Den där om att måla Ulf på väggen

Jag var kanske fjorton, eller så och hade precis fått lov att flytta ner i storrummet i källaren, där jag hade en Lasse Åbergtavla eftersom det skulle man ha, och torkade rosor som jag fått av diverse diversekillar på diverse kvällar och festivaler, som hängde i röda presentsnöre, sådana där som man ryser ner i tårna av om man tänker att man skär sig i mungiporna på dem. Den där Lasse Åbergtavlan började mögla sen, jag bodde trots allt i källaren.

På musiken hade vi världens mesigaste lärare, som hette Ullaellerså och det var lätt att fuska på proven, för hon var världens mesigaste lärare och vi kunde liksom David! kan du svaret på fråga tre? men det var alltid skitdumt att fråga David, för han kunde aldrig svaren, man frågade honom mest för att han var snyggast i klassen (han hade en blond page och fick senare en mustach som inte alls passade i färgen till hans hår). Man borde ha frågat Anna.R.

Och på gymnastiken lärde vi oss att dansa vals och Jonas frågade alltid om jag ville dansa, men han hade dålig andedräkt och jag väntade på David. Jag undrar vad som hände med Jonas (han var skitsmart och sålde flest jultidningar av alla).

Vi skulle göra kollage över vår favoritgrupp på musiken och åttorna hade tipsat oss om att göra över Beatles eller John Lennon, för det var Ullaellersås favoriter och de som gjorde kollage om dem fick alltid bra betyg. Jag gjorde så klart inte kollage över dem utan över världens bästa grupp.

Ace of Base.

Jag vet.

Jag klippte ut Ulf och Jenny och de där andra som jag inte kommer ihåg namnen på, men han den fula och hon som var konstig som blev hotad av en ännu konstigare tysk knivkvinna, eller om det var Jenny? Malin? Jag satte upp bilderna på blå kartong och skrev information om gruppen bredvid.

Jag fick en tvåa i betyg och Anna.R fick en femma för sin presentation av Beatles, men det sket jag i för min kusin gillade allt som jag gillade på den tiden och hon hängde mitt kollage på sin flickrumsvägg. Det var liksom ett bättre betyg och skit i det, jag fick i alla fall spela trummor på de där lektionerna och hade alla rätt på alla prov, men fick ändå bara en tvåa i musik.

Och jag fick hångla med David.

(Nej, det fick jag inte, men det hade varit ett snyggt slut.)

Den där om att jag har sexti milimeter mellan ögonen, om man avrundar uppåt

Idag har jag köpt nya glasögon hos en optiker som trodde att han var rolig. Han körde skämt som nu vet du hur brett du har mellan ögonen, så att du kan skriva det i din blogg samt ser du två av mig? Inte? Det var ju tur för dig, jag är inte så snygg! Jag artighetsskrattade inte, för jag orkade inte så nu i efterhand har jag lite dåligt samvete.

Och på andra sidan luren berättar han att han sett sin pappa naken på första gången på flera år och att hans pappa blivit liten gubbe, en sån man ser på ålderdomshem med skrynkelhud och ledsenögon. Jag vill hoppa in i telefonen och komma ut på andra sidan, i hans barndomsstad och hjälpa honom upp, när det blir för tungt. När jag kommer hem har han kärleksordat mig över internet och skickat med:

Det här.

Den där om groddknoddar

Men Jesus,

efter att ha sett Unga mödrar på femman och den där om knasiga storfamiljer (där killarna tydligen är normala om de leker med bilar och inte dockor) på fyran (VAD har hänt med fyran? Djävla u-landskanal!) så känner jag att det kanske är lite längre än ett år kvar tills jag skaffar knoddar.

Och om det nu är runt ett år tills jag skaffar knoddar så ska de faen äta groddar, leka med dockor OCH bilar och veta hut!

Den där om att Stockholm är alldeles för litet

Vi sitter på bussen, på väg hem från spa, och min telefon ringer precis när jag slår på den. Du hörru, jag tror att jag såg din kompis Store björn med en skitsnygg tjej säger en förre detta kollega i örat på mig. Jag trodde att han var gift och hade barn? och jag suckar och nickar jo. Han verkade... otrogen, så att säga.

Och jag måste låtsas som om jag vet ingenting, förstår inte vad han pratar om. Sms:ar Store björn om att han måste vara försiktig och två minuter senare får jag tillbaka jag kan lita på dig, va?

Men jag vet inte. Stockholm är alldeles för litet.

Den där om att jag sträcklyssnat på Människohamn och legat och skrattat åt folk som lekt tai chi

Tjomentjena.

JAG ÄR PIGG!

Har precis kommit hem från spa, vilat otroligt mycket, varit så nyttig (de hade fruktfat som man kunde gå och ta av) att jag nu är sugen på fett, har inte jobbat sex dagar i veckan, som jag gjort de senaste veckorna (hallå arbetslivet!) och har fått MASSAGE (fast hon petade mest på mig).

Imorgon åker Stolte mannen från mig och ska vara borta i tre dagar. Vi har inte varit från varandra sen jag var i Indien 2008. Efter det kom vi på att det var mesigt med ensamhet och blev som Linda och Paul McCartney, de var inte från varandra hela livet. Förutom när Paul satt i fängelse för att han hade gjort något med KNARK! Folk tror att det är hälsosamt att vara från varandra lite då och då. Det skiter jag faktiskt i, jag mår hellre bra hela tiden och är med honom än försöker nå inre lugn och hitta mig själv som en egen individ och mår kasst på vägen.

"Sir Paul McCartney still wakes up every morning feeling a "tingle of sadness" at the death of his first wife Linda. I don't wake up every day with a hole in my heart, but there's a tinge of sadness. I mean, how do you cope with losing those close to you?"

Nu ska jag fortsätta googla Glasvegas texter och gråta. Har länge hört att de är sorgliga men har faen inte fattat vad de sjunger.

Den där om att den inte rekommenderas om man går hem från sitt jobb klockan tio på kvällen när det är mörkt och ödsligt ute

Läste Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in när jag bodde i Mexiko och ryckte mest på axlarna och jo, de var bra, men så bra?

Nu ljudbokar jag Människohamn till och från jobbet. Och efter jobbet. Innan jag ska sova. På toaletten. När jag borstar tänderna. En av de bästa böcker jag någonsin kommit i kontakt med och jag vet inte om det är för att jag ljudbokar, för att Ajvide Lindqvist har ett speciellt sätt att läsa och berätta, men herre Gud! Har dock läst i vissa recensioner att den blir dålig i slutet, spårar ur lite, och det vill jag inte, vill att den ska vara femstjärnig sista sidan ut. Och om det nu är så att den kommer bli dålig om ett tag... är det bäst att sluta läsa nu?

Den där om att inte förstå ett övergrepp

För kanske två år sedan: jaaaaaahhhhaaaa!

Men för en väldigt massa år sedan:

ligger i en säng med gröna påslakan tvättade utan mjukmedel hotellfrasiga manglade onyttjade. Under två småflickskroppar skavföttes kallföttes. Hon viskar ut i rummet ord som stannar länge i luften jag gillar inte när hon tvättar mitt hår! jag fattar och förstår inte. Nere, på våningen under står en stor klocka brun en sån där som slår vid varje heltimme och en gång när jag skulle gå ut på utedasset mitt i natten slog den och jag blev så rädd för spökena att jag kissade på mig mitt i trappan och var tvungen att torka upp själv med hushållspapper.

Fyra trappsteg rann det över.

Och kissfotsteg ut runt knuten, där jag hivade upp My little ponynattlinne och hukade över rabaten med krokus.

Vi sjuårssprang på grusvägar handihand och jag fattade inte då vad jag för två år sedan aha!:ade. Hennes mamma mörkhår mjukhand bodde med en annan kvinna tre katter: en utan svans! det som inte fanns då, men det som idag kallas lesbisk.

Hon viskade ut i rummet att när hon blev hårtvättad ville den andra kvinnan även tvåla in hennes kropp ta flyttvål i händerna gnugga det mellan flatorna gnida det över hennes lillkropp över axlar ner mot rumpa lite extra över magen leende.

Hon gillade det inte viskade hon till mig mer än väggarna men jag förstod inte då vad jag förstod senare.

Den där om det nya vinnarlivet - det var väl inte det här de menade?!?

För ett) jag svettas jättemycket nu för tin, samtidigt som jag fryser. Vi pratar slänga av sig jackan och skrika som en treåring när man kommer hem.
För två) vad hände med att bli av med "extra"kilona?
För tre) min lugg är så djävla lång och behöver klippas, men jag hinner inte till frisören efter jobbet och jag gör inbakade flätor där det står ut strån till höger och vänster.
För fyra) jag är faen bara sur och stressad och i måndags när vi var ute och åt finmiddag för att vi ville så var Stolte mannen tvungen att be mig le för att de andra i lokalen inte skulle tro att han misshandlade mig med tråkiga historier.
För fem) allt jag tänker på är mitt skitarbete. Till och med drömmer om det.

Till helgen är det jag som åker på spa!

Den där om att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar

Det går åt helvete på jobb(et). Inte helvete så som att jag kommer att förlora det, men nya tjänsten jag sökte gick till annan och nu när det omorganiseras har jag lunch med fel människor vilket gör att den jag borde ha haft lunch med ger mer befogenheter till sina medlunchare och saker händer över mitt huvud och jag blir så djävla förbannad! Med flera djävla utropstecken!!!

Men på festen i lördags, med hans hand i min, mitt i fylleriet: baby, ska vi skaffa barn? Och vi bestämde att det nog är ungefär ett år dit. Efter att vi har varit i Sydafrika och båda fyllt trettio. Då är det dags.

Den där om att vi helst ska komma överens där nere med

Mamma och jag telefonbråkar över en resa till Sydafrika vi antagligen ska göra nästa nyårsafton, när hon fyller sexti. Hon envisas med att vi måste mellanlanda i Frankfurt för det gjorde pappas kolleger när de reste ner! fast att det är billigare och smidigare att mellanlanda i Amsterdam.

Mamma, säger jag, varför vill ni tvunget mellanlanda i Frankfurt, där ni efter det måste mellanlanda i Johannesburg för att komma till Kapstaden?

Men hon kan inte svara på det. Bara att någon på pappas jobb gjorde så. Okej, säger jag, jag går online nu och kollar. Se här! En resa med EN mellanlandning i Amsterdam tretusen kronor billigare än om vi mellanlandar i Frankfurt OCH Johannesburg.

Så hon släpper tryggheten och säger okej. Jag får kolla upp lite, jag får vara den vuxna, den som vet mest. Även om hon nog kommer välja Frankfurt i slutändan ändå.

Den där om klockan fyra en lördag på Bondegatan

Sitter med tröttpanna i mottagarhand vid mitt stökskrivbord, överjobbar på övertid och har blivit mentor åt två nya på jobbet när Stolte mannen ringer. Han ska på middag hos otrohetsmannen samt lilltjejen och jag blir rädd. Rädd för att det ska smitta på något sätt, att en liten bit ska hoppa av från honom och landa på min pojkväns axel.

Stolte mannen förstår inte min oro. På Bondegatan står vi högst upp på en backe några dagar senare klockan fyra på natten och mitt smink rinner svart nedför kinden när jag försöker förklara att jag är så djävla rädd för det här, samtidigt som han imunpratar mig och frågar hur faen jag kan säga något sådant om honom, litar jag inte?

Han fumlar efter min hand samtidigt som han balanserar fyllekebaben med andra handen och jag stryker bort envisa tårar, säger ser du inte vad det här redan gjort mot oss? så evinerligt trött efter en sex dagars arbetsvecka, med tolvtimmarspass varje dag.

Allt har bara blivit fel. Jag vill inte ha något med det där att göra, så länge han inte förklarat och berättat för sin fru. Hans barn har redan träffat nya tjejen "en tant från jobb" och jag förstår inte hur min pojkvän kan äta middag med dem. Fast samtidigt förstår jag lojaliteten, vänskapen, det där att han måste ha någon på sin sida för att inte trilla omkull. Jag känner mig helt djävla maktlös.

Det blir inte verkligare än så här för mig. Det blir inte närmare än så här. Att stå runt klockan fyra på Bondegatan och vara förbannat rädd för att den man älskar ska lämna en.

Den där om lästips

Det här underbara borde alla läsa!

Den där om att det antagligen är dig det är fel på, inte mig

Till skillnad mot Rödluvan har min läsarstatistik gått upp de senaste veckorna, efter att ha varit nere sen jag blev tråksambo.

Med uppåtstatistiken har även tråkkommentarerna hittat tillbaka. De där anonyma, taskiga som man undrar vad faen de egentligen vill. Att min pojkvän har gjort en ful djävla tatuering - okej? Att man är korkad - tack?

Egentligen vill jag bara ta tag i de här människorna och skaka om dem. Försvara min pojkvän och skriva att han är smartast i världen, för han är verkligen smart, vinner alltid i TP och var bäst i klassen, han har klättrat som tusan på karriärstegen och liknande. Visst, han hade en dålig tid på högstadiet då han hade skitful frisyr och baggy jeans, men vem svackar inte ibland?

Samtidigt som jag inte alls vill försvara honom för jag vet vem och hur han är och skriver någon något dumt om honom när han inte ens kan försvara sig själv, varför skulle jag lägga kraft på det och dem?

Hur i helvete orkar ni?

Den där om allt som kan gå åt helvete

Jag har missat fem flyg i mitt liv och ett internationellt tåg. Jag stod i Malawi och skulle hem, men kom inte så långt då flyget redan hade gått. Jag kom inte iväg till Mexiko på grund av krångliga regler som flygplatsen inte visste om. På väg till Tallin gick mitt pass sönder och jag kom inte längre än till passkontrollen. I Tyskland åkte vi fel och hittade inte till rätt tågbyte. I Berlin var vi sena och italienarna före oss i kön tog så lång tid på sig att vi missade flyget.

Jag har varit i New York med en bror som villat bort mig så mycket att jag nästan missat ett flyg där. Jag har varit med om en bilolyckor i Thailand, Mexiko och Gambia. I London har jag varit vilse halv fyra på morgonen och gått runt i cirklar i två timmar tills jag hittade en tunnelbana. I Spanien var jag med om ett rån i en guldsmedsbutik och fått en pistol riktad mot mig. Jag sprang bort från min släkt när vi var i Venedig när jag var tio för att jag bråkat med min moster, jag var borta i en timme, sen hittade de mig på ett torg. Jag har bråkat med en gränsvakt mellan Malawi-Mozambique som hotade med att sätta mig i arrest om jag inte lugnade ner mig. Jag var med om en kraftig jordbävning i ett sextonvåningshus i Mexico City. Ja, and so on... Allt kan gå åt helvete när man är ute och reser. Mina topp två det-här-kommer-gå-åt-helvete när jag varit utomlands:

Den där om taxiresan utanför München

När jag var arton bodde jag i en förort till München som heter Neugilching. För att komma dit behövde man åka pendeltåg i typ en timme, vilket gjorde att jag ofta sov över hos kompisar som bodde inne i München. En natt skulle jag dock hem och satte mig på tåget. Det stannade på någon mellanstation och de ropade ut något i högtalarna som jag inte fattade för jag kunde och kan fortfarande inte tyska, även om jag låtsas som det ibland.

Tåget åkte inte på en kvart och jag bara nähä..? tills konduktören gick förbi på utsidan och bankade åt mig på rutan att gå av tåget, för nähä! tåget hade delats och bara de två första vagnarna hade fortsatt. Utan koll på något alls, utan pengar och utan tyska funderade jag på om jag skulle gå på rälsen hem till djävla Neugilching, eftersom jag tagit sista tåget.

Just som jag hade kissat lite i ett dike kom en taxi från ingenstans (vi pratar ute på landet runt två på natten, inte en själ syntes någonstans och ja...) så jag hoppade in och sa några av de få ord jag kunde på tyska: bahnhoven! Neugilching! (nu när jag kollar upp bahnhoven på babelfish så heter ju inte alls tågstation så på tyska, men han verkar ha fattat ändå) och han bara okej smartbrud blabla på tyska och jag tittade på honom och ryckte på axlarna och log.

Ungefär halvvägs hem så smygtittade jag på taximätaren och såg att den var uppe i mer pengar än vad jag hade med mig. I huvudet lät det en massa faenfaenfaenfaen!, men låtsades som ingenting. Utanför huset jag bodde i med min värdfamilj gav jag honom alla pengar jag hade och snabbade mig ut. Han sa inget, utan körde bara iväg.

Hela den där taxiresan var jag så rädd att jag kunde kissa på mig, alternativt gråta, eller varför inte båda? En av de värsta resehändelser som hänt mig, om man inte räknar med:

Den där om nakenbad, krokodiler och polisen i Mexiko

Jomenokej, jag bor i Mexiko, vi är på resande fot i någon av alla de där kuststäderna vi besökte (Zihuatanejo?)och klockan är efter solen har gått ner. De andra har rökt på och druckit en hel del öl och bestämmer sig för att bada näck i havet. Jag stannar på stranden och tar trehundra fyllekort på mig och en loppig hund som jag ligger och kramar.

Några mexikanare kommer förbi och frågar om jag vill kolla på krokodilerna som ligger lite längre bort på stranden. Jag bara sure, dudes, säkert krokodiler, ni vill bara våldta mig! men blir ändå nyfiken och går dit själv, med hunden, lite senare. Djävlar i helvetet vad förvånad jag blir när det ligger tre bamsekroks på stranden. Typ i storleken på bilden ovan. Jag står cirka två meter från dem (det var mörkt, kunde ha ramlat över dem).

Springer skrikandes tillbaka till mina kompisar att de ska komma upp ur havet samtidigt som polisen hör mitt djävla oväsen och kommer för att se vad som händer. Ungefär nu står det en hysterisk svenska och en naken norska på stranden och polisen frågar vad faen vi håller på med. I Mexiko får man minsann inte bada nakna, för de har hög moral i det landet. Jag frågar hur mycket de vill ha betalt samtidigt som min norska kompis står och nojgråter.

De hotar med att ta in oss till polisstationen och jag står och skriker att de måste varna folk för los crocodilos. Det hela slutar med att vi får muta oss fria, norskan ligger i en liten pöl av ångest, amerikanskan har blivit tafsad på av poliserna, irländskan vill gå bort och titta på krokodilerna och australiensaren skrattar åt oss allihopa.

Det är nog bland det värsta jag varit med om.

Den där om statusen en lördagskväll

Kommer hem från jobbet (har förresten gått omkring hela mitt liv och sagt jobb, sedan jag började jobba på riktigt för snart ett halvår sedan har jag fått reda på att det bara är jag som säger så, måste vara någon skånsk grej (???)) tidigare idag, efter att ha jobbat beordrad övertid en lördag (jobbar antagligen i den enda branschen som är i topp just nu).

Och faller. Faller över en stövel och faller ner i mörker.

Springer runt och stressgråter och går på ganska starka värktabletter och inflammationshämmande tabletter och ryggen är helt åt helvete och jag känner mig fulast i hela världen, för jag kan inte gå ordentligt, utan måste gå lite lätt framåtböjd och magen liksom hänger ut.

Pojkvän säger att jag är lika nedstämd nu som när jag var gravid. Att ha konstant jätteont är ingen partyhöjare. Så istället för att gå på toppfest hos världens finaste Erik så ska jag nu gå och lägga mig och gråta lite i sängen och tycka synd om mig själv, somna runt tio och imorgon ska jag rycka upp mig igen!

Den där om att om vi gör slut så kan han alltid lägga till "jag hatar" över mitt namn...

Den där om att komma varje gång

Var ute (!) och gick (!) med Stolte mannen idag och vi pratade onani. Han lärde sig onanera av en killkompis när han gick i femman. När man går i femman är man... elva år. Det var ingen som lärde mig onanera när jag var elva år. Det var ingen som lärde mig onanera alls. Jag visste inte ens att man kunde göra det, jag kände bara till sex och då var jag ändå ingen blyg skogsmus direkt. En av mina kompisar förlorade till exempel oskulden i femman och berättade precis hur det gått till för mig.

Jag lärde mig onanera i duschen. Det blev skönt och sen blev det skönare och sen blev det skönast. Inte faen visste jag att det var onani. Där stod vi säkert, alla mina vänner och onanerade oss genom högstadiet och var oroliga för att vi var överkåta och att vi var de enda som gjorde det, medan killarna onanerade framför porr i grupp.

I trean, på gymnasiet, frågade en av mina kompisar hur vi onanerade och alla förnekade att vi gjorde det tills hon själv berättade att hon gjorde det. Först då började vi prata om det. Det är helt djävla sjukt att första gången jag pratade onani med mina vänner var åtta år efter att min pojkvän onanerade med sin kompis.

En av mina kompisar tycker fortfarande att det är pinsamt att ha med sig en vibrator i sängen med sin pojkvän, fast att hon har svårt att komma vid vanlig vaginal penetration. Hon tycker att det är en axelryckning att han får komma varje gång och att hon får göra det någon gång ibland, på helgen, när de har mer tid. Själv tycker jag att sex utan min vibrator är en axelryckning och faktiskt inte värt det. Kommer inte jag ska faen inte han heller göra det. Varför skulle han?

Den där om ryggraden

Nä, men allvarligt, hur länge ska den här ryggskiten hålla på? Kan inte gå, utan måste släpa mig/krypa överallt. Har inte varit ute ur lägenheten sedan i torsdags och det är inte kul. Roligare kan man ha, än när en ryggkota hoppat ur ryggraden vill jag lova!

Den där om när pappa mötte mamma, eller om det var tvärt om

Jag häller lättmjölk i ett storglas lite för snabbt så det hoppar och studsar och ut på bordet och jag ups!ar och han skakar på huvudet och trasar upp det och jag pratar med gröt i mun: egentligen är det konstigt och märkligt att jag finns, en kombination av två icke höraihopare och så berättar jag:

Mamma var den blygaste du skulle kunna tänka dig. Blyg och smart, med tjockglasögon och lite nervöst sinneslag. Hon tyckte att hon var fulast på jorden, men nu, när vi tittar tillbaka på henne, på suddiga kort med nervösa leenden, så har hon kopparhår, lång ner på ryggen, är smal med armar som hänger ner för sidorna. Vacker. Vacker! Läste matte på universitetet med alla killarna, det gick som vatten som rinner. Lillasyster: minst i familjen och född den 31 december: minst i klassen. När hon blev tolv blev hon sjuk och fick ligga två år på sjukhus. Hennes föräldrar var ingen bra kombo: en syster fick astma, en dog och enda brorn blev alkis och han dog han med.

En gång åkte hon med en kille i en bil, hon trodde han skulle kyssa henne, så hon tog ut sitt tuggummi, höll det i sin hand hela vägen hem. Han kysste henne aldrig, bara stannade med bilen utanför hennes hus och sa hejdå. Mamma fick hoppa ut och tuggummit hade fastnat i hennes hand.

Pappa växte upp på landet, hoppade höjdhopp i trädgården med grannar och kusiner och sin bror, hade femkamp; brottning, 6o-meter, längdhopp, kast med tennisboll. När han var fem höll han på att dö för då trillade han ner i en brunn med griskiss, men hans morfar räddade honom och sen dess har han varit rädd för vatten med djup. Äldst i syskonskaran, skulle ta över gården efter sin pappa, gården som min farfars farfar köpt efter att ha vunnit lotto (annan historia i historien). Ljustmörkt hår, lite så där på sned, utståöron, farfarsnäsa. Läste bara folkskola, och två år efter det med, det var mest av alla som läst i byn, men gillade mest sport, som sin pappa, som varit SM-mästare i cykling.

En gång åkte han med en tjej i en bil och han kysste henne på munnen, för det hade han hört att man skulle göra, så då gjorde han det och det var inte mer med det helt enkelt. Pappa har aldrig gillat tuggummi.

De träffades och mamma var nog mer på än pappa, som mest var intresserad av sport, som sin pappa. Hon flyttade till egen lägenhet och han sov över där ibland, men oftast åkte han hem igen och då blev mamma mörkrädd och sur. Min pappa har aldrig kunnat sova i någon annan säng än sin egen. De bestämde sig för att han skulle flytta in och de skulle köpa en ny säng och pappa gick hem till sitt pojkrum, tog tag i alla sina saker, la dem på sängen, sen tog han tag i lakanets fyra hörn och lyfte allt och ut i bilen med att.

Mamma ville inte ha barn och inte gifta sig, hon hade universitetsutbildning och var en oberoende kvinna och så skulle det förbi. Hon jobbade och jobbade och pappa spelade fotboll och när hon kom hem på kvällen så hade han lagat kotlett med brunsås till henne, för det hade han lärt sig laga på en matlagningskurs för herrar.

Så blev de gravida och mamma ville inte ha mig och skulle göra abort, men pappa sa nähä! så de gifte sig i stället i den tråkigaste månaden de kunde hitta: november och i februari, då kom jag.

Den där om att varje gång jag nyser så dör jag lite i ryggen

Vill du ha något innan jag går? ropar han från köket och jag svarar att jag måste ha vattensnabbtannarsdörjag, tack! Han kommer in med det och det immar så glasets utsida, han har spolat länge i kranen för att det ska bli kallt. Han böjer sig ner, pussar mig och ber mig ringa om det är något.

Min rygg har gått sönder igen. Ryggskott, eller vad faen det nu är, gör att jag inte kan gå. Igår skulle jag ta en ny bok från bokhyllan, som står två meter från sängen, det tog mig fem minuter. Trots detta bröt jag ett av mina löften från detta året och städade innan lillebror kom över igår. Släpade vänsterben efter mig när jag la ner smutstrosor i korgen och benen vek sig under mig tre gånger och svetten rann nerför ryggen.

Svor över mig själv för att jag ville vara duktig och ha det fint tills han kom. La mig ner på sängen och sket i det istället. Det enda bra med det här är att jag hinner läsa böcker. Har nu avverkat Potensgivarna, Hey Dolly och ska nu börja på Fördjupade studier i katastroffysik.

Den där om okej, ni kan få älska mig, men jag tänker för faen inte besvara kärleken!

Alltså... vi var mitt uppe i sweet loovin när EMD vann pris för bästa låt igår på Grammisgalan. Visserligen med mitt namn i refrängen (Jennie let me love you), men en riktig turn off var det. Kom två gånger ändå (nya batterier i vibratorn).

Den där om fettet i håret

Det är Friskis och Svettis fel att jag är fet i håret. Det liksom delar sig så där, ni vet, så att man riktigt ser att det inte är tvättat. Igår när jag och Stolte mannen var på middag hos hans föräldrar (jag fick en väska av hans mamma, som gjorts av en av fångarna på anstalten där hon är klientansvarig. En av de farligaste fångarna(!)) satt jag vid bordet och kliade mig i nacken hela tiden och kände hur fetten välde ut från porerna.

Men jag bestämde mig för att inte tvätta håret igår för att jag skulle träna idag. Idag tränade jag inte, för alla djävla pass var uppbokade av folk som plötsligt börjat träna för att det blivit ett nytt år. Jag måste vänta en månad tills de börjat äta chips igen och ligga på soffan istället för att köa till bokningen.

Och nu tänker jag att jag ska träna imorgon, så ikväll kan jag ju inte heller tvätta håret. Det jobbigaste med att träna ofta är att det blir problem med hårtvätten.

Den där om övriga saker man kan göra, om man inte vill gå på lokal

Man kan bestämma sig för låtar man vill ha med på sitt bröllop.

Den där om att gå ut på lokal

Enligt Stolte mannens pappa är den här dagen årets största festdag och han undrade om vi skulle gå ut på lokal. Det ska vi inte, för Stolte mannen spelar poker med några från sitt jobb för att försöka smöra in sig till utlandsjobb och jag sitter hemma i mjukis, skriver in alla böcker jag läst under 2oo8-året på I'm Reading på Facebook, tittar på True blood som bitit (!) fast sig totalt i mig och äter fiskpinnar.

Jag gav både Män som hatar kvinnor och Da Vinci-koden (ja, jag var sist med båda - ljudböckade mig genom båda på våg till och från jobbet) betyg två. Djävla skitböcker, fast rent generellt känns det som om ljudböcker är sämre än vanliga, så de kanske var värda en halv stjärna mer. Nu ska jag bara bli klar med min 700-sidors bok så att jag kan trycka ner några tunnisar. Hey Dolly, till exempel, den fick jag i julklapp.

Poker alltså. Så djävla töntigt. De dricker säkert öl alternativt whiskey med och inga tjejer får vara där.

Den där om herpes deluxe

Jag ska tydligen inte vara ledsen över min herpespojkvän, när vi var på världens sämsta ställe igår (Kvarnen - ta två tjejer på röven för priset av en!) berättade en kompis att hennes kompis hade hånglat med en herpesmunsårskille med skägg. Killen hade rivit upp hennes kind med skägget och sen släppt lös sina herpesbakterier i såret, så nu hade hon herpes på kinden. Hela kinden var tydligen helt varig och blåsfull.

Den där om att inte nyårskyssa herpespojkvän

Två dagar innan nyårsafton tittar jag surt under lugg på honom suckar pustar vi har ingenstans att vara på nyår! han motler mig svarar att det ordnar sig! jag smälter ihop i en hög på golvet: orkar inte meeeeeeed, varför ska han vara så djävla kass på att planera?

En dag innan nyårsafton väcker han mig: puss i pannan, babylilla, nu vet jag vart vi ska! Vi ska till hans kompis på festmiddag med smörgås Skagen - lax och mycket sås - choklatårta. Jag slickar runt mun säger ja, tack! Mer nöjd med maten än hans djävla munsår som gör att jag inte kan få min nyårskyss. Säger till honom att han inte skulle ha slickat den djävla herpestjejen på fittan. Han säger att han ångrar sig nu, år senare.

Nyårsafton och vi börjar dricka skumpa i glas jag fick i studentpresent redan klockan ett på dagen, när jag vaknar bakis, tänker att jag måste komma igång och liksom hamna ovanpå bakisskiten, inte lämna fyllan. Klockan tolv, eller något där omkring, pussar han mig mungipa, slickar bort det sista av chokladtårta, säger gott nytt, lilla baby, min stora kärlek, mitt allt! sen går vi in och dansar grannarna till sömns innan vi snubblar Ringvägen hem klockan sju på morgonen.

Den där om nyårslistan

Och eftersom pojkvän lagar mat hinner jag skriva obligatoriska listan med:

Årets bästa skiva: Fleet Foxes - "Fleet Foxes", Glasvegas - "Glasvegas" och Vampire Weekend -
"Vampire Weekend".

Årets bästa bok: Alltså... jag minns inte riktigt vad jag läst för några bra, det har mest varit kasst. Kan bara komma ihåg Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, som jag läste på en tio timmarlång resa i Indien, men det var ju i januari, måste ha läst någon mer bok som jag tyckt varit bra. Fick för mig att läsa 1000 böcker som fanns med på någon lista över böcker man borde läsa, men när de tre första var skitkassa gav jag upp. Och i juni låg jag på en strand och grät bakom solglasögon till En sorts kärlek. Den var lite speciell.

Årets bästa film: Kommer inte på någon bra. Måste fuska och kolla på DN vilka de har listat. De ofrivilliga vill jag skriva, men jag har inte sett den än. Fler jag vill se, men inte sett, som jag tror är bäst: Baader Meinhof Complex och I’m not there. Kom Juno i år? Då väljer jag den.

Årets bästa dag: Måste ha varit i somras. Någon vanlig vardag, när solen lyste och vi var och badade, även om det var en skitsommar och det regnade nästan varje dag.

Årets sämsta dag: Midsommarafton. Jag hade kramp i magen, fått reda på dagen innan att jag var gravid, alla var fulla, jag var ledsen, det regnade, ville bara hem och gråta.

Årets nyhetshändelse: Obama. Obama!

Årets besökta land/stad jag gillade bäst: Slovenien. Fantasktiskt oväntat vackert!

Årets bästa konsert: Var både på Popaganda och Accelerator. På Acc var det sol och fint, på Pop kallt och blåsigt. Bäst var nog Vampire Weekend på Acc.

Årets blogg: Den här kan jag faktiskt inte svara på. Nya kärlekar har kommit och gamla har hoppat av. Kolla här till höger istället.

Vad säger ni? Vad var årets bästa?

Den där om 2oo8

Hejdå 2oo8, det bästa och sämsta året på länge. Ungefär som 2oo6, som också var ett bästa och sämsta år på många sätt (2006 = bli lämnad och lämna en nästan fyra år gammal relation, bli världsdeppig, gå ner ca femton kilo, se sin förre detta flytta ihop med nya efter tre månader, då hon flyttade in hos honom dagen då vi skulle ha firat fyra år ihop. Flytta till Mexiko och hitta sig själv).

Hejdå 2oo8, med det bästa: kärleken! Kärleken! Massor av resor med kärleken! och med kompisar. En pojkvän som tänkt fria till mig nu i jul, men som fegade ur och berättade det för mig på fyllan några dagar senare. Tre veckor i Indien med bästa vännen. Älskade mig runt i Berlin och halva Östeuropa. Aldrig, aldrig har jag varit så här förälskad i någon som är så bra för mig. Och så har jag fått ett jobb! Ett jobb! som faktiskt har anknytning till mitt jobb och där jag får hjälpa och vara viktig och slå i lagboken. Och blivit sambo. Det var fint.

Hejdå 2oo8, med det sämsta: aborten. Jag och pojkvän diskuterade igår vad som varit det bästa med det här året, när vi varit som lyckligast och han svarade att hans lyckligaste var de där två första sekunderna när vi fått reda på att jag var gravid. Två sekunder av att flyga upp till himlen och var dunderlycklig för att sedan trilla ner igen. Hårt. Sen låg vi på golvet och var ledsna hela juni, juli och augusti. Hela sommaren i kras.

Går man tillbaka ett år i min blogg (älskar att jag har skrivit det här inslaget i så många år nu, kul att gå tillbaka och kolla) så står det:

"Det här vill jag ska hända 2oo8:

Åka till Indien (eftersom min resa redan är beställd och betald är det rätt svårt att undvika), få bra betyg på min d-uppsats, säga till pojkvän att jag älskar honom när jag är nykter, läsa Mästaren och Margartia, köpa mig en nässköljare så att jag slipper gå runt och vara snuvig hela tiden, styra upp min ekonomi, göra klart den där ekonomiutvärderingen från 2004, bjuda min pojkvän på en dunderfödelsedag, skriva världens bästa tal till min pappa när han fyller sextio, plugga mer, fortsätta knulla mycket, tvätta håret oftare och inte tänka att det inte syns att det är smutsigt, sluta hemlighetstycka att Jöbacks låt om Stockholm är fantastisk, inte sakna Finaste för mycket fast att vi inte kommer träffas på flera månader när hon är på yogautbildning i Indien och jobba på att inte bli så irriterad på min mamma."

Det som står i fett var det som faktiskt hände.

2oo9 ska följande hända:
Jag ska jobba på att vara sämre (dvs inte försöka vara så duktig hela tiden: inte dammsuga bara för att det ska komma folk, inte jobba över obetalt, osv), byta jobb/tjänst, börja spara, läsa Mästaren och Margartia, läsa böckerna i min bokhylla och inte köpa nya istället, speciellt ska jag läsa följande: Capotes In coold blood, Roberts Shantaram (har börjat läsa den och har bara 836 sidor kvar), Hustvedts Vad jag älskade, Murakamis Kafka på stranden och Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, resa med min pojkvän till Sicilien eftersom han fick det i julklapp av mig, ställa till med stort partaj på min födelsedag, fira nästa nyår utomlands, möjligenmöjligen tänka på att bilda barn i slutet av året, tända mer ljus i lägenheten, även om det bara är måndag, gå ner mina sambokilon, våga gå på Step-upen även om det är en svår klass, börja springa igen, göra klart min d-uppsats, träffa mina skånekompisar mer och höra av mig till alla mina kompisar oftare, använda min cykel mer, köpa nya skor och laga mina trasiga byxor!

Den där om en julsaga

Jag ringer och hör hur han handfumlar med telefonen innan han anfåddssvarar. Vad tusan gör du? frågar jag och han fnittrar. Han som aldrig fnittrar. Avbryter hans fågelkvitter med att jag måste veta var jag kan hämta bilen som vi ska låna. Kan du komma till Kungsholmen? frågar han och jag undrar vad han gör där. Jag är hos henne. Han är hos henne och det är dagen innan julafton. Hemma är hans fru och hans barn och klär granen.

Jag hopppas att hon är värd det säger jag till hans ansikte när vi träffas. Han tittar upp mot ett höghusfönster och nickar. Det är hon.

Den där om att vs saker

Idag skulle vara stora fixardagen.

Jobba över
snabba förbi postensomintelängreärpostenutanentobaksaffär och hämta sista julklappen
snabba förbi Mc Donald´s för jag hinner inget annat, är duktig och beställer morötteriställetförpommestack!
slå in skitjulklapparna (som faktiskt blev bra! och inte alls skit)
göra det sista julgodiset
Janssons!
packa
städa
diska

och lyssna på the Priests julsånger, för annars slår jag ut i julstress, de här går typ att meditera till.

Ungefär mellan julgodis och Janssons! ringer pojkvän och öl? och där sitter jag med chokladiga händer och några djävla präster som sjunger och tänker att va faen, kan han så hinner jag! Så nu skiter jag i det här och går och dricker öl med Regina Lund istället, för vem faen bryr sig om vi har dammsugat köket när vi ändå inte är hemma?!?

Den där om smärta, topp fem

Jag har börjat må illa igen och Finaste halvskojar om att jag är gravid igen. Jag skakar huvud åt henne och skyller på stress. Går Folkungagatan fram, tipptipp först, sen klampklam i högklack, okynneshandlar fler julklappar för att jag kan, och i l l a m å e n d e får mig att tänka på mina topp fem ont i kroppen någonsin. Har ju de vanliga smärta i hjärta, men de här är de mer fysiska, utan ordning:

Ett). Jag och ex-M är och reser runt i Sydöstra Afrika, i Malawi, stannar till i Lake Malawi National Park, för att kolla lite djur, åka lite lastbil, vara turister. Tills en av parkvakterna undrar om vi vill gå runt i parken istället (här snackar vi inte nån liten söndagstur, på Wikipedia, som alltid har rätt står det att "Lake Malawi National Park does include a fair amount of land, including several small islands in Lake Malawi..."), men okej, ex-M blir glad som ett barnkalasbarn högt på fiskdammsgodis, så vi bestämmer oss för att göra det.

Jag går i mina sandaler. Det är runt 40 grader varmt. Solen står som högst. Vi har inte med oss något vatten.

Efter ungefär två timmar kommer kommentaren "oh, look, tsetse flies!". Efter tre laddar parkkillen sin AK-whatever och berättar att vid det här stället händer det att folk blir dödade av elefanter. Jag skrattar lite nervöst och försöker slicka bort fradgan som kommit i mina mungipor av att jag inte druckit på så länge.

Senare orkar jag bara inte mer. Vi har kommit till ett hotell som ligger i området och jag klarar inte av att gå mer. Ex-M tar in mig på en toalett, där jag svimmar och när jag vaknar ligger jag i ett badkar och han duschar mig över kläder och allt. Sandalerna har grävt sig in i fötterna som blivit jättesvullna av att jag inte druckit på så länge och är uttorkad.

För att göra en för lång historia kort: jag klarar inte av att ta mig någonstans, vi får skjuts av en sydafrikan hem till vårt hotell och jag kräks och har feber två veckor efter det.

Två). Jag är ute på en katamaranbåt mitt på en sjö, någonstans i något slags Mexikanskt rikemansområde (Valle de bravo), med min rumskompis från Kanada och hennes mexikanska kompis som är skitrik och har en segelbåt, en motorbåt och en katamaran. Nu är vi alltså ute på en sjö och på den senaste varianten. En segelvariant, som måste ha vind för att kunna komma någonstans. Mitt på sjön slutar det så klart att blåsa och det börjar regna istället. Har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Måste huka mig för att seglet ska till höger. Till vänster! Ja visst ja, till höger! igen.

Halkar till och trillar på något vasst så att jag skär upp en del av nedre benet och det blöder ganska så kraftigt. Börjar få panik och tänker att Hajen ska komma (vi är på en sjö). Försöker att inte titta på såret, som är ganska djupt och man ser liksom flikar där huden gått isär.

Och vi kommer verkligen inte någonstans. Mexaren börjar prata om att han hör att det börjat åska och vår mast är den högsta punkten på sjön och ungefär då börjar jag kräkas. Jag vet inte hur länge vi är på den där sjön, men till slut kommer sjöräddningen till vår räddning, eller om det var rikemansclubben, någon i alla fall, och hivar in oss till land. Jag blir sydd på en privatklinik av grannen, som är plastikkirurg och jo, kräks en hel del till.

Tre). Jag är fjorton år och det är sommaren 1994, varmaste sommaren någonsin, bästa sommaren någonsin. Jag träffar min första kärlek - all time favvo och är fjorton årskär. Är på stranden med honom och vänner varje dag och en dag är jag där för länge.

Kommer hem och går på släktkalas, mår inte så bra och ska därför gå ner på nedanvåningen och lägga mig och vila lite, när allt blir svart och jag trillar ner från trappan och när jag vaknar står halva min släkt runt mig och skriker. Har varit avsvimmad i kanske tre minuter och pappa får gå hem och hämta bilen och köra mig hem. Hemma klär mamma av mig kläderna och ser att min hud på ryggen håller på att trilla av för att den är så bränd. Hon hämtar kalla handdukar som hon lägger på min rygg, men det gör för ont och jag ligger och skriker - och kräks - hela natten. Någon vecka senare är hela min rygg full med blåsor som senare spricker och det rinner vätska. Oh, lord!

Fyra). Jag är på en av mina första dejter med Stolte mannen. Klockan är sex på morgonen och vi har varit ute och festat hela natten. Vi går över en kohage och jag får för mig att klättra upp i ett träd. Trillar ner från träd och landar på mina revben på en sån där småländsk gärdesgård av sten. Tänker inte så mycket på det just då: är full och med mitt blivande livs kärlek. Dagen efter. Dagen efter! Vaknar med en enorm smärta och går förbi min spegel och ser att jag är vitgrå i ansiktet. Trodde verkligen inte att man kunde vara det, men det var jag. Går in på toaletten och - kräks - vilket gör så djävla, djävla ont. Sen ligger jag och gråter i tre timmar i min säng. Gråter ännu mer när jag blir röntgad och de säger att de inte kan göra något åt det, utan att jag måste vila och låta det självläka.

Lovar Gud att om han bara låter mig vara smärtfri i ynka fem minuter ska jag donera all mitt csn till kyrkan. Gud uppfyller inte min önskan, men sänder mig lite citodon.

Fem). Jag fick för cirka ett år sedan influensa och var tvungen att ligga i sängen i cirka en vecka. Rörde jag mig det minsta så höll kroppen på att ramla av yrsel och jag svettades så mycket att Stolte mannen var tvungen att byta lakan varje kväll när han kom hem till mig. Var ynkligast i världen och kunde inte må sämre. Trodde jag. Tills jag fick ryggskott och influensan samtidigt. Eftersom jag legat stilla så länge så passade kroppen på att ge mig lite skott med.

Första kvällen Stolte mannen kom hem efter jobb till mig när jag hade båda dessa två hittade han mig på golvet där jag låg och snorade och grät och yrade om att jag hade velat byta lakan själv tills han kom hem. Morgonen efter skulle han till jobb och jag behövde kissa innan han gick (kunde inte gå själv, utan kröp mest överallt, eftersom ryggen inte pallade att jag stod upp eller gick). Han var stressad och jag blev stressad och råkade hasta för mycket. Så jag svimmade. Och när jag var svimmad passade min kropp på att kissa på sig. Den var ju på väg till toa, den tänkte väl att det var lika bra att passa på.

Så där låg jag i hallen, med ryggskott och influensa och var avsvimmad och påkissad. Inte min stoltaste dag, kan jag säga. Stolte mannen stannade hemma för "vård av anhörig" och jag sov bredvid honom när han kollade på film hela dagen. Jag försökte kolla, men somnade alltid en kvart in i filmen.

Jag kräktes i alla fall inte.

Det var mina fem höjdpunkter, så här före jul. Vad har ni varit med om? Vilket är ert värsta smärtögonblick?

Den där om att välja rätt väg

Äldre nära vän sitter vid ratten jag sitter bredvid, skruvar upp radion, sjunger med. Vid rödljus vänder han sig mot mig och mellan läpparna: jag har en älskarinna. Jag stannar mellan åt helvete med och himlen.

Say what?

Han har en älskarinna, han som har hus, fru och två barn i börja skolåldern. Och han rycker på axlarna och säger att han blivit kär. Och jag fattar det inte. Var på deras bröllop, de är ju kära? Lyckliga? Båda kanske jobbar lite väl mycket, han reser på företagsresor någon gång i månaden, hon dras åt tre olika håll varje dag.

Hur gick det så? När gick det så? Var gick vi fel och vilse?

Jag vill inte ha det här. Så där. En dag, när jag vänder mig om till min yngre kollega i bilen, säger att jag träffat någon annan. Hur fan gör man? Vilken väg går man för att inte gå vilse när man börjar närma sig 4o?

Vaknar mitt i natten och måste väcka Stolte mannen. Ber honom säga att det inte ska hända oss. Att vi inte är som de är, att vi inte kommer hamna där. Ber honom hålla min hand så hårt att jag inte kommer på aviga vägar, bort från honom.

Den där om vad som händer vid diskbänken i kväll

Han står vid diskbänken, torkar disk, medan jag måttar upp sirap med ögonmått: ett ögonblick, han ger mig en blick. Är det här en deceliter, kakan? Han nickar. Lite mer!utropar.

Vi kanske har överhuvudtagit oss att göra julbord till hela min släkt frågetecknar jag. Stryker trött mjölhand över panna, lämnar vita spår i lockhår. Han smeker mig över vänsterkind, säger jag jobbar för hårt, kan han göra något, göra mig glad?

Du gör mig glad motler jag honom.

Den där om ett mail från Stolte mannen

Jättebra utvecklingssamtal, tog två timmar istället för schemalagda en. Han frågade till exempel om jag hade några resor inplanerade nästa år, han ville boka in mig på besök på utlänska kontor. Var vill du åka?
Amsterdam
Budapest
Frankfurt
Helsinki
Kista
London
Moscow
Paris
Prague
Warsaw
Washington DC
Vienna
Och så får vi förstås lägga till asien.

Mitt svar: Kista!

Den där om ett uppdrag

Hejhopp, vet att jag har blivit skitdålig på att blogga och på att kommentera på alla bloggar jag läser. Så därför: imorgon ska jag kommentera alla bloggar jag läser, även om det är supermycket på jobb. Det är mitt uppdrag, vi ses imorgon!

Den där om att gråta på Folkungagatan

Det slutar med att jag går i röda klackskor på Folkungagatan och gråter så mycket att jag hulkar.

Det börjar med nu är det jul igen och en bror som ringer och säger att han inte har råd att köpa biljetter till My fair lady i föräldrarjulklapp och jag som blir julbutter: vi skulle ju! I mitteln, mellan början och slutet, har jag varit på födelsedagskalas och druckit för många polkagrisshots, säkert tio i långrad, drick nu! Snabbt! och plötsligt sitter jag där och ramlar åt sidan på rödmattan, säger åh, jag är för full för det här! med kalasmössa på huvudet som ständigt åker på sne.

Så går vi ut och till Debaser Slussen, står i kö och fnittrar tjejfnitter och någon har fått med sig tejp, som vi tejar älvöron med. Kommer fram i längstframkö, och vakten tittar på mig och säger att du kommer inte in! och jag börjar ifrågasätta och vara lite för högljudd och bästa kompisen sccchhh, Jenny och jag frågar vakten om det är för att jag är tjej och för fnittrig, för högröstad och han nickar. Blir skitsurjenny och höjer rösten ytterligare, frågar honom om han vet att han begår tjänstefel och vänder mig om med argtårar i ögonen, borrar in ansikte i pojkvänsbröst. Säger här står jag i partyhatt och är ledsen.

Vakt säger förlåt och tar mig på axeln, jag fräser till honom att du rör mig inte! och vi får komma in ändå. Står vid bardisk och snabbdricker öl, en hand på pojkvänsskrev. Stämningen totalt förstörd, går ner på honom för att lätta upp den.

Vid tre går vi ut och bort och hamnar på Mc Donald´s och häpp, så blir vi utkastade därifrån för att vi är för glada (sjunger Beirut - Sunday smile). Så står vi där och det är slutet: jag är full och trött och har för höga klackar på Folkungagatan och jag fjortonårshulkar för att man inte får vara glad i Sverige. Kommer inte in på ett ställe för att man fnittrar, blir utslängd från nästa för att man sjunger. Snörvlar att snart, snart så måste vi flytta någonstans varmt.

Den där om att vara inne

Jag är inne! Jag har medlemskap i den hemliga tandläkarklubben!

Var igår, hade inga hål, pojkvän som är extremt rädd för tandläkaren och inte har varit där på åtta år följde med, satt i ett hörn och ilsketstirrade och petade mig på benet då och då, antagligen för att ge mig mod.

Det bästa var att när vi var klara så blev jag ditbjuden igen, det var som om jag blivit accepterad. I'm in! Och sen hinner jag inte skriva mer, för nu måste jag jobba!

Den där om att förhöja lusten

Såg igår l word för första gången någonsinnågonsin med bästis och pojkvän. Vi satt alla tre och skruvade oss i soffan. Efter pilotavsnittet frågade jag om det var någon annan som var kåt och bästis nickade, åkte hem till sin flickvän och jag och pojkvän slängde oss i sängen.

Mer l word, I say!

Den där om att det inte hade varit lika kul om han shotat ur en fitta

Igår var jag den där tråkiga flickvännen på fest. Jag hatarhatar tråkiga flickvännen. Hon som dricker vatten efter andra glaset, för att hon kommer att få leda sin apfulla pojkvän hem. Hon som står och diskar upp efter killarna kvart i tolv på nyår, för att ingen annan gör det. Förra nyår stod typ alla flickvänner och diskade när killarna drack öl och fuldansade. Jag gick in till dem och fylleskrek att se på er! vad faaaaaen gööööör ni? Sluta nu diska och kom och dansa med mig! Det gjorde de inte.

Och jag brukar vara den ROLIGA, den som festar hårdast, till exempel på ett bröllop vi ska på sommaren nollnio, på ett slott, då är vi redan placerade i ett hotellrum som ligger i anslutning med festlokalen, för ni ska väl ändå inte sova så mycket?

Igår shotade min pojkvän tequila (fast att han hatar tequlia och spydde som en sjöman när han var femton och drack det sist) ur sin kompis navel och lät sin kompis göra det på honom. Sen shotade kompisen ur tredje kompisens punghud. Precis innan min pojkvän skulle slicka på tredje killens kuk vände han sig om och frågade mig om det var okej. Jag sa nej och blev tråkigast på festen.

För okej, låt dem göra sina småkillsgrejer, det har jag inget emot och jag vet att de är kompisar och inte gay och inte tända på varandra och det ÄR ganska kul. Men jag lovade Stolte mannen att jag inte skulle hångla med mina kompisar mer, för nu var det han och jag och skulle det vara en killkompis hade det inte varit så kul för honom (enligt honom) och då blev jag sur för att det borde betyda lika mycket om jag hånglade med en tjej och...

pust...

hade han shotat tequlia ur en fitta så hade hela festen gått i taket och det hade inte varit kul. Alltså för någon - festen hade nog dött ganska så snabbt. Sen, vid fyra gick vi hem, och jag var skittjurig och jag hatar att vara det utan att någon märker något, det är som att gå runt som ett djävla martyrmonster. Så typ, vid Götgatan frågade han vad som var fel och vi kom in på nån konstig diskussion om getter och Afrika. Och han avbröt mig hela vägen hem och till slut var jag tyst och nekade pussar och sa att om han inte kunde föra en vettig diskussion behövde vi inte prata alls. Så spillde han dressing på sina svarta byxor och satte sig på en bänk bara för att lyssna på vad jag ville säga och så sa jag det framför hans fylleögon som typ gick i kors. Sen gick vi hem och skedade.

Imorse hade han ångest och mindes ingenting om vårt getbråk, så jag fick förklara igen och säga att jag sket i att folk tyckt att jag var tråkflickvän, jag drack i alla fall tequlia hela kvällen och inget djävla vatten.

Det bästa var ändå idag när mamma ringde från Tyskland och berättade att de hade köpt en flaska tequila till oss där, för det gillar väl ni ungdomar?

Den där om ensamheten

Ett inlägg skrivet av veckat gör att jag får ont i magen och minns typ enda gången då jag verkligen känns mig ensam, och då var det bara i en dag, kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att ha det så hela högstadiet.

Femton år och bortåtlängtade. Bestämde att mina föräldrar skulle få betalskicka iväg mig på språkresa till Brighton, vilket de tyckte var perfekt, eftersom jag inte direkt var den lugnaste tonåringen: känslor utagerades som om jag vore en kille - okej att skrikasupaslåss.

Bussen hämtade upp mig i Malmö. Utanpå stora tonåringar kramade sina redan saknakänslorsföräldrar. Jag stod och slog upp grus med stortån. Sneglade på de andra. Kom in i bussen och visste inte var jag skulle sätta mig, valde till slut ett säte bredvid en ganska mesig tjej, som knappt pratade med mig. Alla andra i bussen kände varandra. Alla andra i bussen pratade med varandra.

På båten över till Danmark sprang alla runt och höll varandra i händerna och skrattade. Jag satte mig inne på toaletten och grät. Var ensammast i världen. Ville var fem år igen och åka hem till mamma, kunna krypa in i hennes famn och att allt var glömt och förlåtet. Det gjorde så djävla ont i magen den dagen och jag var övertygad om att alla där ute kände varandra och att jag var utanför och att de följande mådanerna skulle bli helvetehelvetehelvete.

Så kom vi till Paris och jag valde att byta plats och sätta mig bredvid Anna istället. Anna var tuff och häftig och senare, i Brighton, gick vi på svartklubbar och blev påkomna av våra ledare och vi satt på stranden och drack med äldre killar. Och hon lärde mig hur man köpte e och vi blev skithöga på det.

Men den där dagen glömmer jag aldrig. Dagen av ensamhet, som tack, tack, i princip varit en i mitt liv.

Den där om drömjulklappen

Bara så att ni vet det: är ni flickvän och runt 28 år så önskar ni er följande i julklapp enligt denna sida:

- Ett duschdraperi med en dödskalle på (behöver inte betyda något, det kom upp när man kollade pojkvänsklapparna också).
- Bilden av hästen: en bok för hästfantaster med vackra bilder.

- Ett sopset, format som en prins och en prinsessa.
- En nalle: som en vetevärmare, fast myyycket gosigare!

- Bröllopsalbum "Magnolia". Ett vackert album för att spara bröllopsbilderna i.

Det här är som att titta på det danska programmet om unga mammor som går på femman på eftermiddagarna.

Den där om hjälp sökes!

Vad köper man till en pojkvän som redan har typ allt, som önskar sig en ny kökskniv, men det vill man inte köpa för det är tråkigt?

Jag googlade julklappstips, kom in på en sida där jag kunde fylla i kön och ålder och då tyckte de att jag skulle köpa ett sånt här pengabälte. Ett pengabälte? Det är humor det.

Funderar på den här plånboken istället.

Den där om det där föräldrarmötet som aldrig blev av

Vi ligger och sover när det ringer första gången. Hans mammaröst svag och rädd på andra sidan, berättar för honom att pappan ligger på sjukhus, sjukhusspring, apparater som piper, en kroppspulsåder som är på väg att brista. Det handlar om timmar och icke-leenden. Under täcket blir han stel mot min mage. Jag känner hur han försvinner bort och får lite dunka dunkapanik.

Mina föräldrar sover på andra sidan Stockholm, i en företagslägenhet, ett stenkast från stället där min morfar föddes. Jag vill ringa dem. Kolla så att de är okej, kom hem rätt när vi hade lämnat dem, pekat ut gröna linjen.

Så de träffades aldrig: mina föräldrar och hans föräldrar, när mina var och hälsade på i Stockholm. Hans pappa låg inne och lagade en trasig åder av en specialistdoktor. En annan dag... säger vi och vet att ingenting har någon betydelse alls i hela världen om man inte har någon förälder att träffa.

Den där om alla han älskat med och hur de tog på honom

Står i duschen och fylleduschar: mitt huvud mot hans bröst, för att hålla mig uppe och inte fyra på morgonenihoptrilla. Plötsligt kommer det ur min mun, hoppandes hur många har du legat med och frågetecknet växer mellan kakelväggarna i badrummet.

Jag vet inte, baby svarar han. Fyllenöjer mig inte. Vill veta. Men ungefär? Över hundra? skojar jag, klart jag skojar, vem har legat med över hundra? Han sträcker upp armarna över huvudet, in i vattnet, nervöst. Rycker på axlarna.

Han har haft sex med över hundra. Slickat, bitit, kysst, blivit kysst. Jag ler lite mot honom, osäker. Så djävla osäker. Och jag ångrar att jag frågade.

Den där om kabomhjärta

Trodde, med kabom-kabomhjärta att jag såg ex-M på Systemet igår, långt hår i nacken, lite virvel över öra, Gjorde det enda rätta, gjorde det alla hjältar skulle gjort: gömde mig bakom bag in boxen. Sen vände sig killen om och det var så klart inte han, det var en farbror. Hjärtat slutade inte kabomma förrän jag kom hem, näsbegravde i pojkväns mjukhals.

Den där om att tappa bort Susanna

I natt svettades jag så mycket att min pojkvän trodde att han hade kissat på sig. När han hade känt efter att han inte hade det så kände han efter hos mig. Han tog mig alltså på fittan utan att jag vaknade. Jag hade inte heller kissat på mig, det var svett och blött på lakanet.

Jo, sen har jag tappat bort min tandläkare också, det står bara "Susanna 8.oo" i min kalender, ingen gata, inget mottagningsnamn, inget telefonnummer.

Den där om de hemliga tandläkarklubbarna

Hej första riktiga lönen,

jag är ledsen men du kommer inte räcka till så mycket för idag på eftermiddagen så bokade jag tid hos tandläkare, frisör, optiker samt har en csn:are att betala. Jag kommer att jobba lite med metoden att köpa julklappar till mig själv och bara mig i år, de andra kan få min glädje och snygghet i mina nya glasögon, nya frisyr och fina tänder.

Tänder. Sånt tjafs! Hittade en bra tandläkare på internet, men de hade inte tagit emot nya pasienter på flera år. Vad är det för konstiga regler? De enda de tog emot var genom rekomendationer, om en familjemedlem gick till dem, som en hemlig klubb. Tandläkare två valde jag enbart på bilden på tandläkaren, den var så ful. Och han såg ut som en 90-tals... kille. Dit kunde jag inte heller gå, för de hade också en hemlig klubb. Nu ska jag gå till en som heter Susanna. Hur kul låter det?

Något som låter kul är svengelskan på mitt jobb. "Are you registered at the Arbetsförmedling? And how about the fack?"

Den där om lusten

Haren skriver om den där olustiga olusten och jag kan inte annat än att nicka igenkännande.

Rädslan för att en dag tappa lusten, inte orka, vilja, ta sig tid till att hitta snårvägen tillbaka till att ha lust. Att ha redan?ordet studsande i huvudet, att skämmas för att inte ha lust till den man älskar, skräcken för att inte bli omtyckt därför, räknandet: var det verkligen en vecka sedan?

Att han ska tappa lusten för en. Att han ska tycka att man har gått upp för många sambokilon. Att det blir vardagssex, tråksex, alltid samma, från samma håll, tänka på annat. Att han ska vända ryggen till medan man ligger där våt i fittan och med bränntårar innanför ögonen.

Att man själv så gärna vill behaga honom, viska att man har ont i huvudet, han tränger in ändå och det bränner i både underliv och ögonvrå. Att det ska ha gått etttvå år och det alltid blir samma, fredagkväll: komma hem, beställa hämtmat, kolla Idol, titta menande mot sängen och sen fredagsknulla och undra om grannen gör samma sak i rummet bredvid.

Så gärna vilja, och tänka imorgon, men veta att imorgon kommer man skylla på något annat. Googla lustförhöjande och köpa nya underkläder, som han inte ser. Låta bli att ta på sig trosorna och gnida sig mot honom på dansgolvet en lördagskväll, när han blir för full för att få upp den inne på toan.

Oroa sig så mycket för att tappa lusten att man har glömt bort lusten. Därför piskar jag mig själv varje gång jag tänkt säga nej. Tänker att det är som att ta sig till gymmet ibland: man orkar inte varje dag, men man måste, för helt plötsligt har det gått en månad och man har inte använt det där träningskortet som kostade så djävla mycket.

Den där om barn

Oh joy,

jag ska vara barnvakt ikväll. Jag är skitdålig på barn, har jag märkt. Jag tror att det är för att jag inte gillar dem. Eller de gillar mig. Folk som inte gillar mig brukar jag ogilla. Jag var barnflicka i London när jag var nitton, det gick bra, de gillade mig, så det måste ha hänt något på vägen.

Den där om det bästa tvåtusenåtta

Tisdagkväll och jag träffar mina tre andra damer i leken på Morfar Ginko, dricker öl, tittar på uteregn, pratar nyårsafton. Åh, säger jag, vi måste summera året, fast att det inte är slut, vi måste berätta vad det bästa varit i år, även om det inte är över! Och vi går bordet runt, och det de säger sammanfattar vem de är så himla bra.

Fröken Bon-Bon berättar om en dag hon haft när hon bodde i Frankrike i våras, när de åkte ut till en ö och gick runt och blev bruna på näsan och fick bondbränna på axlarna. Pratade franska hela dagen och plockade snäckor på stranden.

Fröken Finaste säger att hennes bästa 2008-grej var när hon gick sin dödskurs i Indien och upptäckte att döden var en naturlig följd av livet och inte något att vara rädd för. Fröken Kramåkarriär fnissar och säger att när Finaste precis hade kommit hem från Indien så kunde man säga till henne att vi ses imorgon, då blev Finaste sådär allvarlig i ansiktet och mumlade inte om jag dör i natt!

Fröken Kramåkarriär berättar att hennes bästa var när hon hade rott ett stort projekt i hamn, varpå hon grät en skvätt av utmaning, sen festade hela natten och lovade sig själv att inte göra en sån grej igen (vilket hon så klart gjorde).

Så vände de sig till mig och jag log snett. De log tillbaka och visste redan att det skulle vara något med Stolte mannen. Och jag ja-nickade och svarade att det nog var att vakna upp i Gdansk och vi äntligen hade semester tillsammans och halva Europa framför oss. Han var redan vakne och satt i fönstret och rökte och tittade ut över staden, svettig i nacken.

Vad är ert bästa 2008?

Den där om att smygblogga på jobb

Ha,

sitter på jobb och skriver, man blir liksom modigare och modigare här. Det börjar med Facebook och slutar med sex på skrivbordet.

Ny uppdatering nässkölj: jag har gjort det. Min näsa är ren. Det rann snor på ställen som det inte borde rinna på och det var läbbigt. Får se om det funkar. Andra stora nyheten för veckan är att mina föräldrar kommer att träffa Stolte mannens på lördag. Middag. Jag undrar om Stolte mannen ska ha slips. Det är skitstort. Inte slipsen, alltså, utan föräldrarmötet. Mina föräldrar har inte träffat pojkvänsföräldrar sen jag gick på mellanstadiet och de sprang på varandra på ICA. Nervös upphöjt till tiotusen.

Nu måste jag chatta lite med några kolleger på intranätet innan jag får gå hem i mörkret.

Den där om de fem sexen

Inspirerad av Ania och Knödel har jag nu bestämt mig för att lägga korten på bordet och berätta mina konstigaste sexhistorier. Ni är hemskt välkomna att själv lägga upp all smuts ni har på bordet, inget är mer kul än att läsa om sex going wrong.

Nummer ett) har jag redan berättat om en gång redan: den här killen dejtade jag lite kort när jag bodde i London. Han var från norra England och jag kan väl inte precis påstå att jag höll särskilt länge på det att ge bort det där fina som vi flickor har. Det vita var i och för sig vid den här tiden redan ganska besudlat.

Typ andra gången han besudlade mig (vi hade för övrigt skitdålig sex, jag kände knappt när han var inne, var mest med honom för att han kände folk som kände folk...) frågade han om han fick kissa i mig när han kom. Jag trodde att jag hört fel, han pratade lite konstig dialekt, men svarade för säkerhets skull nej.

Typ femte gången vi hade sex (jag veeeet, men han kände fortfarande folk som kände folk som släppte före mig i köer så att jag kunde få hänga med engelska storheter som Craig David (skjut mig nu!)) frågade han mig igen och efter det så kindpussade jag mig fram i köer själv.

Nummer två) Var när jag var runt tjuginågot. Var på en hemmafest och träffade en kille som var kompis till en kompis, eller något sådant, och han hängde efter mig hela kvällen, man skulle kunna tro att jag var glass på ben, eller något. Framåt tvåtre smög vi in i min kompis vattensäng, jag skitfull och han... dreglandes. Han klädde av mig, eller om jag klädde av mig, minns inte riktigt, var som skrivet ganska full.

Så fick han inte in skiten. Den var alldeles för stor. Tjock. Alltså... jag vet inte vad jag ska jämföra med, men en... falukorv? Han försökte och försökte, hittade glidmedel och kladdade ner oss med, medan jag började mummla att det här kanske inte var det bästa och att jag ville gå ut till mina kompisar. Han blev lite frustrerad och försökte övertala mig, men då blev jag helt avtänd och klädde på mig och gick ut till min kompis som frågade vad som hade hänt och om det gått. Tydligen var jag inte den första med för liten fitta.

Söndagen efter följde jag med min mamma till Hemtex, där han jobbade. Smög runt hyllorna och till slut ut och in i bilen, där jag väntade på mamma.

Nummer tre) var en av mina mexikanare (alla mexikanare har, efter mycket grundlig undersökning små snoppar). Han var åh, så snygg, vältränad, rik, bra på engelska och spanska som inte var för snabb. Men dock nitton. En kväll gick vi hem till hans kompisar, där det var fest. Jag lockade med honom in i en av sovrummen. Han fumlade. Han var liten. Jag kände inte ett skit och låg mest och fingrade på min klitta, för att få något att hända. Han kom efter typ fem minuter, och utanför rummet stod det folk på kö (!!!). Senare fick jag veta att det var hans oskuld jag tog.

Nummer fyra) (åh, Gud, jag kom precis på en annan kille, som slår min egentliga fyra): den här killen var en kompis, som vi träffat på en utlandsresa och honom låg jag med när jag var tjugitvå. Han var ganska så agressiv och bestämd, vilket tände mig ganska mycket. En kväll var vi ute och festade med några andra kompisar. Framåt fem gick vi hem till honom och hamnade ganska snabbt i hans säng. Han gick på hårt, vilket jag inte har något emot, men det här gick lite för långt.

Han började binda fast mig i sängen och tog fram en batong han hade i garderoben. Jag fnissade lite nervöst, sen började han typ peta på mig med den där djävla batongen. Eftersom vi var vänner från början tänkte jag att jag ändå hade lite kontroll. Efter lite mjukt petande band han upp mig och beordrade mig att börja göra armhävningar. Han la sig bredvid mig på golvet och gjorde enarms. Var ganska så tränad på den tiden, så det var väl okej, dock lite märkligt.

Efter detta ville han bli fastbunden och piskad med en piska som han hade, även denna i garderoben, beordrade mig att rida honom och dra honom i håret det hårdaste jag kunde. Kan ju tillägga att att han åkte in som FN-soldat två månader efter det här och jag fick mycket att fnittra åt med mina tjejkompisar.

Nummer fem) var killen jag förlorade oskulden till. Han var italienare och hette Fabricio. Han kunde ingen engelska, så hans kompis fick översätta åt oss. Sen gick vi in i ett rum och min dåvarande bästa kompis i rummet bredvid och så blev vi av med oskulden i vars ett rum. När han trängde in i min och viskade italienska ord i mitt öra skrek jag på svenska till min kompis att jag nu blev av med oskulden. Hon skrattade och svarade att det blev hon med. Jag kunde inte sluta fnissa och var antagligen ett ganska så dåligt knull.

Den där om att det även irriterar mig lite att hans ex kom på tal

Klagar i telefonöra med Finaste att jag bara snorar och snorar, är en storsnorare; jag svettas till exempel alltid ur näsan när jag tränar spinning och måste göra farfarssnytningar (ni, vet hålla för en näsborre och fräsa ur den andra) när jag är ute och springer. Finaste tycker att jag ska börja sköja näsan. Det gör hon varje dag. När jag berättade det för Stolte mannen berättade han att hans exs syster gjorde nässköljare i keramik, där halsen var en falossymbol.

Jag vill verkligen, verkligen inte ha ett behov av att skölja min näsa, det låter extremt djävla osexigt. Och jobbigt. Och hur har folk ens kommit på att man kan göra sånt här?

Den där om att stanna hemma

Att börja ett nytt jobb är som att lämna ifrån sig sina barn på dagis: ständigt nya bakterier! Har varit sjuk nu i tre veckor, näsa som rinner, huvudont, hela paketet. Därför bestämde jag mig för att tacka nej till alla aktiviteter denna helg och bara vara hemma och kolla på dåliga serier (är mitt inne i Samantha who?, vilket är ungefär vad min hjärna klarar av just nu) och tänker på allt jag missar i helgen. Utgång med nya tjejkompisarna på jobb, shopping med Finaste, barhäng, fest på skivbolag, spinningpass.

Och då lägger vi det här inlägget i mappen med meningslösa saker jag skrivit.

Den där om masterplanen

Titta vad jag har köpt till dina föräldrar ivrigpratar han och snurrar upp en anonympåse. Inuti ligger en liten tavla med en bild över Stockholm. Jag höjer på ett ögonbryn och tittar upp mot hans iver. Fyfaen vad ful! måste jag utbrista mitt på Götgatan. Han nickar medhållande. Jag vet, den ska jag ge till dina föräldrar!.

Så berättar han sin masterplan. Mina föräldrar städar väldigt sällan föräldrarhemmet, han ska ställa den i vardagsrumshyllan, den bruna i trä med nittitalets vitrinskåp och finservisen i. Sen ska vi kolla hur lång tid det tar innan de märker den. Jag skrattar mot honom och gissar på framåt jul alternativt om ex antal år när våra barn kommer att vara fem och ta den ur skåpet och fråga mormor om hon inte kan få den, varpå mormor svarar att var har du hittat den?

Det har nu gått en vecka och vi har ännu inte hört något om någon tallrik.

Den där om världens roligaste

Det här har jag skrattat åt hela kvällen.

Den där om Mårten

Det snöar när vi åker neråttåg, i norra Småland någonstans, och han håller min hand, medan jag lyssnar på min åttiotimmarsljudbok. Jag byter ställning och kan inte riktigt få ro i mitt Inter Citysäte. Jag vaknar med nackspärr och fyra kapitel senare, i Alvesta och han har lagt min jacka över mig och sedan gått till restaurangvagnen, där jag hittar honom fördjupad i en bok med slitna omslag och en kopp kaffe framför sig.

På perrongen får jag syn på pappa på ganska långt håll. Han står med händerna i fickorna och pappaspanar åt vårt håll. Jag släpper väskorna och springer högklacksspring bort mot honom och fumlar in i hans famn.

Hemma i föräldrarhemmet: allt som vanligt. Stolte mannen har med sig en jätteful tavla med Stockholm på, som han ställer i deras hylla: ett litet expriment för att se hur länge den får stå i deras stökhem innan någon märker något. Jag gissar på runt någon dag innan julafton.

På lördagen vi tränger ihop och in i liten bil, kör fyra mil till herrgård och gåsmiddag. Stolte mannen på vippen till överförtjust: svart soppa i vita storskålar och jag som rynkar på skånsknäsa, påstår att svartsoppar endast är till för oäkta skåningar, ingen vettig skulle få för sig att beställa in. Pappa rycker på axlarna och beställer in en han med.

Men maten är inte bra. Inte bra alls, och jag besvikensuckar, minns förra Mårten gås, när vi oj!ade och inte kunde sluta äta: krispiga kanter, perfekt rökål, potatisen man inte kunde sluta äta. Och Stolte mannen som skulle få det bästa.

I stora salen, vid pianot, ta han mig i famn, viskar i mitt öra att kvällen varit perfekt. Viskar att han älskar mig: något han försiktigar med, kanske bara säger fyrafem gånger om året, när jag behöver höra det mest.

Tumlar genom helgen, somnar med tjocksockor och inget annat: intrasslade i varmtäcken och kärleksarmar i gammalt kallt flickrum. Han vägrar sova någon annanstans än bredvid mig och vi trängs därför på nittio centimeter.

På flyget hem (ombokat från Sterling till Malmö aviation) ser vi vårt hus, vår lägenhet på Söder. Och han pekar och säger baby, titta, det är där vi ska vara tillsammans hela hösten, hela vintern, hela våren: vårt hem!. Och väl hemma dricker han mellanöl äter oliver läser tidning, jag lyssnar p3-dokumentär smygtittar på honom tänder ljus. Lovar honom att nästa år: nästa år ska vi äta en godare Mårten.