Den där om Finaste

"Ojojoj, du anar inte en sån helg jag har haft! suckade hon medan hon slog sig ner på stolen mitt emot honom". Så där skulle det låtit om jag varit en kass bok av Denise Rudberg. Sen skulle det radas upp vad vi ätit och vem som ätit vad och hur smala och snygga vi är. Men nu är jag Jenny CH, så vi kör på så här istället:

Finaste på Stockholmsbesök, lockiga håret, finast i världen, kramar och herre Gud, att man kan tycka så mycket om någon som man inte är släkt med. Saknar henne varje dag, för att hon inte är här, när hon inte är här.

Fredag var lika med portugisiskt öl, hänga på uteservering, bli alldeles för fulla på äpplesprit i min lägenhet och lyssna på the Killers, för att återuppleva gamla tider, som inte är så gamla, utan mer har ett par månader under huden. Vidare till vip-ingång på Trädgården (ursäkta att jag namne-droppar uteställen här, ni icke-stockholmare). Blev en het diskussion om vilka band som ska ses och icke på Way out West, jag fick välja fem must ses, och hon fem. De kommer så klart att krocka.

Vaknade på lördagen av att Finaste tåkysste mig, med sina tår. Härligare och bakfullare kan man inte vakna. Sprang runt på hela Söder och andrahandsshoppade och vattentittade och kan du inte flytta upp?pratade. Bästa utsikten, mittemot Finaste på veggorestaurang, där hon tittade på Stockholm och jag tittade på henne. Fylleklippte min lugg, så att den inte längre är romantiskt för lång, utan mer kort och feministig. Sen ångesten! Ångesten som inte kom förrän söndagen, men jisses, vad hände på lördagen? Kände band som skulle spela på Debeaser M, snubblade dit och fick för oss att kasta tärning om alla beslut. Hej, Rhinehart, fan ta dig! Tärningen gjorde bland annat att jag ska sluta röka den trettiförsta augusti, att vi inte fick beställa något på en timme i baren, att en irländare stod utan byxor i rökrutan, att vi nästan blev utkastade, att vakten skrek till mig att sluta skratta och den mindre pinsamma grejen att jag och en journalist från NY, i Stockholm för att göra ett reportage om Stockholm, stod på scenen näck. Finaste hade mina kamera och hans kamera. Hon valde att använda hans kamera, så vill ni se mig näcka, kolla efter amerikanska resetidningar. Efterfesten som vi bjöd in halva Debeaser på pågick till halv sju. Skrev jag ångest? Ångest!

På söndagen blev jag även väckt klockan tio av att de ringde från jobb och sa att jag skulle jobba. Fick pussa Finaste hejdå och äta en extremt långsam frukost med henne på Götgatan innan jag huvudvärkssprang till jobb.

Och, som det så fint heter; helgen i bilder: