Den där om att visa helgen

Jag förstår inte hur ni hinner blogga. Hur hinner ni blogga? Min blogg och mina bloggläsare är misshandlade bortom all förståelse. Jag lägger upp pausmusik och listor jag inte kan stå för. Och helgens bilder. Det är inte ni, det är jag. Jag och min trötthet.

 

 

Lördagkväll. Stolte mannen har gjort argentinsk mat, köpt argentinskt vin och varför då? Kanske någon frågar sig, jo för att vi ÄNTLIGEN BOKADE VÅR RESA TILL ARGENTINA!!!!! Sen försökte vi se This is 40, men Stolte mannen somnade efter en timme och lite senare kollade jag hur lång filmen var egentligen och när det visade sig att det var tjugo minuter kvar tyckte jag att den där filmen passerat gränsen för lång och stängde av. Någon som vet hur den slutar?

 

 

Ja. Här gör jag faktiskt min morgonbajs. Och min son är med. För det är så livet är ibland. Jag och Stolte mannen går upp varannan dag med den här killen. Den andra ligger kvar och sover. Den som går upp får gå på toa med sällskap.

 

 

Älskar min son just nu. Han skrattar åt sina egna skämt (som ingen annan fattar). Han har börjat dansa och head bang:a. Han leker själv när hans mamma dricker morgonte och läser DN.

 

Här är vi på väg för att titta på Drömhuset. För att komma till Drömhuset måste vi gå på en liten skogsstig i cirka tio minuter. Åh, snälla Drömhus bli vårt!

 

Söndagkväll och jag ordnar med böckerna i vår min bokhylla. Här får böckerna från bokklubben hänga och snacka med varandra. Efter det här gick jag väl och la mig vid nio, som vanligt.