Den där om när jag faller

Ibland blir jag påmind om hur vacker och fullständig han är.
Och jag faller. Jag faller. Jag faller.

Ibland glömmer jag hur farligt ärlig och elak han kan vara.
Och jag hatar. Jag hatar. Jag hatar.

Ibland påminner han om allt vi hade. Allt det fina och egna, som ingen annan förstår.
Och jag älskar. Jag älskar. Jag älskar.

Ibland tittar jag in i någon annans ögon och vill bli hopplöst förlorad.
Och jag hoppas. Jag hoppas. Jag önskar. Jag vill.

Jag tror jag har byggt murar så höga att jag inte längre kan se himmelen. Det börjar bli mörkt nu.
Jag bygger. Jag bygger. Jag bygger.

Men så hör han av sig igen. Bryter genom mina murar som bara han kan.
Och jag faller. Jag faller. Jag faller.