inte nån liten söndagstur, på Wikipedia, som alltid har rätt står det att "Lake Malawi National Park does include a fair amount of land, including several small islands in Lake Malawi..."), men okej, ex-M blir glad som ett barnkalasbarn högt på fiskdammsgodis, så vi bestämmer oss för att göra det.

Jag går i mina sandaler. Det är runt 40 grader varmt. Solen står som högst. Vi har inte med oss något vatten.

Efter ungefär två timmar kommer kommentaren "oh, look, tsetse flies!". Efter tre laddar parkkillen sin AK-whatever och berättar att vid det här stället händer det att folk blir dödade av elefanter. Jag skrattar lite nervöst och försöker slicka bort fradgan som kommit i mina mungipor av att jag inte druckit på så länge.

Senare orkar jag bara inte mer. Vi har kommit till ett hotell som ligger i området och jag klarar inte av att gå mer. Ex-M tar in mig på en toalett, där jag svimmar och när jag vaknar ligger jag i ett badkar och han duschar mig över kläder och allt. Sandalerna har grävt sig in i fötterna som blivit jättesvullna av att jag inte druckit på så länge och är uttorkad.

För att göra en för lång historia kort: jag klarar inte av att ta mig någonstans, vi får skjuts av en sydafrikan hem till vårt hotell och jag kräks och har feber två veckor efter det.

Två). Jag är ute på en katamaranbåt mitt på en sjö, någonstans i något slags Mexikanskt rikemansområde (Valle de bravo), med min rumskompis från Kanada och hennes mexikanska kompis som är skitrik och har en segelbåt, en motorbåt och en katamaran. Nu är vi alltså ute på en sjö och på den senaste varianten. En segelvariant, som måste ha vind för att kunna komma någonstans. Mitt på sjön slutar det så klart att blåsa och det börjar regna istället. Har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Måste huka mig för att seglet ska till höger. Till vänster! Ja visst ja, till höger! igen.

Halkar till och trillar på något vasst så att jag skär upp en del av nedre benet och det blöder ganska så kraftigt. Börjar få panik och tänker att Hajen ska komma (vi är på en sjö). Försöker att inte titta på såret, som är ganska djupt och man ser liksom flikar där huden gått isär.

Och vi kommer verkligen inte någonstans. Mexaren börjar prata om att han hör att det börjat åska och vår mast är den högsta punkten på sjön och ungefär då börjar jag kräkas. Jag vet inte hur länge vi är på den där sjön, men till slut kommer sjöräddningen till vår räddning, eller om det var rikemansclubben, någon i alla fall, och hivar in oss till land. Jag blir sydd på en privatklinik av grannen, som är plastikkirurg och jo, kräks en hel del till.

Tre). Jag är fjorton år och det är sommaren 1994, varmaste sommaren någonsin, bästa sommaren någonsin. Jag träffar min första kärlek - all time favvo och är fjorton årskär. Är på stranden med honom och vänner varje dag och en dag är jag där för länge.

Kommer hem och går på släktkalas, mår inte så bra och ska därför gå ner på nedanvåningen och lägga mig och vila lite, när allt blir svart och jag trillar ner från trappan och när jag vaknar står halva min släkt runt mig och skriker. Har varit avsvimmad i kanske tre minuter och pappa får gå hem och hämta bilen och köra mig hem. Hemma klär mamma av mig kläderna och ser att min hud på ryggen håller på att trilla av för att den är så bränd. Hon hämtar kalla handdukar som hon lägger på min rygg, men det gör för ont och jag ligger och skriker - och kräks - hela natten. Någon vecka senare är hela min rygg full med blåsor som senare spricker och det rinner vätska. Oh, lord!

Fyra). Jag är på en av mina första dejter med Stolte mannen. Klockan är sex på morgonen och vi har varit ute och festat hela natten. Vi går över en kohage och jag får för mig att klättra upp i ett träd. Trillar ner från träd och landar på mina revben på en sån där småländsk gärdesgård av sten. Tänker inte så mycket på det just då: är full och med mitt blivande livs kärlek. Dagen efter. Dagen efter! Vaknar med en enorm smärta och går förbi min spegel och ser att jag är vitgrå i ansiktet. Trodde verkligen inte att man kunde vara det, men det var jag. Går in på toaletten och - kräks - vilket gör så djävla, djävla ont. Sen ligger jag och gråter i tre timmar i min säng. Gråter ännu mer när jag blir röntgad och de säger att de inte kan göra något åt det, utan att jag måste vila och låta det självläka.

Lovar Gud att om han bara låter mig vara smärtfri i ynka fem minuter ska jag donera all mitt csn till kyrkan. Gud uppfyller inte min önskan, men sänder mig lite citodon.

Fem). Jag fick för cirka ett år sedan influensa och var tvungen att ligga i sängen i cirka en vecka. Rörde jag mig det minsta så höll kroppen på att ramla av yrsel och jag svettades så mycket att Stolte mannen var tvungen att byta lakan varje kväll när han kom hem till mig. Var ynkligast i världen och kunde inte må sämre. Trodde jag. Tills jag fick ryggskott och influensan samtidigt. Eftersom jag legat stilla så länge så passade kroppen på att ge mig lite skott med.

Första kvällen Stolte mannen kom hem efter jobb till mig när jag hade båda dessa två hittade han mig på golvet där jag låg och snorade och grät och yrade om att jag hade velat byta lakan själv tills han kom hem. Morgonen efter skulle han till jobb och jag behövde kissa innan han gick (kunde inte gå själv, utan kröp mest överallt, eftersom ryggen inte pallade att jag stod upp eller gick). Han var stressad och jag blev stressad och råkade hasta för mycket. Så jag svimmade. Och när jag var svimmad passade min kropp på att kissa på sig. Den var ju på väg till toa, den tänkte väl att det var lika bra att passa på.

Så där låg jag i hallen, med ryggskott och influensa och var avsvimmad och påkissad. Inte min stoltaste dag, kan jag säga. Stolte mannen stannade hemma för "vård av anhörig" och jag sov bredvid honom när han kollade på film hela dagen. Jag försökte kolla, men somnade alltid en kvart in i filmen.

Jag kräktes i alla fall inte.

Det var mina fem höjdpunkter, så här före jul. Vad har ni varit med om? Vilket är ert värsta smärtögonblick?