Jag går runt och är butter för att jag ska flytta från mitt Södermalm. Södermalm med allt jag vill ha runt hörnet, eller inte ens runt hörnet: trilla ut genom fönstret och du mosar någon med uppvikta beigea chinos från Weekday och en hatt från Lisa Larssons. Jag bodde i förorternas förort och drömde mig in på Bondegatan. Tänkte att en dag ska det vara jag som bor där. Jag som kan gå hem med skorna i handen klockan sex på morgonen, medan solen går upp. Jag som träffar vännerna på brunch på svindyra Kvarnen.
Så blev det så:
Tjärhovsgatan
blev
Götgatan
blev
Ploggatan.
Bor granne med Maggio och ser Lapidus hasta ut genom porten mitt emot (som senare visat sig vara någon helt annan än Lapidus). Står bakom Levengood när han köper mjölk på ICA och råkar armbåga Fares på näsan.
Snubbla genom löv i mina blåa gummistövlar på Katarina bakgata. Lyssna på Jöbacks Stockholmslåt, tycka att det är pinsamt att lyssna på den, men ändå Facebooks tumma upp den. Den där skittråkiga affären som säljer billiga saker på Götgatan, den som ligger nästan bredvid Hemtex - den kommer jag att sakna. Och det är ju inte så att det försvinner och jag aldrig kommer se det igen, det kommer bara inte att vara på trillavstånd. Äta köttbullar på Snotty en söndagskväll när det blåser ute, dricka för många öl på Nada och sen tvinga pojkvännen att köra hem mig i en kundvagn, säga jag kommer snart, jag ska bara tvätta håret! så kommer man snart.
Södermalm gör mig lite ansvarslös. Lite jag kan vara ung för evigt! Jag kan gå ut och komma hem klockan sex på morgonen och är förlåten. I södernärförorten måste man vara mer vuxen. Dit flyttar man när man skaffar barn.
Det blir nog bra det här med. Klart det blir bra, försöker jag intala mig. Jag och pojkvännen, som är lika söderkåt. Och blir det inte bra så får vi väl flytta tillbaka.
2 kommentarer:
varför flyttar ni?
Andra hand, you know.
Skicka en kommentar