Den där om att visa helgen

Jag förstår inte hur ni hinner blogga. Hur hinner ni blogga? Min blogg och mina bloggläsare är misshandlade bortom all förståelse. Jag lägger upp pausmusik och listor jag inte kan stå för. Och helgens bilder. Det är inte ni, det är jag. Jag och min trötthet.

 

 

Lördagkväll. Stolte mannen har gjort argentinsk mat, köpt argentinskt vin och varför då? Kanske någon frågar sig, jo för att vi ÄNTLIGEN BOKADE VÅR RESA TILL ARGENTINA!!!!! Sen försökte vi se This is 40, men Stolte mannen somnade efter en timme och lite senare kollade jag hur lång filmen var egentligen och när det visade sig att det var tjugo minuter kvar tyckte jag att den där filmen passerat gränsen för lång och stängde av. Någon som vet hur den slutar?

 

 

Ja. Här gör jag faktiskt min morgonbajs. Och min son är med. För det är så livet är ibland. Jag och Stolte mannen går upp varannan dag med den här killen. Den andra ligger kvar och sover. Den som går upp får gå på toa med sällskap.

 

 

Älskar min son just nu. Han skrattar åt sina egna skämt (som ingen annan fattar). Han har börjat dansa och head bang:a. Han leker själv när hans mamma dricker morgonte och läser DN.

 

Här är vi på väg för att titta på Drömhuset. För att komma till Drömhuset måste vi gå på en liten skogsstig i cirka tio minuter. Åh, snälla Drömhus bli vårt!

 

Söndagkväll och jag ordnar med böckerna i vår min bokhylla. Här får böckerna från bokklubben hänga och snacka med varandra. Efter det här gick jag väl och la mig vid nio, som vanligt.

 

Den där om att älska ett hus

Så plötsligt börjar vattnet flyta under broarna igen. Fyra av mina närmaste kollegor har bytt arbetsplats gått upp i lön säger att jag borde göra samma. Jag tittar på dem med tidigare bestämda ögon och undrar om jag borde. Skickar iväg ansökningsbrev som är långt ifrån bra; rutinbrev. Och blir kallad på intervju. Jag sover på och under saken och ringer och avbokar intervjun. Vill stanna.

För första gången i mitt liv vill jag stå still stampa till det blir en liten grop där jag står. Nöjd. Och det är ovant.

 

Vi åker och tittar på två hus på landet. Landetlandet. Jag blir kär i det ena och min man blir kär i det andra. Jag står i det som ska bli Fimpens rum och tittar ut mot hallen och kan andas samtidigt som allt det som finns inom mig skriker MEN STOCKHOLM DÅ? Stockholm, som jag älskar passionerat. Det finns få saker som jag älskar som den staden. Min man. Mitt barn. Stockholm.

Den där om pausmusik

När vaknade du imorse?
Var vaken från och till från ungefär halv tre-ish med en barnarm runt halsen. Inte på det mysiga gosa gosa-viset, utan mer på jag vill strypa dig i sömnen-viset. Gick upp kvart i fem.
 

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Inga tankar kan forma sig i en skalle som vaknar vid fem.

Har du ringt någon i dag, vem och vad sa ni?
Sitter i telefon halva dagarna. Sista samtalet handlade om att översätta betyg från franska till svenska och hur det görs. Innan det godkände jag en affärsidé. Det var skoj. Jag freestylade som fan och låtsades att jag kunde det jag pratade om.

Har du ont någonstans?
Om det finns en sovnerv har jag haft ont i den sedan jag var gravid i ungefär sjätte månaden.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
En avokado är det första som kommer till mig.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Jag misstänker att det var min man som drog mitt kort senast. Han köpte i så fall broccoli.

Vilken var den första hemsidan du gick in på internet?
Idag? Vår interna jobbsida.

 

Vad ska du göra ikväll?
Kväll finns inte för mig, jag jobbar bara med eftermiddagar. I eftermiddag ska jag hämta Fimpen på förskolan, svära över att missa tunnelbanan (gör alltid det) och behöva vänta tio minuter med en trött unge. Sen kommer jag nog hem, gör god mat till min son som han inte vill äta. Gör äcklig mat som han tycker om, som alltid innehåller någon form av pasta.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Min kollega spelar musik för mig idag. Det är hans blandlista. Lungt OCH snabbt.

Vad tycker du om din blogg?
Just nu känns det som om den blöder lite. Jag ger inte den kärlek eller omtanke.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Var det då hela familjen var kräksjuk? Nä, det var då jag bjöd min man på födelsedagsmiddag och Fimpen på jättemycket juice. Och hade panik för att jag inte kommit på någon present att köpa till honom.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Nä. Det skulle ha varit igår. Igår tyckte folk att jag hade klätt mig snyggt. Klär mig alltid i multicolor.

När fotade något senast, och vad?
Min son, igår. Efter vabuari kommer vabumarsi.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Nä. Skulle vilja göra av med pengar. Skulle vilja orka boka en resa till Argentina.

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Ingenting, det är tomrum i cirka två meter.

Vad har du på dig idag?
Vinröda strumpbyxor, blommig klänning, vigselringar. Tar av mig skorna på jobbet pga skönt.

Den där om ett brev

Hej Fimpen,

 

jag hade inte tänkt skriva till dig på ett tag. Nästa brev skulle egentligen komma i juni när du blir ett och ett halvt (eller arton månader som proffsen säger, men let's face it: jag är inget proffs och var tvungen att dubbelräkna på fingrarna innan jag kom fram till att ett år och sex månader faktiskt är 18 månader).

 

Jag skriver till dig i dag för att du är inne i en (för mig) fin period och att jag behöver komma ihåg det här vid ett senare tillfälle, när du inte längre är lika fin. Du vaknar fortfarande klockan fem på morgonen, och vi har slutat hoppas på att det är en väldigt lång fas. Du är morgonpigg, helt enkelt. Det är inte det som är det fina. Det fina är allt det andra. Att du förstår vad vi säger. Att du är lite som en hund som går att säga kommando till så gör du det. Klappa händerna! Titta lampan! High five! Sitt! Hämta bollen! Fy, inte röra! Det är fint. Fint är också att du börjat dansa till "bra" musik (det där med bra är relativt och en smaksak), visar att du gillar både mig och din pappa, klättrar upp på allt du kommer upp på och är ett relativt lydigt barn. Eller okej, ett mycket lydigt barn. Det räcker att säga till dig en gång, så lyder du. Vi har olika akta!-skalor: AJAJ! är för sånt du verkligen inte får röra (öppen eld, vägguttag), nej för sånt som kan gå sönder (min kamera) och försiktig för sånt som kan gå sönder, men som du får röra försiktigt (diverse katter).

 

Du är väldigt försiktig och pysslar ofta själv. Du kan sitta tyst och titta i en bok en lång stund eller försöka få olika saker att passa ihop. Du gillar inte din förskola alls och det gör så jävla ont i mig när jag tänker på att pedagogerna nästan aldrig ser dig le. Du och din pappa är det finaste jag äger. Vi kanske är lite tjuriga ibland, men det är oftast för att du vaknar vid fem. Så du, önskan inför framtiden? Sovmorgon!

 

Tack på förhand,

 

din mamma.

Den där om för få rum

Här kan vi ställa vår gula soffa! ivrar han och tittar uppmanande på mig. Jag skakar på huvudet. Det funkar ju inte, det finns alldeles för få rum. Och han skakar också på huvudet. Vi behöver inte fler, jag lovar!

Vi är och tittar på hus. Hus på landet. Drömhus. Och ingen av oss kan riktigt fatta det, för vi älskar att bo i stan båda två. Springa ner i bakishår och byxor på sned för att handla juice till frukosten. Kunna träffa vänner i en bar som ligger tio minuter bort med tunnelbana. Gå till jobbet. Men vi gör det ändå. Möblerar de där husen med vår gula soffa och ignorerar behov att renovera och lägga om tak.

Den där om att det är en av de där dagarna

Den där om en riktig våldtäktsman

Ni vet i Girls S02E09 när det sker en våldtäkt? 

Inte?

Hade jag varit sexton och det där hände mig hade jag inte heller sex det som en våldtäkt.

När jag var sexton och det där hände mig såg jag inte heller det som en våldtäkt. 

Men det var det. 

Och sen kan det få komma hundra män i fluga och sotarmössa och titta på mig med huvudet på sne och ifrågasäga det jag säger och det kan få komma tusen tjejer i leopardstrumpbyxor och titta på mig med rak blick och mena att det bara var en mörkare form av alternativt sex. Ni kan få kommentera att herre Gud, var det där våldtäkt så är väl allt våldtäkt och herre Gud, om det där var våldtäkt, då vågar vi inte längre ha sex.

Det var en våldtäkt. 

Och jag skiter i att han var full och de är ihop och hon gjorde vad han sa och han inte slog henne. Jag skiter i att han inte var okänd och de mer eller mindre kommunicerade under större delen av ligget. Jag bryr mig inte om vad ni tror och vad ni vet. 

Det var en våldtäkt.

Den där om namn när det är dags när vi är redo

Mitt i den här röran som kallas min vardag så skojar vi om tjejnamn till bebis nummer två. Mitt mellan kräksjuka och Fimpen som kräks över mig i sängen och jag som kräks i toaletten så menar jag att jag fortfarande står fast vid Betty, sätter parantes runt Doris och Kerstin. Och när vi får veta att ytterliga fem personer kommer att bli uppsagda från vårt kontor så smsar han att han står fast vid att ungen ska heta Charlie. För vi var faktiskt före Schulmans.

Den där om den tjugoåttonde december tjugohundraelva

Jag hittar en gammal notering om ett möte jag skulle ha

Datum: 2011-12-28 Tid: 10:00.

 

Ett viktigt möte, det sista jag skulle ha innan jag gick på pre-barnledighet. Överlämning av mina ärenden och en sista drive.

 

Jag minns hur jag låg där inne på avdelningen för mödrar som behövde speciell vård och bad min man ringa till mitt jobb. Hur han tittade på mig med är du galen?-ögon och hur jag inte kunde sluta tänka på den lilla man från Kina som var analfabet och hur det skulle gå för honom.

 

Två dagar efter att min son hade kommit och jag tror fortfarande inte att jag hade fattat att jag var mamma.

Den där om Los Frailes

Det känns som livet är en evig november. Jag sätter mig på tunnelbanan och åker till fel tunnelbanestation och ungefär där och då, eller mer just där och då så brister fördämningarna i min insjö. Och det finns ingen Bond-figur som kan hala sig ner och laga de där fördämningarna på något magiskt vis med något magiskt Karlssonsklister utan det rinner som vid Los Frailes.

 

Dagen innan har jag skrikit scew this! Och skitit i disk och dammsugare och damm inte bara i hörnen. Jag har skrikit scew this! Och tagit min karl i handen och min son under armen och vi har gått i motsol som i en Instagrambild genom hela Söder ätit korv som kladdat och vi har skrattat åt kladdet druckit Pucko och sett efter om det finns några råttor vid fågelmatsstationerna vid Reimersholme. Vi har inte hittat några råttor vid fågelmatsstationerna vid Reimersholme vi har gått vidare längs Södermälarstrand och sagt nu är det min tur att ha vantarna! eftersom Stolte mannen har glömt kvar sina i en tunnelbanevagn och Fimpen sover i vagnen med munnen öppen. Vi har gått genom hela Söder och siktat mot Fotografiska museet. Vi har tittat på LaChapelle och vår son har kommenterat varje bild högljutt och vi har sch!at samtidigt som vi lett inombords åt hans högljuddhet. En kvinna har kommenterat oj, här var det någon som var glad! och jag har lett mot henne för att hon förstått att han är glad och inte bara högljudd. Vi har druckit rövin och tittat på utsikten och Fimpen har fått en kanelsnäcka som han smulat sönder.

 

Men på måndagen åker jag till fel tunnelbanestation och befinner mig i Los Frailes 1998 och allt känns november. På jobbet är stämningen så tryckt att vi alla går hukade. Listan på platser och kontor dit vi kan bli omplacerade är lång och svart på vitt berättar om Kramfors Strömstad Jönköping Malmö. Jag ringer Stolte mannen med gråtröst och han försöker att men vi kanske ska flytta tillbaka till Skåne en sväng? Komma närmare dina föräldrar? och jag kan inte tänka mig något värre samtidigt som En Dröm På Landet?

 

Jag skickar iväg ansökningar till andra jobb som är halvhjärtade och heldåliga och jag vill inte ha jobben och skäms över att jag presterar så dåligt.

 

Det är kombinationen. Ingen sömn vakna klockan fem varje morgon ingen träning hämta på förskola klockan halv fyra mycket att göra på jobbet folk som ska sluta osäker jobbsituation en son som inte trivs på förskolan inte orka göra mat aldrig lunchlåda aldrig sol stökig lägenhet som gör det. Som gör att min insjö blir översvämmad och jag inte längre vet vad som är viktigt och vad som ska prioriteras.