Den här flytten är nog den jobbigaste jag gjort. Värre än den där när jag flyttade själv till London och höll på att kissa på mig av nervositet när ingen kom och hämtade mig på flygplatsen. Värre än när jag var tjugitvå och min bästis Petra skulle köra mig och mina grejer till min nya lägenhet och de fick inte plats i bilen. Värre än när jag flyttade till Stockholm med hjälp av min bror och min pappa och hade en katt på axeln hela vägen från Skåne.
Det tog liksom aldrig slut. Vi gick upp runt klockan åtta varje dag, i tre dagar, och slet tills solen gått ner. Det var så mycket trappor. Och vi var dåligt organiserade. Nu vet jag att jag kan bära upp en dubbelsäng upp för två trappor (Stolte mannen bar mest) och att mina vader gör så ont att jag knappt kan gå.
Nu är vi framme. Det är ett kaos, men vi är framme. Och nu tänker vi fan inte flytta härifrån. Förrän om ett år.
3 kommentarer:
Förrän om ett år? Det låter snart.
Det är det som är såp himla bra med att vara vuxen och tjäna stålars - man kan anlita både flytt-och städfirmor för att slippa den där skiten... Jag har förvisso bara anlitat fyttfirma en gång, det kostade typ 2000 spänn och var så sjukt värt det. Nästa gång jag flyttar tänker jag ha städfirma också. Efter alla minst 30 flyttar är jag så SJUKT trött på det!
Om ett år flyttar vi ut igen. Fast då hoppas jag att vi köper vår egen lägenhet, så vi slipper det här!
Städfirma är fina grejer!
Skicka en kommentar