Den där om myrsteg

Nu mår jag bra igen. Eller. Känner mig lite genomskinlig fortfarande. Massor, massor av stress på jobbet och privat (möten som drar ut över arbetstiden som man inte får betalt för, konflikter, löneförhandlingar, dålig luft, min moster kommer inte på mitt bröllop bara för att hämnas, Stolte mannen fick inte jobbet i London, uppbokade veckokvällar v a r e n d a d a g i tre veckor and so on) gjorde att jag nog trillade lite på vägen.

Gråten har flyttat från ögonlocken till magen. Så småningom försvinner den nog.

Och nnu äre helg.

Den där om hur det känns

Och när jag tänker på hur det känns, hur det är. Det är som ett maratonlopp, utan att jag sprungit ett, utan att jag vet hur det känns. Det är utmattande. Det är tårar strax bakom ögonlocken, som vill ut hela tiden. Det är att balansera på en skör tråd och veta att man står nära allt man tycker är läskigt: som i Harry Potter, när de ska möta sina största rädslor och de kommer och möter en fast att man inte vet vad som kommer komma: det är spindlar, det är häxor. Det är att balansera nära kanten. Det är att jag nog inte skulle klara mig genom det här utan Stolte mannen. Eller det skulle jag, men det skulle ta längre tid. Jag ligger och kan inte sova och han klappar mig sakta vid ryggslutet och berättar om ett tv-program han sett om harar. Det är att inte vilja vara så här. Inte vilja vara svag och ha tunna nerver som ligger nära ytan. Inte vilja vara blek och nästan genomskinlig. Vill inte hyperventilera eller knipa med fingrarna över näsan för att tårarna ska stanna inte. Inte vilja sitta på toaletten med mamma i telefonen och svälja, svälja sväljasväljasvälja för att inte börja gråta.

Den där om att kämpa sig upp

Det är inte förrän nu när jag snubblat och trillat ner i det djävla hålet igen som jag upptäcker att jag varit glad och lycklig i snart tre år. Jag tänker riva mina händer blodiga för att komma upp innan jag sjukanmäler mig för att jag mår dåligt. Tänker väcka Stolte mannen och djupandas med honom på sängen, hålla hans hand medan tårarna trippar ner för mina kinder och jag tänker lyssna på musiken som får mig att gråta ännu mer tills det är över. Det måste gå över. Visst måste det?

Musiken.

Den där om skynda att älska

Stolte mannen klappar mig i nacken på ett sånt där sätt att jag fattar att vi inte haft sex på så länge att han börjat få ont i pungen. Jag räknar på fingrarna. Förra veckan var jag dubbelbokad nästan varje dag: det var springa från att handla nya sommarskor till träning hem till filmen som måste ses innan den skulle lämnas tillbaka samtidigt som jag vaxade benen. Det var prova bröllopsklänning för att sen hasta till Vårruset och precis missa starten man tänkt ta.

Jag sätter på Cat Stevens medan han drar ner persiennerna. Hoppar ur kjolen i köket på väg till badrummet för att snodda upp håret. Kommer tillbaka och han står redan ståndaktigt. Förväntansfullt. Naket. Leende.

Redan till The first cut is the deepest, låt nummer fem på The ultimate collection-skivan har vi kommit båda två. Jag två gånger.

Den där om nytt gym

Har förövrigt bytt gym. Mitt nya gym är så himla häftigt och fint, stort och ljust och har vippbrädor som jag tränade på idag. Och när vi skulle stretcha så var det en tjej som gick ner i spagat. På mitt förra gym hade vi bara en galen tjej som brukade ligga och åla längst fram på coren.

Den där om den plockade kycklingen

Jo men så atte... en annan har ju vaxat benen.

Den där om kanske...

Nu vet vi lite mer om tjänsten som fortfarande är en might be. Den innehåller en massa svåra ord och förkortningar som TSIC, SLA Management unit och TS values. Han ska egentligen kunna franska, tyska och spanska fluent, men det skiter vi i.

Might be. Annars finns det alltid jobb lediga i Azerbajdzjan.

Den där om upprörd dag

Saker som gör mig upprörd idag:

Vi ska köra och hälsa på mina föräldrar i Skåne i helgen. Vi kör. Skulle vilja åka tåg. Men bil kostar runt tusenlappen. Tåg fyratusenfyrahundraåttiåtta. Varför tåget, är du så dyr?

Musikguiden i P3. En liten lista på vem som fått välja musik:

Miss Li & Sonny Boy
Ison & Fille
Asha Ali
Peter från Peter Bjorn & John
Fredrik Virtanen
Joel Alme
Darin
Kristin Lundell
Moto Boy
Linda Sundblad
Andreas Grega
Swedish Tiger/Patrik Arve
Tre killer från Bounce
Ralf Gyllenhammar
Jenny Wilson
Johnossi
Movits-Johan
Adam Tensta
Dennis Lyxén
Anna Bergendahl
Hoffmaestro

Fem och en halv tjejgånger. Av tjuen. Aaaaarrrrrrggggg!

Den där om att jag aldrig ville bli stur

Hyra. CSN. Facke. A-kassan. Gymme. SL-korte. El. Vatten. Gas. TV-licens. Sånt här Internet. Telefon. Pensionspar. Vanligt spar. Bröllopsspar. Honeymoonspar. Ja, och så nagellack då.

Den där om "the claw"

Jag har målat mina naglar sedan ungefär fem år sedan. Varje dag. Eller kanske mer varje vecka: nytt lack. Det har liksom blivit min grej, mest för att om jag inte har nagellack på så biter jag bort mina naglar.

Jag har alltid kört rött eller rosa. För jag tycker att det är tjusigast. Svart har aldrig varit min grej. Nu äre andra tider, försöker vänja mig vid grått. Och idag! Idag handlade jag ett turkost. Jag har egentligen köpstopp på nagellack och böcker, men turkost nagellack - vem kan motstå?

Den där om Stings dotter och Robyn

Den där om vad som hänt sedan senast

Jag har äntligen köpt mig en bra kamera.


Jag har ätit världens längsta banan. Fast inte i den ordningen.

Den där om drömmar

Det är konstigt det här med drömmar. Man drömmer och drömmer och tänker och planerar. Sen när den trillar ner i kaffekoppen framför en (eller okej, tekoppen för mig då) så blir det liksom. Okej. Bara så där, med en punkt, inte okej! med åttiotalsutropstecken bakom. Och man är inte ens säker på om man verkligen kan och vill och va? jag vet inte riktigt om det är rätt tid, hur gör vi med det där? och med det andra?

Stolte mannen har blivit erbjuden jobb i London.

Den där om bikinin

När jag var elvatolv var jag extremt medveten om att jag hade bröst. Eller jag hade väl inte, men började få. Det känns nu i efterhand som om de var ständigt vita, ömsom mjuka ömsom hårda och det pinsammaste i världen. På gympan hade jag inte börjat använda sportbh ännu och varje gång jag sprang förbi Daniel så smygtittade han inte alls utan stirrade ohämmat och flinade så djävla fult. Då ångrade jag att jag varit tillsammans med honom i ettan.

På semester på Rhodos hoppade jag i havet från trampbåten och när jag skulle upp igen så trillade min bikinitopp av. Jag har bilder från den resan. Jag står med en rinnglass i en hand, håret så där otämjt som det var på den tiden, det var liksom som om det ständigt flög in i munnen och ögonen på mig. På mig har jag en rosa bikini och brösten sitter halvutslagna över min mage som liksom står och vinglar mellan att vilja vara bebistrind och vuxensmal. I alla fall så trillade min bikini av och min bror, då nioårsretig pekade och retade mig hela resan.

Det var det värsta som kunde hänt mig. Ja, det och att bikinitrosorna åkt av.

Den där om alternativa källor

Någon dag ska jag skriva något fint och bra, som förr i tiden. Så länge är jag stressad och skriver bröllop på

Vem ska annars se på mig?

och bokbloggar på

Bokcirkus!

Den där om en tanke

Är i Göteborg, fnissar och provar hattar och tänker som så att om man har lite flytning i trosan som liksom torkat lite, då gör det ont att dra av sig trosan snabbt, för ibland har den fastnat i könshåret.

Äh, kom igen, vi har alla varit med om det!

Den där om att inte kunna se ondska

Det är så väldigt lätt att tänka på amerikanska soldater i Afghanistan som StoraStygaMonster. Som för att skydda sig själv, som hela den där om att man ser på folk att de mördar, att våldtäktsmän inte är vanliga pappor. De måste vara något ful, någon utanför, för att vi ska kunna greppa det. Hjärnan kan liksom inte svänga sig runt eller greppa att det är samma människor som skjuter oskyldiga journalister från helikopter genom Wikileaks som kommer hem till en löjligt glad golden retriever.

Därför blir det så konstigt när de här killarna antagligen tidigare på dagen gått omkring med ett vapen och antagligen dödat civila i Afghanistan.

Den där om en paus i förhållandet

Imorgon åker jag till Göteborg och är borta tills på söndag. Jag är borta från Stolte mannen så länge att han skämtsamt säger att vi har en paus. Fem dagar. Det är skitlänge.

Och man kan väl skoja bort det och man kan väl tycka att det är väldigt mesigt, men jag får mest en klump i trakten mellan hals och mage. Jag vill inte vara stark och ensam, jag vill vara med honom alltid, alltid.

Den där om att jag bjuder på en bikinibild

Hallå! Jag har hittat på värsta grejen! Om man beställer bikini över nätet så slipper man stå och prova ute på stan. Ingen tjockjacka, ingen ångest, inga starka lampor. Varför har ingen berättat det här för mig tidigare? Nu ska jag och min femtiotalsbikini gå och göra smalmat. Hoppas på att man inte ska steka någe.

Den där om hur det blev