12 juli 2007

Den där om att lämna Studentstaden

Stå framför mig själv, jag gör, klia i nacken och i hårbotten och inte vilja ta mig bort, tänka varför klia? Minnas när jag fick löss, kanske elva år? Elva år, alldeles säkert, som en djävla horunge, alla horungar löss ha, krypa, klia, och mamma ringa till Sandra, jag säga, inte säga till hennes mamma att jag har, hon till hennes mamma säga ändå, Sandra säga så du har löss? som om jag horungen vore, Sandra veta att jag inte velat att hon skulle veta, så mycket värre.

Minnas tiden i Studentstaden. Så många år. År. År! Flytta hit med M. M och jag. En evighetstids sen. Såhär: och sen levde de lyckliga i alla sina dagar! när vi flyttade in i den där första lägenheten, men alla sina dagar visade sig vara väldigt många dagar och det gick inte. Fast att vi själva fick välja tapeter och vi skulle ha vitt! Vitt i hallen och gul lycka i sovrummet och ibland sov vi som Pippi, med fötterna åt fel håll, baraföratt.

Studentstaden. Minns en gång för så längesen, allt är så längesen, ställa mig upp mot professor, säga Nog! Nog nu! Protestera och opponera och tycka att han gått för långt när han skälla hårda ord på student, som la sig tjockt, tjockt i rummet och i min dagbok den kvällen jag skriva

"Han slutade inte, så jag ställde mig upp, sa att jag inte tänkte tolerera detta, och gick ur klassrummet. Efter mig tågade en hel del andra folk ur klassen. AnarkiF klappade i händerna av förtjusning.Tydligen hade professorn kommenterat det hela med ”att vi tydligen behövde ha en liten paus”. När en annan i klassen undrade vad han hade att säga om det hela - att massan rest sig mot eliten (som vi diskuterat under halva kursen) valde han att inte kommentera detta på ett vetenskapligt seminarium samtidigt som han sa att han kunde anmäla oss till högre instans. Högre instans, my ass! Sitter i vår institutions elevutskott och både de och vår programansvarig säger att han inte alls kan göra så. Denna kurs har alltså kulminerat i en massa tårar, bråk och delning av klassen - de som tycker att vi har rätt och en del som tycker att det inte är en big deal. Ska bli spännande att se om professorn straffar oss genom sin betygsättning nu."
Betyg. Jag fick vg. Han säga du ha något att säga? Jag säga nej, du sagt förlåt, förlåt är lika med bra.

Jag komma att sakna den här staden? Nej. Jag komma att sakna det här livet? Ja. Prata med Stolte mannen, så många känslor som rinna och snirkla i telefonledningen, och han säga bra att jag komma tillbaka från Mexiko. Bra att jag komma tillbaka sista termin. Jag le och säga ja. Ja, bra. Mycket bra. Bra mycket. Men nu jag lämna. Inte lämna, hejdå, nu jag åka till Lilla Storstaden, bara en termin. Inte hejdå, nu jag åka till Mexiko bara en termin. Nu lämna hejdå, vi kanske inte aldrig ses något mer? Jag måla, städa, packa, sen borta. På lördag jag dig lämna. Jag är ledsen. Gråt inte för mig, Studentstaden.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det var först andra gången jag såg bilden som jag märkte att det var en halvt övermålad siluett. Min freud/roschakiska hjärna såg en kille med stort huvud och små armar som fingrar på en kondom.

Jenny sa...

Men... haha! Vet inte riktigt om jag velat ha det på min sovrumsvägg, trivs bättre med en gigantisk bild av mig själv.

Anonym sa...

ska du flytta?
du hade ju just blivit med ny lägenhet?
eller jag hänger inte med... jag är trött

Jenny sa...

Anonym: Man måste ju flytta ut ur en för att flytta in i en annan...

Anonym sa...

LÄGG NER BEBISSPRÅKET NÅGON JÄVLA GÅNG!!!

Jenny sa...

Jisses. Älskar din konstruktiva kritik, anonym.

Anonym sa...

Nog för att anonym inte uttryckte sig så himla bra så måste jag nog hålla med lite. Jag är inte så förtjust i det här sättet du börjat skriva på. Jag älskar allt du skriver, men det blir jobbigt i hjärnan och jobbigt att läsa på det här sättet.

Jenny sa...

Tredje anonym: Förstår. Ska tänka på det i framtiden!