17 juli 2007

Den där om att bli igenkänd

Idag kom det fram två mycket fina flickor och sa hej till mig. Hej. Vi heter ... och ... och vi läser din blogg. Den är bra. Vi ville bara säga det. Och det var så fint och oväntat och jag blev lite knäsvag och hej på er, tack för att ni kom fram!

Och sen fick jag reda på att somliga av Stolte mannens vänner läser här. Så hej vännerna, det känns lite konstigt! Men samtidigt: ni läser och vet om mig, jag vet att ni läser, känns konstigt att gå runt och låtsas som ingenting. Känns lite konstigt att ni pratar om mig och att han inte får läsa här, för det här ju min värld, en värld som jag skapat och som kretsar runt en figur som egentligen inte finns till, där ute i den riktiga världen. Och nu vill han läsa här, fast att han inte får, för att ni vet saker om mig som inte han vet och det känns tydligen konstigt. Då måste jag ju börja censurera och det vill jag inte... så, i framtiden, S, om du läser det här: hejhej.

Jo. sen har jag köpt världens finaste present till honom med. För att den är världsbäst och för att jag visste att han skulle bli så där härligt nervös av titeln.

3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

men gud så söt bok. kan knappt tänka mig en bättre present! och läskigt när folk läser som finns i verkligheten. som man känner utanför bloggen liksom. jag har några såna jag misstänker också (förutom de jag vet om) och jag tycker inte om att de inte säger ngt. läsa får de väl, men säg hej iaf.

Jenny sa...

Har du inte läst, så läs! Mer nattsvart humor får man leta efter. Finns även på Aftonblandets kultursida på nätet. Säga hej är bra, även om det kan bli lite... småpinsamt.

Eric Goesta Rosén sa...

Hej själv.