Den där om Hulkengrön

Halv elva torsdagkväll trillar Stolte mannen in genom dörren efter att ha varit ute och druckit öl med sina kompisar. Jag har Fimpenhängt och Fimpen har haft skrikfest och bara bjudit in sig själv och låter mig sitta bredvid, som på ett jävla mellanstadiedisco.

Stolte mannen är på sånt där busbråkhumör som alltid slutar med att någon bryter ett ben, vi bokar biljetter till någon konstig plats, han skjutsar runt mig i en kundvagn. Det finns liksom inga gränser. Den här kvällen börjar med att hela min stjärt är grön av fingerfärg och slutar halv ett med att Stolte mannen liknar en babian/Pippi Långstrumps pappa och jag är ett skelett som skriker att han inte ska måla min son Hulkengrön.

Den där om klockan tolv

Stolte mannen kom hem med biben. Jag hamnade mellan två av mina karlar, en som inte ville släppa min hand och en annan som inte ville släppa sin matkälla. Vi hade fredagsmys, helt enkelt.

Tack för i dag.

Den där om klockan sex

Klockan sex fortsätter vi städa köket och har kommit till kylskåpet. Fimpen ligger i sjalen, min rygg är trött. Stolte mannen är på ingång. Han har köpt vin. Vin! (Win!)

Den där om klockan fem

Har ätit lunch med bebis på magen, varit och slängt plast och hälsat på grannen som alltid bråkar med sin kille (riktigt riktigt högt. Nu ska de separera och har sålt sin lägenhet). Hon är en av fyra tjejer i det här huset som är från Skåne, har en kille från Stockholm och en bebis under ett år. Mycket konstigt, eftersom det bor tio par i huset.

Klockan fem: Grey's Anatomy, eller GA, som jag kallar det.

Den där om att sova sig förbi klockan två och tre

Bästa saken med att vara föräldraledig: eftermiddagssova med sin son tätttätt, vakna till lite av att han nöjdhetslåter som en gris.

Dålig sak: vakna av en mistlur en centimeter från örat. Och missa lunchen för att man prioriterade att sova. Nu måste jag gå runt runt med bebis på magen och äta samtidigt.

Den där om klockan ett

Amma och läsa samtidigt - ja, det går.

Den där om klockan tolv

Att studsa omkring med fyra kilo på magen för att fyra kilo vägrar ligga själv är också träning.

Den där om klockan elva

Gud vad tiden går snabbt!

Fimpen ligger i sjalen (som är Guds gåva till skrikbebisars föräldrar) medan jag städar del två av köket. I går var det nedandel kök, i dag ovandel. Ni hör ju; föräldraledig är en uppsjö av lyx och glamour! Lyx och glamour är även min klädsel, som ni ser. Randig tröja och leopardbyxor.

Den där om klockan tio

Fan, kan man inte blogga bilder från telefonen? Det här kan bli svårt. Klockan tio innebar skitskidor på teve och fjärkontrollen för långt bort för att stänga av och lyssna på musik istället samt ammande av nytvättad Fimpunge. Och! muggunderlägget ni ser: jag och Stolte mannen köpte exakt samma julklapp till varandra. Så nu har vi dubbel uppsättning.

Den där om klockan nio

Klockan nio börjar Fimpen kräka ner sängen och han får ligga i vår säng. Han kräker ner den också och vi lägger oss på tvären för vi orkar inte gå upp.

Den där om ett foto i timmen

Eftersom jag är föräldraledig så har jag en del tid att ha ihjäl. Så jag ger er min dag, en gång i timmen! Hurra!

Från typ ettnollnoll och fram till typ åttanollnoll vaknade vi varannan timme och åt/matade. Typisk syn:

Den där om att fylla år

Nästa vecka fyller jag trettiotvå jävla år. Jag har aldrig haft några särskilda problem med att bli äldre, men trettiotvå? När blev jag det?

Vad hände med att jag var fjorton och gick runt med en kudde under tröjan i mina föräldrars kök och låtsades att jag var gravid (tack för att jag inte blev det då. Tack, tack!)? Vad hände med att jag precis var sexton och gick runt på Malmöfestivalen och sa till killar att jag var kliniskt testad. Vad hände med att jag nyss var tjugotre, började plugga på universitetet, var på inspark och satt i en ring för att berätta vem jag var. Tjugotre, började plugga på universitetet, hade ett åh, så stadigt samboförhållande och tyckte att den där blonda killen i klassen (som senare skulle bli min man) var ett jävla skithuvud och tramsig som låg runt en massa. Vad hände med att vara femton och gråta på båten över till Danmark, när jag skulle på språkresa för att jag kände mig så jävla ensam?

Jag var ju där precis. Jag var precis typ fem år.

Den där om mina fyra män

Det finns fyra karlar i mitt liv som jag älskar mig tossig. Min man, min son, min bror, min far. Här är två av dem.

Den där om kultur i januari

Jag är inte känd som den där som alltid är i tid. Så att göra en sammanfattning av kulturjanuari (jag är inte så mycket för finkultur, vi kör på Svenssonkultur istället) i mitten (nåja) av februari känns lite som min grej. Lika mycket som att jag skrev Fimpens en månadsbrev när han var en månad en vecka och en dag. Eller som att jag gör decembers julkalender fortfarande.

Kulturjanuari!:

bästa låten: Florence and the Machines shake it out, för det var den vi åkte hem från sjukhuset till. Soundtrack of happiness.

bästa nya album: lyssnat mycket på Tomas Anderssons Wijs nya, samt First Aid Kit.

låten jag lyssnat mest på: Drop it like it's hot alternativt how low. Min danspartner i bär-sjalen gillar hur jag rör mig till dessa låtar och ligger och ähä-ähä i takt till dessa två. I övrigt verkar han mest gilla dödsmetall, något med rösterna som påminner om tiden i magen när han låg och lyssnade på mina tarmar tydligen.

böcker jag läst: I skuggan av oron, Tio små negerpojkar, Sugar and Spice, Vi har redan sagt hej då, Prins Charles känsla, Her Fearful Symmetry, Avig Maria.

bästa boken: jag hääälskade Vi har redan sagt hej då. Det är inte den bäst skrivna boken i världshistorien, men tanken bakom, igenkännandet, kapitel i oordning. Hääälskade!

månadens blogg: två nya bloggar har tillkommit i min reader: Stora tankar om små ting och Tuffast av alla.

övrigt bloggande: Linnéa har startat en ny träningsutmaning i dag och jag funderar på om jag ska haka på och bli fit for mammafight. Har inte fått okej för att träna ännu, men man kanske kan hänga på ändå? (Linnéa jag kan fortfarande inte kommentera på din blogg!)

tv: har dragit genom hela säsong fem av Grey's Anatomy på tre dagar. Inte världens bästa favoritserie, men jag har fastnat. Nu blir det lite paus, sen säsong sex. Såg även säsong ett av Homeland (inte min serie) och säsong två av The Real housewife of Beverly Hills (jag vet!).

film: har jag sett någon film? Tydligen ingen att minnas.

Sen kan vi hoppas att jag gör det här en gång i månaden. Men sånt kan man aldrig veta. Det hade varit kul att höra om era kulturjanuaris också.

Den där om att vi till slut valde det namnet som Stolte mannens morfar hette

Jag och Stolte mannen övar på att kalla Fimpen hans riktiga namn och inte för Fimpen. Det är svårt, eftersom han har hetat Fimpen i cirka ett år. Min pappa hatar att vi kallade/kallar honom Fimpen och blir skitsur varje gång vi kallar honom det. Mina föräldrar kommer upp och hälsar på om två veckor, så tills dess hoppas jag att det ska sitta.

Det var några som undrade vad hans riktiga namn var och då var jag surfitta och ville inte berätta det. Kan dock berätta vad vi valde bland:

Kille:

Svante

Henry

Helmer

Harry

Hector

Bo

Olle

Saïd.

Tjej:

Charlie (innan Alex Schulman snodde det)

Betty

Majken

Bo

Lovis

Doris.

Den där om en perfekt dag

17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.

Det är mitten av augusti och eftersom detta är hittepå så var det val i juni och häpp! så är ordningen återställd och vi har en röd regering. Fridde är statsminister för det har gått apgött för Miljöpartiet eftersom alla fattat grejen, eller eftersom detta är hittepå varför inte göra så att Anna Lindh aldrig blev mördad och hon får samregera med Fridolin.

Det är fint väder och det jag har svettats hela natten, så där som jag älskar. Fimpen har sovit i sin egen säng, så där som han gör nu för tiden. Han har till och med sovit hela natten (men det är inget ovanligt, kom jag på nu). Stolte mannen ligger och sover bredvid mig och jag tittar på klockan och den är tio. Jag säger tjohopp! och så går vi upp och sätter oss på våra cyklar och cyklar ner till Vinterviken, där alla våra kompisar väntar på oss med brie och vin, som i värsta Billgrenbloggen. Fast man vill nog inte ha brie och vin i sommarhettan så vi byter ut det mot öl som ligger i vattnet vid bryggan. Och vattnet är kallt bara precis där, i resten av havet är det varmt så man kan bada. Och brie gillar jag inte jättemycket så vi byter till frukt en masse. Många sådana där citronplommon som jag hittade på ICA Liljeholmen en gång och sen inte hittat igen.

Min bästa kompis Karin och hennes kille är också med, för de har flyttat till Stockholm.

Vi ligger och jäster hela dagen och jag får läsa en jättebra bok, samtidigt som jag hänger med alla mina kompisar och min man och min son. Jag är brun och har en solhatt och är smal och inga bristningar på magen från graviditet alls. Det är lite gäspig stämning och ingen spelar kubb alls, för det är tråkigt, men kanske boule? Jag och Stolte mannen smiter iväg och har sexy time i vattnet, men det är det ingen som märker.

På kvällen äter vi middag hos mina föräldrar som bor kvar i Skåne, men helt plötsligt är Skåne jättenära Stockholm, man kan gå dit med barnvagnen och Fimpen har äntligen lärt sig att le och ler ler ler. Han säger till och med mamma jag älskar dig! för det är några av få ord han lärt sig. Jag skiter i om han menar det, det är ändå fint att höra.

När vi ätit middag så lämnar vi Fimpen hos mamma och pappa och alla möts upp igen. Vi dricker vin och äter brie (jaså, nu passar det?) och solen går aldrig ner. Alla blir salongsberusade och jag fnissar med alla. Sen går vi ut och klubbar hela natten och nu har solen gått ner, så att den kan gå upp igen innan vi går hem. Vi snubblar hemåt och Fimpen är kvar hos mina föräldrar så att jag och Stolte mannen kan få sova länge dagen efter.

Den där om att äta mask

16. Berätta om hur du var när du var liten.

Vi är på en av de där försvenskade Kanarieöarna, där jag kan beställa på svenska köttbullar och mos fast utan lingon men med ketchup, fast jag bara är fem år och hatar läsk för bubblorna vandrar upp i näsan på mig. Jag har nästan svart hår, lugg och står knappt still för jag springer alltid dit vi ska, blir otålig av min idol-pappas tempo.

Pappa och min farbror har gjort en grop i sandstranden åt oss. Om vi hoppar ner i gropen så syns vi inte, jag min bror och våra kusiner. Det finns foton på det, foton som ligger i en ICA-papperspåse i mina föräldrars garderob för att ingen orkat sätta in dem i fotoalbum. På fotografierna ler jag min bror och våra kusiner mot kameran. Vi är alla nakna och pepparkaksbruna. Ingen tänker på cancer, pedofiler eller ozonlager. Dessa saker finns inte i mitten av åttiotalet. Det är ingen som uppfunnit dem i mitt barndomsliv. Pedofiler uppfinns först fyra år senare, på en skolgård som vi inte får gå utanför.

I Bamseklubben, eller om det är Miniklubben ska vi gå på baklängesmiddag och jag fnissar förtjust. Ledaren vill att jag ska hålla en knubbig tjej som är sju år i handen, men jag vägrar för jag är rädd för tjocka barn. Jag får hålla i min kusin istället. På middagen får vi äta efterrätten först och till huvudrätt får vi mask! och köttfärssås. Köttfärssåsen smakar inte som mammas och jag äter bara upp masken!

I Bamseklubben, eller om det är Miniklubben övar vi in en show som ska spelas upp för våra föräldrar. Tjejen med långt blont hår får vara sjöjungfru och jag är dödligt avundsjuk och förstår inte alls varför inte jag får, men jag säger ingenting. Jag får vara en fisk och sitta längst fram och sjunga med de andra fiskarna.

Min pappa är den enda som förstår mig på riktigt. Han är den enda som kommer att förstå mig de närmaste åren, speciellt när jag är fjorton. Han är den enda som kommer att ha tålamodet och modet att behandla och handla fjortonåriga jaget rätt. Men det vet jag inte ännu. För jag är bara fem år.

Den där om hej, verkligheten!

Jag trodde verkligen att jag skulle hinna med att göra saker samtidigt som jag var hemma och var föräldra"ledig". Det gör jag inte. Den där drömmen om att skriva en bok, oh, romantiska tanke, att i alla intervjuer berätta om när jag satt och skrev medan bebis sov, den händer inte. Och det där nyårslöftet om att duscha varje dag? Ehum.

Istället har jag som mål att göra en sak om dagen. För någon vecka sedan hann jag till exempel beskära min pelargon. I går dammsög jag köket. Om det ska gå i den här takten har jag hunnit dammsuga hela lägenheten tills på onsdag. Då är det nog dags att börja om igen.

Den där om att de hinner göra slut och skaffa nya partners mellan säsongerna

Er vilja är såklart min lag. Jag kollar nu på Grey's Anatomy, säsong fem (innan George och Izzie försvinner) på datorn. Och säsong sju(?) på teven. Sen finns det fler säsonger efter det, men det visste ni säkert.

Det är väldigt förvirrande.

Och ps: gråter man till alla avsnitt i framtiden också?

Den där om biskvifest

Eftersom jag inte hade några cravings under min graviditet tar jag igen det lite nu. Min last är biskvier. Den här veckan har jag biskvistopp, men nästa vecka kör jag igång igen och funderar på att köpa många (tio känns som en nätt, jämn summa) på en gång. Lite för att jag vill ha många biskvier (även om de smakar lite väl mycket smör) och lite för att om man köper många så är det ingen som fattar att jag ska moffa alla själv, då tror de att jag ska ha kalas. Köper man en biskvi fattar folk (kassörskan) att jag ska ha den själv.

Kakor är min pinsammaste att köpa (eller! stjärnchips, en kaka plus en cola. Hej, lilla hetsätare!). Värre än bindor. Och en bal toalettrullar. Värre än när jag och mitt one night stand sprang in i en tobaksaffär i Spanien och panikköpte ett paket kondomer.

Min mans pinsammaste är taccofest en fredag alternativt lönedag. Fredagsmys med taccos. En gurka, lite majs, den där påsen med kryddor. Man vet att det ska hem och mysas framför tvn.

Vad har ni för pinsammaste?