Jag ska på punkspelning i helgen (ikväll, en nära vän ska vara förband till stort band). Bredvid punkmänniskor känner jag mig som… lättmjölk. Jag har till och med flätor i håret idag och kommer känna mig extremt obekväm, som jag alltid gör i sammanhang som jag inte kan och är van vid.
Sammanhang som jag inte kan och är van vid:
-möte med katolska präster
-verkar van och spontan i Skärholmen (obs att jag faktiskt har bott där)
-premiärvisning på flott fotogalleri
-skogsmulleträff
-middag på herrgård i spanskt sällskap, där alla pratar spanska assnabbt
-punkkonsert.
Ge mig en presentation framför ett tiotal chefer, en dejt med snygg kille, fest med okända människor, jag klarar det, men ovan: åhnej! Jag blir som när folket i Idol ska sjunga rock och de väljer en låt med Bon Jovi. Mesig. Jag har gjort mig lite redo i alla fall, jag sitter och biter på mina naglar. Mina rosa naglar.