Den där om att flytta hem

När jag och Stolte mannen först träffades bodde han på Bondegatan. Han bodde tillsammans med sin bästa kompis ovanför en bar som de alltid satt på om kvällarna. Ibland orkade de inte gå ut om för att komma hem till sin lägenhet så då fick de gå bakvägen genom baren och upp i trapphuset. Och en kväll hade de inget vin hemma så då fick de en vinflaska av kocken. Stolte mannen och jag gick på en av våra första dejter på den baren, han ville imponera på mig genom att känna alla som jobbade där, men det var så genomskinligt och jag var så världsvan att jag inte gick påt.

Det var på Bondegatan jag träffade hans bästa kompis för första gången. I duschen. Jag behövde gå på toa på natten, men kompisen duschade. Jag gick tillbaka och somnade bredvid pojkben och inuti pojkarmar. På morgonen behövde jag verkligen gå på toa. Kompisen duschade fortfarande. Det visade sig att han hade somnat i duschen och suttit där i minst fem timmar.

En annan av Stolte mannens kompisar stormade in med sitt kvart i treragg och väckte oss för att han ville titta på mig.

På Bondegatan sög jag av Stolte mannen första gången. På Bondegatan var vi så där spirande nykära och på gatan utanför körde sopbilen förbi med sån fart att man alltid vaknade. På Bondegatan var alla alltid vakna. Där vaknade jag många mornar bakfull på ett sätt som var utomjordiskt. Där gick min klack sönder och jag fick gå runt med Stolte mannens för stora Converse. Där hånglade vi i varje gathörn. Där fnissade jag och min bästis Finaste över treplus öl och i parken gjorde vi sit ups och klagade på att vi var bakis.

Nu kommer jag tillbaka. Jag ska bo på Bondegatan. Det kommer inte vara lika förtrollande, för nu kommer jag att jobba åttatillförsent och kommer inte kunna supa mig full varje söndag. Men Bondegatan, jag älskar dig så mycket. Så mycket.