Den där om när jag faller

Ibland blir jag påmind om hur vacker och fullständig han är.
Och jag faller. Jag faller. Jag faller.

Ibland glömmer jag hur farligt ärlig och elak han kan vara.
Och jag hatar. Jag hatar. Jag hatar.

Ibland påminner han om allt vi hade. Allt det fina och egna, som ingen annan förstår.
Och jag älskar. Jag älskar. Jag älskar.

Ibland tittar jag in i någon annans ögon och vill bli hopplöst förlorad.
Och jag hoppas. Jag hoppas. Jag önskar. Jag vill.

Jag tror jag har byggt murar så höga att jag inte längre kan se himmelen. Det börjar bli mörkt nu.
Jag bygger. Jag bygger. Jag bygger.

Men så hör han av sig igen. Bryter genom mina murar som bara han kan.
Och jag faller. Jag faller. Jag faller.

Den där om ögonbrynen

Idag har jag färgat bror Johans hår och ögonbryn. Det var kul.

Den där om hemlöshet

Min fina, fina lägenhet i Stockholm är uppsagd. Från den första april är jag hemlös.

Jävla helvetes bajsmög. Jag har inte den blekaste om vad jag ska göra!

Den där om att leka kompisar

Idag var det mer julstämning än julafton. Firade med pappas sida, med fyra barn under sex.
Jultomten kom och alla skrek.
Inklusive de över sex år.
Jag fick gratisprover på c-vitaminer.
Lilla kusin Magdalena undrade om jag aldrig skulle få några barn.
Bara två frågor om M.
Och en massa lek. "Jenny, kan inte du och jag leka kompisar?"
Så nu älskar jag julen igen.
Men jag är jävligt mätt!

Den där om att Jenny hjärtar skor

Lycka är att shoppa sex par skor på julrean!

Den där om julafton 2005

Ohmy, en sådan konstig jul. Eller kanske mer en normal jul för den här familjen. Mamma berättade en massa saker som inte jag hade en aning om, som till exempel att hennes morfar hade haft en älskarinna som hette Jenny, så när mamma och pappa bestämde sig för att namnge mig Jenny så blev mormor upprörd. Och sen berättade hon att min älskade (nu döda) farmor var paranoid hela sitt liv. Hon låg inne på psyket när jag gick på högstadiet. "Ja, man kunde hälsa på din faster A, sen gå upp en våning och hälsa på din farmor!"

Så trevligt då.

Ingen snö och jag gjorde apelsinsill.

Ringde M för första gången på fyra månader, nervös som tusan, men han svarade inte. Mamma och Johan klagade på att han inte var med och när släkten kom hade de frågor som jag inte riktigt orkade svara på.

Mamma drack snaps till frukosten och pappa har blivit nykterist.

Min katt och familjekatten har inte hälsat på varandra än, för min katt ligger under min flicksäng och vågar inte komma ut.

Bror och jag gick på midnattsbön och hörde pappa sjunga i kyrkan. I kören fanns 30 personer, men både jag och min bror kunde urskilja pappas röst. Antagligen för att han älskar att sjunga högst.

Och detta är första julen jag (nästan) lika gärna hade kunnat var utan.

Den där om 2005

My shitness, jag kommer som vanligt inte ihåg vad som egentligen hänt under året. Men, men, skriver redan nu vad som hänt under året, för jag har så mycket att göra att förhala det hela är bara bra!

Årets Bästa Dag: Min 25-årsdag (eller egentligen dagen innan). Satan i gatan, vad stressad jag var innan festen, satan i gatan en sån fest det blev, satan i gatan var full jag var, satan i gatan vad kul jag hade, satan i gatan var lycklig jag var och satan i gatan vad bakis jag blev!

Årets Glädje: När KKS (Katt Kommando Syd) ringde och frågade om jag kunde vara stödhem åt en kattmamma och hennes fyra bebisar.

Årets Sorg: Det tog slut mellan M och mig. Efter tre underbara år fick han för sig att jag kanske inte var den rätta för honom och att han kanske inte var den rätta för mig. Det har gjort så djävla, djävla ont, och jag vet inte hur jag överlevt.

Årets Besvikelse: M. Jag trodde att det skulle hålla för evigt. Nu vet jag inte längre. Frågan är om jag slutat tro på evig kärlek nu.

Årets Förändra Ditt Liv: Jag är singel. Jag vet inte hur man hånglar med killar längre!

Årets Vad Fan Sysslar Jag Med: Första U:et på en tenta.

Årets Kompisar: Linda. Söt-Linda i Stockholm. Efter en massa år träffades vi äntligen!

Årets Kärlek: Fem par katt-tassar sprang snabbt, snabbt över mitt lägenhetsgolv. De räddade mig i de mörkaste stunder.

Årets Dåliga Ovana: Duscha håret för sällan. Det gick bra när jag hade lyxschampo, nu har jag GeKås (Ullared) shampo och håret blir fett, utan att jag tänker på det.

Årets Stolthet: Jag är en stark, stark, stark kvinna!

Årets Irritation: Frisläppta jävla präst-Åke, som gjorde att min tro på det svenska rättssamhället åkte åt helvete.

Årets Prins: Min bror. Han har varit underbar.

Årets Prinsessa: Jag själv. Jag kämpar på för att älska mig själv mest, men det är svårt.

Årets drottning: Min mamma. Hon har varit nästan lika ledsen som jag, över M.

Årets Inte Klarar Mig Utan: Förutom levande ting: musik.

Årets Bästa Film: Crash. För jag minns bara den.

Årets Bästa Låt: "Mannen i den vita hatten" Kent. Den gick på repeat.

Årets Sämsta Jävla Låt: Jag vet faktiskt inte riktigt... Jag borde komma på någon, men det gör jag inte!

Årets Bästa Bok: "Lasermannen" av Gellert Tamas.

Årets Sysselsättning: Studier. I massor. På riktigt. Jag har börjat läsa det jag verkligen älskar: statsvetenskap.

Årets Resa: Kroatien. Gosh, så romantiskt det var!

Årets Snygging: Emiliana Torrini.

Årets Bästa Tv-program: Top Model. För att jag är mesig.

Årets Sport: Springa. Det finns två saker som får mig att känna mig riktigt fri: springa och resa.

Årets Bästa Mat: Pastan i Kroatien.

Årets Bästa Shopping: Min julklappshandling. Råkade nog shoppa upp 4000:- på julklappar till tre personer.

Årets Bästa Fest: Min 25-årsfest.

Årets Bästa Konsert: Laleh, för det är den enda jag varit på (tror jag).

Årets känsla: Kämpa, kämpa, kämpa!

Årets ojdå!: Jag gick ner åtta kilo. Bara sådär.

Så. Nu åkte jag till Skåne för att fira jul. Vi ses efter nyår igen.

Den där om tentan

Måste skryta lite mer om tentan som jag klarade:

- det var fler som blev underkända än som blev godkända.

- på en essäfråga (= svårfråga) kan man läsa följande:

"Beskriv de tre vågor av kristdemokrati som Marie Demker redogör för i boken "Religion och politik"" (8 poäng)
Jennysvar: Första vågen kom på sent 1800-tal, andra vågen efter andra världskriget och tredje på 1990-talet.

För detta svar fick jag 2 poäng. Två jävla poäng!!! För en mening! Och det kanske inte säger er ett skit, men oftast skriver man runt tre sidor på en sådan här fråga. Men jag hade inte läst Demkertexten och hade därför inte den blekaste om vad jag skulle skriva. Jag visste inte om jag skulle svamla om Sverige, Europa eller världen. Så jag hittade på mina egna tre vågor. Och tydligen hade jag rätt.

Mina klasskompisar kollade på mitt svar och undrade hur fan jag kunde få två poäng för det svaret.

Det undrar fan jag med!

Den där om !

Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan! Jag blev godkänd på tentan!

Hur i helvete kunde jag bli det? Det är liksom tentan som de egentligen skulle ha omtenta på i augusti, men det blev redan i januari, för att den var så svår och så många blev underkända.

Och nästa tenta vi ska ha den fick 60% underkänt på förra året.

För statsvetenskap är inte för alla!

Den där om att få det hett om öronen

Tidigare åt jag mat som var så stark att jag fick ont i öronen.

Den där om söta Tessan

Kompis Tessan är så söt! Hon berättade igår att jag var en av de i klassen som hon tycker är gladast. Det var så himla skönt att höra, för själv har jag tyckt att jag bara varit sur och gnällig de senaste året. Sen sa hon att jag är den snyggaste hon vet.


Okej, det där med snygghet sa hon inte, men vi kan låtsas!


Jippie! Jag är glaaaaaad!

Den där om högervänsterhögervänster?

Igår påstod sötiskompisarna att jag var höger. Jag protesterade och sa att jag var vänster. Då sa de att jag egentligen faktiskt är smygishöger.

Det var jobbigt. Särskilt som jag funderar på att byta sida och att mamma har hotat med att slänga ut mig ur familjen om jag gör det.

Den där om kattkärlek

Här kommer man hem från fyllekalaset och katten hälsar en välommen hem genom att riva i ens halsband, ens örhänge, slicka av en läppglansen och purra.

Det är vad jag kallar kärlek!

Den där om run, baby, run

Innan idag när jag var på ICA och stod i kön så stod två föräldrar bakom mig. De pratade om deras söners fotbollslag och om hur det var med folk. Det gick kalla kårar utmed min ryggrad och det kröp i skinnet. Jag har ingen aning om varför men jag hatar det! Jag hatar den där "lilla stadskänslan" och att alla känner alla. Jag kommer från ett mycket mindre samhälle än det jag bor i nu, och där känner verkligen alla alla. Mina föräldrar är fortfarande gifta med varandra. Jag har haft en trygg uppväxt. Varför vill jag inte flytta till en liten stad?

En av de bästa känslorna jag har haft i mitt liv var när jag trängdes på Londons gator. Folk sprang förbi mig och knuffades. Det kändes som om jag hade kunnat lyfta från marken, för jag fick en sån frihetskänsla jag aldrig fått innan.

Och jag är fan sjuk i huvudet. Varför känner jag så här? Varför vill jag att folk inte ska känna mig? Varför vill jag inte bo i en söt stad och ha fem söner som alla tränar i samma lag? Varför blir jag uttråkad när jag bott på samma ställe längre än ett år? Varför kan jag aldrig nöja mig? Vad är det jag flyr ifrån?

För till och med den där känslan jag fick i London försvann så småningom och London blev för litet.

Den där om mes-Frodo

Hur jävla kul är det att göra ett test om vilken filmhjälte man är så får man jävla mes-Frodo? Va? Va?





"Small and quiet". Buhu!

Den där om kyssen

Den här kyssen måste vara den bästa, inövade, kyssen någonsin.

Min mage leker hela havet stormar och jag kan inte sluta le när jag ser på det.

Jag vill också bli vinkad på, upplyft och kysst av en snygg kille.

Den där om julklappsrimmet till mamma

En sådan här ville du egentligen inte ha
Men jag tycker att den är så nedrans bra,
att du får den i alla fall
så nu blir du fin och ball
och dina tuttar kommer leva i symbios.

Den där om kattjulbordet

Kissarna på Stockholms katthem har fått kattjulbord. Och med kattjulbord menar jag inte att de fick äta katter.

För det hade varit creepy as hell!

Den där om antagningsbeskedet

Statsvetenskap B (Växjö): Antagen
Engelska (distans): Andra reserv
Arabvärlsdkunskap (distans): Kursen struken, ges ej
Statsvetenskap fortsättning (Södertörn): Antagen!

Jippie, joho, jag har dansat ringdans med katten i fem minuter! Nu är allt löst och mitt liv är nästan underbart!

Okej, det är underbart. Framtiden knackar på dörren och nu ska jag leka pjätt (kull för er utanför Skåne) med kattmamman, jag är inte säker på att hon fattar reglerna, men det är i alla fall kul att jaga henne.

Den där om julklappsinslagningstekniken

Oh. Mina julklappar blir så fina! I love to slå in julklappar. Men nu kom jag på att en av grejerna vi (jag och bror) ska ge till pappa inte funkar, för pappa är lite rädd för att drunkna sedan han höll på att drunkna i griskiss (sann historia).

Jobbigt. Får nog prata med bror om det där.

Den där om tanter

Fan. Jag frågade om polisen ville hyra min lägenhet svart under sommaren. Det ska man nog inte göra. Till en polis. Är de extra ärliga i Visby?

I dag gick jag förresten in i en glasruta. Jag tittade på fina grejer, sen sa det "TJOFF!" Så fick jag ont i näsan. Jag småskrattade åt mig själv, så kollade jag upp så stod två små tanter och skrattade åt mig, de med. Tanter ska inte skratta åt andra. Då kommer de till helvetet. Sann historia. Jo.

Den där om heja Visby!

Jepp. Då har man hyrt ut sin lägenhet då med!

Det blev inte några iranier med god doft på fötterna. Det blev en (blivande) polis från Visby. Hur häftigt är inte det på en skala?

Jag har förövigt slagit förra årets julklappsinhandling. Min bror får alla de där julklapparna jag skulle köpt till M om han (levat höll jag på att skriva) varit min. Min bror kommer bli bortskämd detta året. Jag har köpt sex julklappar till honom. Men det kan han få. För han är näst bäst.

Och jag handlade bara tre julklappar till mig själv. Det är nog rekord. Och då var de på halva priset, så egentligen var det bara en och en halv julklapp.

Men all denna shoppingglädje gör inget, för jag har redan handlat all mat jag ska äta tills jag åker hem. Jag har handlat tågbiljetten. Och skit, jag glömde att jag ska ut på lördag! Vad tusan ska jag ha på mig då? Att bara ha mina tre julklappar funkar nog inte, för det var tre par örhänge. Kanske kan hänga dem över brösten?

Eller så får jag handla mer julklappar till mig själv. Låtsas att det är julaftonskläder. Kanske till och med få en peng av mamma till julaftonskläder?

Den där om dödsstraff

Det finns inget som jag hatar så mycket som dödsstraff. Jag har argumenterat för mycket i mitt liv (rätten till kyrka, svarta och muslimers rättigheter, jämställdhet, you name it) men dödsstraffet är ändå den fråga jag brinner mest för. Sommaren 2003 skrev jag en (skitdålig) B-uppsats i kursen "mänskliga rättigheter, diskriminering och rättssäkerhet" om dödsstraffet i Texas.

Så varför är jag emot? Jag vet att nästan alla i Sverige idag är emot dödsstraffet, men det finns en del som inte fattat varför man ska tycka rätt. Nedan kommer hur jag tycker ( handlar mest om USA, för det är bara det jag är insatt i). Jag har inga källor, för så ambitiös orkar jag inte vara. Det här är mina åsikter och de kanske är jekligt konstiga ibland, men hej, jag är ju lite konstig, så det får mina åsikter också vara!

"De som mördat någon borde själv dö!" Mahatma Gandhis kända citat: "Ett öga för ett öga gör hela världen blind" passar bra in här. Upprättelse för de anhöriga till den som mördats. Straff tas inte ut för att de anhöriga ska få frid eller upprättelse. Ett modernt rättsamhälle fungerar inte så.

"Många som sitter i dödsceller vill faktiskt dö!" Ja, för att det är det de väntar på. Tänk en svårt cancersjuk människa. Denna människa längtar också ofta till döden. Hade denna människa istället sett ett hopp om frihet hade denna kanske istället valt detta. Det är heller ingen lek att sitta på dessa ställen. Många av fångarna har inte tillgång till att gå ut, celler är mycket liten och fångvaktarna ofta mycket grymma.

"Mördarna borde tänkt till innan de gjorde vad de gjorde!" Jo, visst det borde de. Dock är många av dessa fångar begått brotten när de är unga och har sedan suttit i fängelse i över 20 år när de avrättas. Kanske var de påverkade av narkotika, 18 år och kom från ett samhälle där det mer ansågs att de borde ha ihjäl någon än att gå ut skolan. När alla tror en viss grej om dig är det lättare att göra som folk tror än att bevisa motsatsen.

"Att ha någon i fängelse på liv kostar oerhört mycket för staten!" Att ordna med en avrättning är dyrare.

"Det är en allmän uppfattning att USA borde behålla dödsstraffet!" För X antal år sedan var aga av barn okej i Sverige. På 1600-talet i Storbritannien var kvinnor ombedda att låta sig bli våldtagna, de skulle "vara tysta, ligga stilla och tänka på England!" 1930- och 20-tal i Sverige: det ansågs att vi inte borde ta in några judar i landet. Gör det saken rätt, att allmänheten anser att det ska vara så?

"Ingen oskyldig har blivit utsatt för dödsstraffet" Det vet vi inte. Människor som blivit dömda till döden har, som jag skrev, inte haft någon lämplig rättegång. Deras fall är avslutat. Skulle någon granska dessa fall åter igen kan man aldrig veta vad som väntar.

Många av de folk som avrättas är minoriteter. 2003 satt 1,878 Vita (ca 55%) och 1,418 Svarta (ca 42%) i dödsceller i USA. Tittar vi på befolkningsstatistiken ser vi att dessa siffror inte riktigt stämmer överens med hur befolkningen ser ut. Många av de fällda blir utsatta för rasism och många fler svarta hamnar i dödscell och blir dömda för mord istället för tex dråp.

USA är även ett av få länder i världen som avrättar barnbrottslingar (människor som inte fyllt 18). Personerna är inte 18 när de avrättas, men var det då de begick mordet.

Som överallt annars är en stor andel av de som döms psykiskt sjuka och/eller efterblivna. Det finns en anledning till varför de är fattiga, varför de begick brottet och varför de absolut inte borde sitta i dödscell.

Många av de som avrättas är fattiga. De har inte haft råd med en bra advokat, utan får ta de som staten erbjuder. Inför min uppsats läste jag historier om hur anklagades advokater somnat i rättssalen och varit för berusade för att bry sig om vem de skulle rädda. De som sitter i dödscell är sällan rika.

Det här är mina åsikter. Anser du att dödsstraffet är tjosanhejsan är du fan dum i huvudet (det är för övrigt mitt tyngsta argument, därför tog jag det på slutet!)

Den där om fotkatten

Jag har hört talas om knähund, men fotkatt?!?

Det var precis ett par från Iran här och tittade på min lägenhet, som jag ska hyra ut. Mamma katt är högst intresserade av fötter och av hur de luktar, så medan jag visade min lägenhet, smög hon efter och försökte lukta på deras fötter. Jag sa på dålig engelska "Oh, there´s my cat, she likes feet".

Jag tror inte att det iranska paret vill ha min lägenhet nu.

Den där om matlistorna

Nu, när jag bor själv, kan jag göra mina matlistor. Alla jag har bott med har ogillat dem. Själv tycker jag att det är skitbra att planera vad man ska äta i förväg. Så nu har jag planerat min mat fram tills att jag ska åka till Skåne den 22/12. Idag ska jag äta kassler/pastagratäng.

Ibland älskar jag att bo själv!

Den där om gorillakillen

Utgången igår blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Vi stod i kö längre än vi var inne på stället. Mina tår höll på att frysa av. En kille slog på mig (!) och det blev bråk i kön. Hälften av kompisarna gick hem innan vi kommit in. Jag och Frida satt och pratade jättelänge. Killen som slagit mig i kön bjöd in oss på efterfest (!) och tjatade skitlänge medan vi bad honom dra åt helvete. Jag fick sådär ont i magen som jag får ibland, kanske för att jag blev stressad av gorillakillen.

Men annars var det faktiskt kul. Och en kille friade till mig, vilket ju alltid förhöjer stämningen.

Den där om Lucia

Äntligen har jag hittat en som inte hatar kyrkan, som vill följa med mig på Lucia! Har letat runt ett tag (okej, jag har frågat tre personer) och nu äntligen hittade jag Karin!

Det är faktiskt svårt att hitta någon som inte kräks så fort jag nämner Svenska kyrkan nu för tiden. För mig står den inte alls för hemska saker och hat och allt det där, utan för stämning, trygghet och tradition.

Jag ska få se Luciatåg!

Den där om mina änglar

Jag hänger inte riktigt med i utvecklingen runt mig. Det känns som om jag är den enda som är någerlunda lycklig och mår bra. Runt om mig trillar mina kompisar som soldater under första världskriget. Bam, bam, bam!

Det är bulimi, anorexi, sjukskrivningar, orklöshet, skära sig själv, hata sig själv, hata andra och sorg till höger och vänster. Och jag springer och springer, men jag hinner inte ta emot alla som faller. Jag har inte lyckats ta emot en enda.

Alla mina söta, vackra ängeltjejer tar ut sin ilska inåt och plågar sina kroppar på alla möjliga sätt.

Alla mina söta, vackra ängelkillar bryter ihop och klarar inte gå upp ur sängen.

Var det så här när våra föräldrar var yngre? Är detta ett inträde i vuxenvärlden?

Jag har alltid trott att om jag älskar tillräckligt mycket så kommer allt gå. Allt kommer bli helt. Men jag kan inte hjälpa. En kram och kärleksord hjälper inte. För igår, igår sjukskrevs två till. De grät. Och de föll. Bom, bom.

Och jag trodde verkligen att jag skulle kunna rädda i alla fall honom. Om jag bara älskade, älskade, älskade. Men det gick inte. Den jag helst av allt velat rädda, föll han med. Och det känns som om jag var med på krigsfältet. Jag stred precis bredvid honom. Jag trodde jag kunde skydda honom från gevärselden och granaterna. Jag ville vara störst och starkast. Mest och bäst. Jag trodde att om jag försökte tillräckligt mycket så skulle jag kunna skydda honom. Jag lindade mina känslor runt om honom och försökte göra fältet rosa istället för grått och svart.

Men jag såg inte att han redan hade fallit.

Bom, bom, bom.

Den där om hemliga världen

Vad tusan är det katter tittar på när de tittar ut genom fönstret? De kan sitta och titta i flera timmar, men när jag kollar ut ser jag inget intressant. Sitter de och mediterar, eller ser de en värld som inte jag kan se? "Åh, kolla! Nu viftade det där lövet till det andra lövet! Åh, där kommer den där tjejen, som är död och osynlig för vanliga människor! Och där, där kommer en jätte!"

Jag vill också se!

Den där om att om jag hade sett ut som Emiliana så hade jag varit lycklig

Okej, lite mer grejer behöver jag förresten för att bli lycklig. En smörgås då och då, kanske.

Den där om Mushaboom

Och tack. Jag vet att ni letade länge och hårt, men jag hittade den där relamlåten själv.

Det var inte sötast-i-stan-Emiliana, utan Feist med låten Mushaboom. Den dansar jag och kattmamman till nu.

Allvarligt... Emiliana måste vara en av de snyggaste människorna jag sett. Jag vill gifta mig med henne och föda hennes barn. Nu ska jag googla bilder på henne!

Den där om Jimpan

Tydligen är jag mest lik Jim Carrey av alla kändisar. I alla fall med 57 %.

Jag blev sur och gjorde det en gång till, med nytt foto.

Då blev jag 72 % lik Barbara Stanwyck. Det kändes lite mer tillfredsställande.

Konstigt är dock (efter att ha gjort det med sex olika kort) att jag har varit lik Carrie-Ann Moss och Chelsea Clinton på alla.

Fan, jag vill ju vara het!

Den där om trumpetnegern

Åååhhhhhhhh, vad jag inte ska handla mer på Tradera! Det är farligt. Och nu har jag lovat mig själv att jag handlat för sista gånger. För även om man fyndar är det totalt onödigt att shoppa negrar med instrument:









Mamma katt tyckte dock inte om dem, så hon välte trumpetnegern:

Den där om vindarna

Vad är det för konstiga vindar som blåser runt husknuten? Kan det möjligtvis vara frihetens vindar?

JAAA, DET KAN DET! För nu är allt det där jobbiga över, som jag fruktade för en månad sen. Jippie! Fast mindre jippie är att jag kommer få minst en resttenta.

Och nu? Vad ska jag nu göra? Inget att plugga. En konstig känsla sprider sig i kroppen.

Den där om solkatterna

En av mina favvosaker att göra är att gå in på Stockholms katthems hemsida, sen gå in på fliken "Solkatter". Där finns historier om alla lyckliga katter som fått hem.

Det är en av mina favvosaker att göra.

Den där om mer äckel till folket!

När vi ändå är inne på området djur kan jag berätta att M's systers hund en gång, i fjällen, åt upp cirka åtta lämmelbebisar hela.

Och sen kräktes ut dem igen.

Hela.

Den där om tråden

Om en katt äter upp ett långt, vitt snöre så kan det hända att det långa, vita snöret kommer ut intakt.

Genom hålet därbak.

Den där om lilla despo

Idag har jag varit desperat.
Jag var sugen på NÅGONTING.
Jag gjorde popcorn.
Jag tappade ut popcorn.
Jag plockade upp popcorn från golv.
Jag åt popcorn.

Den där om kokopperna

Ni minns när jag hade prickar över hela kroppen, från katterna? Det kanske var kokopper. Huvvafy! Men varför, varför, varför kommer alla läskiga sjukdomsnamn från djur?

Svinkopper
Fågelinfluensan
Röda hund
Galna kosjukan
Pälsdjursallergi
Alopeci (håravfall)
Kondylom
Löss i familjen
Ringorm
Chicken pox
Springmask
Skabb
Kokopper

Djur är farliga, I´ll tell you!

Den där om 1600 ord

Är det någon som kan hjälpa mig på traven? Jag har slöat i X antal timmar nu och borde verkligen börja skriva om EU:s påverkan på svensk utrikespolitik. 1600 ord. Ska vara inne i morgon klockan 17.00. Jag har börjat. Jag har upplägg. Jag har lånat tre allvarliga böcker på bibblan. Nu måste jag bara slå upp dem och knöka in det i datorn.

Eller så kan jag titta på tv...

Den där om bröstet eller axlarna?

Ååååhhhhhhh! En gigantisk sten trillade från mitt bröst idag. Eller om det var mina axlar. Hur vet man skillnaden?

Jag kan hyra ut min lägenhet lagligt, jag behöver inte smussla med den. Så himla skönt. Och så slipper jag kanske betala dubbelhyra med. Tänk att det ska vara så jävla bökigt att plugga borta i en termin!

Nu ska jag bara komma in i Stockholm med, heja, heja!

Den där om kanske inte?

Det kanske inte alls är Emiliana? Om någon vet vem som sjunger, så säg till, tack!

Den där om Emiliana

Skönaste musiken till en reklam just nu har Lacoste (någon parfym). Sjunger gör Emiliana Torrini.

Den där om M

M... jag vet inte vad jag ska kalla M, men i alla fall M, som jag älskar, men ej längre är tillsammans med skickade mig en bild idag. Så här går det när han tvättar kläder utan mig (och jisses, vad han har sexig mage):

Den där om hipp hurra!

Mamma katt äter äntligen! Efter lång förtvivlan (från bådas sida) tvingade jag mig i väg i regnet, köpte nytt torrfoder i form av små hjärtan. Och hon äter!

Hipp hurra!

Den där om tystheten

Åh. Det är ensamt.
Att gå från fem katter till en är ensamt.
Det är så tyst.
Och ingen som spinner mig i örat eller biter mig i tummen.
Mamma katt är ledsen och vägrar äta.
Men de har det bra.
I alla fall Lillfisen.
Tack Karin för alla uppdateringar!

Den där om Pappa hjärtar katten

Min pappa älskar vår lilla katt.
Vår lilla katt i Skåne som är runt femton år.
Han hade köpt ett par nya byxor, som han skulle ha på sig när mamma och pappa var på julbord.
Han hade lagt nya byxorna på bordet i deras inglasade uterum.
När han skulle ta på sig dem hade lilla katten lagt sig på byxorna.
Hon var så söt.
Pappa fick ta ett par andra byxor.
Och mamma blev sur.
Men pappa bara log.

På det där julbordet fanns det för övrigt en chokladfontän som man kunde doppa jordgubbar i. Jag sa till mamma att jag ville ha en sån på julafton. Det fick jag inte.

Den där om mammakatt

Åh, jisses. Natten har varit uppdelad i: sovande (störst del), vakenhet (har lyssnat på avgrundsvrål från kattmamman som letat efter sina bebisar) och tröttklappande av ledsen katt (det är svårt att sova när du har en katt som ömsom bökar ömsom biter dig i handen bredvid dig).

Jag är förbannat trött och mammakatt är bara förbannad. Hon tittar på mig och skriker. Det hörs verkligen att hon lider. Det låter "Wooooaaaaaooohhhhhooooaaaaaa!!!" Hon väckte säkert grannarna med.

Stackars mammakatt!

Den där om the suave lover

The Suave Lover

50% partner focus, 76% aggressiveness, 50% adventurousness

Based on the results of this test, it is highly likely that:
You prefer your romance and love to be traditional rather than daring or out-of-the-ordinary, you would rather pursue than be pursued and, when it comes to physical love, you concentrate more on enjoying the experience rather than worrying about your performance.

The Suave Lover is a wonderful Lover Style, and is reminiscent of some of the most classic lover figures of all time, such as Casanova or Don Juan, or more recently James Bond (several of the "Bond girls" fit this type, too). This shouldn't be confused with a "player" or someone who is solely interested in physical love, but someone who is looking for an incredibly elusive thing: a worthy partner. The Suave Lover is a treasure to find, but can be incredibly difficult to hold on to, once found.

In terms of physical love, the Suave Lover can sometimes be surprisingly tender. Given the right setting, and the right lover, the Suave Lover can be a delight in bed.

Best Compatibility can probably be found with: The Devoted Lover (most of all) or the Romantic Lover, or the Liberated Lover.

Congratulations!

Just det, alla ni som har haft tender lovin´och som kommer få det av mig: jag är helt enkelt bäst!

Den där om undulaten

Jag har funderat på en sak: i alla skräckfilmer så har det katter och hundar som husdjur (de ser mördare och reser ragg alternativt blir mördade de med, för att de skäller), varför har människor i skräckfilmer aldrig tamkaniner eller undulater (heter det så? Nu blev jag osäker.) Undulater får bara vara med i komedier.

Om man säger undulater högt i sitt huvud tio gånger så blir det jättekul.

Den där om den första julklappen

Idag handlade jag min första julklapp. Till mamma. Boken "Klockan 10:31 på morgonen i Khao Lak" av Pigge Werkelin. Och det är verkligen inte rätt tid för den att dimpa ner i brevlådan från Adlibris.se.

För redan när jag tittar på bilderna i pärmens insida börjar jag gråta. Och herre min Gud, vad mamma kommer gråta! Och sen jag, när jag lånar boken. Och sen min faster när hon lånar boken. Och sen alla på mammas jobb som lånar boken.

Vi kommer bilda en liten flod. Fan vad sorgligt!

Den där om att dela upp

Jag håller på att dela upp leksaker.

Leia ska få blå bollen, för hon älskar bollar. Hon ska få den med bjällra i med.
Khan ska få stora musen, för den är hans, har han bestämt.
Aslan ska få stora kudden, för den sover han alltid på.
Lillfisen ska få med sig lilla musen, för det är den musen som blir över, eftersom Khan tror att stora musen är hans.

De ska få sakerna, så att de kan nosa på dem och kanske minnas mig. Så att de inte känner sig vilse och ensamna i de nya hemmen. Frågan är bara vad jag ska nosa på när deras kattmagar försvinner.